Portugisiska ord som svenskan saknar

Häromveckan skrev jag ju om svenska ord som inte riktigt har någon översättning i portugisiskan och nu är det dags att vända på steken, för att det ska bli rättvist. Nu ska det alltså handla om portugisiska ord som saknas i svenskan. Det finns flera ord som jag kämpat med att begripa i portugisiskan och nu inte kan klara mig utan och andra som jag fortfarande inte riktigt greppar fast jag hör dem hela tiden. Dessa ord ska det handla om nu, och vi kan väl börja på ord som jag är bra på!

Sedan jag lärde mig ordet ”Combinado” till exempel, förstår jag inte hur jag kunnat klara mig utan det. Det har inget med kombinering att göra trots att mina barn då och då säger att de har kombinerat med någon, och jag kanske själv också halkat dit och sagt så. Nej, ”Combinado!” säger man när man har bestämt något med någon, till exempel att de ska komma förbi i morgon förmiddag, eller att man ska betala si och så mycket för något, eller att jag ska ta med en kaka eller skjutsa till kalaset eller dylikt. Men vad heter ”Combinado!” på svenska? Mina elever ser skeptiskt på mig när jag föreslår uttryck som:  ”Då säger vi det” eller ”Då spikar vi det!”. Finns det inget… ord? Något … lättare? Kan man inte säga att man ska kombinera med någon? Nej, det kan man inte faktiskt, fast det vore praktiskt. De antecknar skeptiskt och lite missnöjt de konstiga uttryck jag föreslagit.

Sedan har vi ju det berömda ”Saudades”! Det är jag också bra på att använda tror jag! ”Saudades! Det säger man när man längtar tillbaka till något, lite nostalgiskt. Det brukar jag ju inte göra, men jag kan slänga mig med “Saudades!” ändå, nu när jag vet hur man använder det. Ett tag trodde jag att man kunde använda det som längtan, som i längtan bort. Jag hade en teori om att portugiserna stod och tittade ut över havet och hade saudades som drev dem att segla iväg och upptäcka världen, men nej. Den teorin avfärdade min fröken Fátima bryskt som ett missförstånd. Som romantiska fördomar om portugiser, rentav, och så förklarade hon att man längtar inte bort, man längtar tillbaka till något.

 

Idag är mitt hjärta överfullt av saudades till det som vi en gång var och aldrig mer kan bli…

Vårt liv är en samling av saudades

Saudade börjar där något oförglömligt slutar

 

I svenskan längtar man ju mest till sådant som ska hända, inte efter saker i det förflutna. Man längtar till semestern, till helgen, ja, man längtar hela tiden efter något, men att se fram emot något är inte saudades, och denna svenska framtidslängtan är faktiskt krångligare och ovanligare att uttrycka på portugisiska än på svenska. Ansiar…Man gör inte det så ofta eller man uttrycker inte det så ofta i alla fall, utan man längtar hellre bakåt. Jag kan inte låta bli att tänka att det kan finnas ett samband mellan detta och att Portugal är ett mer konservativt land med mer traditionella värderingar, medan Sverige blickar framåt och inte kan förändras fort nog.

Saknad finns ju också, förstås, men hur ofta använder vi ”saknad” mer än i begravningsannonser? Ibland tror jag saudades går att översätta med saknad, men det verkar vara mer än så, och vanligare. Saudades verkar vara en speciell sorts längtan eller saknad som vi tydligen inte känner så ofta i Sverige att vi behöver ha ett ord för det, men här är det saudades hela tiden. Man kan ha saudades efter skoltiden eller mammas soppor eller efter bacalhau om man har utvandrat från Portugal, eller gamla tider rent allmänt. Man kan säga det när man ser bilder från förr och man kan skriva det som kommentar när någon lägger ut bild på fejjan av något man minns. Hur kommenterar man sådant på svenska? ”Det var tider det!” eller liknande kanske, och det har ju inte alls samma innebörd och känsla som ”Saudades!”.

Jag känner saudades efter/för allt som har gjort mitt liv till det som är, när jag ser bilder, känner lukter, hör en röst, när jag minns det som varit, känner jag saudades…. Jag känner saudades efter/för vänner som jag inte träffar mer, personer som jag aldrig pratar med eller råkar på längre… Jag känner saudades…

 

Det här är lite överdrivet tror jag. Man kan ha en vardaglig saudades efter saker som finns också. Lingonsylt till exempel.

 

Ett annat portugisiskt ord som är svårt att översätta är ”desenrascar”, som används flitigt. Desenrascar kan kanske översättas med ”att klara sig med det man har” eller ”göra det bästa av det man har”. Man tager vad man haver, liksom. Glasklart, men det finns inget ord för det i svenskan, och inte heller adjektivet ”desenrascado” tycker vi att vi behöver i svenskan. Kanske är det inte en vanlig svensk egenskap, att vara bra på att klara sig med det man har. Frågan om hur desenrascado kan översättas florerade på en facebookgrupp för svenskar i Portugal, men inget svar dög. Jag må vara partisk, men jag tyckte att mitt förslag ”om sig och kring sig” var bäst, som i det gamla talesättet ”Det gäller att vara om sig och kring sig om man ska få något i sig och på sig”. Det finns också ett substantiv, desenrascanço för detta fenomen, som vi alltså inte har något ord för i svenskan.

Om man är desenrascado kan man “göra en MacGyver”, men det är inte riktigt samma ändå…

 

Ord som saudades, desenrascar och även egentid och mysa som kom upp i förra inlägget vittnar om att språket är mer än ord, och speglar ett lands speciella kultur, vanor och rent av känsloliv. Apropå det där med att grönländskan har flera ord för snö och andra språk bara ett är det lite så med bläckfisk, som svenskan bara har ett ord för men i portugisiskan har man flera eftersom man har ett annat, närmare förhållande till bläckfiskar här. Man fångar dem, tillagar dem och äter dem och det är högst relevant att det finns flera olika sorter. Lula, choco och polvo. Bläckfisk, bläckfisk och bläckfisk, ett nästan abstrakt ord i svenskan.

Polvo

Lula

Rensad lula

Lulas recheadas (fyllda lulas)

Choco

Choco frito

 

Saudades, desenrascar och olika bläckfiskar har jag alltså fått ett grepp om, ”Combinado” kan jag inte leva utan längre, men jag har fortfarande väldigt svårt att greppa ett av de vanligaste portugisiska orden. Ordet ”pois” Det uttalas påisch och är jättemysigt att säga, men jag säger det mest för mig själv eftersom jag är rädd att använda det fel. Fast jag testar ibland, i chattar med före detta elever till exempel där jag känner mig rätt trygg.

 

Detta pois var tydligen rätt! Jokas betyder pussar. Stora pussar. På kinden.

 

Man kan också säga Pois é, pois sim och pois não, men vad är det för skillnad mellan dem och mellan att säga bara sim/não? Tydligen kan man också säga Pois, pois, alltså dubbelpåisch, men vad är skillnaden? Jag hör pois hela tiden, men använder det som sagt nästan aldrig, eftersom jag är osäker på vad det betyder.

Poisé /Pois… är det fler som undrat över.

 

Mina elever har alltså försökt förklara för mig vad sjutton pois betyder, när säger man det och med vilket tonfall flera gånger, men jag kommer ändå inte på någon svensk översättning. ”Påisch” säger man i alla fall i en ganska gäll, nästan frågande ton ibland och i en lite lugnande ton andra gånger, men det är alltså fortfarande lite oklart för mig när och varför.

Jag behöver verkligen utveckla mitt poisande. Pois…

Här är en länk till roliga och mer eller mindre användbara ord som är svåra att översätta från fler språk än portugisiskan. 

 

Comments
  1. Älskar såna inlägg!
    Tänkte också direkt på “överenskommet”, men egentligen skulle man väl bara säga “okej” eller “då bestämmer vi det” typ om det är ngt viktigt.
    Enrascado känns ju typ som “tager vad man haver” när man läaer förklaringen men det är ju inget adjektiv förstås. Väldigt smart ord iallafall!
    Saudade (eller saudades? Vad är skillnaden?) känns som ett koncept som är ganska lätt att förstå (“nostalgisaknad”) och som man känner hela tiden. Svenskan är ändå rätt avancerat med både saknad och längtan (bakåt och framåt) tycker jag, saknar det i spanskan. Men kan man extrañar någon på portugisiska också eller bara ha saudades? Man kan ju längta tills man träffar någon också och inte bara sakna det som var..

    • Combinado är överlägset bäst i alla fall!

      saudade/saudades? Det är ju singular och plural av samma sak. Oftast används pluralformen. Ja, det är inte så svårt att förstå/förklara “nostalgisaknad”, men vem vet, kanske det innehåller en dimension, en del av portugisisk folksjäl som vi inte riktigt kan greppa?

      Ja, rätt avancerat med längta till/efter/sakna..det är inte lätt.

      Man kan “sentir falta de”… någon eller någon också. Sakna, men det hör jag inte så ofta tycker jag. Verbet faltar finns också, för när något saknas/fattas…

  2. Hej, härligt att ta del av funderingar kring språket. Snubblar fortfarande omkring som en nybörjare, efter 5 år. Sudades säger mina grannar att de och hunden har när jag är bortrest, och inte promenerar vovven som vanligt. Tolkar det som en
    saknad blandad med längtan att återgå till det normala. Combinado, kan det inte översättas med överenskommet? Och skönt att höra attt även de kunniga har svårt för pois, enda jag använder det till är “därför att” och “precis, så är det” – oftast begriper jag det inte.

      • Jag vill slå ett slag för “taget” som är en kortform för yrkesslangen “det är taget” som använts inom armé och polis i Sverige under årtionden, men som nu i sin kortform har nått allmänheten:

        “- Tar du med dig tårta Åsa?”
        “- Taget!”

          • Pga av dess ursprung kan en del uppfatta det som ett hårt ord, men för mig är det i det närmaste avslappnat.

            Jämför med uttrycket “lede fi” som många tror är något nedlåtande, men som i det närmaste är en hedersbetygelse.
            Undrar vad det är på portugisiska förresten…🤔

          • Lede fi? Fi för den lede? 😉
            “Taget” är nästan lite slang/jargong på något vis tycker jag. Min man är ju en sådan som säger “pröjs” och “käk” och “deg” och “slagga” helt naturligt, medan det låter konstigt om jag säger det. Han skulle kunna säga “De e taget!”

  3. Está bem, está
    É nestas expressões que melhor se estudam as atitudes que formam a nossa cultura – neste caso um cepticismo robusto e desconfiado, zombeteiro e aguerrido.

    Um casal de ingleses ouviu-nos a falar e, quando se levantaram da mesa, mascararam-se e vieram-nos perguntar qual era o significado daquela coisa que estávamos sempre a dizer um ao outro.

    Qual coisa?

    “Está bem, está”.

    “What does it mean?”

    Lembrei-me da frase imortal com a qual a minha amiga Graça Ribeiro respondeu a um estrangeiro que procurava uma rua de que ela nunca tinha ouvido falar: “You ask well”.

    Pergunta bem, indeed. É algum jeito que tem, sem dúvida. Ou aprendeu nalguma Alta Escola de Perguntar?

    “What do you mean, what does it mean?”, perguntámos.

    “Does it mean OK?”

    “No, no…” Tinham-lhes dito que “está bem, está” era OK mas não, não, olhem que não: “look that no”.

    Bem que tentei explicar-lhes que “está bem, está” era mais “não está bem” do que outra coisa.

    É como essoutro tesouro coloquial “olha, olha!” Também não quer dizer “look, look”. Mas é uma frase essencial, sobretudo para turistas que diariamente enfrentam os mais variados exemplos de bullshit ou BS como agora se diz.

    Nem sequer tentei ensinar-lhes a versão full strength que é “Olha-me este…!”

    É nestas expressões que melhor se estudam as atitudes que formam a nossa cultura – neste caso um cepticismo robusto e desconfiado, zombeteiro e aguerrido.

    Segue-se do “olha, olha!” para a universalidade abrangente do “Era o que faltava!”, com ou sem a inclusão de um enfático “só”.

    A variante fenomenológica tem sempre “só” – e logo à cabeça: “Só me faltava mais esta!”

    E não há razão nenhuma para não nos deliciarmos a alternar entre “Homessa!” e “Essa agora!”

    • Ah. Den som uttalas “tá bem, tá” i mina trakter. Tycker det låter lite otåligt/avfärdande? Men det kanske beror på..? Måste konsultera döttrarna och Teresa…

      Tack, Annannan! Nu fick jag ännu mer att fundera på..

      /Åsa

      • “Bem que tentei explicar-lhes que “está bem, está” era mais “não está bem” do que outra coisa.”
        Avfärdande, precis.

  4. ch nu när jag redan har monopoliserat det här kommentarsfältet helt och hållet kom jag på att jag skulle ju skriva om “agasalhos” i en kommentar till det här inlägget!

    Den som tror att i Sydeuropa är det alltid varmt och mysigt torde finna det märkligt att ett jättebra ord i portugisiskan som inte finns i svenskan handlar om att ha varmt på sig. Men så är det.

    “Agasalho” är en övergripande term för klädesplagg som värmer bra när det är kallt. Och “agasalhar-se” ett dito övergripande verb för att se till att man har rejält på sig. Det är väl den bästa direkta översättningen, för övrigt.

    Om man till exempel är bjuden hem till någon här i Porto för att fira São João med att grilla sardiner i trädgården, kan man få höra att man ska “trazer agasalhos pois à noite faz frio”. Och det är så sant som det är sagt, så kyligt är det oftast att det faktiskt är ylletröjan man behöver.

    I Alentejo också, förra veckan, för övrigt. Tur för mig att jag inte har packat undan vinterkläderna än!

    • Ja, jag sparade den till dig, eftersom du nämnde det ordet i förra kommentarsfältet när jag skrivit om ord. Ett jättebra ord! Varma kläder behövs definitivt även på sommaren ibland och inomhus är man ju mer påklädd än i Sverige stora delar av året.

  5. Nu måste jag lyssna efter de olika sätten att “poisa”. Vanligast är definitivt att använda det för att förstärka och variera hur man säger att man håller med. “Så är det ju”, “visst”, “jo, det är klart”.

    • Pois, 😉 så är det! Precis, säger vi svenskar titt som tätt. Pois sim? Pois pois? Haha..älskar det ordet, men är som sagr lite försiktig med det ifall tonfallet blir fel så jag låter dryg eller så..

  6. Haha! “Pois” kommenterade en gång min svenska “house mate” (med världens största andel enpersonshushåll finns väl inget svenskt ord för “person man delar bostad med utan att vara familj med!) efter att ha lyssnat till många timmar av mina telefonsamtal med P i Portugal. Säger jag tydligen mycket i samtal. Med lyssnandet på många samtal kommer känslan för hur man använder ordet! P sa att Miguel Esteves Cardoso rätt så nyligen skrivit om just det i en av sina krönikor i Público, fast jag kan inte hitta det när jag googlar. Förvisso är det ju ganska hopplöst att googla på ett författarnamn och ett jättevanligt ord och tro att man ska hitta något…

  7. Åsa, fantastiskt! Roligt att läsa! Pois…det är inte lätt att lära sig ett nytt språk när man inte kan översätta några ord…. Saudades… ett av de viktigaste orden i vårt liv! Portugiserna använder ofta ordet saudades… Desenrascados är vad vi alltid har varit och fortsätter att vara. Combinado är ett perfekt ord som ofta betyder att träffa eller äta lunch eller middag med vänner! 🙏Ha en glad midsommar! 🌼🏵Jokas( bara till vänner!!!) Rita

    • Ja, precis! Combinamos ….! när man vill planera att ses! Pois(?), man får passa sig med Jokas! Jag tänkte ändå att om min grannfru skrev Jokas till mig, kunde jag använda det till mina f d elever, men jag har sagt åt dem att inte pussa på svenskar, och inte heller skriva “Puss!” så som de skulle skriva “Beijinhos” eller “jokas” på portugisiska. Folk kan tycka det är läskigt!! Glad midsommar hoppas jag ni haft i Sverige, och jokas till gemensamma “bekanta”!

      • Men man eller i alla fall jag skriver väl “kram” till vänner och familj på samma sätt som “beijinhos” på portugisiska?! “Abraço” här är lite mindre intimt och lite mer maskulint, jag tror att män använder det sinsemellan som de inte skulle göra med beijinhos. Fast i praktiken skulle de inte kramas utan dunka varandra i ryggen! (Ja då på den tiden när man tog i varandra, alltså!).

    • Tack Christian! Hoppas ni har det bra i bergen! Saudades till bergen! 😉 Kollade på att åka dit nu i juni, men har svårt att komma loss..

      /Åsa

  8. Det där om att svenskar längtar till framtiden och portugiser har saudades till något som varit, var en väldigt intressant reflektion! Jag har aldrig tänkt på det på så sätt. Vad med ordet överenskommet för combinado? Kanske inte riktigt samma men ganska likt🙂

    • Ja,”Överenskommet!” täcker “Combinado!” väldigt bra, ju! Att jag inte kom att tänka på det är nog för att det är ett ord jag aldrig använder. Det känns liksom gammaldags och formellt jämfört med Combinado. Betydelsen är samma, men inte stilen. För mig skulle det kännas lite tillgjort att säga, men andra kanske använder det? /Åsa

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *