Bortugal fyller sju år!

Så har den då kommit! Den stora dagen då bloggen Bortugal fyller den magiska siffran sju! Många gånger har jag tänkt att det vore en bra ursäkt för att avsluta bloggen, eftersom den nu överlevt en hel sjuårscykel. Här kunde man sätta punkt helt enkelt, speciellt som både ni och jag vet att jag inte har lika mycket tid att skriva och att det ändå är rätt mycket som jag liksom redan skrivit om. Man vill ju inte riskera att bli tjatig!

Det är också så att vi liksom har landat. Vi bor här helt enkelt och de lustiga kulturkrockarna blir allt färre. Vi jobbar och hinner inte längre hitta på så mycket nytt och äventyrligt, än mindre fundera och författa så mycket. Det är mycket vardag. Havet är fortfarande lika blått och solen skiner fortfarande nästan varje dag, men den där första spännande förälskelsefasen när man skrev om varje cykeltur och föräldramöte är kanske över. Man skulle rentav kunna sluta lite hoppfullt med ”och så levde de lyckliga i alla sina dagar”.

Man skulle kunna sluta lite snyggt här helt enkelt i stället för att riskera att (som sagt!) bli tjatig eller att bloggen bara rinner ut i sanden. Samtidigt tycker jag ju att det är så roligt att skriva. Det är något jag aldrig gjorde förut, eller bara för mycket länge sedan och då hellre än bra. Det är helt enkelt något jag upptäckt sedan jag startade bloggen, att det är kul och skönt att då och då knåpa ihop en liten text till ännu en lucka. Man skulle kunna skriva något annat, börja på något nytt – men inte nu.

Var skulle jag förresten göra av alla fina bilder om jag inte lade ut dem här? De skulle ligga och skräpa osorterade i fotomappen i datorn eller mobilen tills de bägge kraschar. Några få skulle få ett filter och hamna på Instagram, men det känns ändå lite futtigt och falskt. En snygg bild på Instagram säger inte alls mer än tusen ord, som ju brukar vara omfånget på mina inlägg på ett ungefär.

Bläddrar man tillbaka kan man också få en överblick över väldigt mycket av det vi varit med om sedan vi flyttade hit. Det är bra att kunna kolla här och få veta när det var jag började jobba, hur gammal hunden är egentligen, när det var vi var till Spanien på besök och annat viktigt och oviktigt som annars skulle vara en enda osorterad röra i våra minnen, som gulnande foton i en byrålåda, eller glömmas bort helt.

Framför allt är historien inte slut än. Kanske kommer jag inte att orka och hinna berätta lika mycket som jag gjorde i början, men det är bra om den här kanalen finns kvar, för dagar när inspirationen finns och en ny historia vill berättas. Fortsättning följer alltså, som vanligt. Följer du med?

Även om man alltså inte ska avtackas med buller och bång kunde man ju fira denna fina födelsedag med någon sorts fantastiskt jubileumsinlägg, men tyvärr infaller födelsedagen på en typisk sådan där dag då man inte orkar och hinner göra något märkvärdigt. Man har varit uppe lite för sent, vaknat lite för tidigt, jobbat och jobbat, sprungit med hundarna, suttit i telefonköer med skatteverket och försäkringsbolag bland annat, dammsugit och våttorkat och fortfarande har man ingen plan för middagen fast klockan är halv åtta. Kanske något med kyckling, om vi nu har kyckling alltså. Hm. Hungrig.

Jag är också vansinnigt trött efter en onödigt dramatisk tisdag och en oväntat fantastisk onsdag. Veckan har varit lite som en berg- och dalbana, men det kan jag kanske berätta om en annan gång, nu när bloggen alltså inte går i graven. Fortsättning följer, som vanligt.

Lite antiklimax här som jag försöker avhjälpa med lite bilder. Sju ganska slumpmässigt utvalda bilder, dagen till ära. Mer än så blev det alltså inte. Det blir alltså inget fantastiskt jubileumsinlägg på sjuårsdagen och inte heller sätts det punkt här, fast det kanske hade varit snyggt. Istället fejdar vi ut här, hungriga som vi är, med flera punkter….. och lite bilder….

 

 

 

 

Kommentarer
  1. Så bra du fortsätter! Tack för alla välskrivna, roliga och nyttiga inlägg. Du har fortsatt kontakt med flyttfirman läste jag Kanske har vi behov av den om ngt år fast i riktning mot Sverige..

  2. Jag blir så glad att du fortsätter med bloggen!
    Håller med vad alla redan skrivit. Det är en fröjd att läsa dina blogginlägg och för mig och min man så gör dina texter och bilder att vi bara längtar ännu mer efter att bosätta oss i Portugal. Om allt går enligt plan flyttar vi i slutet av 2022.
    Tack för all information och inspiration hittills och ser fram emot minst 7 år till av dina härliga texter.

  3. Stort grattis, Åsa! Kan själv inte fatta att det är fem år sedan jag hittade din blogg och sen var jag tvungen att läsa alla inlägg tillbaka från början. Älskar din sätt att skriva och se pa saker. Jag är väldig glad att du vill fortsätta dela med dig dina historier och era liv:) Bloggar är den enda sociala mediet jag är tacksam för till den digitala revolutionen. Så många historieberättare har gett sig till känna:) Tack att du vill fortsätta!

  4. Jag läser gärna din blogg och uppskattar alla fina foton av ditt nuvarande hemland! Mycket roligt och intressant att läsa och du skriver så fängslande. Jag har fått mycket ny kunskap om både det ena och det andra :). Tack för att du fortsätter!
    P.S Äter man kräftor i Portugal?

    • Roligt att du uppskattar mina skriverier och bilder!

      Havskräftor äter man, men det finns ingen speciell tradition kring det. Det är bara ett lyxigt skaldjur!

  5. Underbart att denna blogg fortsätter 😀. Har inte kommenterat på ett tag men läser den varje gång med stort intresse och oftast ett leende.
    Du skriver SÅ bra (det jag sagt förut ) så vad bra att du också känner ett behov av att få fortsätta skriva😊. Kram från en annan del av Portugal

  6. Jag bara instämmer med vad alla de andra skriver. Jag bodde i Estoril i min ungdom på 80 talet. Varit på besök flera gånger sen dess o tycker därför det är underbart att läsa dina upplevelser av landet som fortfarande finns i mitt hjärta. Kanske jag också flyttar tillbaka dit en gång?
    Jag tycker fortfarande att du borde ta dina texter o skriva en bok. “Sju år i Portugal” 😉

    • Åh det var fint sagt (skrivet) Christine! Var sak har sin tid, men man vet aldrig. Ungdomsår i Estoril på 80-talet lät härligt! Kul att du uppskattar mina skriverier!

  7. Hej!
    Jag blir så glad när jag ser “Bortugal” i mejlen. Många av dina historier finns med mej jämt, så då kan jag drömma mej bort litegrann. Du är inte tjatig utan alldeles underbar.
    ÄLSKAR dina inlägg och så vackra bilder!
    Ha det bäst och sköt om er!
    Kramkram Från Gunilla i Norrland.

  8. Åsa, jag är så glad att du fortsätter skriva! Dina inlägg har varit höjdpunkter och jag har lärt mig så mycket om mitt nya hemland Portugal. Saker som jag själv inte stött på eller upplevt.
    Så fortsätt att skriva i din egen takt och låt oss vara med på livsresan!
    Kramar

  9. Stort grattis till dig och till er alla i familjen som tycks ha integrerat er så väl där nere.

    Har läst varje blogg sedan start och jag hänger med också fortsättningsvis. Tipsar vårt nätverk om dina alster, tycker om både ansats och ton.

    //Per

    • Tack för gratulationen! Kul att du hängt med sedan start, verkligen! Känns roligt att ha trogna läsare som dessutom rekommenderar vidare! Nyfiken på vilket nätverk du menar!

  10. Nej, du vet Åsa, om man skriver som du gör kan man inte bara lägga av. Som sagt, livet fortsätter, det kommer nya historier som behöver berättas. Och det där berättandet har du ju utvecklat på ett fantastiskt sätt sedan du började. Tolka absolut inte det här som att du inte skrev bra i början, naturligtvis gjorde du det, utan bara att jag tycker att du har finslipat berättarkonsten till max de senaste åren! Jag kan inte komma på någon annan som berättar historier som du. Varenda inlägg är värt att vänta på.

    • Men tack, Annika! Det kan vara sant att skrivandet utvecklas under de här sju åren. Kul att mina inlägg gläder någon annan än mig själv, som ju tycker att det är kul att knåpa ihop dem!

  11. Grattis fina bloggen, och vilken lättnad att den överlever. Bloggen som gör att att jag ibland drömmer mig bort till ett liv i Portugal.

  12. Så fint att du vill fortsätta med bloggen. Jag läser dig kontinuerligt och skulle sakna dina inlägg kolossalt. Alltid välskrivna, intressanta och/eller underhållande. Tack vare dig har jag skapat mig en bild av vardagslivet i Portugal, och det var tack vare dig som jag gjorde en kortresa till Lissabon för några år sedan. Den gav mersmak – men sen kom pandemin emellan. Tack för att du fortsätter med bloggen! Stella

    • Hej Stella i Italien! En blogg om vardagslivet i Italien vore kul också, tycker jag! Kul att du tog dig en sväng till Lissabon och att jag kunde inspirera till den. Hoppas Lissabon levde upp till förväntningarna!

  13. Jag tycker också om att läsa din blogg. Det är lite exotiskt och spännande att få följa en gammal barndomskamrat, som varit så modig och flyttat från sin forna hemland. Lite ups and downs, precis som för en annan här i Svea rike!

  14. Åh, blev nästan lite orolig där , att det var slut på dina historier om livet. För det hade jag saknat. Även om du inte skriver lika ofta så blir jag så glad när en uppdatering är gjord och jag får läsa lite till. Och visst hade jag velat se att det var uppdateringar var och varannan dag men förstår att tiden, den tiden, inte eller aldrig räcker till.
    Så fortsätter att längta efter nästa uppdatering 🙂

    • Du har varit med länge, Lena! Så roligt med trogna följare som kommenterar då och då. Också en anledning att fortsätta skriva, även om det inte blir så ofta som man skulle vilja.

  15. Vad bra att du ska fortsätta det är så roligt att läsa och så kanske det kommer mer om det stora gröna huset så småningom 🙂 och även om det inte är lika ofta så gör det ju inget då blir det extra roligt när de kommer

  16. Dina fantastiska berättelser om alla era upptåg och upplevelser har varit så kul att följa. Modiga var ni som bytte liv.
    Hoppas bara att du fortsätter berätta hur det går för er!😄

  17. Längtar och trängtar efter att läsa om livet i Portugal. Trängtar så gammal modigt…Kan inte komma på något annat just nu)
    Grattiskramar till bloggen men Grattiskramar till dig som är en guda gåva med ord. Snälla skriv mer, jag älskar allt jag läser…en liten resa…🥰

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *