Lucka 4: En bekännelse

Jag brukar ju vara i princip odelat positiv till allt portugisiskt. Betrakta i stort sett allt med de rosa glasögonen på, men nu kommer jag med en bekännelse. Jag är inte så förtjust i portugisisk mat.

Det är knappt jag vågar erkänna det, för till skillnad från svenskarna som nästan övergivit sin husmanskost till förmån för diverse internationella maträtter är portugiserna själva väldigt fästa vid sina traditionella maträtter och stolta över dem. Jag har hittills aldrig mött en portugis som inte talar med stolthet och längtan om portugisisk mat. Däremot har jag sällan mött en svensk som vurmar för dillkött, stuvad gädda, stångkorv, strömmingslåda och liknande svenska klassiker.

Du gillar väl portugisisk mat?! frågar mina elever alldeles för ofta. I varje grupp finns det någon som ställer frågan och så tittar x antal portugisiska par ögon förväntansfullt på mig i väntan på att jag ska lovorda det portugisiska köket. Och jag är ju så usel på att ljuga! Jaa… säger jag tveksamt, det finns ju mycket som är jättegott! Då vill de ha exempel. Där brukar jag dra till med grillad fisk och arroz de tamboril (marulksris) men de märker ju hur det är fatt och drar sedan lätt ur mig att nej, jag är inte så jätteförtjust i varken chouriço eller bacalhau.

Sedan brukar det urarta i att de räknar upp sina egna favoriter. Cozido, feijoada, för att inte tala om den där rätten som består av kyckling kokt i sitt eget blod som allas mamma eller mormor verkar ha det perfekta receptet på, men exakt rätt mått vinäger för att det inte ska koagulera.

Cozido betyder kokt. Olika kokta saker?

Den här vet jag inte vad den heter.

Någon sorts rätt av bröd och fläskkött. Och apelsin.

Feijoada. Böngryta. Rustikt så det förslår.

Den berömda kycklingen som är kokt i sitt eget blod. Och vinäger.

 

Här finns fler exempel på mindre aptitliga portugisiska maträtter, om man nu inte råkar gilla dylikt förstås. http://liveportugal.pt/en/8-strange-foods-of-portuguese-cuisine/

En gång beställde jag av någon outgrundlig anledning Lula recheada – fyllda små bläckfiskar – på en restaurang och när de kom in ångrade jag mig genast. Jag försökte komma över att rätten påminde om gråa sprängfyllda tarmar och skar lite i dem. Jag vet inte vad de fyllt dem med men när jag provat att skära i dem och känt lukten var jag tvungen att lämna restuarangen.

Jag gillar inte heller sniglar. När restaurangerna skyltar med ”Há Caracois” på våren upplever jag det mer som avskräckande än som reklam, medan portugiserna glatt sätter sig till bords och sörplar i sig.


Förlåt mig men nej, jag är inte så förtjust i portugisisk mat. Jag är medveten om att det skulle vara lätt för en portugis att ge igen här, och trasha en hel radda svenska klassiker som blodpudding, pölsa och sill, och den där äckliga ovanan att ha sylt och ketchup till allt. Jag vet ju att om det är något ”mina” portugiser som utvandrat till Sverige har svårt att ta till sig så är det matkulturen (bortsett från ”fika”) och om det är något de saknar så är det portugisisk mat.

Jag förstår ju att det svenska köket inte är något man faller pladask för om man inte har fått smak för det via modersmjölken. Kanske är det samma sak med portugisisk mat, eller så är det mig det är fel på.

Det är det nog. Förlåt.

Här har jag skrivit lite mer positivt om portugisisk mat:

Om soppor, kanin, bacalhau och mer bacalhau

 

Kommentarer
  1. Pingback: En rolig vecka i januari – Bortugal

  2. Pingback: En avhandling om portugalsvenskar – Bortugal

  3. Pingback: Bortugal | Sju saker som är bättre i Sverige

  4. Pingback: Bortugal | Lucka 25: Julafton

  5. Haha, vad kul skrivet! Och skönt att se att även du kan ha en nyanserad bild av Portugal 😉 Som du märkte kom inte Portugal med på vår 10 i topp lista över matländer, även om vi förvisso ätit en del goda måltider där, t.ex. grillad fisk och fiskgryta. När det gäller svensk husmanskost finns det både goda och trista exempel tycker jag. Däremot är svenskar nog ganska öppna för utländsk mat och verkar alltid ha varit, av någon anledning. (Vilket jag mestadels tycker är bra, men det kan också vara synd om vi helt tappar vårt eget kulturella matarv)

  6. Så kul inlägg! Jag skrattade gott! Jag gillar iofs portugisiska köket, generellt. Jag gillar det svenska också, franska, italienska, indiska, marrockanska…jag kanske inte är speciellt kräsen? Om jag ska hålla mig till det portugisika får jag hålla med om att vissa rätter inte är speciellt vackra!

    Här kommer mina bästa och värsta:

    TOPP 5
    – Grillad fisk med sallad i Algarve-tappning
    – Arroz de marisco/garoupa (mycket godare än paella, tycker jag)
    – Arroz de tomate com pataniscas de polvo/bacalhau
    – Polvo à Lagareiro (jag älskar bläckfisk)
    – Amêijoas à Bulhão Pato (efter en dag på stranden, med iskallt vin!)

    BOTTEN5
    – Feijoada, i alla former (olustigt att tänka på att grisöron simmar rint i det där bruna..)
    – Caldeirada de peixe ((massa ben, skinn, känns oklart vad man äter och varför)
    – Bacalhau cozido (värre än lutfisk)
    – Francesinha (hej, kolesterol!)
    – Tripas à moda do Porto (tarmar, där går gränsen)

  7. Ja, mat väcker känslor, det syns i kommentarsfältet:) Men det är lätt att glömma att mat inte är bara näring utan en helhetsupplevelse av alla våra sinnen – utseende, lukt, konsistens, struktur och smak. Väldigt individuellt blandning för var och en som dessutom färgas av våra tidigare upplevelser av mat och situationer kring den. Det är bra att komma ihåg detta när någon tycker till om mat. Dvs det är helt ok att kritisera maten bara efter utseendet:) Ja,allt detta har jag lärt mig av mina barn och ett och annat forskningsstudie:). Men mest från barnen:)

    Hur är förresten utbudet för vegetarianer som mig? Den underbara Caldo verde(?) har jag redan bland mina favoriter:)

    • Det finns ju gott om färska grönsaker av god kvalitet, så det är lätt att laga goda vegetariska (och andra) rätter om man är bra på sånt. På restaurangerna finns det väl ibland ett vegetariskt alternativ, men vegetarianismen är inte lika utbredd som i Sverige. Caldo verde är god, även utan chouriçoslantar.
      Visst ska man tänka på att det är subjektivt det där med vad man tycker om för mat och inte, och att det inte alltid har att göra med om maten är bra eller inte, som i det här fallet med portugisisk mat, som är bra mat på alla sätt utom att jag inte tycker om den. (till stor del, med vissa undantag) /Åsa

      • Ett tips till dem som blir bjudna på något som man inte vill äta. T.ex. om man tycker att maten ser oaptitlig ut eller om man vet att man inte tycker om t.ex. Bacalão (jag verkligen avskyr denna mat liksom även lutfisk!). Då händer det att jag säger att ”min religion tillåter mig inte att äta detta”. Detta accepteras alltid och jag slipper stå där och skämmas. Detta trots att jag ju inte har någon religion.:)
        Urmas

          • Hmmm.
            Det är ju ett känsligt ämne och väldigt personligt det där med religion, så jag har aldrig fått några följdfrågor. Det kan ju hända att dom blev så förvånade så att dom inte kom på vad dom skulle säga.:)

  8. Portugisisk mat var det ja!
    Jag kan inte heller tycka att den är någon höjdare. Rustik/stabbig, fantasilös, kryddfattig och inte speciellt snyggt presenterad. Skräckexempel nummer ett är ”migas” som var bland det värsta jag har ätit. Tack och lov så finns det en hel del utländska restauranger om man till nöds måste äta ute.
    Men efter att ha ”lidit” i 8 år med brasiliansk mat så tycker jag i alla fall att Portugal är ett paradis. Detta för att man här kan köpa nästan allt man vill ha i de utmärkta mataffärer som finns här. I Brasilien fanns det nästan inget utbud av det man önskade sig. Hyllrader med 20 olika fabrikat av cream-crackers t.ex. Likaså hyllmeter med olika fabrikat av samma sorts ris! Med andra ord så fanns det nästan ingenting som lockade till köp. Det enda som alltid fanns att köpa var utsökt goda frukter av alla de slag.
    Ni skriver om Feijoada som ju är Brasiliens nationalrätt! Den skapades av slavarna som fick sig tillslängt bitar som blev över från de rikas kök som t.ex. grisöron, trynen, fötter och svansar samt skinn. Dessa kokades tillsammans med bönor och serverades därefter med kokt ris. Förr var det fattigmansmat men nu anses det vara en läckerhet. Jag tyckte inte så speciellt mycket om denna maträtt innan jag kom på hur man med enkla medel kunde piffa upp den. Jag hade feijoadan som en ”bas” och blandade i bitar av grillad kyckling, sötpotatis, lök, vitlök, morötter, majs, squash samt choriço samt massvis med olika kryddor.
    Brasilianarna blev bestörta och gillade inte att jag kallade min maträtt för feijoada så jag fick döpa om den till ”caçarola de feijoão”. Den blev i alla fall mycket uppskattad av alla som fick smaka den.
    Visst kan man sakna en del saker från Sverige. Men även dessa går att få tag på här. Inlagd gurka (Aldi och Lidl). Inlagda rödbetor (Aldi). Eller också så lägger man in rödbetorna själv, vilket jag gör. Senap (Aldi och Ikea). Lakrits (Aldi).
    Så på det stora hela så kan jag bara säga att min fru och jag trivs alldeles utmärkt här i vårt nya hemland Portugal.
    /Urmas

    • Jag trivs ju också och det finns ju mycket gott att laga mat av. Skrattar åtvdin beskrivning av brasilianska mataffärer och tycker din vetsion av feijoada låter riktigt god. Det gäller att hitta inspiration. Inlagda rödbetor vore gott, kunde pigga upp uppstekta rester/”pytt i panna”. Säkert inget som imponerar på icke-svenskar./ Åsa

      • Jo då!
        Pytt i panna går hem även hos utlänningar. Min fru älskar pytt och dessutom Janssons frestelse! Fast bruna bönor tyckte hon inte om och inte heller blodpudding. Lingonsylt verkar också vara något som icke skandinaver har svårt att acceptera.
        Om ni har ”vägarna förbi” och säger till i förväg så kan jag bjuda er på min feijoada vid tillfälle!

        • Tack för inbjudan Urmas! Man vet aldrig! Förstår din fru som inte gillar bruna bönor! Pytt i panna är ju ganska lättillgängligt förstås, fast om den är gräddstuvad (gud förbjude!) är den inte så snygg…;) /Åsa

          • Ok. Så om ni kommer på att ni vill åka och se på utsikten från Montejunto’s topp som är 666 möh så är ni som sagt välkomna på lunch här i Correeira.
            Jag gjorde faktiskt gräddstuvad pytt häromdagen. Gott värre!

          • Tack för inbjudan, Urmas. Man ska kanske inte döma maträtter efter utseendet. Måste erkänna att jag aldrig smakat gräddstuvad pytt, utan dömt den på förhand. /Åsa

  9. Haha, tur man bor i Spanien! Men jag vågar mig inte på allt här heller …

    Bönsoppa kom jag på att jag fick lust att göra men då är det pasulj, så som det tillagas i Serbien. Inget konstigt, bruna bönor som kokas med grönsaker och rimmat kött (som man kan plocka ur sedan). Så himla gott! Tror jag har recept på det på min blogg, förresten.

  10. Att kritisera ett lands maträtter kan vara ett känsligt ämne men det är ok med mig. Jag förstår era synpunkter och som portugisiska uppvuxen i PT har jag blivit väldigt kritiskt mot den ”mat” som serveras på många restauranger över hela landet. Ett annat problem är hur maten presenteras vilket kan upplevas ”lite” slarvigt och oaptitligt; tyvärr verkar det som att pommes-frites och torrt ris är siamesiska tvillingar och det enda tillbehör som finns. Oavsett rätters nationalitet äter jag varken blod- eller inälvsmat men min svenska man är väldigt förtjust i portugisisk blodkorv (chouriço de sangue). Äkta portugisisk mat är mycket svårt att hitta på restaurang, tyvärr. Vad tycker Frida och Jonna om portugisisk mat?

    • Ja det kan kanske vara känsligt, Manu, särskilt som portugiserna är så stolta över sin mat, men samtidigt skriver jag ju att jag förstår om folk utifrån inte tar till sig svensk mat, och att det nog är mig det är fel på. Det är inget fel på portugisisk mat, vissa typiska rätter är bara inte i min smak. Det är å andra sidan inte svensk husmanskost heller – fritt fram att kritisera! Jag har ju inte ens provat de där rätterna jag kritiserar så visst är jag orättvis. Kanske är de jättegoda om de är vällagade. (fast ändå kanske inte riktigt i min smak 😉 Jag tror också min upplevelse av portugisisk mat har att göra med det där du skriver om restaurangmat och ris och pommes. Lite trist faktiskt. Jag önskar att jag tyckte lika mycket om portugisisk mat som allt annat i Portugal. Å andra sidan skulle jag väl rulla fram då. Men visst finns det rätter jag tycker om! Dem får jag skriva om i ett annat inlägg kanske! /Åsa

  11. Ha ha Äntligen någon som förstår det här med mat. Känner mig väldigt gnällig då jag alltid klagar på den urdåliga maten. Tänkte att Cozido som alla talar om kanske är en väldigt god gryta men sen räckte det att någon la upp ett foto på FB så avtog intresset för denna fula rätt. Förstår inte vad de sysslar med allt är helt under all kritik. Svensk husmanskost är säkert lika dålig har vissa minnen från hur mattanter och vaktmästare tvingade mig att äta blodpudding blodpalt fiskbullar med kall vit sås, Kycklingbiff med nedmalda benbitar.. Totalt traumatiserad så blir bara i nödfall man äter ute då de inte ens kan steka en biff eller servera en Picanha utan att ha skurit den till lövtunna små skivor.. Fejoada är en Brasiliansk rätt som de absolut har missuppfattat och inbillar sig att det inte skall vara vare sig Lagerblad , apelsin, vitlök , lök, chili buljong för att sätta sprätt på bönorna.. Finns en chines i Oeiras som går att äta på om man inte kommer precis då de öppnat.. Ligger vid de 3-4 höghusen där och restaurangen heter ” Boa Sorte ” 🙂

    • Jag har också haft otur på restaurang några gånger Claes och håller mig numera till säkra grillad fisk. Så är jag också väldigt petig med maten, och har som sagt inte ens smakat de rätter jag kritiserar../Åsa

  12. Håller med helt. Det finns inte en enda rätt som jag har ätit hittills under tre år i Portugal, som jag inte kan laga bättre själv. Man har superba råvaror, men dåliga kockar.

  13. Men åh ja! Jag håller helt med. Måste ljuga för den portugisiska/mozambicanska svärfamiljen hela tiden. De skickar bilder på vad de äter ett par gånger i veckan och då får jag försöka låtsas som att det ser smarrigt ut. Allt är stabbigt och brunt. Uhuhu. Men ack så stolta de är.

  14. Hej Åsa!
    Jo maten är det enda jag inte riktigt kan förlika mig med. Vi kryddar mycket mera i Sverige. Det påminner om husmanskost från förr då man bara använde salt och peppar, men råvarorna är fantastiska.

    • Ja så är det, HundNisse. Rustik husmanskost utan speciellt mycket kryddor. Lite som i Sverige förr, fast vi har ju lingonssylt och inlagda rödbetor och sådant som piggar upp det hela. 🙂 /Åsa

  15. Kan glatt säga att av de du skrivit om så är cozido och feijoada mina favoriter, resterande har jag faktiskt inte smakat då mina föräldrar inte gjorde dessa maträtter. Jo förresten, bläckfisk någon gång vilket faller på sin rimlighet att jag skulle kallat det mat….Och visst blev jag lurad första gången i skolan när bruna bönor serverades och jag trodde det var feijoada!! Sött och sliskigt istället för salt och gott 🙂
    Men så är det, vissa maträtter fastnar man för direkt andra tar lite tid att få hjärnan och smaklökarna att acceptera. Idag äter jag glatt lingon och gele till de rätter som det kräver men kan ärligt säga att svenska bruna bönor undviker vi än idag, det får mannen äta själv då mina barn ärvt de portugisiska smaklökarna. 🙂

  16. Mitt barns pappa var med på svensk julbord för första gången i helgen (han har ätit sill, makrill, köttbullar etc tidigare) men aldrig typ lutfisk och ja, han tyckte det var en galen blandning av inte alls så goda saker… undrade varför vi äter det?

    Jag minns i Madrid när vi ofta åt tapas billigt typ ”beställ en öl och få en tapa” och vi fick ”Cocido madrileno”, och det oftast låg en hårig grisfot bland bönorna… Efter ganska många år lärde sig min svärmor att jag gärna åt bönorna/linserna, grönsaker men att jag inte ville ha alla köttslamsor på min tallrik…

    Jag förstår dig! Jag är likadan + då att jag inte kan äta något friterat pga av gluten så då blir det liksom inte så mycket kvar…

    • Ja julbordet är en historia för sig! Jobbade som servitris på julbordskryssningar några jular och har svårt för julmat sedan dess. Minns alla turister som lade rödbetssallad och ris a la malta på samma tallrik och liknande galenskaper om man inte passade dem. Det är väldigt mycket sött i maten på julbordet. Till och med ölen är söt till jul! Och det är verkligen inte alla tapas som är goda. Sist jag satt på cafet/baren i byn fick jag en tallrik med något som liknade grisöron framför mig, serverat med ett stort stolt leende, en överraskning som jag inte uppskattade. /Åsa

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *