Corona i Portugal – karantän i paradiset

Det känns som igår allt var som vanligt, men ändå känns det som att det gått flera månader, sa Jonna. Det är läskigt hur snabbt allt kan förändras. I slutet av februari var hela byn ute och trängdes och kindpussades och firade karneval. Vem kunde föreställa sig då att skolorna skulle stänga bara två veckor senare och undantagstillstånd införas en vecka efter det?

När beslutet om att skolorna skulle stängas togs hade Portugal 331 bekräftade fall och en död av viruset. Tio dagar senare hade siffrorna fördubblats och presidenten meddelade i ett tal till nationen att undantagstillstånd skulle införas.

Idag har vi över 1000 smittade och sex döda.

Observera att man uppskattar att det finns nästan 8000 fall egentligen.

Inga höga siffror om man jämför med många andra länder, och då tänker jag främst på Italien som drabbats värst och grannlandet Spanien, som införde undantagstillstånd i måndags, två dagar innan Portugal, och nu har över 20 000 bekräftade fall och över 1000 döda, men jag jämför förstås också med Sverige och reagerar på hur olika länderna hanterar detta. Det mesta är alltså nedstängt här nu och vi är isolerade sedan drygt en vecka tillbaka.

Det känns verkligen som om smittan tas på allvar här nu. Idag skulle jag har varit hos min dermatolog men blev istället uppringd och fick tala om vad jag behövde fylla på med för piller och salvor. Receptet skickas till apoteket i byn och de i sin tur har gått ut med att man ska ringa in sin beställning och betala med en app och sedan hämta medicinen vid dörren. Jag är så lättad över detta, för får jag inte mina piller blir jag snabbt dålig igen.

Vad undantagstillstånd innebär trodde jag nog aldrig jag skulle behöva sätta mig in i, men nu har jag googlat. Hur det ska gå med alltihop kan man tyvärr inte googla på. Eller man kan, men det verkar inte finnas några svar. Ingen vet något mer än att det kommer att bli tufft och det kommer att kosta, men hur länge och hur mycket, det vet vi inte.

På tal om att inte veta undrar jag om jag inte haft (eller har) viruset redan. Ni minns den där hemska influensen jag åkte på efter karnevalen? Huvudvärk, värk i kroppen, hosta.. som satt i länge. Andnöd, som nu börjar gå över, men kommer tillbaka ibland. När jag blev sjuk hade ju Portugal inte något bekräftat fall än, så jag kopplade inte alls till det men nu undrar jag. Testa sig får man inte om man inte behöver vård, så jag vet inte.

Ja, det var ingen risk att jag gick utanför dörren när det var som värst, men det tog ett tag innan jag ens misstänkte att det kan ha varit Corona. Hostan och andnöden efteråt som inte ville ge med sig.. Veckan efter fick Portugal sitt första bekräftade fall.

 

Det vi vet är hur vi har haft det här i vår lilla bubbla under en vecka i isolering. För Sverker och mig är förändringen inte så stor. Sverker håller på med sina projekt som vanligt, men har bunkrat byggmateriel så han klarar sig ett tag. Han är ju inte så socialt aktiv annars heller, men boxningen har förstås ställts in. Det är inte läge att svettas tillsammans i en källarlokal. Vi saknar boxningen, men vår tränare som lever på den saknar den nog mer.

Andra bunkrar toapapper, Sverker hamstrar toastolar…

 

Samma med surfen. Alla sådana aktiviteter är inställda. Man får inte vara på stranden och inte surfa alls verkar det som! Det bestämdes efter en folkstorm mot alla som hade mage att trängas på Praia de Carcavelos som om allt var som vanligt samma dag som corona blev pandemiförklarat och regeringen redan börjat diskutera undantagstillstånd, så först förbud mot samlingar på stranden och sedan stängda skolor och sedan undantagstillstånd. Det drabbar förstås alla surfskolor.

Bilder som den här cirkulerade i sociala medier och väckte stor ilska.

En spansk surfare får feta böter, och det kan man få här med nu..

Folksamlingar förbjudna på portugisiska stränder!

 

Gå ut med hundarna får man tydligen göra fast det är undantagstillstånd, så det gör vi flera gånger som dagen. Egentligen får man bara gå ”korta promenader”, men på vilket sätt skulle långpromenader vara mer smittsamma än korta, om man ändå inte möter någon? Hittills har vi inte råkat på någon på våra promenader.

Annars tänkte jag att nu kanske portugiserna skulle passa på att koppla loss sina fastkedjade hundar och gå en promenad med dem nu, när man behöver en anledning, som till exempel en hund för att få röra sig utanför hemmet. Hittills har jag inte sett någon sådan effekt, men jag har hört rykten om att man i Spanien hyr ut hundar just i det syftet.

Den största skillnaden för oss annars är ju att barnen är hemma hela dagarna. De har kommit igång litegrann med hemstudier nu, men bara i några ämnen. Jag tror många av deras lärare inte fått så mycket fortbildning inom det digitala och våra barn är väldigt ovana vid datorer de med. De har aldrig haft några, så det första jag gjorde när jag fick veta att skolorna skulle stänga var att beställa dator och I-pad till barnen, så nu har de fullt upp med att komma ikapp resten av världen på den fronten. Eller inte resten av världen. 20% av portugisiska barn har varken dator eller internet hemma.

Matteläxa…

Pysselläxa..

Vi har också infört hemkunskap, vilket är något som inte finns in portugisisk skola, så nu lagar vi alla måltider tillsammans. Det har blivit lasagne, rårakor, ugnspannkaka, köttbullar, caldo verde, pizza och lite sådant plus ett bullbak och ja, vi har bunkrat, men konstigt nog är det ändå alltid något som är slut. Socker. Smör. Bananer. Då får det vara slut, tills vi verkligen måste ut. Sist Sverker var och handlade var det långa köer och bara fyra personen åt gången släpptes in. Mycket var urplockat, men det fanns toapapper.

Hemkunskap.

Barnen verkar trivas med att hänga hemma hittills..

 

Tredje isoleringsdagen ringde det i alla fall på dörren och där stod en sur liten man med skyddsdräkt och levererade dator och padda men även en liten utskällning. ”Folk beställer som galna och tänker inte på oss som måste åka runt och leverera allt!” Jag tyckte jag hade varit smart, men det tyckte alltså inte han. Han har ju rätt i att det här är jobbigt inte bara för de som kan vara hemma och därmed också måste, utan också för de som inte kan. Häromdagen gick all butikspersonal ut ur sina butiker i köpcentret Almada ut och ropade ”Vi vill också gå hem”, och varför skulle de inte få det? Ingen får ju vara ute, mer än så mycket man absolut måste, för att köpa mat, medicin och annat som är absolut nödvändigt, och ta sig till jobbet – om man inte kan jobba hemifrån och så länge man har ett jobb kvar…

Protester mot att affärerna fortfarande har öppet.

 

Jag jobbar ju mest hemifrån i vanliga fall också, vilket är en himla tur i dessa tider, men mina kvällskurser på universitetet måste nu också genomföras på Skype, så jag är fast vid datorn ganska många timmar vissa dagar, men jag ska inte klaga. Tvärtom.

Att oron för ekonomin är stor hos många här går inte att ta miste på. Portugal har ju inte riktigt hämtat sig från den förra ekonomiska krisen och den ekonomi man har är starkt beroende av turismen. Många hade det tufft ekonomiskt redan innan detta, men ändå är det som märks av mest en sorts sammanhållning inför den här utmaningen som landet står inför. En solidaritet eller vad man ska kalla det. Så uppfattar i alla fall jag det.

Sociala medier flödar av uppmuntrande tillrop, kämparanda och uppmaningar att stanna hemma, att hålla ut, hålla ihop, hjälpas åt.

Kampen fortsätter! Isolerade ska vi vinna!

Religiösa tillrop också!

Ryktet som spreds som en löpeld om Ronaldo var dock inte sant. Fejk news..

Men fina initiativ som detta är på riktigt. Brandmännen erbjuder sig handla och gå på apotek åt äldre. (De brukar även annars hämta äldre till läkarbesök och liknande). Jag har också sett folk som har tomma AirBnB-lägenheter i stan, nära något av sjukhusen, erbjuda sig upplåta dem till sjukvårdspersonal.

Och lite humor: Skönhetssalongerna och nagelsalongerna stänger – nu blir det riktigt fult!

Allt kommer att bli bra! Vi ses snart igen, Cascais

Bild från Lissabon

Och så massor av uppmaningar om att tvätta händerna och skämt om toarullar. Man har också tagit efter Spaniens initiativ att hylla vårdpersonalen och sjunga nationalsången och liknande, allt för att hålla humöret uppe. Klockan 22 varje kväll har jag hört.

I vårt lilla hörn av världen har jag i och för sig inte hört någon sjunga, men så har jag inte heller sett till någon på en vecka mer än han i skyddsdräkt som ringde på. Vi lever i en bubbla här, och det som sipprar in från omvärlden känns overkligt.

Barnens gympasal är redo för att ta emot patienter som behöver isoleras.

Allt desinficeras..

Bilder från kommunens hemsida.

Det känns som igår allt var som vanligt, men ändå känns det som att det gått flera månader, som Jonna sa. Det är läskigt hur snabbt allt kan förändras, och det här är nog bara början.

Kommentarer
  1. I dessa orostider när allt ser mörkt ut så började jag fundera på tillvaron och livet när jag igår satt i hammocken ute på verandan. Solen värmde alldeles gudomligt skönt och luften var så fantastiskt ren att den nästan var berusande! Jag blev faktiskt helt lyrisk där jag satt i min ensamhet och bara njöt. Endast fågelsången avbröt den totala tystnaden. Jag mådde så fantastiskt bra trots att jag på flera sätt är i riskgruppen och kanske borde vara orolig och rädd i stället. Jag har ju högt blodtryck, övervikt och blir 70 år om några dagar.
    I morse gick jag ut och tog en extra lång morgonpromenad på hela 2 timmar. Det blev nästan 15 kilometer på öde bergsvägar och jag hälsade bara på 6 människor och blev passerad av 9 bilar och 2 cyklister.
    Jag skriver detta då jag tycker att även i de dystraste tider så finns det saker att glädjas över som vi borde försöka tänka på istället för att bli deprimerade i väntan på bättre tider. Självklart så tänker man på alla som dör av denna fruktansvärda pandemi och allt elände den ställer till med. Men inget blir ju bättre av detta och livet måste ju gå vidare. Så försök fokusera på positiva saker i stället. Det mår vi alla bättre av. Och vi bestämmer ju själva om vi vill se positivt eller negativt på tillvaron. Själv vägrar jag bli deprimerad då livet är för kort för detta.
    Min ekonomi har förbättrats en del beroende på att min planerade resa till Sverige blev avbokad så utgifterna här hemma blir mindre än om jag hade åkt. Maten här är billigare liksom även bensinen. Vi har inte kört bilen på 2 veckor och inte handlat något. Mer pengar över i plånboken alltså.
    Positiva saker liksom det faktum att det ser ut att bli fler trevliga inlägg i bloggen ”Bortugal” framöver. Tack för detta Åsa!
    Ha det så bra det går och glöm inte att det finns ett ljus i änden av tunneln!

    Urmas

    • Det går absolut ingen nöd på oss heller i nuläget och för vår egen del är jag inte speciellt oroad, men jag märker mycket av oron omkring oss på olika sätt och det påverkar en. Man blir lite extra filosofisk, och över huvud taget har jag tänkt ofta på byn sedan vi var där, på hur det vore att faktiskt leva så. Undrar hur världen kommer att se ut när barnen växer upp. Här, och i stort.

      Nu har vi det ju bra som vi har det och har hittat vår plats där vi trivs. Vi kan sitta i solen och lyssna på fågelsång (fast mest hundskall) och vi kan förenkla tillvaron ännu mer om vi vill, men jag tänker i stort, på hur många lever och på vad som styr utvecklingen i världen.

      Det hörn av Portugal där vi bor har också förändrats en del faktiskt. Jag ska skriva mer om varför jag känner lite så.

      Ta hand om er!

      /Åsa

  2. Pingback: Tillbaka till får och apelsiner – när detta är över – Bortugal

  3. Nu börjar det verkligen köra ihop sig här i Portugal, nu blir polisen tuffare och tuffare.
    Enligt Lagoa Informa arresterades två män, 20 och 21 år, på söndagen den 22 mars, vid Rua 25 de Abril, i Lagoa, av GNR för att ha varit i en grupp och inte följde en av de åtgärder som infördes av nödstaten.

    Lagoa Informa skriver att händelsen inträffade omkring 05:00 då gruppen, med undantag för två medlemmar, spridda när GNR-patruljen anlände. När de kontaktades av agenterna följde de inte ordningen att demobilisera och visade motstånd och hamnade därmed i frihetsberövande. En anmälningsrapport gjordes och individerna är närvarande vid domstolen på måndag 23 mars.

    Det bör noteras att om en medborgare inte följer de åtgärder som införts av nödsituationen tillämpas artikel 348 i strafflagen, som föreskriver att ”vem som inte lyckas följa en legitim order eller befogenhet, regelbundet meddelas och utfärdas av myndigheten eller kompetent anställd, straffas med fängelse upp till ett år eller med en böter på upp till 120 dagar. ”

    • Ja, det har rapporteras om 7 ingripanden här (eller om det var i Lissabon?) i fall där folk inte respekterat det som gäller, och GNR patrullerar längs strandpromenaden och stoppar folk och frågar vart de ska och skickar hem folk. Böter har också utdelats. Känns lite läskigt, men här håller vi oss till det som gäller, så för oss är det ingen fara. Ju mer vi hjälps åt med det, desto fortare är detta förhoppningsvis över! Sneglar med oro på Spanien, där dödstalen stiger och hoppas på en vändning.

      /Åsa

    • Ja verkligen!! Gäller alltid, men särskilt nu. Jag önskar vi kunde hjälpa andra t ex med att ha deras barn här om de måste jobba, som vi brukar under loven och så. Vi är ju ändå hemma, men nu går inte det…:(

      • Än så länge får man motionera utomhus ensam. Nu är det ju helt ljust halv sju på morgonen, så det är inga problem att hinna ut. Och inga problem att hålla avstånd vid den tiden, ens mitt i Porto. Jag hoppas att man inte behöver skärpa reglerna så att det blir förbjudet också.

        Framför allt hoppas jag förstås att de här åtgärderna bromsar utvecklingen. Än så länge ser det i alla fall inte svart ut.

        • Nej, jag hoppas också att åtgärderna har effekt. Det sägs ju att Portugal agerat tidigare än Italien och Spanien, mycket eftersom vi hade dem som avskräckande exempel då. Vi får se, och hoppas och göra så gott vi kan för att hålla oss friska och på avstånd.

          Nu har det blivit striktare här med var man får röra sig här, på grund av att det blir lite samling av folk som promenerar längs havet till exempel. Vi får se som sagt om det blir ännu striktare. Det måste ju finnas lite logik i bestämmelserna också. Man kan ju gå så långt som helst utan att smitta någon bara det inte är för mycket folk ute, men om folk börjar töja på reglerna så kommer det att skärpas åt tror jag.

          Enligt statistiken har Portoregionen drabbats värre av smittan, eller ligger lite före i kurvan som det ser ut. Jag hoppas vi kan hålla det från att bli en riktig katastrof av den omfattning som det blivit på andra håll, men jag är orolig.

          /Åsa

          /Åsa

          • Ja, det är lite svårt att ta in att folk insisterar på att motionera där och när de tycker att det är trevligt, utan att tänka mycket på att det sannolikt är massor av folk där. Det är noll problem att hålla avstånd om man väljer tidpunkten noga. För min del är det tidiga mornar, men jag vet många löpare i Porto som väljer efter nio på kvällen. Vi är ju alla vana att välja tidpunkt efter biltrafiken…!

            Att det är tidigare här i norr beror antagligen på att tidiga smittvägar var folk från textil/skoindustrin som hade smittan med sig från industrimässor i Milano.

          • Ja, jag har förstått att ni ligger ”före” i utvecklingen, att smittan kom först till norra Portugal.
            Man kan förstås undvika ”trängsel” och smittorisk om man väljer tidpunkt och plats med omdöme (om man har möjlighet). Jag noterar att där vi gick i skogen idag och aldrig brukar möta någon, träffade vi på ett par personer idag som säkert tänkt samma som oss, samtidigt, men vi höll förstås avståndet.

            Tyckte apropå motionsbehov i dessa tider att denna spanjor var lite uppfinningsrik, och att det var lite onödigt att bötfälla honom. Det är inte direkt läge att få böter i dessa dagar, rent ekonomiskt. Tufft för Kanarieholmarna och andra platser där man lever av turismen. https://www.svenskamagasinet.nu/nyhet_15220_boter-for-att-rasta-en-hona

            /Åsa

          • Intressant att läsa hur portugal hanterar det hela. Sverige har ju lite mer.. flexibla regler, men universitet o högskolor är stängda så jag pluggar hemma från datorn. Klagar verkligen inte utan har köpt ett 3000bitars pussel att fylla ut all extra hemmatid med 🙂
            Föräldrarna har bott i algarve sen årsskiftet och hade flygbiljett hem nu i april, men när det ena landet efter det andra började stänga gränserna var de snabba att boka nya biljetter o flyga hem.

          • Ja det är stor skillnad. Jag hajar till lite bara jag ser svenskar träffas eller vara ute överhuvudtaget nästan (på facebook), för här är det stenhårt och har stramats åt ännu mer sedan jag skrev. Ska skriva mer om det snart.

  4. Det är otäckt, det gick från en dag till en annan.

    Nu önskar man ju verkligen att man hade hund… Ni har otroliga promenadvägar 🙂

    Vad skönt att ni har så få fall! Hoppas att det fortsätter så!

    • Ja ni har väl också fina vandringsvägar! Får man verkligen inte gå på dem? Jag är lite osäker på om vi ”tar ut svängarna för mycket” när vi promenerar, men vi möter ju ingen så det kan ju inte göra någon skada. Igår patrullerade polisen nere vid havet/stranden/strandpromenadem och beordrade hem folk vet jag, men då var de väl för många på samma plats antar jag. Vi har tur som bor granne med naturreservat. Jag hoppas vi får fortsätta gå där.
      Tyvärr räknar de nog med samma utveckling här som i Italien/Spanien men senare, med peaken kring påsk, men eftersom de agerade tidigare kanske det inte blir så illa. Mam vet inte…
      Läskigt att följa siffrorna därifrån! Hoppas ni klarar erbra i ert lilla hörn av Spanien och att detta går över snart!

  5. Tack för rapport! Och fint att det ser ut att ni har det ok mitt i allt detta 🙂 Ja, allt känns overkligt. Förstår inte heller att långa promenader skulle vara sämre än korta. Det är väl bra att vara i naturen så länge man håller avstånd tänker jag. Vi passar på att upptäcka Stockholms naturreservat (sååå många, galet). Och haha, älskar kommunens propagandabilder. Det kanske åtminstone inger en känsla att kraftfullhet. Men känslor ska å andra sidan inte underskattas. Här är det lite torrare och folk har olika åsikter och unfriendar varann på FB. Allt i coronans namn … Nåväl, många är också vänliga och hjälper varandra! Önskar er en fortsatt mysig hemmahelg!

    • Ja man verkar kunna bli osams om allt nuförtiden, utan att ens träffas! Haha! Jag tror nog att kommunen är kraftfull i sitt agerande faktiskt. De gör allt de kan, men visst ser det ganska skräckinjagande ut? Bra, antagligen, så går folk inte ut i onödan. Om det är vad som krävs, så är det bra, säger jag, men det är å andra sidan lätt att säga när man har det bra, jobbar hemifrån och kan klicka hem dator och I-pad till och med utan att blinka. Låter rätt drygt, egentligen. Förlåt! /Åsa

  6. Tack för en lång rapport från ert hörn av Europa! Ja, det är verkligen en skrämmande tid vi har nu och en oviss tid framför oss… Vi får hoppas att det går så bra som det bara kan gå för alla! Solidaritet och inte ge upp. Min bror, svägerska och troligtvis min mamma har corona. De sitter i karantän hemma och på sjukhem. De bor inte i Stockholm där vi å andra sidan drabbats värst i Sverige. Ha det så bra ni kan och ni har i alla fall tur med vädret ;)!

    • Åh! Hoppas de har det lindrigt och blir friska snart! Så jobbigt att det är så smittsamt, och att allt är så ovisst nu. Vi får hålla ut och hoppas att det här går över och att konsekvenserna inte blir alltför stora, men just nu känns det som sagt osäkert med allt. /Åsa

      • Ja, så kan man också känna. Ekonomiskt är det en katastrof. Jag skulle kanske också tycka att det alla dessa åtgärder var överdrivna om det inte gått så illa för Italien, där det dör någon varannan minut. Vi får hoppas det värsta är över snart! Rengöringsmedlet är nog bara vanligt desinficerande, men det ser onekligen läskigt ut! /Åsa

  7. Herregud, hur nyttigt är allt det där rengöringsmedlet de sprutar på? Om typ 20 år dör nog fler i cancer än av själva viruset pga det? Jag är nog betydligt mer rädd för de ekonomiska konsekvenserna än för viruset i sig. Många tycks ha blivit omotiverat galna av detta.
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    • Hej. Jag vet inte om du sett siffror men jag tror att 5000-20000 svenskar skulle kunna dö. Och det kanske inte är en katastrof när vi är 10 miljoner. Men föreställ dig att du inte kan ringa 112 längre, det kommer ingen ambulans, finns ingen sjukhusplats, ingen läkare att träffa. Vad det än gäller. Om du har brutit benet… Är det inte bättre att försöka fördröja smittan utan att den kulminerar. Även om jag som du är väldigt orolig för ekonomin. Men jag vet inte riktigt hur jag skulle lösa det bättre själv, att rädda ekonomin och klara av att fördröja smittan?

      • Nej det är verkligen ett dilemma Hur man än vänder sig har man ändan bak, mellan pest och kolera och så vidare. Och ingen vet vilket scenario man ska basera beslutet på, men det är ju utvecklingen i Italien, med nästan 700 bara idag, som är skräcken. Andra länder klarar sig bättre, och ingen vet riktigt varför. Vi får vara rädda om oss och om varandra och hoppas på det bästa, men räcker det? Kanske hade Italien klarat sig bättre om de agerat tidigare? Jag vet inte..men jag antar att de utgår från rätt dystra prognoser om de inför så kostsamma åtgärder./Åsa

        • Man får vet för lite om Italien tycker jag, just varför så många dött. Har förstått att några saker påverkar: det spreds inom vården t ex på akuten i början och där fanns många gamla och sjuka, samt att kopplingen mellan rökning och döda patienter är jättestor – många röker i Italien?

          • Det kommer nog att forskas mer på det i efterhand. Just nu är det svårt att se alla samband, men jag läste att de flesta som tog med sig smittan från Italien är yngre och friskare och väl i sona hemlämder träffar de inte så många äldre – i Norden umgås man inte lika mycket över generationsgränserna. Om rökning spelar in vet jag inte. Grekerna röker mest har jag läst. Facit får vi inte förrän efteråt tror jag. /Åsa

          • Det spekuleras också i att dödligheten i Italien kanske inte är så mycket högre än i andra länder men att man har ett mycket större antal smittade som inte syns i statistiken. Det är helt klart att ett antal smittade har mycket lindriga eller till och med inga alls symptom, och många som var smittade i början kan mycket väl ha betraktat det som en vanlig förkylning och gått vidare och smittat andra. Då i början av februari var det ju ingen som tänkte så där särskilt mycket på det här, varken i Italien eller någon annanstans än i Kina.

          • Så kan det vara, men jag blir verkligen inte klok på statistiken. Tvivlar på flera länders siffror och är lite besatt av att jämföra dem fast de inte stämmer. Någon gång hoppas jag vi får svaren och kan lära oss av dem.

            /Åsa

  8. Sem salão a coisa vai ficar feia mesmo ? A Suécia está agindo de maneira única nesta situação e isto me preocupa ? Com as escolas abertas e se pode reunir 500 pessoas, pessoas que podem ”trabalhar” de casa indo para Åre esquiar, Kalmar dando cupons para estudantes comerem fora para melhor economia dos restaurantes. Me assusta fazer parte deste grande experimento, ninguém sabe como termina. Mas toda esta situação é uma tempestade e vai passar ? Ta hand om er.

    • Sim, é preocupante aqui também mas faz bem saber que estamos a tentar fazer tudo (?) para evitar uma situação como a de Itália. A economia vai sofrer muito e vai custar de toda maneira, mas não tomar medidas parece irresponsável, sim. Ninguém sabe como vai acabar, mas tem de passar. Esperamos que sim. Ta hand om er också!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *