Nu efter grammatiken och kaninen kanske ni vill se lite påsklovsbilder igen? Jag hade ju två utflykter kvar att berätta om. Vi kom inte så långt det här påsklovet. Det längsta vi kom var till Tjuvarnas Marknad, men vi gjorde ändå nästan allt på listan. Till och med möbelvaruhuset, som Jonna ville till. Där lämnade vi in barnen på Småland. De var överlyckliga, som att det vore värsta leklandet, och sedan satte vi oss att fika tills det var dags att hämta ut dem. Vi kom aldrig in bland möbler och värmeljus för vi fastnade helt fascinerade framför en film om Swedishness som visades på fiket. Den var mycket roligare än möbler i alla fall! Vilket exotiskt och underligt land man kommer ifrån om man ser det med andras ögon. Hittade filmen på Youtube sedan men tyvärr med lite dålig bildkvalité. Det vore förresten intressant att se en film om ”Portugueseness”…
Fast nu skulle det handla om en helt annan påsklovsutflykt. Den på listan över eventuella påsklovsaktiviteter som var mitt önskemål. En dagsutflykt någonstans vi aldrig varit förut. Jag hade kanske tänkt mig Troia eller Setubal, men nu blev det något annat. Det var Sverker som sa att han hade hittat ett helt nytt ställe som vi nog skulle gilla. Han packade lite grejer, jag packade matsäck och så bar vi iväg. Fem minuter bort, till en värld av klippor och gröna pölar.
Barnen gick i gång direkt och hade fullt upp med att utforska det nya stället hela dagen!
Snäckor och sjöborrar i poolerna..
Havet utanför kokade av fisk precis vid ytan
Klippor att klänga på och grottor att utforska, men så blev vi varnade för att det kunde finnas ormar i hålorna, så då återgick vi till badandet.
Tillräckligt djupt för ”bomben”
Jag tog mig också i och ur oskadd fast inte så smidigt kanske. Doing the ”tantplask”!
Hjälp mej upp!
Sverker, han snorklade i havet. Han skulle leta efter en harpunspets som han blivit av med just här när han var här själv för någon vecka sedan. Det var bättre sikt nu, så han lyckades hitta den!
Nöjd i portugalkalsonger
När tidvattnet steg fylldes pölarna på med havsvatten, det bildades virvlar och vattenfall som tjejerna ville åka i men inte fick. Där gick gränsen!
Hur kom det sig att vi aldrig varit där förut när det ligger så nära? Kanske för att det står på skylten att tillträde är förbjudet, och för att det ligger lite hemligt och krångligt till.
Enda vägen ned till det blå havet och de gröna pölarna
Trots detta var vi inte ensamma där. Det var tomt och extra mäktigt och magiskt när vi kom dit vid niotiden på morgonen, men sedan droppade det in fiskare och snorklare under dagen.
Vi kommer definitivt att återvända till Sverkers överraskningsställe! Kanske inte direkt någon barnsäker plats, på tal om Swedishness, men bästa äventyrsstället!
När våra Portugisiska vänner på besök i Sverige en gång för många år sedan glatt struntade i stoppskyltar och annat tjafs, förklarade de för upprörda medföljande svenskar att – vadå står att man ska stanna?! Ha, ha det är ju mer som en rekommendation, ett förslag! Och så tycker jag nog att man ser på skyltar här nere, som förslag.
Haha, ja då kanske det är så att vi håller på att bli mindre svenska och mer portugisiska, Ulla!
Waow vilket ställe ni hittade! Vackert och ser riktigt exotiskt ut! Ibland behöver man inte åka så långt 😉
Åååååååååååååh, vilket underbart ställe!!!!
Portugiserna sätter upp sådana där förbjudet-skyltar lite här och var. Man kan ju inte följa alla!
Ja vi var glada att Sverker trotsade skylten och hittade det här stället, Annika!
Coolt! Jag hade aldrig gått in på ”Restricted area” om ingen tipsat mig, men så är jag ju svensk också.
Det lönar sig ibland att vara olydig, A-mamman! / Åsa