Brunch på Kvarnen

Idag tänker jag vara både lat och fräck och skriva om en plats som jag redan skrivit om förut. Gammalt tema på dagens inlägg alltså, men bilderna är i alla fall nya! Visst, det kan tyckas futtigt, med ett inlägg som mest består av bilder av en plats dit jag dessutom tagit med er tidigare, men ifall någon har missat eller glömt det så är O Moinho (Kvarnen) värt ett besök om man har vägarna förbi. Det tycker till och med Ronaldo, som brukar dyka upp där när han är i våra trakter.

Vi kanske inte är där så ofta, men varje gång jag är där blir jag jätteinspirerad och tänker att jag måste måla väggarna hemma i härliga mexikanska färgtoner och hänga upp en massa lyktor och lampor och fåglar och fiskar och tavlor, men jag får inte för Sverker och kanske skulle det gå en på nerverna i längden, och så skulle det bli ännu jobbigare att städa. Enligt ungarnas kompisar tycker alla deras kompisar redan att vi är hippies, inte bara för hur vi ser ut utan även på grund av hur det ser ut härhemma.

Så här ser det ut på O Moinho

Tavlor uppåt väggarna och till och med i taket!

Sådana har jag också i köket, men jag kunde ha fler!

Jag får också lust att skapa gångar och ”rum” och fiskdammar i trädgården. Hänga upp hängstolar och lyktor och göra en massa mosiak…grejer, plantera kaktusar och palmer och hänga upp nät och korgar med suckulenter, ormbunkar och orkidéer, men det vet vi alla att jag aldrig kommer att göra. Jag behöver bara titta på en spade så tröttnar jag och kan ha ihjäl den tåligaste växt förvånansvärt snabbt. Trädgården är Sverkers domän, och han har ju lite annat att göra än att gräva dammar och lägga mosiakgångar.

Något i stil med detta skulle jag nog kunna fixa och ställa någonstans i och för sig, och hålla liv i ett tag. Katt har vi. Resten är överkurs.

Men vad gör det? Är man sugen på en dos av icke-minimalistisk, kreativ och inspirerande, på gränsen till överväldigande dekor både utomhus och inomhus så kan man ju åka till Kvarnen. eller O moinho Dom Quixote som den heter. Det ligger egentligen på cykelavstånd och någon gång har vi cyklat dit faktiskt, men idag tog jag bilen för jag hade med mig fyra tjejer varav en gick på kryckor.

 

Mitt lunchsällskap

 

De hade ändrat en hel del grejer sedan vi var där sist. Det fanns en liten butik som sålde kaktusar i färgglada krukor och liknande, och var det inte fler bord? Ännu fler grejer? En ny katt? Svårt att avgöra, men det var i alla fall ännu snyggare än vanligt överallt, kanske för att det var ett tag sedan nu. Någon gång pre-corona, så säkert minst två år sedan var det.

Detta var nytt

 

Det allra bästa var ändå att de ändrat menyn, för den var annars vårt starkaste argument för att inte åka dit och käka. Hamburgare, paj och tacos kan vi äta hemma, tack så mycket. Nu fanns det mycket mer att välja på! Nytt var att de hade brunch på menyn, vilket vi slog till på eftersom tjejerna sov till elva och sedan ville åka dit direkt.

 

Detta kan man förstås också få till hemma rätt enkelt, men det fanns en hel del annat att välja på pckså som verkade gott.

 

Nu känner jag mig väldigt sugen på att åka dit vid halvfemtiden någon dag och se solen gå ned i Atlanten. Solnedgångarna har varit mer fantastiska än vanligt på senare tid och jag tror att så här års när solen sjunker ned i havet lite längre söderut än på sommaren sitter man på första parkett för att insupa o põr-do-sol, som solnedgång heter på portugisiska. Då tänder de väl också lyktorna i trädgården, och det tror jag aldrig jag har varit med om. Kanske på min födelsedag, om inte innan!

Tårta i solnedgången. Ja! Varför inte redan idag?

 

Kanske precis här, fast med havet i gyllene toner och himlen alldeles glödande!

 

Sådant kakel i trappan i alla fall?

Hejdå Kvarnen! Vi ses snart, i en vacker solnedgång!

 

Kan också konstatera att jag nuförtiden börjar få lite julkänsla när de här aloeväxterna blommar som de gör varje år så här års.

 

Detta är inte ett sponsrat inlägg tyvärr. Jag fick betala 87,50 för kalaset, faktiskt!

Kommentera gärna, om så bara med ett ”Åh!” När ni ändå håller på kan ni då kryssa för att ni vill ha ett litet meddelande till er mailadress när det kommer ett nytt inlägg här. Det är gratis!

Länk till förra inlägget om Kvarnen, med ännu fler bilder!

 

Kommentarer
  1. Åh!
    Var längesen jag tittade förbi men shit vad du har uppdaterat med inlägg. Kul att se att du fått skrivarlusten/tiden tillbaka!

  2. Åh!

    Fast lite mer kan jag ändå skriva. Vilken mysig restaurang – men framför allt, vilken oslagbar utsikt de verkar ha! Där skulle jag gärna bruncha…

    Och vad roligt att du skriver så ofta nu! Passar perfekt när det behövs något uppiggande i det novembergrå… 🙂

  3. Åhh! Vill bara säga att jag läser ALLT med samma fina behållning som alltid även om latheten tagit över när det gäller kommentarer. Härliga, roliga och inte minst intressanta inlägg. Precis lämnat norra Sverige (mörker från 14.30 ) för en ljusbehandling här i Portugal. Underbart !

    • Ja, lika mysigt som sist eller ännu mysigare och nu tänkte jag det inte skulle dröja så länga till nästa besök. Annars är vi rätt otacksamma restaurangbesökare – äter hellre hemma!

  4. Åh vilket mysigt ställe det verkar vara.
    Är såå glad att du orkar skriva varje dag.
    Längtar så mycket till Portugal efter två års bortavaro. Nu får jag fina bilder och intressanta inlägg från dig som tröst. Tack för det Åsa!

  5. Jag har läst din blogg ett litet tag och november i Sverige är en perfekt månad att läsa om Portugal.

    Om folk inte kommenterar så mycket är det antagligen för att de inte vet vad de ska skriva. Din blogg inspirerar nog en hel del svenskar och skandinaver.

    Om det inte varit för covid och reserestriktioner hade du nog fått en del förfrågningar om det ena och det andra i Portugal.

    Resa är inte riktigt möjligt om man inte vill vaccinera sig eller bära mask. Men, men världen kanske blir ”som vanligt” en vacker dag…

    • Jag brukar få många kommentarer faktiskt, vilket är väldigt roligt, men jag märker att när jag skriver så här ofta och har så tätt mellan inläggen som jag har nu blir det glesare med kommentarer. Folk hinner nog inte med!

      Jag hoppas VERKLIGEN att världen blir som som vanligt igen, annars vet jag inte vad jag gör.

    • Ja, jag med! Tyckte jag lyckades bättre med bilderna denna gång än förra, men du skulle förstås få till det bättre! Jag blir så ivrig, ställer inte in något alls på kameran och ser lite för dåligt för att kunna avgöra om det blir bra i själva kameran. Nästa gång ska jag ta ännu bättre bilder!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *