En populär portugisisk sång: A minha casinha

“As saudades que eu já tinha
Da minha alegre casinha
Tão modesta quanto eu
Meu Deus como é bom morar
Num modesto primeiro andar
A contar vindo do céu

Så lyder texten till en av Portugals mest populära sånger. I mitt försök till översättning:

“Som jag har längtat

efter mitt lilla lyckliga hem,

lika blygsamt och enkelt som jag själv

Gud vad det är bra att bo

i ett enkelt hem en trappa upp / på andra våningen)

räknat från himlen”

De flesta portugiser känner igen den som en rocksång från -88, då rockgruppen Xutos e Pontapés gjorde sången känd och populär, men det är inte originalet. Originalversionen sjöngs av en skådespelerska som hette Milu i en film från -43, men det är alltså rockversionen som blåst nytt liv i refrängen.

Tydligen är den lilla låten nu tack vare Xutos e Pontapés en av de tio populäraste av alla portugisiska låtar någonsin. Den här lilla söta låten från 40-talet blev i alla fall en enorm framgång tack vare dem, och kanske de tack vare den också.

Så pass poppis blev den att när Portugal vann fotbolls-EM 2016 i Frankrike så var det A minha casinha som de portugisiska fansen på stadion sjöng.

Efter det blev sången segrarlagets oficiella segersång och när de togs emot och hyllades vid Palatset i Belém i Lissabon var det den låten som spelades och sjöngs. Här sjunger även Ronaldo med:

 

 

På Rock in Rio 2018 var både President Marcelo och statsministern Costa uppe på scen och sjöng med i ”A minha casinha” som en hyllning till sångaren i Xutos, som gått bort samma år.

När Metallica spelade i Lissabon 2018 överraskade de sina portugisiska fans med att spela och sjunga den här låten också, på bruten portugisiska, även det som en hyllning till Zé Pedro, den för tidigt bortgångne sångaren i Xutos. Jag vet inte hur det är med er, men jag blir lite känslosam här. Det borde jag få många portugispoäng för, och ännu fler för att jag kan texten utantill!

 

Nyligen har bandet Xutos och Pontapés också spelat in en ny version på uppdrag av Netflix, där den förekommer i succéserien La Casa de Papel. Jag gillar deras första version bättre, men kul med ännu mer framgång för dem efter bakslaget med sångaren som gick bort.

Själv fick jag upp öronen för låter när den användes i en reklamkampanj för NOS, som förresten är vår internetleverantör (Nej, detta är inte ett sponsrat inlägg!) NOS lät spela in hela 11 versioner med 11 olika artister på 11 olika platser i Portugal. Här är ett klipp med flera av dessa:

 

 

En del blev kanske mindre lyckade kan jag tycka, men smaken är som baken, och i den här reklamkampanjen dök det i alla fall upp en version med Ana Moura, min favoritfadosångerska och hennes version kommer i mitt tycke på andraplats, med Xutos och Pontapés på förstaplatsen. Det är något med den plötsliga ökningen i tempo och deras ”Do céu! Do céu!” som jag gillar, men gillar ni inte rockversionen kanske ni gillar denna lite lugnare version med Ana Mouras vackra röst. (Klippet inleds med originalversionen, som sedan glider över i Ana Mouras tolkning, så det är inte Ana direkt från början!).

 

Om man söker på ”A minha casinha e GIGA” på youtube hittar man alla 11 inspelningar. Vilken gillar ni bäst?

Här har jag skrivit mer om portugisisk pop och rockmusik och om min musiksmak

 

Kommentarer
  1. Roligt inlägg, Åsa! 🙂 Intressant att en och samma sång gjorts i så många versioner och nästan blivit lite av en nationalsång. Jag undrar vilken svensk sång som skulle kunna passa in i samma fenomen…

  2. Massor med portugispoäng till dig Åsa, för att du sprider så mycket kunskap om portugisisk kultur och traditioner!

    Grattis till Sverker på namnsdagen 🙂

  3. Tack det var verkligen kul att få veta mer om sången och kopplingen till fotbollen.
    Allt som har med ” saudades slår tydligen i Portugal! 😀

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *