Den bästa sommaren är aldrig störst

När juli börjar gå mot sitt slut börjar även sommaren tryta, så kände jag i alla fall i mitt förra liv. Som jag minns det började björkarnas löv gulna och falla till marken i och med augustis intåg, i alla fall om det varit en torr sommar. Hur som helst så började man blicka mot hösten. I och med att juli var över kunde det som var kvar av sommarlovet inte längre räknas i veckor utan i dagar och då skulle man ha lyckats knöka in så mycket sol och lycka och vila i sina celler som bara möjligt om man ville överleva vintern.

Någonstans lever väl den svenska årstidskalendern fortfarande kvar inom mig, nedärvd i blodet, och läsårsklockan är väl också inristad någonstans mina gener då jag kommer från en släkt bestående av generationer av lärare, men jag har faktiskt börjat ställa om mig, befria mig från dess grepp om min själ. Eftersom jag vant mig vid att den blomstertid kommer och går redan på våren och att naturen sedan går i femtio nyanser av snustorrt i stort sett hela sommaren hajar jag numera till när jag ser bilder från ett grönskande och blommande Sverige i juli.

Snustorrt i början av juli

Dagens promenad, på jakt efter ett vattenfall, som också var snustorrt, förstås.

 

Sakta men säkert har jag i alla fall fattat att augusti inte är lika med skolstart och mörkrets intåg och det börjar kännas fullkomligt normalt att skolan börjar först någon gång september och numera känner jag inte av den där välbekanta stressen över att sommaren är kort redan innan den har börjat. Jag är fri från den stress det innebär att vintern alltid närmar sig och våren alltid dröjer och sommaren är så kort. Årstiderna har nästan inget grepp om Portugal, och därmed inte heller om mig. Det är så skönt.

Så har det sett ut för det mesta i sommar.

 

Mig spelar det ingen roll alls att vi haft den kallaste portugisiska sommar jag kan minnas just i det hörn av Portugal där jag bor. Kanske är det den kallaste i mannaminne. Varken i juni eller i juli har det kommit över den absoluta lagomgränsen på 22 grader speciellt ofta. Anticyklonen som kylde av Portugal förra sommaren i juni stannade över hela juli i år, och kanske även i augusti.  Jag hör tanterna kommentera det i kön till kassan eller på fiket, att här i vår by är det så fint att till och med vintern vill tillbringa sommaren här.  Standardkommentaren när man möts i gränderna lite framåtlutad mot vinden och med håret rakt ut åt det håll det blåser är ”Nossa, que vento!” (Herregud vad det blåser!)

Stor igenkänning i byn. “Jag skulle ju bara gå ut med soporna och jösses vad det blåser!” (Från fejjan)

 

Alltid denna vind. Ett riktigt blåshål bor vi i eller kanske hellre en riktig vindby! Det kan skilja mer är 10 grader mellan temperaturen hos oss och den i Lissabon, bara en halvtimme härifrån på grund av denna vind. Åtta kvällar av tio kan vi inte äta middag ute för att det blåser som bara den. Åtta av tio kvällar är Sverker ute och vindsurfar.

Äntligen har jag lyckats ta lite skapliga bilder på Sverker när han är ute i blåsten!

Eller så är det vindstilla, men då passar den råa dimman på att smyga sig på från havet, eller så kommer den rullandes ned från bergen, där den ligger stilla när det blåser. Men jag älskar ju dimma, och Sverker älskar vinden, så vi klagar inte på vädret. Vi klagar aldrig på vädret.

Då ser det ut så här på skogspromenaden!

 

Nu var det egentligen inte vädret det skulle handla om, även om det ju är det som brukar avgöra om en sommar är bra eller dålig med nordiska mått mätt. Det jag ville komma fram till är att det var längesedan jag jobbade så mycket en sommar, och det till stor del i buller och stendamm från granntomten som lagt sig som en matt och sorglig hinna över allt i kring huset och i huset. Då kan man välja mellan den matta hinnan och att dammsuga och våttorka varje dag, och ni kan ju tänka er vad jag väljer.

Jag har jobbat med hörlurar vissa dagar och i det stora tomma huset som luktar av hundra år av andra människors liv andra dagar, och jag har trivts riktigt bra med det. Kanske närmar jag mig inte bara 50 utan också det berömda nirvana. Jag har känt mig harmonisk i röran, nöjd, avslappnad och fokuserad. För det mesta har jag suttit vid datorn i ett par mjukisshorts som jag köpt på Lidl och en favorittröja och trivts bra med det.

Minimalistiskt

Blå himmel och hav, lite skymt av badhanddukar som hänger på tork. Barnens badhandddukar. Jag har ju inte varit och badat, men de har varit på surfskola.

 

 

De flesta av mina tjugotvå klänningar hänger oanvända i garderoben den här sommaren. Sommarkänslan har helt enkelt inte infunnit sig i år och snart är det augusti. Stranddagarna kan jag räkna på ena handens fingrar har det blivit och köket är fortfarande inte klart. I mitt gamla liv hade det kanske varit en katastrof. Sjukskrivning och skilsmässa hade hotat om vi inte lyckats boka en akutresa på något av vinterns skolfria veckor, men nu spelar det ingen roll. Det finns inte längre någon stress över att ha en lyckad sommar.

Den här sommaren har alltså hittills till övervägande del saknat standardingredienserna för en lyckad sommar, det vill säga så varmt och soligt som möjligt och så mycket ledighet som möjligt. Helst ska man ju grilla och umgås med folk också och det har vi inte alls gjort. Ändå tycker jag att jag har en fantastisk sommar. Kanske inte den bästa, men långt ifrån den sämsta, och hur som helst spelar det inte så stor roll eftersom jag tycker minst lika mycket om den portugisiska vintern som sommaren.

Det är skönt att leva utanför den nedärvda årstidsklockans klimatzon, att inte behöva dela upp livet i de månader man ska bita ihop och hålla ut och de man ska passa på och njuta så mycket man bara kan. Det är skönt att även absoluta begrepp som “en lyckad sommar” kan lösas upp och bli relativa, att en blåsig och bullerstörd sommar med mycket jobb plötsligt kan vara en väldigt lyckad sommar.

Det är skönt att ha flytt läsårsklockan, När jag skulle släpat mig tillbaka till ännu ett läsår som högstadielärare går jag på någon sorts semester i år ser det ut som. Kanske kommer den riktiga värmen då, i mitten av augusti, eller så kommer den inte alls i år. Kanske åker vi någonstans, kanske inte. Kanske blir det mycket jobb nästa termin, kanske inte. Kanske har sommaren inte börjat än, kanske är den över. Kanske är det sommar nu, kanske vinter. Det spelar inte så stor roll. Det är skönt. Det är väldigt skönt.

Jag hoppas ni också har (haft) en skön sommar.

 

Comments
    • Ja när man lever på varmare breddgrader lär man sig uppskatta den svalare årstiden! 48 grader har jag abra nästan upplevt och det var inte att leka med! Lika begränsande som svensk vinter! /Åsa

  1. Älskar stillsamheten i din blogg- Åsa, den är som att läsa Moberg, inga krusiduller, inga onödiga utvikningar, förstärkningar, “skrattar” osv som används alltmer och för ofta i Svedala. Lysanda formulerat, glänsande beskrivet , inkännande och iakttagande, aldrig tråkigt, alltid med en underfundig humor.

    ANNANNAN som skriver inlägg, om ridning bla, skulle jag gärna få kontakt med, då jag är uppfödd med hästar och behöver dom för min själsfrid, råd och dåd för för en hästlös i Lissabon kommer behövas.
    // Janne

    • Åh det är inte varje dag man blir jämförd med Moberg! (Haha, höll jag på att tillägga!)
      Annannan bor i Porto och har en blogg som du kommer till om du klickar på hennes signatur i kommentarerna. Jag vet inte om hon har så mycket koll på hästar i Lissabon förstås, men det finns andra svenskar som rider här vet jag. Vi hade ett barn i ridskola här ett tag, men hon ledsnade../Åsa

    • Ja gör det! Det ska finnas en knapp någonstans där man klicka och fylla i så får man aviseringar på mail om nya inlägg. Kryssa i under kommentarsfältet! Annars kan du ju följa facebooksidan (Bortugal), där jag lägger ut nya inlägg.

      /Åsa

  2. Fullständig igenkänning. Det här tänker jag på ofta. Senast i torsdags och lördags morse när det duggregnade här. Det gör inget om det regnar en dag, för det blir sol igen. Risken att en hel sommar regnar bort finns inte, men det gör den ju reellt i Sverige. (Eller, när vi växte upp gjorde kunde det i alla fall vara så. Den här sommaren och förra var varmare och soligare i Sverige, verkar det som, än i Portugal). En sommar i slutet av åttiotalet när jag jobbade med hästar kom det en regnskur i princip varenda dag hela sommaren. Jag fick till slut utslag på låren av dagliga timmar i våta ridbyxor. Här är det en duggregnsförmiddag och så är det bra med det.
    Jag ser ju på folk omkring mig att de har varit och solat, fast att just nu känns det som att det kanske aldrig blir badsommar här i Porto. Fast jag ser att det är över sjutton grader i vattnet, så det är bara jag som tror att eftersom det inte varit varmt väder så är det inte varmt vatten heller. Ha! gäller ju för Östersjön, inte för Atlanten.

    • Nej det är ju det där med att det alltid kommer fler soliga dagar, så det gör inget om man sitter inne och jobbar i vackert väder och det gör inget om det regnar några dagar, om man inte är på campingsemester just de dagarna förstås. Att det regnar på sommaren är väldigt ovanligt här i vår del av Lissabon, men i år har det varit en del regn. Mest någon sorts blandning av regn och dimma på morgnarna. I Porto är det väl svalare och blötare generellt, så där kanske folk ändå tar vara på dagar som är varma och soliga och tankar upp inför vintern, men som nordbor är de väl inte.
      Det är alltid lika roligt att jämföra klädsel på turister och portugiser i alla fall. Det visar tydligt skilda uppfattningar om temperatur och klimat, året runt.
      Jag badar ju i alla fall när jag är vid vatten. Igår till exempel var det 21 grader och kanske 16 i vattnet. Man är ju inte i så länge, men det är uppfriskande. Mina elever tror mig knappt när jag säger att det är varmare att bada i Sverige på sommaren än här. Där blir det ju riktigt jolmigt ibland!

    • Ja i Sverige räknas ju augusti som sen semester. Här är augusti själva semestermånaden. Det är då det blir trångt på stränderna och parkeringarna och fullt på hotell och liknande, men det vet du ju. Ska man till sydeuropa är det bättre att åka i juni nästan, men det ska kanske inte du!

      /Åsa

    • Även om man inte har möjlighet till det kan man nog ändra sitt tänk och eftersträva mer balans. Klimatet här hjälper, men det är ju inte det enda förstås. Det är mycket som ska falla på plats. Jag menar att det inte automatiskt blir så harmoniskt bara för att man emigrerar till ett varmare land. Man måste ju hitta sin plats och sin grej och sin balans, och det behöver ju inte vara Portugal. Det är lätt att man faller in i längtan Bortugal när man läser här, jag vet det, men det är ju att “hitta hem” som är kruxet. /Åsa

  3. Åh så skönt det låter! Det är inte det perfekta som gör livet underbart, men det är många gånger lätt att glömma bort.

    Tyvärr är det lätt att falla in i samma tankemönster som andra runt omkring.

    • Ja det är ju det. Det ligger i tiden ju att allt ska vara så perfekt och lyckat. Inte överallt förstås, men så har det alltid känts kring sommar och semester och jul och andra högtider också. Skönt att släppa all sådan hajp och sträva efter en lyckad vardag. Lyckad som i balanserad och lagom, inte hysteriskt lyckad och perfekt.

    • Efter att haft förmånen att ha lånat ett par goda vänners annex nära Costa da Caparica nyligen så har vi njutit så gott det går, men som du säger så har det varit en hel del vind. Angående tuppen och dess kommentar på portugisiska så är den kanske något modest, typ, eller? Annars, ja, sommaren är kortare i Svedala.

      • Ah, Costa da Caparica brukar vi åka till för att det inte blåser lika mycket där som här, men visst blåser det en del längs hela kusten! Här är det dock extremt. Angående tuppens kommentar på portugisiska vet jag inte vad du menar med modest? Blygsam? Det är väl en humoristisk överdrift (?) om att man blir helt genomblåst och får frisyren förstörd bara av att gå ut med soporna, och jag tycker att igenkänningen är stor.
        En av de första meningarna jag lärde mig på portugisiska (på CD-skiva som jag lyssnade på i bilen på väg till jobbet i Sverige innan flytten) var “Está vento de mais para sair” det vill säga “Det är för blåsigt för att gå ut!”. Jag tror aldrig jag använt den frasen i Sverige, men här är den väldigt användbar! Det är ett lokalt väderfenomen här som väl har med termik att göra som orsakar starka vindar just här.
        Menar du kanske att min översättning är modest? Ordet “porra” är inte så fult som det låter, men kanske Jösses är lite mesigt översatt, för vem säger så nuförtiden?
        Sommaren är kortare i Sverige, ja och det orsakar mycket stress om man inte har vett att uppskatta de andra årstiderna. Det blir mycket transportsträcka och längtan bort, till den där semestern då man ska tanka upp.

        /Åsa

        • Ursäkta min otydlighet, men jo, jag avsåg tuppens svenska översättningen och min fråga var mer av retorisk karaktär. Bilden/texten med tuppen är ju kanon! Och som du säger så är det väl inte så många som höjer på ögonbrynen om man säger porra (i lämplig context).

          • Jag skulle inte ha sagt Jösses men jag tyckte det gjorde sig bäst i skrift! Barnen säger att det är fult att säga “Porra” men jag har hört trevliga människor säga det utan att skämmas. Det beror förstås på sammanhanget. /Åsa

    • Amo ler seu blog! Que bom não precisar ter este estresse com o tempo, vocês realmente estão em casa em Portugal 🇵🇹❤ Eu moro na Suécia, estou agora no Algarve de férias e cada vez que venho aqui me apaixono mais por este lugar ☺️

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *