Vilse i översättningen

En sak som är roligt med språk förutom alla grammatiska regler och undantag är alla ord och uttryck det består av. De allra roligaste och intressantaste orden och uttrycken tycker jag är de som nästan inte går att översätta, utan måste förklaras för att förstås. En del av dem förstår man knappt ändå utan de måste nästan upplevas. Det visar hur mycket mer än bara ord (och grammatik) ett språk faktiskt består av, och det är då det blir intressant på riktigt.

Ofta motsvaras ju ett ord på ett språk av ett ord på ett annat språk, med likamedtecken och utan missförstånd, men ibland är det så att ett språk innehåller fantastiska ord och formuleringar som saknas i ett annat, och som när man väl fått grepp om dem knappt förstår hur man klarat sig utan. Ta till exempel engelskans oumbärliga ”it doesn´t make sense” och försök sedan översätta det till svenska. När man börjar fundera över det förstår man inte hur svenskan klarar sig utan ett motsvarande uttryck.

Eller ta svenskans ”lagom” och försök få en utlänning att begripa det. ”Not too much, just the right amount”  ”a quantidade certa…” Nej, det är svårt att få fram den exakta betydelsen på ett sätt som liksom ”makes sense” och riktigt täcker hela betydelsen och har exakt samma innebörd och bekanta och trygga känsla som just ordet ”lagom”.

Moderado är bäst. Nja. Inte riktigt.

 

När ordet lagom kommer på tal under mina lektioner i svenska uppstår livlig diskussion, som alltid utmynnar i att jag konstaterar att riktigt så är det inte, men nästan. Det är ett typiskt sådant där ord som man måste uppleva och använda för att få känsla för, och när man väl har fått det undrar man hur man klarat sig utan det så länge på sitt portugisiska modersmål.

Förutom lagom så är några helt normala och självklara svenska ord som jag måste förklara utförligt för mina stackars elever, som då ser ut som frågetecken och förgäves kommer med hoppfulla förslag på en direkt översättning följande ord:

Slippa. Enligt ordlistan och google translate betyder det ju ”evitar” som motsvarar engelskans ”avoid” till hundra procent, och alltså heter ”undvika” på svenska och det är ju inte ens i närheten av att täcka den lite sköna och nästan otillåtna lättnaden i ”slippa”. Det är stor skillnad på att undvika att städa och att slippa det. I det ena fallet blir det skitigt hemma och i det andra är det till vår stora belåtelse någon annan som gör det åt oss. Ett exempel som brukar ges i läroboken och som rätar ut frågetecknet någorlunda är ”Vi äter ute ikväll, så slipper vi laga mat”. Ah! Att inte behöva! Ja, jo, visst, men hur gör vi då med kollegan som det ska bli så skönt att slippa? Behöver vi inte honom eller henne längre? Det duger inte alls som översättning.

Nu låter vi honom gå. (Nu släpper vi honom) 0 poäng till Google translate.

0 poäng här med. Det är stor skillnad på att undvika grannen och att slippa grannen. Bor han kvar? Är han hemma? Är det ett aktivt beteende från din sida? Detta är frågor man måste ta hänsyn till innan man kan avgöra om det är frågan om att slippa eller undvika.

 

Orka och hinna. Både orka och hinna, två oumbärliga ord som vi använder nästan dagligen i svenskan och då särskilt ihop med ”inte” finns det ingen perfekt översättning för på portugisiska, precis som det inte finns det på engelska. Det finns uttryck som täcker betydelsen ibland, som ”conseguir, aguentar, lidar..” men riktigt bra verb som uttrycker att man har (eller oftast inte har) tid eller energi finns inte. Não consigo kan översättas till ”Jag kan inte/Jag klarar det inte”, men det säger inget om varför. När de väl lärt sig det tycker de att det är jättepraktiskt att kunna säga att de inte orkade ELLER inte hann göra läxan beroende på om de haft tidsbrist eller energibrist.

De kan om de vill och har all tid i världen, men de orkar inte.

 

Egentid. Där sitter tio elever med pennan i högsta hugg, redo att anteckna betydelsen av detta ord. Det borde inte vara svårt. Ens egen tid liksom…men man behöver inte vara själv, och det är inte samma som fritid…Det här ordet används mest i barnfamiljer, och ligger säkert på topp fem över ord som par med småbarn grälar om. (Alla ser ut som frågetecken). Det handlar om egen tid som man själv får bestämma över, tid när man slipper (!) familjen och kan göra vad man själv vill. Alltså inte vara med familjen. (Alla tittar förvirrat på varandra: Varför skulle man inte vilja vara med familjen?) Det kan vara att man behöver vara ensam, eller att man går ut med kompisarna, reser bort med kompisarna, eller går på gym eller så. Åka till ett SPA. Huvudsaken är att man inte är med familjen. (Detta är det konstigaste de hört). Visst, portugisiska småbarnsföräldrar kanske också har egna aktiviteter för sig, men de har inget ord för det och det är liksom ingen ”grej”. I Sverige är det en grej, och ett ord.

Tid utan oss? Varför det?

Tid utan mig? Men varför? En gammal bild som jag hittade idag och fick SAUDADES av.. ett ord som vi får ta upp i nästa (?) inlägg

 

JU och VÄL. Jättebra ord i svenskan. Små, men fulla med innebörd och antydningar. Det är ju en enorm skillnad mellan ”Jag ska gå ut ikväll”/ Jag ska JU gå ut ikväll /Jag ska VÄL gå ut ikväll. Det första är ett sakligt konstaterande, det andra antyder att den andra borde veta det redan, och i det tredje yttrandet är man liksom lite osäker. Eller man vet nog, men man vill ha det bekräftat. Superkrångliga små ord att lära sig tolka och använda rätt, och svåra att översätta. Man får lägga till en liten följdfråga eller så, men lika smidigt som JU och VÄL blir det aldrig.

Det här var ju kul. (eller var det inte det?) Sist vi var på restaurang. Long story.

 

Det finns fullt med sådana ord, som saknar direktöversättning på andra språk man lär sig och när man lär sig fler ord får man förvisso fler möjligheter att uttrycka sig, men man upptäcker också bristerna i sitt eget språk. I vissa fall är det kanske lite som det där med att grönländskan har flera ord för snö och många andra språk (speciellt om de talas i länder där det aldrig snöar) bara ett. I så fall är det lite oroväckande att just slippa, orka, hinna och egentid är så oumbärliga i svenskan, men inte behövs här.

Vilka ord är det då som portugiserna har som inte har uppstått i svenskan? Det varken hinner eller orkar jag skriva om just nu. Nu är det väl slut på min egentid för idag. Jag måste ju ta hand om min familj också.

Tack och hej för idag! Kommer ni på fler sådana svåröversättliga /oöversättliga ord får ni gärna fylla på!

Kommentarer
  1. Pingback: Portugisiska ord som svenskan saknar – Bortugal

  2. Så roligt! Jag känner inte till ordet nenna. Har inte ens minne att någon svensk har använt den. Annars skulle jag ha frågat. Försökte googla det snabbt med det verkar som inte Google heller känna till det ordet. Säger man “Jag nennar inte göra detta” eller “jag nenns inte göra detta”?

    • Jag nänns inte skulle jag säga (och så skulle jag stava det). Jag nänns knappt använda min nya klänning kan man till exempel säga. (för den är för fin och man är rädd att förstöra den). /Åsa

  3. Jag tycker om ord som man upptäcker efter ett tag att de har en annan mening eller ursprung än man trodde…
    När jag var student i London trodde jag att alla sa “I can’t be asked” men de sa “I can’t be arsed” (betydelsen hade jag fattat rätt men det var inte ett uttryck som passade att använda med sin föreläsare)…

      • Min unge som sprâkblandar säger “Det var sâ mycket” istället för “det var sâ lite sâ”. Gulligt.

      • Nej det skapas ju nya ord och uttryck hela tiden. Jag har ju inte varit i Sverige på sju år men jag ser det på sociala medier. Ofta tycker jag språklig förnyelse är kul och bra, men jag har svårt för “älsk!” till exempel.

    • Jag besvarade en gång frågan “Have you got the time, please?” med “No, not now..” Haha!(Jag var lite stressad vid tillfället)

  4. Nu går jag och tänker på ord hela tiden!

    För begreppet lagom som liksom en beskrivning av den svenska nationalkaraktären (liksom saudade för den portugisiska, och herregud, jag avskyr bägge i det sammanhanget!) finns det förstås inget ord på portugisiska.

    Men för lagom i begreppet varken för mycket eller för lite fungerar q.b. ganska bra. “quanto baste”, alltså så mycket som är tillräckligt. Det brukar stå “sal e pimenta q.b.” i recept, men man kan använda uttrycket i alla möjliga sammanhang. Jag har aldrig hört / sett det annat än i förkortningen – fick lov att slå upp det för att se vad bokstäverna står för!

    • Ja, både lagom och saudade blir lätt klyschigt. Sedan är det väl så att svenskar tror att de är lagom, men är det inte alls. I själva verket är svenskar rätt extrema på många sätt. Tror vi diskuterat det förut.

      När man lagar mat kan man ta alltså ta q.b (aldrig hört det heller) men inte annars. Lagom varmt till exempel blir knepigare. Man kan också säga “Då blir det så lagom roligt” och då blir det inte roligt alls! Konstigt språk vi har! 🙂

      • Nej, man kan säga q.b. i alla sammanhang! Jag har oberoende bevis för det – i helgen reflekterade en bekant så här “gosto de estar sossegado, não é que não gosto de gente mas q.b.”

        Det är förstås inte politiskt korrekt att säga att uttrycket lagom finns i ett sydeuropeiskt språk, men jag kan då inte se att q.b. skulle betyda något annat än just lagom!

        • Ja, men då så! PK eller ej, finns det så finns det. Det där med Sverige och lagom är hur som helst en villfarelse. Det ser man rätt tydligt från ett icke-svenskt perspektiv. Jag håller för övrigt med din bekant! Skrattade åt detta idag (sett på fejjan någonstans) “Inte för att skryta, men jag har undvikit folk långt innan coronaviruset fanns!”

    • Ja, just ja – escusar, men det är inte alltid en lättnad väl? Jag tycker det finns situationer när det inte funkar och liksom inte markerar lättnad utan att det i stället blir att det inte är någon idé att göra en viss grej (?) men är osäker. Och är det inte “låta någon slippa?” (Osäker,förstås. Törs inte använda det i fall det bli fel; men det behöver ju inte betyda att det inte betyder precis slippa ibland…) Det funkar inte när skönt att slippa grannen, eller regnet, eller den irriterande hostan i alla fall. 😉

      • Ja, en viss lättnad kan det vara. Ex ”escusei de ir à chuva”. Men jag håller med att det finns vissa situationer där vi använder ’slippa’ och det blir konstigt att säga ’escusar’. Jag tror ändå att det går i de flesta situationer ?

        Jag förstår dina känslor. När jag pratar med mina portugisiska vänner vill jag ibland använda ord som ’mysigt’ t ex men jag kan inte ens översätta det. När jag pratar med mina föräldrar flickar jag in det svenska ordet jag saknar, men det går inte om man pratar men någon som inte kan svenska. Men det händer samma med vissa portugisiska ord som inte heller finns på svenska ?

  5. Har vi inte nenner/nänner på svenska = har inte hjärta?
    A la “jag nenner inte slå ihjäl den sjuka hönan”.

  6. Tankeväckande läsning!

    Det här inlägget handlar väl om två relaterade företeelser: ord som det ena språket har en fiffig lösning på som det andra saknar, och ord som står för företeelser som finns i samhället som talar det ena språket men inte riktigt har motsvarighet i samhället som talar det andra språket?

    Det är helt klart att man har olika uppfattning om oberoende, men jag tänker att det där med egentid också blir en mycket större fråga i ett samhälle där man förväntas ta hand om sina barn på heltid först och sedan hämta från barnomsorg jättetidigt. Jfr standard här att man börjar i barnomsorg vid fem månaders ålder, och är där nio timmar om dagen. Nu är väl dina elever framför allt sådana som ännu inte har barn, men jag tror att de flesta portugisiska föräldrar som nu har varit hemma med barn i två månader plötsligt har fått en helt annan förståelse för vad ordet “egentid” står för 😉

    Fredagsmys är inte en företeelse som finns i min värld, och jag står ungefär lika frågande inför den som dina elever!

    Jag är väldigt nyfiken på vad som kommer i nästa inlägg! “Agasalhar-se” är eventuellt mitt favorituttryck i portugisiskan för något som svenskan inte kan säga lika smidigt. Märkligt nog, kan man ju tänka, med tanke på medeltemperaturen i respektive land.

    • Ja, det handlar om ord som inte har någon direkt motsvarighet, ibland av oklar anledning och ibland kopplat till skillnader mellan länderna. Någon kommenterade på facebook att det är typiskt för Sverige att det är mycket stress och press i vardagen, vilket jag ju också antydde lite kanske, men det är ju en sanning med modifikation, för livet är minst lika krävande här, och familjepolitiken inte alls lika generös. Lägg till det långa arbetsdagar och dålig lön, glöm friskvård och annat fluff, så är det nog helt enkelt tuffare här, men attityden till det är en annan, tror jag. Jag har ju en del umgänge utanför jobbet med andra föräldrar, en del med småbarn, och en del av mina elever har barn i olika åldrar också och tycker det är enorm skillnad på hur man pratar om det mesta kring barn, familj, jobb och hela “livspusslet”, med det inte sagt att det är lättare här – snarare tvärtom. Kan bero på att förväntningarna är lägre med mera. Har man småbarn förväntar man sig inte kunna leva som när man inte hade barn och så vidare. Familjen är viktigare än individen här också..

      Jag har nästa inlägg nästan klart, skrev det samtidigt men fick klippa av och dela upp det. Agasalhar-se är inte med, men du får gärna skriva om det i kommentar till nästa inlägg. Apropå det så fick jag också en kommentar om att “aguentar” täcker “orka” och blev osäker på min känsla för och användning av det ordet. Jag fick medhåll av barnen i alla fall, men ska fortsätta undersöka det. (Jag skulle inte säga att jag inte “aguento” gå på träningen ikväll om jag inte ska gå eller att jag inte “aguentou” göra läxan igår om den förblev ogjord. Tänker att aguentar är mer för att orka göra klart något, uthärda, klara av, stå ut med. Alltså inte samma som vi oftast använder det lite slarvigt för “orkar inte..” fast vi nog skulle orka om vi ansträngde oss. (typ nenna) 🙂

      • Om egentid och livspussel så är ju också det där konstiga med hur vanligt det är med utbrändhet i Sverige där egentligen ingen skulle behöva vara riktigt pressad.

        Det slog mig att kompisar/kollegor här ibland dumpar sina barn hos mormor för att ägna sig åt umgänge på lokal med kompisarna på fredagskvällen. Apropå egentid och fredagsmys!

        • Ja, man har ju mer stöd från släkten ofta! Helt klart en fördel. Mor/farföräldrarna hämtar på skolan, fastrar och mostrar och dylikt är självklara barnvakter…sammanhanget finns där. Ofta. Många svenska mammor är rätt utelämnade till sig själva under mammaledigheten och har en bild av att allt ska vara perfekt, eller något. Det är kanske en massa extrakrav (kanske inbillade/påhittade) om att man ska vara lyckad och lycklig och allt vad det är som gör folk stressade. /Åsa

      • För att “aguentar” ska vara tillämpbart så måste man ha tagit det första steget, så det funkar för att du maskade på träningen eller gick hem tidigt för att du inte “aguentou mais” men inte för att du inte gick dit. Men det kan man å andra sidan komma runt med ett enkelt och befriande “não deu”. Alltså, det var inte det att du inte orkade, det bara inte blev så ; -). Eller kanske det regnade.

        • Ja, eller hur! Jag tycker också att “aguentar” bara funkar om det handlar om att göra klart något. Bra förklarat av dig! Det är nog så att det finns flera nyanser av både aguentar och orka, och att de ibland sammanfaller men ibland inte. Samma sak med escusar och slippa. Fast slippa är ju helt enkelt slippa…man kan gå och fundera på ord och “känna på dem” hur mycket som helst. Kul som sagt när man hittar ett nytt i ett annat språk, som man inte visste att man behövt förut. /Åsa

  7. Ja, det där brottas jag dagligen med härhemma eftersom jag lever med en latinamerikan som kämpar med svenskan. Många funderingar kring vad olika ord och uttryck egentligen betyder blir det.

    Ett ord som han har väldigt svårt att lära sig att använda rätt är ”gärna”. Det finns inte i direkt översättning i spanskan och även om han fattar ungefär vad det betyder är det svårt att stoppa in det helt rätt i en mening.

    Ett annat ord som han tycker är otroligt märkligt i svenskan är ”främmande”. Alltså i betydelsen ”vi får främmande ikväll”. Jag kan hålla med om att det är ett väldigt knäppt uttryck när man funderar på det. Väldigt distanserande. Samma som att skilja mellan familj och släkt.

    Apropå att ha många ord för något som finns i vardagen, som grönländskans olika ord för snö, har ju vi på svenska väldigt många ord för olika barrträd (gran, tall, en, osv) medan allt bara heter pino på spanska. Å andra sidan kallar jag alla möjliga färgglada fåglar för papegoja medan min colombianske make tycker att jag är en barbar som inte skiljer mellan de tydligen heeeelt olika arterna!

    För övrigt är ”dygn” ett otroligt användbart svenskt ord som helt saknas på många andra språk.

    • Ja, dygn borde väl finnas i alla språk, ett så självklart ord. Gärna är också knepigt, och så hellre helst när man komparerar. Jag brukar säga att “gärna” är “com entusiasmo”, men det säger man ju inte. Men det är ju det som ryms i ordet. (com prazer..). Nä. Gärna är bäst, och så kan det kompareras! 🙂
      Barrträden har jag också råkat ut för att försöka förklara. Ritat dem på tavlan, pratat om julgranar…
      Främmande har vi aldrig kommit in på tror jag, konstigt nog. Väldigt konstigt ord, för ofta är det ju folk man känner väl man bjuder hem. Och ja! Skillnaden mellan släkt och familj tycker det är konstigt och jag tycker det är konstigt att blanda in kusiner och fastrar och dylikt i familjen. Dem träffar jag ju aldrig! Vet knappt vad de heter längre.(Detta tycker de är sorgligt!) När man ser hur de har det med sina släktingar blir det ju mer logiskt att man inkluderar så många i ordet familj här.

      Hoppas ni har det bra där i Umeå, var det väl! Jag saknar att läsa om Colombia!

      /Åsa

    • Ja, “främmande” är ett sådant ord som är svårt för andra att förstå.

      Jag diskuterade det en gång med en icke-svensk kvinna som var gift med en svensk man.

      Hon hade väldigt svårt att förstå varför de skulle bjuda hem främmande personer. Dessutom när det sedan visade vara personer som hon faktiskt kände…

    • Haha, jag ogillar “främmande” starkt och vill ej använda det, men tänker att det bara är ett ord även om det är konstigt som täcker typ “visitas”.
      Gärna tänker jag är “con gusto” när jag förklarar för folk men det kanske man inte säger egentligen. Jag är gift med en chilenare och istället för “gärna” känns det som att de kanske skulle säga typ “ya po” (colombia har säkert sitt uttryck) men det blir ju ej samma riktigt…
      Väldigt kul inlägg hur som helst!
      Dygn tänker jag är “24 horas” men det är helt klart inte lika bra..

      • Ja, det finns ju alltid ord som kan användas för att förklara och som betyder nästan samma, men en del ord har ingen riktig motsvarighet med exakt samma motsvarighet och betydelse. Det är verkligen intressant. Intressant också att det finns så många saker som så många olika språk HAR ord för. Konstigt att så många språk har så mycket gemensamt att det överhuvudtaget går att göra en ordbok. Och så de intressanta glappen! Undrar om det finns språk som inte har ett ord för “svartsjuka”… och så vidare. /Åsa

    • Ja det är vår lilla Roxy som blivit en riktig Bamse! Han ser så rolig ut på den bilden! Mysig är han – ännu ett ord som är svårt att förklara på portugisiska, och mysa! Det är ju så mycket som är mysigt på svenska, och myser gör vi ju ofta. Inte här. Finns inget ord som passar! Acolhedor, aconchegar.. men nej. Inte samma. /Åsa

        • Ja, det har vi en hel text om i boken, och så sjunger vi sången som finns på Youtube, men frågan är om det går att förstå om man inte upplevt det. Det låter rätt konstigt när man beskriver det, och att det blivit en sådan jättegrej, men också lite konstigt om fredagkvällar är som alla andra kvällar kan man ju tycka, om man är svensk.

  8. Egentid och småbarnsträsk är förfärliga ord tycker jag. Livspussel likaså. Det finns många konstiga ord. Intressant att det saknas vissa ord i vissa språk för det vi tycker är så självklara ord i andra språk :).
    Så fina hundar ni har!

  9. Men sånt här är ju jättekul! Jag älskar! Intressant det där med egentid … Jag använder nog inte det ordet själv direkt, men jag förstår ju definitivt innebörden. Jag tänkte på liknande saker när jag bodde på Island. Där finns för övrigt två olika ord för “orka”, det ena är “orka” och det andra är “nenna”. Stor skillnad! Det första använder man när man verkligen inte orkar, för att energin är fullständigt slut eller för att man inte har styrka nog. Det andra använder man när man inte orkar slash har lust 😉

    • Underbart! Nenna är ju ett jättebra ord! Det är ju ofta nenna man menar när man säger att man inte orkar. Haha! Egentid är ju inte så användbart om man inte befinner sig i det så kallade småbarnsträsket – ännu ett ord som är obegripligt för portugiser. Då är egentid ett hett ämne. Minns det tydligt från mammagrupp och mammatidningar. När man inte har småbarn har man ju automatiskt egentid och behöver inte prata om det om man inte har en väldigt klängig och krävande partner och känner sig klaustrofobisk…/Åsa

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *