Lucka 23: Nattåg från Lissabon

Det finns en roman som heter Nattåg till Lissabon. Det var den första roman jag läste efter flytten hit och den var ju inte alls tokig. Nyligen såg jag också filmen, där Jeremy Irons i huvudrollen impulsivt tar just ett nattåg till Lissabon och sedan irrar runt där på jakt efter svar på frågor som väckts av en gammal bok.

Varsågoda, en trailer:

 

Bildresultat för night train to lisbon

Bille August, minsann.

 

Det var när jag såg filmen som jag kom att tänka på att om det går nattåg till Lissabon måste det ju också rimligtvis gå nattåg från Lissabon, vilket för mig skulle vara mer aktuellt om jag nu rent hypotetiskt skulle vilja åka nattåg.

Om inte Google hade funnits hade jag fått bege mig till närmaste tågstation för att få svar på frågan om vart nattågen från Lissabon går, men nu kunde jag få svar vid datorn. Comboios noturnos de Lisboa – Nattåg från Lissabon googlade jag, inte av reslust utan av ren och obotlig nyfikenhet. Jag gav nästan upp, för även om jag tydligt skrev DE Lisboa – FRÅN Lissabon, dök bara filmen om nattåg i den andra riktningen upp som sökresultat, men till slut hittade jag  något. 

 

Bäst som jag satt där och kollade in nattåg från Lissabon dök min dotter upp och tittade nyfiket över axeln på skärmen, fascinerad, och frågade med sin lite hesa röst:  ”Kan man åka tåg på natten, mamma?! Ska vi göra det? Kan vi göra det mamma, du och jag?!

 

Ser det verkligen inbjudande ut?

Själv har jag som ni vet inte längre någon större lust att utforska världen, men kanske har min äldsta dotter fått den gen som fick mig att ge mig ut och tågluffa vid 16 års ålder alldeles själv ända från Roskilde där jag varit med kompisar genom halva Europa till Marbella där jag skulle hälsa på en brevkompis. Jag reste med ett nattåg genom hela Frankrike, ett nattåg som inte liknade dagens futuristiska missiler till tåg utan såg ut just som ett tåg, ett tungt och gammalt och levande som gnisslar och luktar järn och olja och cigaretter. Och kiss.

 

Jag minns att jag inte kunde låta bli att kliva av på en fransk perrong någonstans där tåget stannade mitt i natten och att jag sedan skyndade mig på igen så inte tåget skulle åka vidare utan mig med min ryggsäck mot den spanska gränsen och att världen var en spännande plats och att den var min.  Jag minns mötet med havet i Katalonien, och den där spanjoren som tafsade på mig någonstans mellan Barcelona och Madrid, så jag måste söka skydd hos ett kanadensiskt par i en tågkupé.

Det är en lång historia, den om min tågluff, och jag skulle ju inte berätta den nu. Nu ska det handla om min dotter, som inte visste att man kunde sova på tåg och som ville veta mer. Har du sovit på tåg mamma? Ja, jag har sovit på tåg. Det var så man tog sig fram, man sov på tåget och klev av i en ny stad och gick omkring där med sin ryggsäck och käkade baguetter och bocadillos och försökte förstå och göra sig förstådd på olika språk tills ett annat nattåg tog en vidare till nästan stad, nästa land, men jag har aldrig sovit i en sovkupé tror jag.

Nu står det bara en sak på min dotters önskelista. Att åka nattåg med mamma, och om det är det enda som hon önskar sig så ska hon få det. När och vart vi ska åka är inte riktigt bestämt ännu, men kanske någon gång till våren, och kanske någonstans i Spanien. Kanske till San Sebastián/Donostia där jag blev kär i en kille från Brasilien och lärde mig mina första ord på portugisiska på den där tågluffen. Vi fyllde år på samma datum (igår) och skildes åt i Paris. Nu är han lite knubbig, bor i Amazonas  och jobbar med att rädda regnskogen precis som han sa att han skulle göra. Det har jag sett på Facebook.

I San Sebastián skulle jag kliva av ett nattåg igen flera år senare för att plugga spanska en termin. Utan att bli kär.

 

Donostia/San Sebastián i spanska Baskien.

 

Kanske åker vi bara förbi San Sebastián och vinkar. Kanske stiger vi inte av förrän i Hendaye i Frankrike? Det lutar åt det senare, för ”i Frankrike har hon ju inte varit någon gång!” Hon får bestämma, för det är hennes resa, inte min.

 

Hendeye i franska Baskien.

 

Det blir förbaskat svårt att slå in i ett paket, men en resa med nattåg från Lissabon ska hon få i julklapp min lilla äventyrsdotter. Och jag ska med.

Kommentarer
  1. Pingback: Apropå tåg… – Bortugal

  2. Pingback: Bortugal | Hundsemester

  3. Pingback: Bortugal | Sommarplaner

  4. Vilken fin present! San Sebastián har jag varit i, senast över dagen på en resa i Biarritz med min systerdotter (också en present).
    Tack för filmtipset förresten, boken har jag läst.

  5. P och jag kan varmt rekommendera resan! Vi gjorde den till Baskien för ett par år sedan, när jag hade en kongress i Vitoria (stationen innan San Sebastian). Res gärna hela vägen till Hendaye, men vänd sedan tillbaka och stanna till i Baskien, skulle jag definitivt rekommendera. Vackert och säreget och en viktig del av Europas historia på många sätt. Och god mat. Man kan gå en bit på pilgrimsleden mot Santiago också – den går genom Vitoria. Kuriosa om detta med två av mina svenska radiofavoriter: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=478&grupp=22076

    • Tack för tipset, Annannan! Jag känner ju till Baskien en del eftersom jag pluggat i San Sebastiän, men kan inte på rak arm komma på någon plats där jag jättegärna skulle vilja återvända till för min egen skull. Det var inte en plats som jag tog till mitt hjärta, men med min dotter kan jag tänka mig att åka precis var som helst som hon vill åka och ligger det bara en nattågsresa bort är jag extra nöjd. Så slipper både jag och miljön en flygresa! /Åsa

  6. Ååh. Tågluff…ljuva minnen. Härligt att läsa din text idag, som vanligt bör jag tillägga. Bästa presenten du ska ge dottern måste jag säga.

    Minnenna fullkomligt sköljer över en när jag njuter mig igenom din text. Dåtidens Tågluffande kändes verkligen som ett magiskt äventyr under 70 & 80 talen. Den känslan av frihet när man med stora ögon stod på Hamburg Hbf och tittade upp på tavlan med alla avgångar och destinationer var helt underbar. Vart ska vi åka? Vill ju överallt. Tuffa beslut. En käse und wurst macka i ena handen och en öl i den andra…kl 11…som svensk (huvvaligen)….på förmiddagen för man var hungrig efter nattåget som man precis ankommit med fr köpenhavn. Kändes hur busigt som helst att inmundiga öl när man kom från socialstyrelsens land där påbud löd 6-7 mackor om dagen…och mjölk därtill. Iallafall innan kl18…och under 20 bast var man dessutom. Freiheit mit Bier!!!

    En av tågluffarna i början av 80 talet hamnade vi just med nattåg i Lissabon, för vidare lunk efter någon vecka ned mot Lagos och Salema. Bl.a. Sovandes på stränderna. Älskar Portugal alltsedan dess och snart bor vi där enligt upplagd plan.

    By the way…filmen och boken Nattåg till Lissabon är riktigt bra. Egentligen speglar den en tung tid i Portugal. Men en fantastisk berättelse och kan rekommenderas varmt.

    Önskar dig Åsa och din familj (inkl vovve) en riktigt härlig jul…och alla andra!
    Hoppas ni får en görgo tripp med tågluffen från Lissabon, sovandes i en kupé. Nu måste jag gå och griljera skinkan.
    Kramar

    • Tack Martin! God Jul till er också och lycka till med planerna! Visst är det härligt att man har en massa minnen att ta fram. Tågluff var verkligen ett stort äventyr! Jag är så glad att jag fick uppleva det! Nu blir det en miniluff med dottern alltså..:)/Åsa

  7. Åh, vilken spännande present! Jag har åkt nattåg till Lissabon flera gånger. När jag var liten minns jag att tåget stannade mellan Frankrike och Spanien och blev upphissat pga att det var olika räls på spåren i länderna! Det var väldigt spännande tyckte jag!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *