Den blomstertid har kommit

Visst är det något visst med den svenska naturen, med mina barndoms sjöar, älvar och skogar, för att inte tala om skärgården. Kanske kommer jag att längta dit någon gång. Visst är det något hälsosamt och stärkande över det där med årstidernas skiftningar också. Det kommer kanske en dag när jag börjar sakna den svenska sommarens flyktiga skönhet, höstens glödande färger och höga skyar, lukten och ljudet av den första snön, och naturens återuppståndelse om våren.

Visst är det något visst med våren. När naturen vaknar till liv efter att ha vilat, varit död, kanske gömts i snö. Jag minns hur det känns i kroppen när man hör fågelsång igen efter vinterns dova tystnad, hur det spritter och pirrar i en när de kala trädskeletten blir skirt gröna, och när blommorna äntligen vågar slå ut. Tussilago, vitsippor, blåsippor, scilla, hägg och syren. Kommer jag att sakna den känslan? Det är möjligt, men jag är inte där än. Jag har fullt upp med att lära känna och njuta av de portugisiska årstiderna, nyanserna i det portugisiska väderåret och i naturen här.

Det finns de som säger att man inte skulle uppskatta sommarens grönska och värme lika mycket om man inte fått längta efter den så länge, men det är inte sant. Inte för mig i alla fall. Här dör inte naturen varje höst för att sedan återuppstå igen på våren, ändå njuter jag i fulla drag av den här långa långa sommar-höst-våren som rått här sedan vi flyttade hit. Jag njuter lika mycket av de kyligare regniga vår- eller höstliknande vinterdagarna som av de heta torra sommardagarna, och av alla naturens skiftningar under årets gång. Kanske lite mindre när det regnar flera dagar i rad, men ändå!

Jag njuter av stigarna mellan oss och havet, där det turas om att blomma hela vintern och våren tills den heta torra sommaren kommer.  Jag gläds åt aloeblommor i december, kallor lite längre fram, ärttörne och rosmarin till påsk, sedan lavendel och myrten och .. alla de andra blommorna som jag inte vet vad de heter.

001

Aloe till jul!

Inte forever jung, men i mars.

Inte forever jung, men i mars.

 

Kullarna mellan oss och havet står i blom efter blom efter blom under den svalare och fuktigare årstiden, men det är i april-maj som det blommar allra mest.

April 2015 122

Kullarna är översållade av de här vita nyponrosliknande blommorna

 

April 2015 136

Lite sommarängskänsla vid kanten av vägen

Maj Guincho 2015 021

Blomsterhav vid havet

Maj Guincho 2015 036

Orkidé?

stranden påsk 2015 015

Av lupinsläktet?

Maj 2014 003  Maj 2014 007stranden påsk 2015 018

En sådan här bukett fick vi ihop på promenaden till havet förra veckan!

En sådan här bukett fick vi ihop på promenaden till havet en dag i början av maj!

 

Buskarna och tuvorna som är tuffa nog att klara att leva i den sandiga steniga jorden vid kanten av Atlanten  har snart blommat färdigt för i år och tar semester över den hetaste och varmaste årstiden. Snart tappar de sina blomblad, ger upp, klappar ihop blomsterbutiken för säsongen och återgår till att vara stickiga och klibbiga eller vassa och torra. I år har det regnat väldigt lite, så det börjar redan torka och vissna lite efter de senaste veckornas högsommarvärme. Snart är den grönaste, mest blomstrande årstiden över här, när den precis har börjat uppe hos er i norden.

Mars april iphone 2015 074

Lite torrare och vissnare för varje dag

 

stranden påsk 2015 058

April 2015 124

Små tappra färgklickar i det karga, fortfarande.

Midsommar och Portugal sommar 2013 260 Midsommar och Portugal sommar 2013 289 September 11 2013 069

Den blomstertid har alltså kommit för längesedan här, flera gånger om, men snart är det blommigaste över för i år.  Ändå finns det alltid något som blommar, hela året om, och jag har då inte slutat att glädjas över det ännu.

Kaktusen har börjat så smått, och kommer att blomma hela sommaren.

 

Nu väntar jag på att jakarandaträden i Cascais ska slå ut i blom. Jag tror det brukar vara lagom till skolavslutningen.

 

Kommentarer
  1. Jättevackert, särskilt sommarängsbilden med böljande berg i bakgrunden! Och visst måste det blåa vara en slags lupin – min favoritblommar sedan jag var liten och kallade den för tulipin. Har försökt odla detta ogräs hemma men inte lyckats.
    Härligt att läsa att du trivs så bra. Och för oss som tror oss gilla det här med större årstidsskillnader så är det bra att också komma ihåg det i vardagen – och njuta.

    • Ja, Anna och Jan i Alentejo, jag har förstått att ni delar min kärlek till allt som blommar och de olika skiftningarna i naturen och vädret under årets gång här i Portugal. /Åsa

  2. Trots att jag sagt att jag någon gång vill bo i ett land där vi inte behöver alla jäkla vinterkläder tror jag att jag skulle sakna årstidsväxlingarna som är i norra Europa. Man bli glad i hela kroppen när naturen vaknar till liv efter vintern och höstens lukt och färger när allt svalnar av är något jag kommer minnas när jag sitter på ålderdomshemmet om 80 år 🙂 Vem vet vi kanske tar ”en runda” till Brasilien innan dess 😉
    Hälsningar Linnea i Bayern

    • Jag brukar gilla hösten, Lanclin, så om jag bröjar sakna någon årstid så är det nog den, fast å andra sidan är vintern hör ganska lik hösten i Sverige….men jag håller med om att det är trevligt med lite variation under årets gång. Jag skulle nog längta efter lite frisk luft och svalka om jag bodde i ett land där klimatet var tropiskt året om…/ Åsa

  3. Vilka härliga bilder! Livgivande att betrakta för oss här i norra Norrland där färgskalan i mitten av maj är grå/brun med inslag av en och annan snöhög. Men snart ……..:-)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *