En herdestund vid floden, eller “Var ska vi sova i natt?”

I natt ska vi förstås sova här hemma, men det blir väl inte förrän efter midnatt eftersom en dotter har dansträning som startar 10 och vi mammor ska passa på att ha karnevalsmöte samtidigt. I stället för fredagsmys alltså! Annars hade jag gärna lagt mig tidigt, för jag tycker jag sover alldeles för lite. Kommer hem sent från kvällskurs i Lissabon och ska upp tidigt för att få iväg tjejerna med tidiga bussen och hinna med en långpromenad innan jag loggar in på distansjobb och distansstudier. Slut på lata dagar, med andra ord. No rest for the wicked, men att ha fullt upp med sådant man tycker är kul är få förunnat, så jag klagar inte, utom då möjligen på att nätterna är för korta.

En liten tillbakablick kan jag kosta på mig mitt i fredagsstädningen. En blick i backspegeln till semestern, då vårt största bekymmer var just var vi skulle sova de där fyra nätterna vi bodde i husbil i bergen. Tiago som skrev vår guide hade ju inte tagit med hundar och husbil i beräkningen och om det fanns någonstans där vi kunnat checka in så var vi inte just där när det började skymma utan långt inne i någon obskyr dal eller vilse på slingriga vägar.

”Var ska vi sova inatt, mamma?” hördes egentligen alldeles för ofta från baksätet för att det skulle kännas som en avslappnad semester, men lite ovisshet kan man ju leva med när man har en campingbil, och så blir det ju mer spännande.

Den första natten var vi på väg mot en camping, men svängde av efter en bro och hittade en liten väg som ledde oss till en rastplats vid floden där vi genast kände oss hemma. Ett stenbord med bänkar där vi kunde äta middagen och sedan spela kort. En promenad/cykelväg längs floden Lima där vi kunde promenera med hundarna. En liten badplats där vi kunde ta både kvällsdopp och ett morgondopp nästa dag. Får som bräkte i närheten.

Kan vi stanna här mamma?

Det var efter kvällsdoppet det hände. Precis när jag nästan men inte riktigt fått på mig kläderna utan stod topless inne i campingbilen i mina Lidlshorts och uggstövlar kommer det en herde gående mot bilen. Fåren hade Roxy och Tuxa redan skällt på och nu skällde de på den stackars herden också.

Nu är det kört tänkte jag och drog tröjan över huvudet och sprang ut. Nu blir vi ivägkörda, men herden hälsade glatt, klappade hundarna och frågade om vi tänkt stanna länge eller bara en natt. Ja, jo, om det är okej, stammade jag men blev avbruten. Här stod vi bra, tyckte herden och så var det avgjort. Det fanns ingen säkrare plats på jorden än här och vackert var det också. Det var han som sa det och jag höll lättad med. Nu skulle han ta in fåren för natten, så de inte höll oss vakna med sina bjällror, fortsatte han godmodigt och lyfte på hatten och gick vidare till fåren. Och jag som varit säker på att vi skulle bli ivägkörda!

Barnen och Sverker var kvar vid floden när han kom tillbaka, nu med fåren i sällskap. Ett får höll han fast i ett rep och de andra följde bräkande med. Tuxa hade gått ned till floden för att hålla ihop sin flock, som ju är vi, och om jag varit smart hade jag ju satt in Roxy i bilen. Precis när herden passerade förbi vår bil med fåren började den lille skitvalpen skälla på dem och kaos bröt loss. Fåret som herden höll i satte i sken och herden flög som en liten vante efter innan han släppte taget och damp i marken.

Där låg herden och där skenade fåren iväg upp mot bilvägen. För en gångs skull tänkte jag snabbt och sprang efter fåren, fick tag i fåret med rep och kände mig som en rodeoqueen när jag fick stopp på djuret. ”Låt dem löpa, du gör illa dig” ropade herden, som ju hade gjort illa sig men i alla fall var på benen igen och kom haltande emot mig och borstade av sina slitna manchesterbyxor och de rutiga skjortärmarna med händerna, men jag var förstås mer bekymrad om honom och fåren och vad jag ställt till med än om ifall jag gjorde illa mig.

Nu måste han väl ändå vara lite sur på oss, tänkte jag. Först kommer vi och fricampar intill hans fårhage och har lösa hundar som ställer till det så fåren skenar och han gör illa sig. Men nej, han såg fortfarande glad och snäll ut och var uppenbarligen lite road av att jag sprungit efter fåren och lyckats få fatt i repet. Där stod vi nu mitt bland fåren och pustade ut efter dramatiken när Sverker och barnen kom upp från floden och undrade vad som hände. De hade nog kommit tidigare om de kunnat, men de ville väl inte dyka upp nakna.

Tuxa höll sig i skinnet, Roxy hade gömt sig under bilen och fåren var lugna nu, så vi kunde säga tack och förlåt och ursäkta och tack igen och god natt och obrigada, boa noite, até amanhã till den snälla herden i lugn och ro.

Där stod vi kvar och såg efter honom tills han försvann, och tänkte att i Portugal, där är de snällast i världen. Vilket välkomnande! Först den fina sången, sedan en herde som är god som Jesus själv.

Vi somnade utan att räkna får den natten och sov som små lamm där vid floden.

Morgon vid floden

Morgonpromenad

Barnen tyckte vi kunde stanna vid floden men vi skulle ju vidare mot nya upptäckter, så i slutet av nästa äventyrsfyllda dag stod vi inför samma fråga igen, men det är en annan historia som även den innehåller dramatiska möten. Och djur.

 

Comments
  1. Hej, hoppar runt i din blogg och inser att jag tror att jag gick i låg- o mellanstadiet med din sambo/man Sverker. 😄 Dvs om jag tolkar bilden jag såg rätt och om han växte upp i Upplands Väsby. Tveksamt om han skulle komma ihåg mig dock. Hursom, gillar Portugal men har varit där mindre än jag önskar så jag lär nog fortsätta följa din blogg.
    // Regniga hälsningar från östraste Södermalm (där jag bor sen 30 år, inte lika ”exotiskt” men känns som mer hemma än Väsby någonsin gjorde)

  2. Ja! Ett nytt inlägg från Åsa, tänkte jag precis för en stund sedan och nu har jag läst med god behållning. Tack för att du delar med dig av era semesteräventyr, och alla andra äventyr också förresten. Fantastiskt välskrivet, som vanligt. 🙂

  3. Har man något som liknar allemansrätt i Portugal? Tex. får man gå över annans mark, tälta en natt eller plocka bär/frukt som växer vilt? Jag förstår att det inte är som i Sverige. Fint ställe ni hittade!

    • Nej, allemansrätten är unik för Sverige och de andra länderna i Norden. Det finns inte här, och att fricampa är egentligen inte tillåtet, men det händer att folk gör det ändå..och riskerar att bli bortkörda och eventuellt bötfällda. /Åsa

  4. Vilken fin plats ni hittade! Det påminner mig om att jag har ett sådant ställe i Sverige som jag någon gång ska skriva om.

    Han kanske var glad över att det kom lite människor! Inte bara en massa fårskallar att prata med. 😀

    Hu, man kan göra sig riktigt illa när ett djur får för sig att dra i väg! Själv har jag blivit dragen efter en labrador, var väl en sex-sju år, mamma blev dragen efter en golden retriever och hade problem med sin arm minst ett år efteråt (hon var väl kring 75) och en arbetskompis släppte inte tömmarna till hästen – som hon VET att hon måste göra i de lägena – så hon knäckte ringfingret och det blev aldrig sig likt.

    Stackars lille herden, hoppas det gick bra!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *