Påsklov i Serra da Estrela, de portugisiska fjällen!

Vi visste nog redan i Sverige att vi någon gång måste åka till Serra da Estrela. Varför skulle vi annars ha proppat in skidor och snowboard i flyttcontainern? Både Sverker och jag gillar att åka skidor och snowboard och har gjort säsonger i alperna. Portugals Serra da Estrela kanske inte kan mäta sig med alperna eller ens med svenska fjällen rent skidåkningsmässigt, men är lagom för nybörjare som våra barn ju är. Dessutom ligger det ju bara tre timmar härifrån, ungefär som från Saltsjö-Boo till Kungsberget om man tänker efter, och ändå har vi inte tagit oss dit på de snart fem år vi bott här. Nu när vi varit där undrar vi varför vi inte åkt dit tidigare.

 

Från Lissabon

 

Man kan undra varför det dröjt så länge, men man kan också undra varför vi som ju emigrerat från Sverige bland annat för att slippa snö och kyla valde att styra kosan till den enda ända av Portugal där man behöver bekymra sig över snö och is och minusgrader och eventuellt livsfarligt väglag, med sommardäck och allt. Vi frågade oss det själva flera gånger under planeringsprocessen, under vägen dit och till och med när vi kommit fram, utan att komma på något bra svar.

 

Vi hade ju inte ens vinterkläder!

 

Ändå skulle vi alltså prompt dit, nästan som om vi styrdes av ett inre tvång. De där snöklädda bergen har ropat med svag röst ända sedan vi hörde talas om dem, och nu kändes det som om lockropen överröstade bekvämligheten och tvivlen. Bergen kallade och vi följde dess rop. Det var dags.

 

Snöklädda bergen, här kommer vi!

Vi försökte att inte ha alltför höga förväntningar. Kanske skulle vi inte ens kunna ta oss till skidområdet. När det är snö på vägarna som leder dit stänger de nämligen av dem vilket ju låter helt galet i svenska öron. Hur kan man ens ha en skidort som det inte går att ta sig till när det snöar? Hur kan man ha en skidort i ett land där ingen har vinterdäck?

 

Här och där skyltar som visar om vägarna är öppna eller ej. Blir det snö eller dimma eller fryser på stängs de.

 

 

När man ser vägarna och betänker sina sommardäck förstår man varför.

Stängt upp till toppen

Guarda Nacional är där och ser till att ingen smiter igenom spärren

 

 

 

Vi hyrde i alla fall snökedjor och gav oss av. Vi hade ändå lite hopp om att kanske kunna ta oss fram till liftarna efter att vi ändrat datum för avfärd till söndag i stället för tisdag.

 

Ser bra ut!

 

Vi skulle i alla fall få se snö, den saken var klar. När jag hittade begagnade skidoveraller/skidbyxor till hela familjen på Trocathlon (Decathlons avdelning för begagnat. trocar = byta) kändes det som ett omen. Nu var hela familjen inställd på att skidåkning och skulle bli besvikna om det inte blev av.

Liften går nästan ända upp till Torre som är Portugals högsta bergstopp.

 

Själv var jag i hemlighet lite orolig över att vi bara skulle åka skidor och inte hinna se något mer. Jag skulle nog bli besviken om vi inte hann se i alla fall någon av de pittoreska bergsbyar jag sett bilder på.

Jag hoppades också att vi skulle hinna vandra och kanske om vi hade tur hitta något av de kristallklara vattendragen jag också sett på bild. Om vi gjorde det lovade jag att bada. Så gärna ville jag!

 

Eftersom bilderna i inlägget är mina förstår ni att resan mer än väl infriade förväntningarna. Vi är hemma i stort sett välbehållna och fulla av intryck. Kameran är full av bilder som ska gås igenom. Det får bli fler inlägg om skidåkningen, om campingen, om vandringen, om alla iskalla bad, om bedårande bergsbyar, om möten med människor och djur som vi nästan tog med oss hem.

Åkte och bodde gjorde vi i en campingbil som vi fick låna av West Coast Campers (igen). Mer om det i ett annat inlägg.

 

Det får bli fler resor till Serra da Estrella. Det har vi redan bestämt. Jag tror inte att det kommer att dröja fem år till nästa vända!

Några bilder till! Här en populär instagramspot i Vale Glaciar do Zêzere

Utsikt över Covilhã och dimhöljda berg

Spännande vägval! Sra (Senhora = Fru) Assedasse blir man ju nyfiken på!

Vårblomning i Vale Formoso som vi slingrade oss igenom för att ta oss ut och hem. Hade vi inte haft en tid att passa hade vi nog blivit kvar längre. Det var svårt att slita sig.

 

Kommentarer
  1. Pingback: Bortugal | Sötchock i bergen

  2. Pingback: Bortugal | I mina drömmars dal

  3. Vackert! Jag ser fram emot bilden på dig när du badar. 🙂

    Det var något mer jag skulle säga … Vad var det nu då? Jo, Decathlon! Vilken suverän grej med byte! Har ju fått köpa vinterkläder ibtvå omgångar när sonen skulle till Sierra Nevada och nu ligger de ju bara där, använda en endaste dag … Värdelöst!

    • Ja visst var det bra! Vi har köpt cyklar där också, till barnen. De växer ju ur..Sierra Nevada har vi googlat på faktiskt, men det ligger ju utanför vår 38-milsgräns för hur långt hemifrån man kan åka. Tror det är 56 mil dit. Det är ändå inte omöjligt någon gång i framtiden. Jag hör av mig till dig nästa gång vi ska åka skidor om barnen växt ur sina overaller… kanske är din sons avlagda rätt storlek? 😉

      Just ja.. badbilden…! /Åsa

  4. Så fint! Så härligt att få snö och skidåkning strax bortom vårblom och porlande vatten. Låter som en utsökt kombination! Här har vi haft lite vårvinter och under påsken njöt jag av en blåvit värld när vi skidade på sjön vid vår stuga, i strålande sol och vinstilla väder. Det var kalla nätter och sköna dagar, helt fantastiskt! Att få det bästa av vintern utan svinkyla och meterhöga snödrivor, svårslaget Jag ser mycket fram emot dina inlägg från denna resa.

  5. Fina kort tog du!! Det är ju helt löjligt att vägarna stänger när det snöar, men så är det det. Nästa gång kan ni kanske åka förbi Guarda, staden jag växte upp 🙂

    • Fast jag förstår att de stänger vägarna! Det skulle vara livsfarligt om folk körde med sommardäck i snön på de vägarna. Otroligt att det ändå finns ett skidområde. Det var väldigt vackert och det blir definitivt fler resor åt det hållet! Kanske också till Guarda!

  6. Jag är nästan andlös. Så otroligt vackert – och vilka kontraster! Snötäckta berg och underbara, skira
    blommande träd. Färgglada byar,
    terrassodlingar, underbara vyer, små vattenfall och bäst av allt, inte trångt på vägarna.

    You hit the jackpot!!!!
    Tack för att jag fick vara med!

  7. Vackert värre!
    Men för en som avskyr kyla och vinter, så får jag ångest bara jag ser en snöflinga! För att inte tala om kylen och frysen. Då jag närmar mig dessa så är ”panikångesten” nära. Har lyckligtvis inte sett snö på 12 år.
    Men vackert. Visst.

    • Vi hade inte sett snö på fem år och jo vi kände också viss ångest. Minnen av djupfrysta månader väcktes till liv, men det uppvägdes av att det var kul att åka snowboard/skidor, att barnen tyckte det var kul med snö (tills de blev blöta om fötterna) och alla vackra vyer. Två tre dagar i snön var lagom, sedan höll vi oss på lägre höjd där det var barmark. /Åsa

  8. Vilka fantastiska ställen ni hittat! Jag har varit på Serra da Estrella en gång för länge sedan och då lyckades vi få tag i en pulka och åkte utför med den:)

    • Ja snön i sig och pulkåkning är ju en upplevelse för folk som inte sett den förr, men det fanns sá otroligt mycket mer att se! ❤

  9. Men åh underbara bilder från underbara Portugal (saknar).
    -10, det var som 17. Och de där mörkblå husen mfl, lite Norge-feeling. Ser fram emot fler bilder från Serra da Estrela?

    • Ja det blev kallt på toppen, men vi övernattade lite längre ned som tur var! Norgefeeling, ja. Själv tänkte jag på Grönland när jag såg de husen, fast jag aldrig varit där. Mycket exotiskt för att vara Portugal! /Åsa

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *