Sommarsummering

Jag har varit på väg att summera sommaren ganska länge nu, men den tar ju aldrig slut, så det har liksom inte gått att sätta punkt för den. Först tänkte jag summera sommaren när sommarlovet tog slut, men då var det fortfarande rätt varmt och jag var helt enkelt inte riktigt färdig med den än. Enligt kalendern tog den portugisiska sommaren slut den 22 september klockan 15. Där någonstans tog också sommarlovet slut för barnen, men jag tycker nog att söndagen den 11 oktober var den sista sommardagen. Den dagen minns jag som den sista sommardagen, och även som en av de allra bästa.

Sedan dess är luften lite kyligare, hundpromenaderna inte längre lika svettiga, klänningar och sandaler har lagts undan och varmare kläder och tofflor letats fram. Sedan dess har vi också ställt om till vintertid, så det blir mörkt klockan 18. Sedan dess har det också regnat en hel del, men igår var det å andra sidan 23 grader varmt. Sommardagar kan dyka upp lite året runt i Portugal, men nu när vi går in i november är det nog höst i alla fall. Nästa vecka påstår prognosen att temperaturen ska falla till 15 grader, så nu sätter vi punkt och summerar sommaren.

Efter regnen är det lite grönare och blommigare på promenaderna. Sommaren är alltså slut. Hösten är här, fast här med blommor som ser ut som vårtecken. Bild från dagens promenad. Nu summerar vi sommaren!

 

”Det har kanske varit en lite konstig sommar, eftersom jag har jobbat mycket, men ni har i alla fall fått surfa massor” sa jag till barnen vid skolstart. ”Så säger du efter varje sommar, mamma” svarade de och skrattade. I deras värld känns det kanske som att det alltid är så när jag har jobbat tre och en halv somrar i rad och de gått i surfskola tre somrar i rad. Jag har alltså jobbat hela sommaren och barnen har surfat. Det verkar vara det nya normala för oss helt enkelt, men det är inte riktigt hela bilden. Det fattas något.

Inte heller ger det jag skrivit på bloggen någon rättvis bild av sommaren. Här har det mest varit gråt och tandagnisslan. Det har gnällts över grannar och corona, ja till och med på grannlandet, vi har till och med velat flytta och eländes elände, men det är ju bara en del av sanningen. På instagram ser man ju tydligt att vi haft en helt fantastisk sommar.

…fast som sagt, har man läst bloggen vet man ju att det inte är hela bilden. Sanningen ligger väl någonstans däremellan. Det har varit en blandning av mycket jobb och en del bekymmer och några svackor men också många fina minnen. Som livet ungefär, men nu ska vi inte vara filosofiska utan bara fokusera på sommarens höjdpunkter. Gnällt har jag gjort tillräckligt, så nu ska vi fylla i luckorna och minnas de vackraste stunderna blott, höll jag på att säga.

Det finns faktiskt fler bilder i kamera och mobil som bevisar att vi haft en fantastisk sommar mellan jobb, gråt och tandagnisslan, så i det här inlägget ska vi fokusera på de bilderna.

Enligt de bilder jag tagit började vi sommaren den 30 juni. Den började förstås tidigare rent temperaturmässigt, men vi var ju ganska instängda från mars och tre månader framåt. Jag är inte säker, men det kan ha varit samma vecka som de lättade på restriktionerna som vi faktiskt lämnade hemmet för en riktigt stranddag.

För att maxa vår nyvunna frihet åkte vi över bron ända till det så kallade Brasilien. Ända till Stilla Havet skulle vi, för så kallar vi sesimbrakusten, där vattnet inte är i ständigt uppror som här vid atlantkusten där vi bor. Där ligger vattnet stilla och platt och är alldeles klart. På vägen dit köpte vi två ståuppbrädor som vi har roat oss med en hel del i sommar. För säkerhets skull tog vi en strand som är svårtillgänglig för att slippa alltför mycket trängsel, masktvång och annat jobbigt, och där man fick ha hundar med sig.

Dit har vi återvänt ett par gånger under sommaren, och på samma strand avslutade vi sommaren söndagen den 11 oktober, och om den första var lyckad var den sista mer än lyckad. Till det kristallklara vattnet och ståuppbrädorna lades nämligen tre små tjejer som steg iland och ville leka med våra hundar och spela kort med Frida och Jonna. Paddla på ståuppbrädorna ville de också. Under tiden låg deras pappa i sin båt och drack öl och såg nöjd ut. Så nöjd var han att han sedan tog med sig Frida och Jonna ut på delfinsafari. Lyckan var total!

Roxy var inte helt nöjd, kanske.

 

Sverker och jag blev i och för sig kvar på stranden och fick inte se några delfiner, och när det gått en halvtimme kom vi på att vi inte hade någon aning om vem våra barn åkt iväg med och inte heller hur många öl han druckit, men vi hann inte bli oroliga förrän de var tillbaka.

Det var alltså sommarens första och sista dag, men vad hände däremellan, förutom jobb, gråt och tandagnisslan? Förutom detta gick barnen i surfskola i halva juni, hela juli och halva september. Det kostade vi på dem för att vi tyckte de behövde komma ut lite efter så många veckor med hemskola och karantän. Jag jobbade ju och även Sverker faktiskt förutom när han fick så ont i knät så han varken kunde surfa eller jobba i början av sommaren, så vi blev jätteglada när vi hörde att det skulle bli surfskola även denna sommar. Det hade verkat mindre troligt in i det sista. Ett tag trodde vi knappt att det skulle bli något strandliv alls med alla restriktioner som gällde, men så illa blev det alltså inte. Inte illa alls faktiskt!

Surfskola innebär att tjejerna tillsammans med några andra surfarbarn skjutsas till den strand som har bäst vågor för dagen av en fyrfaldig portugisisk mästare i surfing, minsann. Både tjejerna har blivit mycket bättre på att paddla ut, gå igenom vågor och sedan också ta dem och surfa snyggt på dem under den här sommaren och de hade jättekul så det var väl investerade pengar. Frida får illustrera detta:

I augusti var det dock ingen surfskola och Sverkers knä var bättre, så då blev det några surfdagar med pappa. Och mamma på stranden med hundarna.

 

Förutom det har vi haft fyra barn nästan hela sommaren, förutom när tjejerna var på surfskola.

Ofta flera barn till både lunch, middag och frukost. Mysigt!

En del av sommaren hade vi som sagt tre hundar. Sedan dess har vi nu i istället blivit utsedda till faster och farbror och kusiner (hur nu det hänger ihop) med vår thaiboxningstränares nya hund.

Summa summarum: ”Det har kanske varit en lite konstig sommar, eftersom jag har jobbat mycket, men barnen har i alla fall fått surfa massor!”, och så har vi haft en hel del fina dagar med ståuppbrädorna. Det blev en rätt bra sommar trots allt ju!

Nu är det vardag som gäller. En ny sorts ovanlig och ovan vardag för oss allihop. Berättar snart mer!

Saker jag funderar på att skriva om i november:

Varför sommarstuga?

Sverkers nya pysselsättning – det stora gröna

Pandemitider i skolan

Saker att vara tacksam för (Thanksgiving)

Minns i november: Spa som i Spanien

Ja ja. Vi får se vilka som hinns med!

Happy halloween! (Eller Hallå vin! som vi säger här)

Kommentarer
  1. Vilket fint inlägg du knåpat ihop Åsa! Hallå vin tycker jag var skoj!! Vackra sommarbilder 🙂 Här är sommaren över för läääääängesen känns det som.

    • Ja, sommaren kan verkligen kännas långt borta i Sverige, så fort den är över. Här regnar det idag och är kanske 15-16 grader, så det känns ju väldigt höstigt och dagarna är ju kortare, men rätt som det är känns det rätt somrigt ändå. Hösten var annars min favoritårstid i Sverige, men hög, klar luft, allt höstfärger och svampplockning, och så var man lite utvilad efter sommarlovet. Kanske mer september och oktober än just november, som ju kan vara rätt tung. Här brukar november vara många barnkalas har jag skrivit om någon gång och kopplat det till karnevalen i februari

      https://www.bortugal.se/november-en-kalasmanad/

      … men i år blir det inga kalas och ingen karneval. Bah! Den så kallade vintern brukar också vara min sociala årstid

      https://www.bortugal.se/den-sociala-arstiden/

      … men i år får jag vara mitt vanliga asociala jag hela året tyvärr. Inte bra. Tur att man har familj – och trevliga kollegor och elever i alla fall, om än online.

      /Åsa

  2. Bilderna när hundarna spanar på sina småmattar, stora hunden tittar på ett speciellt sätt på kastrullen vid middagen och så naturligtvis boxarvalpen – verkligen fina! Vilken härlig sommar ni har haft :)!

  3. Härliga bilder och visst var det en fantastisk dag igår.
    Bara trist med den nya lagen om munskydd? men vi måste alla göra vad vi kan….
    Hallå vin! Den va bra! Den lånar jag

    • Ja igår var det fint och det kommer nog fler fina dagar. Jag gillar ju “vintern” här också, eller höstvåren kan man kalla den.

      Mask, ja…jobbigt men kanske hjälper det. Hoppas det i alla fall. Risk för strängare restriktioner också tyvärr. 🙁

  4. Ganda onda? Boa Frida!
    Jag blev lycklig av att se den videon och höra glädjen på stranden, mångas dröm (min) att våga och klara att mästra det vilda och kraftiga vågorna och hav.
    Jag är imponerad ??
    Hälsningar
    Christian

    • Ja, det är roligt att tjejerna får vara med om det. Jag gläds enormt med dem, mer än om det varit jag själv tror jag! Underbart att se dem på vågorna!

  5. Ju mer jag läser av inlägget och ser alla underbara bilder inser jag verkligen att jag bor i helt fel land. Vad gör jag i Sverige?! Jag ska ju bo i Portugal och vara med om äventyr, sol och bad!
    Det blev inget Portugal alls i år, på grund av corona, och det ökar bara på abstinensen än mer.. Måtte läget lägga sig lite snart så att jag kan få besöka moderlandet igen.
    Ha det bra, du och familjen ❤️ Kram Joanna

    • Ja det hoppas jag verkligen att du kan, Joanna! Det är ju inte bara äventyr sol och bad här i Portugal som sagt, men nog gör det livet roligare och lättare att leva att det finns där, nästan året om. Det är väldigt bra terapi med sol och hav!

      Åsa

  6. Tack för din fina beskrivning!
    Vi boendes i Porto försöker hålla ut och klara av de umbäranden som nu gäller.Jag älskar detta land vad det ger med all glädje och omtanke. Vi gymmar och tränar och kämpar på precis som Er familj?
    Denna pandemi påfrestar oss alla och vi gör vad vi kan för att gå vidare. Vi tillsammans går vidare även efter Nazarez fantastiska vågor!

    Göran

    • Hej i vackra Porto!

      Visst är det jobbigt med coronaeländet, speciellt om man tänker på de mest drabbade!

      Vi missade jättevågorna i Nazaré denna gång, men det kommer fler gånger.

      Håll ut!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *