Vad jag gör i stället

Det blir allt glesare på bloggen. Jag skriver inte lika ofta som förr. Det är väl bara att konstatera, att borta och avlägsen är den Åsa som skrev tre inlägg i veckan. Till och med den Åsa som skrev tre inlägg i månaden lyser med sin frånvaro. Jag minns inte hur hon gjorde!

Inte heller springer jag lika ofta. Den Åsa som sprang flera mil i veckan har sprungit bort. Efter sig lämnar hon närmast sörjande version av sig själv som i och för sig promenerar flera mil i veckan men sörjer den springande Åsa. Aldrig var jag så lycklig som när jag sprang, tänker jag ibland. Nästan som att jag haft en superkraft och nu förlorat den. Tappat mina vingar. Eller två superkrafter, om man räknar intensivbloggande som en annan sådan.

Det skulle ju kunna bero på att jag blir äldre och trögare, men jag föredrar att tro att det nog är så att den energi jag tidigare lade på löpning och massproduktion av blogginlägg slukas mer och mer av annat. Saker som egentligen är mer konstruktiva. Så är det säkert, men nu ska jag i alla fall försöka få fram några rader om vad det i så fall skulle kunna vara som tar den energin i anspråk.

För det första jobbar jag. I november avslutade vi vår senaste intensivkurs och efter det trodde jag det skulle bli mycket lugnare på jobbfronten. Jag var nästan rädd att det skulle bli för lugnt, nu när jag kommit igång och tycker det är kul att jobba, men så har det inte blivit. I stället för ett jobb har jag nu fyra -fem jobb. Ibland gör det att jag känner mig lite splittrad. Det är mer att hålla reda på, fler mejl som ska besvaras, fakturor som ska skrivas, salar som ska bokas. Det ska loggas in hittan och dittan, stämmas av, påminnas och bekräftas och allt möjligt.

Än ska jag in och ha kvällskurs på mitt ”gamla” jobb, än har jag privatelever i Cascais, än i Sintra, och så jobbar jag hemifrån som distanslärare, plus då och då ett översättningsuppdrag. En del veckor har jag faktiskt jobbat 60 timmar, men de flesta veckorna blir det kanske 25 timmar. Det är ganska lagom, och framförallt är det roligt! Vi kanske inte skrattar så vi gråter varje lektion, men det händer förvånansvärt ofta.

Jag har också gått en fortbildning online för att bli behörig testledare och en annan för att kunna jobba med distansundervisning. Länge leve det livslånga lärandet!

Det här är min kurs nu ett tag, och det är det faktiskt tack vare en bloggläsare! (Tack!) Länge leve bloggvärlden också!

 

Det var denna bloggläsare och kollega som påminde mig om att det var helgdag i Sverige i fredags, och hade roligt åt att jag inte hade någon aning om vad det kunde vara för speciell dag. Midsommarafton tillbringade jag på jobbet i Lissabon med konversationskurs och slutprov i en annan kurs. Medan mina stackars elever kämpade med läsförståelse och textproduktion tittade jag på midsomriga bilder från Sverige på instagram och mindes vår sista midsommar i Sverige. Och käkade kardemummabullar.

Det var roligt att se att en av mina före detta elever firade traditionell midsommar på en hembygdsgård i min gamla hemkommun i Hälsingland!

Midsommar på jobbet. Jag bjöd förstås eleverna också!

 

Midsommarkväll på jobbet.

 

Att jag jobbade på midsommarafton gjorde mig ingenting eftersom vi ändå inte firat den sedan vi flyttade från Sverige. Däremot hade jag gärna åkt till Costa de Caparica och sett firandet av São João. I juni firas ju olika helgon i Portugal, och just på midsommarafton firas det i Costa de Caparica.

Vi åkte dit ett par dagar innan och såg hur fint de pyntat inför firandet!

Skejtade och surfade

 

Några fler utflykter har det hunnit bli sedan barnen gick på sommarlov. Till exempel till Alcochete, där jag var på långlunch/lillsemester alldeles själv en gång. Dit tog jag nu med både barnen och deras mormor och morfar.

Några härliga dagar på stranden har vi också hunnit med. Det hade väl varit dåligt annars!

Ett par fina dagar när havet var lugnt och Sverker tog med barnen ut och snorklade

Frida sköt sin första fisk, en ”tainha”

Tuxa åt upp den! Han älskar färsk fisk!

 

En annan snorklare tog upp ett par bläckfiskar, som fortfarande levde och ormade sig i hans nät när han kom upp, och en stor lång fisk av något slag.

På stranden var även en papegoja…

Och en sällskaplig liten tax. vad mer kan man begära?

 

Idag är det faktiskt på dagen sex år sedan vi damp ned här, en blåsig kväll med grannskapet fullt av brandbilar. Jag minns vilken chock värmen var de första dagarna, med uppåt 40 grader. I år och faktiskt också ifjol  har juni bjudit på svensk sommar. Det har varit ”lagom varmt”, alltså kring 20 grader, hela juni och idag vaknade vi till dimma och regn, Det är bra att det kommer regn, tänker vi. Det har regnat alldeles för lite i år och det är oroväckande, men bortsett från det kan vi konstatera att vi har det alldeles förträffligt bra, så här sex år senare!

Älskar dimma, som sagt!

 

Det är ungefär vad jag har gjort på sistone i stället för att producera blogginlägg, men jag har faktiskt också en del halvskrivna inlägg liggande som förhoppningsvis blir färdigskrivna snart. Ett om vad som händer med husen, processen kring det vi bor i och det stora gröna  och rent allmänt om vad som händer med husen här i Portugal. Ett om portugisers längtan till Sverige och svenskars längtan till Portugal, eftersom jag befinner mig lite mitt emellan dessa bägge. Ett om vad min dotter och jag har för skumma affärer med östeuropéer på tisdagskvällar. Ett annat om våra sommarplaner och ett om mitt drömkök, men vi får se hur mycket det blir skrivet mellan jobb och långpromenader och annat. Vilket tycker ni jag ska skriva klart först?

En mil om dagen brukar det bli, längs havet eller i skogen.

 

Så är läget här i Bortugal. Nu ska jag kanske ändå ta en liten löprunda i dimman innan jag sätter mig och rättar prov.

Ha nu en fortsatt fin juni så länge!

Kommentarer
  1. Hej Åsa!
    Länge sedan jag kommenterade men däremot har jag läst ?. Som anges här nedan så är vi en trogen skara ” fans” som gillar din blogg skarpt.
    Allt du skriver är intressant att läsa och att du har fullt upp och blir anlitad i jobb är lätt att förstå, det håller säkert samma kvalitet som bloggen.
    Keep up the good work så mycket som du hinner och tänk att ni nu bott sex år i Portugal.
    Vi har haft vårt hus där i snart 8 år och har inte ledsnat på detta härliga land

  2. Oj, det där kände jag igen mig i! Både bloggandet och springandet. (Men mina knän tackar mig).

    Om du vill starta en ny blogg för oss som inte vet hur vi ska ha det med köket så är jag med. Vi är antagligen er raka motsats. Vi har noll intresse av själva renoveringsplaneringen och utförandet, vilket är skälet till att vi helt har anpassat vår matlagning till att bara ha en fungerande spisplatta!

    (Eftersom att om man ska byta ut spisen så behöver man tänka om hela köket och så vidare)

    • Jo men jag kan gå med i er grupp! Jag har nämligen inte heller något intresse av att planera eller renovera kök, men jag blev ju tvungen att tycka något när Sverker rev det gamla. Ångest! Jag ska i alla fall visa hur det blev, när det väl har blivit klart. Efter mycket om och men. /Åsa

  3. Gröna huset och sommarplanerna! Sedan alla de andra inläggen när du har tid och lust 🙂
    Jag undrar förreseten om inte barnen vill resa till Sverige; hälsa på släkt, återse hembygd eller kanske besöka Astrid Lindgrens Värld eller något annat de läst om eller sett i svenska filmer?

    • Det kommer, i sinom tid som man säger! Barnen funderar nog inte så mycket över det. De har fullt upp med sina liv här. De tycker att det är kul att se på bilder från Sverige ibland men frågar inte efter att få åka dit. Men det blir nog en resa, i sinom tid. När ”släkten” är för gammal för att resa hit.

  4. Jag gillar dina vardagsbeskrivningar.

    Behovet av att skriva och berätta varierar nog över tid. Det du upplever är väl din vardag nu och då är det väl naturligt att du inte känner samma behov/glöd av att skriva och berätta.

    Spring mer och trevlig sommar!

  5. Som sagt gillar väldigt mycket alla dina inlägg.
    Börja gärna med husen det kan vara kul.
    Varmt och skönt även här- just nu 35 grader det skall man inte klaga på.
    Ha en jättefin sommar. ?

  6. Ser också fram emot alla! Men om jag måste välja, kanske portugisers längtan till Sverige och vice versa eller kanske vad som händer med husen.

    Oavsett vad och med vilken frekvens är det alltid fint att läsa när det kommer ett nytt inlägg!

    • Ja, till slut kanske det glesas ut som det gjorde för dig och blir så sällan att det tynar bort. Vi får se. Fast för dig var det ju för att du flyttade tillbaka till Sverige och det har jag inga planer på. Saknar din blogg! /Åsa

    • Ja jag håller med om att det låter spännande, men vad gör man inte för sina barn?!
      Drömkök och drömkök. Min infallsvinkel där var att jag aldrig drömmer om kök och tycker det är jobbig att fatta beslut, men jag förstår om du är nyfiken på hur det blir. Det är jag också. 😉 Jag sparar nog det tills det är klart. Alla delar har inte fallit på plats än.
      /Åsa

      • Angående att det blivit glesare mellan dina inlägg; om man ser till antal, längd och kvalitet på dessa ligger du ljusår före många bloggare. Du skämde bort oss i början med julkalendrar och täta inlägg och man bara undrade, är hon Super Woman?

        • Tack för de fina orden, Pärra! Jag kanske var Superwoman när jag skrev som mest och sprang som bäst, men är det inte längre. Det får bli lite glesare helt enkelt. Det är ju inget självändamål i sig att skriva ofta. Jag skriver när jag har inspiration, det blir bäst så. Just nu är det mycket annat som tar mig i anspråk, men då och då faller andan på!

          /Åsa

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *