Hemma hos oss

Nu när man i princip inte får lämna hemmet är det frestande att skriva om några utflykter vi gjort som jag inte hunnit skriva om. Jag sitter och bläddrar i bilder och inser att jag ju aldrig skrev om julresan till Porto med mina föräldrar. Den med det fantastiska boendet.

Porto. Ett av de husen bodde vi i.

Jag skrev om Jonnas och min Remote Village Experience, men inte som vår fina stop-over i Coimbra

 

På museum med dottern

På museum i Coimbra

 

Inte heller skrev jag om vad vi hittade i Spanien när vi sist var där. Vi var faktiskt i Spanien två gånger på vår senaste husbilsresa, och allt det är oskrivet. Så kan det bli.

 

Vad vi gjorde i Spanien? Badade, förstås!

Vad vi gjorde i Spanien? Badade, förstås!

 

Det hinner jag kanske skriva om en annan gång, eller inte. Det var då det, och nu är det nu. Det här isolerade tillståndet har i alla fall blivit förlängt ytterligare ett par veckor (till månadsskiftet) och alldeles innan påskhelgen fick vi veta att det blir hemskola under hela den tredje skolterminen, den som började förra veckan och slutar när världens kanske längsta sommarlov börjar. Det innebär onlinelektioner, men även skolteve (!) och framförallt innebär det att barnen är hemma ända fram till mitten av september. (!)

Nu är påsklovet tydligen slut och barnen har sporadiska lektioner igen, fast inte idag för idag är det söndag. Idag har en skolkamrat som bor nästan granne med oss faktiskt vågat sig hit och de har legat i blöt i poolen hela dagen. Det är kallt i poolvattnet, men de har våtdräkter på sig och har tydligen superkul. Jag ber dem hela tiden vara tystare och är rädd att folk ska höra att det inte bara är våra barn som tjoar. Nästan rädd att någon ska anmäla oss!

Att hälsa på kompisar under karantänen är inte tillåtet, och jag är förvånad att hans föräldrar lät honom gå hit, men hade inte hjärta att skicka hem honom. En kasse med citroner och avocados hade han med sig när han dök upp. Vi tog emot mutan och släppte in honom.

Grannpojke på besök. Tacos till lunch. (Visste ni att “tacos” är latin för “mycket disk”?

 

Det är fem veckor sedan barnen lekt med någon annan än varandra nu. Att de har varandra är en extra välsignelse nu, men det märks att grannpojkens uppdykande var ett välkommet avbrott. Hoppas vi inte råkar illa ut för det, känns det som att man måste lägga till och jag har lite ångest för att vi bryter mot karantänreglerna.

Skriva om utflykter och resor funderade jag alltså på att göra, eftersom det inte händer så mycket här och det kan vara skönt att fokusera på något annat än det här förbaskade viruset, (må det brinna i helvetet), men idag har jag en hemtenta att förbereda mig för, så nu avslutar jag med några bilder från här och nu. Borta bra, hemma bäst, heter det ju. Hemma hos oss, den tjugosjunde dagen på barnens karantän (tror jag) och den sjuttielfte dagen på min, eller nåt. Har tappat räkningen.

Vi har bunkrat frukt. Där skymtar köket, som fortfarande inte fått kaklet fogat, och en hylla saknas, men efter att ha fått klösa upp kökslådorna i flera månader har de handtag nu. Det är bra. Babben heter katten.

 

En lättöl på köksbordet, och ett par hörlurar. Jag är beroende av lättöl och Storytel, så det är nog jag som är den skyldige. Sverkers förverkligade sin idé om att bygga köksluckorna av vedträn (korkek) och det blev ju bra! När det fogats och hyllan är upp och uteplatsen är klar blir det fler bilder.

 

Precis innan karantänen köpte vi en bautastor teve, begagnad av en svensk på andra sidan floden. I den speglar sig nu utsikten över Cascais. På kvällarna fylls den av Netflix.

Lite trångt i soffan när Roxy brer ut sig.

 

När det skymmer ser man inte hur dammigt det är.

 

Katten Doris, öppna spisen, trädet och soffor. Vi gillar soffor.

 

På spiselkransen ett skolprojekt som Frida gjort.

Mitt kontor, där jag sitter många timmar om dagen, med fin vy äver havet, men här hänger tvätten i vägen. Behöver investera i en ny stol.

Ibland sitter jag här, för omväxlings skull. Nu till exempel. Tuxa ligger nästan alltid i korgen på bordet då. Gamla teven ska inte vara där.

 

Sätter man sig i en soffa kommer den här killen och sätter sig bredvid. Han slår på en med sina stora tassar tills man klappar honom. Lite störande när man ska jobba.

Det är alltid ett husdjur eller två i närheten.

 

Tuxa börjar bli gammal Det märks på promenaderna. Förr sprang han i stora varv runt oss på promenaderna och studsade fram, nu tar han det rätt lugnt.

 

Hundarna sover gärna flera timmar om dagen.

 

Ibland tar jag också en tupplur.

 

Bild från dagens långpromenad. Mötte inte någon, och inga patruller var ute, så det var bara att njuta.

 

Ja, så har vi det i vår karantän. Sämre kan man ha det. Borta bra, men hemma bäst. Särskilt nu! Nu har jag medvetet valt att inte fota det stora schabraket till husbygge som skymmer vår utsikt i väster, och inte heller Sverkers projekt i hallen som säkert blir bra när det är klart, men just nu inte riktigt platsar in detta inlägg. I dessa tider kan man behöva fokusera på det man blir glad av, tycker jag.

Här ett gammalt hemma hos. 

Comments
  1. Pingback: Livet med zoom och facebookspaning i slutet av karantänen – Bortugal

  2. Så dunderfint kök håller på att komma fram! Och så duktig snickare är Sverker! Att göra egna köksluckor är banne mig inte lätt! Det vet jag nu när vi försöker bygga skåp på egen hand. Jag är så nyfiken på vedstrukturen, kanske du kan ta en närbild hur korklucka ser ut? Och Frida är så kreativ, det påminner mig en av mina favoriter på Pinterest: https://i.pinimg.com/originals/41/9c/0f/419c0f9cf1bcd848f2a29b387b6f96bb.jpg

    Jag är glad för er att ni har det bra, trots karantänen. Och jag kan förstå oron över grannarna. Jag tänker också så att i kriser kommer fram ens sanna jag. Samt är det så att i kriser har vi möjlighet att växa till som människa.

    • Sant, att krisen kan ta fram både det fina och det mindre fina i folk.

      Det blir ett till inlägg om köket när han fogat kaklet och satt upp hyllan, och fått ordning på uteplatsen. Hade jag tänkt! 🙂

      Just nu håller han på med gästtoan av någon anledning, men det blir nog snart.

      /Åsa

  3. Det där köket var ju värt att vänta på!! Oj så fint. Du tror inte att Sverker har lust att komma och bo hos oss en månad eller två och bygga kök? Det är rätt OK surf i Matosinhos också, har jag hört.

    Det är väldigt mysigt i alla möjliga hörn hemma hos er!

    Det var bra att grannpojken kom över tycker jag. Fint att ni hade våtdräkter till allihop.

    • Ja det blev fint och finare blir det nog när det är helt klart. Jag tycker också att det är mysigt hos oss! Jag kan tyvärr inte låna ut Sverker, men jag har sagt att han borde ta upp beställningar på köksluckor av korkeksvedträn. Tror han är ensam om att tillverka sådana. 🙂 Sedan kan han skicka iväg dem och eventuellt montera dem…
      Ja, det gör nog ingen skada att han kommer hit, de lär ju inte smitta varandra, men folk är sååå paranoida. Som det där med att folk står och skriker efter folk som promenerar förbi deras hus, om de tror att de är utifrån. Läskigt.

    • Ja just ja, det gröna! Av olika skäl har det inte hänt så mycket där. Kort sagt en lång historia men det finns en plan och det lossnar nog när vi får röra oss fritt igen. Det var nära han körde igång precis efter karnevalen, men så kom det här. Det är heller ingen brådska förutom att vi blir äldre om man säger så och det har varit så mycket härhemma. Både för Sverker och mig.

      Den lilla söta valpen växte upp och blev den stora söta hunden dom sitter intill en och och slår på en med tassen och morrpratar så fort man tar plats i soffan. Han är rätt oemotståndlig på nästan alla vis fortfarande men stor. Så stor att Tuxa kan gå som i tunnel under honom. Det gör han ibland! Haha!

      Åsa

  4. Sverker är ju hur duktig som helst, det blir supersnyggt med de där luckorna! Sa ju det!

    Härligt med alla soffor, här har vi bara en och har konstaterat att vi nog vuxit ur den, att vi måste köpa en fåtölj också … Och jo, du skulle nog må bra av en bättre arbetsstol. En pilatesboll kan du ju växla om med också.

    Sköt om or och må grannarna inte anmäla!

    • Ja, vi har en massa soffor. En stor ute, tre i vardagsrummet, en i det illegala rummet och en i Fridas rum, men vi har egentligen inte köpt någon av dem. En är platsbyggd, vid brasan. Tre hade vi med oss från Sverige (soffgruppen från Arga Snickaren och en “ärvd” soffa) och den i illegala rummet har Sverker byggt om från ett begagnat åbäke han fick på köpet när han köpte begagnade skrivbord/byrå till barnens rum. Den ute är också platsbyggd, av Sverker. 🙂
      Tror vi har nio sängar också, men de flesta har vi inte köpt utan fått. 🙂

      /Åsa

    • Jag hade en annan stol, som jag köpt för att den var snygg, med quiltade rutor eller hur man nu säger, men den var tyvärr varken ergonomisk eller ens stabil, för den vek sig under mig mitt i ett skypemöte för inte så länge sedan! En intressant upplevelse för alla inblandade, men stolen förpassades till dotterns rum. Jag tror den finns med på bild någonstans, på en annan bild från mitt arbetsrum.

      /Åsa

  5. Så himla fint köket blev! Och roligt att se bilder från huset, det är så härligt!

    Nu när Runa kastar saker i golvet för att vi ska ta upp dem (då skrattar hon så det gör vi gärna) tänker jag på när vi var hos er, och Disa kastade saker nerför trappan. Vad de sprang upp och ner, dina tjejer!

    Karantänen i Spanien kommer att fortsätta minst tre veckor till, MEN från och med den 27 april ska barnen börja få komma ut lite! Jag gissar att det blir en liten stund tillsammans med en vuxen, det gäller bara barn upp till tolv år också, alla andra måste stanna hemma… Men vad jag tänker utnyttja detta till att själv komma ut! Jag blir GALEN av karantänlivet!

    • Det är så himla trist att ni har så hårda regler. Här hos oss i Portugal sägs det uttryckligen att man får lov att gå ut med minderåriga för kortare aktiviteter i friska luften. Inte för att jag precis ser massor av folk som motionerar sina barn, men man får i alla fall. Man får lov att motionera sig själv också, tack och lov. Fast Åsa har övernitiska poliser i sin närhet…

      • Hos er i Porto menar du? Ja, det är några grannar som inte kan sköta sitt och låta andra sköta sitt. Häromkvällen när Sverker gick med Lucifer i mörkret var det någon som skrek efter honom. Någon dag senare kom en gubbe och bad 1000 gånger om ursäkt för att han inte förstått att det var “o senhor sueco” han skrikit på, utan trott det var det från condomínio en bit bort. Men varför skrika efter dem heller, om de nu behövde komma ut och röra på sig. PÅ kvällen efter att solen gått ned riskerar man inte att möta någon på stigarna precis. Gubben menade att han blivit stressad över att “det springer folk och sprider smitta hela dagen, och nu på nätterna också!”, men att han inte sett att det var Sverker…Folk blir lite galna av att sitta instängda kanske. Lokalt där vi bor i alla fall är tongångarna inte så toleranta nuförtiden. Därav min oro.

    • Ja, hos oss till månadsskiftet så vitt vi vet nu. Det är så bra att du skriver varje dag nu. Jag ser fram emot dina inlägg varje dag. Fortsätt så. När det här är över får vi se till att ta en tur över gränsen och svänga förbi med några barnböcker. Du brukar ju efterlysa sådana!

  6. Jag gillar verkligen dotterns skolprojekt på öppna spisen! Är det gjort av trä? Vad duktig hon är.
    Så roligt att se hur ni bor! Köksluckor av korkek var ovanligt och fint. Jag har sett korkgolv och även tapeter i kork men inte detta. Kul med lite annorlunda :-).
    Fotot på stora hunden, sittande i soffan, var mycket fint… Ha det bra!

    • Ja, han ser alltid så där mysig ut i soffan! 🙂
      Dotterns skolarbete är av trä eller masonit och har en spårvagn som kan åka fram och tillbaka om man vevar. Och kläder som hänger på tvätt! Jag tyckte också luckorna blev fina. Gillar en lite “organisk” look. /Åsa

  7. Härligt kök, har mannen i huset tillverkat luckorna, eller….!?
    Vi hade tänkt åka hem från Rhodos 4/4, men kanske blir 4/5 istället, men säger som du, vi har det bra trots allt. Inga poliser i vår by som kontrollerar oss, vi motionerar och träffar ett fåtal vänner i smyg.

    • Jajamen! De har han snickrat ihop alldeles själv i sin lilla verkstad, av veden som vi köpt hos vedhandlaren.
      En extra månad på Rhodos låter som en bra deal, särskilt om man kan motionera och inte är helt ensam. /Åsa

      • Så fint ni har det! Verkligen kul att få se. Och köket! Härligt att få en smygtitt på det, det ser jättesnyggt ut! Han kan din man! Du har rätt, man ska fokusera på det man blir glad av! Det var ju bra att barnen fick en lekdag tillsammans 🙂 Jag är också glad att mina barn har varandra nu, det är jobbigt för dom att inte få träffa kompisar. Den äldsta har kontakt med en eller två via mobilen, de har videosamtal, leker och gör skolarbete ihop. Men ändå.

        • Ja, jag har ju smygtittat på ditt fina nya kök, men den fantastiska utsikten över havet, och den fina lampan ni gjorde! Och så blir jag glad av dina fårbilder på insta! 🙂

  8. Hej Åsa i isoleringen!
    Du skriver så bra! Ditt förra inlägg skickade jag till familj och vänner för jag kunde inte ha skildrat det bättre själv.
    I Sverige är det ju halvt som vanligt. Rätt eller fel får väl visa sig.
    Ha det bra!
    Din granne Eva

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *