Sju år i taget

När vi nyss gått in i ett nytt årtionde och man just har fyllt sitt femte årtionde ligger det nära till hands att skriva om det, men jag har länge funderat på siffran sju. Den sjunde vågen, sju års olycka, de sju haven, de sju dödssynderna, sju svåra år, det sjunde inseglet och tanterna i Nazaré som har sju kjolar.

Det sägs också att det tar sju år för kroppens alla celler att ha bytts ut. Det kanske ni har hört talas om, men har ni också tänkt på att livet går i sjuårscykler? I alla fall gör mitt det. Cyklerna går förstås lite i varandra, och det finns inga skarpa gränser. Det kan finnas en och annan förskjutning, men i princip tycker jag det håller. Jag brukar inte tycka om att gräva i det förflutna, men idag ska jag göra ett undantag och blicka bakåt, sju år i taget.

De första sju åren går ut på att man är barn. Liten, aningslös, oskuldsfull, omedveten och nyfiken och allt det där som hör barndomen till. Jag minns ju inte mycket av de första sju åren, men det sägs att jag var ganska kavat.

När man är sju börjar man skolan. I alla fall i Sverige. Den andra sjuårscykeln handlar mest om att att man går i skolan.  Jag minns namnen på alla i min första skolklass och jag minns att jag var ganska duktig i skolan och att vi lekte i snöhögar och spelade fotboll på rasterna. Man lär sig läsa, skriva och räkna och är fortfarande ett barn men inte längre på samma sätt som innan. Nu är man ett skolbarn.

På det klassiska skolfotot. Det första.

Skolavslutning. Under den här perioden spelade jag blockflöjt, tvärflöjt, piano och sjöng i kör. Slutade med allt vid 14.

Jag tävlade också i längdåkning och tränade friidrott, men i slutet av den här cykeln lade jag allt detta på hyllan. Jag hade också rakt och blankt hår.

 

7 x 2 = 14. Vid 14 ungefär börjar det bli komplicerat. Nu är man tonåring och ska bli vuxen. Det är många vägval och allt kan hända. Under den här perioden var jag ganska vilsen tror jag. Så här i efterhand kan jag tycka att jag borde haft ett mål, något att fokusera på, men det hade jag inte. Jag var som ett rö för vinden och drev lite hit och dit. Vem var jag? Vem skulle jag bli? Gymnasietiden var stormig och sedan flyttade jag till London, sedan till Göteborg och sedan till Stockholm. Det hade kunnat gå riktigt illa på många sätt, men jag klarade mig relativt oskadd igenom den här sjuårscykeln ändå, som tur var. Det mesta som hände under de här åren är som tur preskriberat vid det här laget och inget vi ska dra upp i ljuset här.

Tufft att vara tonåring.

På Roskilde..

I London…

Ja, det var hemskt.

 

7 x 3 = 21. Vid 21 började jag landa och hitta tillbaka till det som kanske är min kärna. Jag började förstå att jag behövde naturen för att må bra och att jag behövde studera. Språk!  Jag jobbade i Alperna, lärde mig tyska, åkte skidor och vandrade, läste spanska i Spanien och sökte in på Lärarhögskolan. Jag träffade Sverker och reste i Asien och Australien ett år och gjorde mina utlandsterminer, en i Tyskland och en i Australien.

Här jobbade jag två säsonger

Här jobbade jag fyra säsonger

Jag träffade Sverker och flyttade hem till Sverige. Jag jobbade extra på skärgårdsbåtarna under studietiden.

 

7 x 4 = 28. Vid 28 började vi boa. Vi ville ha barn och vi ville ha hus. Vi bodde i en liten gul stuga, köpte en tomt och började bygga. Jag blev färdig lärare och började jobba på en högstadieskola, men det blev inga barn under den här cykeln. De här åren handlade mycket om detta. Om huset vi byggde och barnet som inte kom. Vi var en familj utan barn som byggde ett hus som aldrig blev klart. Men vi var väldigt förälskade!

7 x 5 = 35. Vid 35 blev jag äntligen gravid. Därmed inleddes småbarnsåren. Snart var vi fyra i familjen och det var amning och blöjor och lekparker och dagishämtningar och allt det där. Jobbiga år tycker många, och inte blev det lättare av husbygget som vi levde med och bodde i, men om jag fick leva om sju år skulle jag nog ändå välja dessa. Inte min fina barndom, inte de där nomadåren, utan åren med de knubbiga barnen som var i ständig förvandling. Så goa!

7 x 6 = 42. Tre dagar efter min 42-årsdag satt vi på planet till Portugal och därmed inleddes den sjunde vågen av mitt liv. Tre veckor senare (nästan på dagen sju år sedan idag!) hade vi köpt hus här och sex månader senare flyttade vi in. Den sjunde vågen har varit Portugal för hela slanten. Språket, byn, landskapet härikring och hela processen med att landa här. Det där kan ni ju!

Ganska precis sju år sedan!

7 x 7 = 49. Nu är vi alltså inne i den åttonde cykeln som inleddes i fjol. I den här cykeln är jag en äldre version av mig själv. Jag har läsglasögon och lite ont i lederna och går hundpromenader i stället för att springa. Sverker undrar vem den tanten med glasögon som sitter och knapprar vid datorn hela dagarna är och undrar var hans sportiga fru tagit vägen. Jag undrar själv litegrann, men sedan dyker jag in i texter och grammatik igen.

Barnen går inte längre i byskolan utan i Escola Secundária och är tonåringar. Också de går in i en ny cykel, är mer självständiga och ja, tonåriga. Vi är tonårsföräldrar. Herregud!

Frida fyllde fjorton. 2 x 7 = 14.

 

Sedan den här cykeln inleddes har det också handlat mycket om jobb. När den inleddes hade jag precis avslutat en intensivkurs och allt hängde lite i luften. Det såg tomt ut i kalendern och på inkommande på bankkontot. Sedan började det trilla in jobb. Översättningsjobb, skrivuppdrag, språkkonsultuppdrag, privatundervisning, Skypelektioner, distansundervisning och så vidare. Lite på grund av att jag själv dragit i några trådar, men en del har kommit från ingenstans, och aldrig har jag tyckt att det varit så kul att jobba som nu. Den här åttonde cykeln kommer att handla mycket om jobb tror jag. Mina jobb och jobb med det stora gröna. Och om våra tonårsbarn, förstås!

7 x 8 = 56. När den här cykeln är över är vi inte längre tonårsföräldrar. Frida och Jonna kommer att lämna sina tonårscykler och gå in i vuxenlivet. Sverker kommer att fylla 60. Tanken svindlar. Längre än så kan jag inte tänka, men jag är ganska säker på att det kommer att fortsätta gå i cykler. Sju år i taget!

 

Comments
  1. Pingback: Dags att flytta härifrån? – Bortugal

  2. Pingback: Sju år senare – Bortugal

  3. Imponerad av att bryta upp
    från Sverige vid 42 års ålder och med familj.

    Hur hör man? Du kanske har skrivit om det, annars får du gärna
    göra det.

    Är personligen för beroende av trygghetszoner för sådant…

    • Jag hade ju vana av att bryta upp och dra iväg från tidigare men det var läskigt att bryta upp med barnen, för när man har familj behövs det ju ändå lite mer trygghet. Hela storyn har du här i bloggen! /Åsa

  4. Tack för att du delar med dig av din livshistoria på det här sättet, Åsa! Ja, det ligger nog något i detta med 7-årscykler. Jag ska fundera på mitt eget liv och hur det stämmer överens där… 🙂

  5. Ett mycket intressant inlägg! 7 år olycka mm har man ju hört om och jag kan bara bekräfta. Var själv gift i 7 år i första äktenskapet. 😀 Idag får jag räkna 7×11 i åldern. Vet att vi väntade i 7 år innan vi kunde ta ner en stor björk pga ingen frost i backen. Men nu är den borta sedan länge. 7 är ett spännande tal och kan säkert stämma väldigt bra. Tack för intressant inlägg.

    • 7 x 11 är ingen dålig ålder! Dubbelsjuor!
      Tack för din kommentar, Margaretha. När man börjar se mönster i allt…
      Det stör mönstret lite att jag träffade Sverker när jag var mitt i en cykel, men å andra sidan kan ju inte alla träffas när bägge är 7,14,21,28…. och Sverker var faktiskt 28.

      /Åsa

      /Åsa Winald

  6. Tack för härlig läsning:)
    Jag är lite förbryllat att se bilder på dig med rak hår. Hur är det ens möjligt att det ändrar sig flera år senare?
    Önskar dig lika många härliga sjuårscykler framöver!. Sju är en primtal och vi har sju chakra i kroppen. Viktig tal inom mysticismen.

  7. Jag tänker genast på waldorfpedagogiken som delar upp människans liv i sjuårscykler. Intressant läsning och som alltid så välskrivet!

    • Jaså?! Vad intressant! Tack! Jag är inte så insatt i Waldrorfpedagogik, men där har de ju en poäng i så fall. Jag tyckte väl att jag inte kan vara den enda som kommit på detta!

  8. Förresten, jag glömde säga, angående vår blogg: Om du “stänger” innehållsförteckningen så är den stängd nästa gång du öppnar sidan, så behöver du inte scrolla. Vi har dem mest för Googles skull …

  9. Halloj!

    7 år……………..
    Gud vad siffran kan förknippas med mycket elände! Men tur är att det är bara vidskepelse.
    Det var sådär en 7 år sedan min tanke var att flytta söder över föddes……..Portugal!
    Nu i januari är jag äntligen beredd. Tror inte att jag blir bra på språket som du men jag har redan vid mina korta besök förälskat mig i landet samt förälskats mig i en tjej från Portugal!
    Tack för dina fantastiska historier och beskrivningar!
    Hör av mig,

    Göran

  10. Vilken sammanfattning! Vad roligt att se alla bilder! Så bra du beskriver! Så säkert formulerat! “De här åren handlade mycket om detta. Om huset vi byggde och barnet som inte kom. Vi var en familj utan barn som byggde ett hus som aldrig blev klart. Men vi var väldigt förälskade!”

    Och sedan barn-cykeln. Där jag befinner mig nu. Jobbigtjobbigtjobbigt ofta (läste ditt inlägg för 40 minuter sedan och har inte kunnat kommentera förrän nu på grund av alla avbrott), men åh, vad man njuter också!!!

    Må dina nästa sju år bli härliga!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *