Bakom bilderna

Idel idyll kan man tro om man följer mig på instagram, men ni som läser här vet ju att vi haft en del trubbel i paradiset på sistone. Det hjälper definitivt att vi befinner oss i paradiset och har paradisiskt väder, men trubblet fortsätter. Solen lyser från en klarblå himmel varje dag och ledigheten fortsätter, men orosmolnet är långt ifrån skingrat, det där som inte syns på bilderna.

Kanske är det så med alla bilder vi ser, att de bara föreställer det någon vill att vi ska se. En bild säger mer än tusen ord säger de, men lik förbaskat visar en bild bara en begränsad och antagligen noga utvald och kanske till och med tillrättalagd bild av verkligheten, eller sanningen, som man också kan kalla den. Det vi inte ser på bilderna kanske egentligen är mer intressant, eller i alla fall mer sant.

Om man följer mig på instagram ser man ingenting av det jag skrev i förra inlägget. Man får tvärtom intrycket av en bekymmersfri tillvaro i paradisiskt miljö. Miljön är i och för sig paradisisk och himlen lika klarblå i verkligheten som på bilderna, men orosmolnet är inte skingrat ännu. Det hänger där och stör oss fast det inte syns. Jag ska skriva om det när det skingrats (oxalá! ) och kanske till och med om det brister ut i oväder, men inte nu.

Det som inte heller syns på bilderna är att vi mellan våra utflykter till stranden fortfarande kämpar på med avmaskning och avlusning och att bilen nästan bokstavligen går som en hink skit (max 50 i uppförsbackar) fast vi nyss hämtat den på verkstaden.

Det märkte vi när vi tog oss i kragen och bestämde oss för en lite längre utflykt en dag. Här skulle carpas dagen! tänkte vi och packade in oss i bilen och körde mot Brasilien, a k a andra sidan floden, närmare bestämt Caparica. Det är som tur är inte så mycket backar på vägen dit, men tillräckligt för att det skulle märkas att verkstaden inte lyckats så bra utan kanske snarare gjort problemet värre. Och tillräckligt för att lägga sordin på stämningen i bilen.

Fram kom vi i alla fall, och väl framme kändes det i alla fall värt det, till att börja med. Vågorna såg perfekta ut och dessutom pågick en surftävling på en del av stranden och en sorts expo för surfbrädor och andra surfrelaterade produkter samt en loppis där vi bland annat hittade en jättesnygg spegel med lite antik look. Kanske skulle vi köpa den? Jag tog i alla fall jättefina bilder både på surfen, expot och loppisen.

När vi kom tillbaka till stranden vände det. Nu var det högvatten och havet hade totalt ändrat humör. De glassiga små vågorna som rullade in när vi kom fram hade bytts ut mot ganska ruffiga och jobbiga sådana och eftersom det var högvatten fanns det inte ens en strand att sitta på. Sådant händer hela tiden och vid det här laget borde vi veta det. Ser det bra ut gäller det att paddla ut, för om en halvtimme kan det vara för sent.

Sverker och Frida paddlade ut ändå, men det var inget de blev gladare av, snarare tvärtom. Det blev fika av medhavd matsäck på strandpromenaden och sedan hemfärd. Det var hög tid att åka hem och se till de krassliga husdjuren, om vi nu tog oss hem med skithinksbilen. Men var hade kameran tagit vägen?

Kameran var borta och är det fortfarande. Var den tog vägen är det mysterium, men eftersom man inte är lika närvarande utan liksom upptagen inuti sitt huvud när man är bekymrad över något kan det mycket väl vara så att jag gått ifrån den vid något tillfälle. Ett sådant som gör tjuven, ni vet.

Det var kanske inte världens bästa kamera, eller ens den bästa jag haft men det var den enda fungerande jag har just nu och jag hade ändå tänkt mig att ha den kvar ett bra tag till.

Vi köpte ingen spegel med oss hem. Det kändes som en dag då den säkert hade gått sönder, och vi vet ju alla vad det betyder. Hem tog vi oss i alla fall och nu håller vi oss här resten av lovet tror jag. Lika bra det. Det finns sämre ställen att hålla sig på och dessutom är vi nog inte helt avlusade och avmaskade ännu.

Det är kanske inte roligare att läsa om än att skriva om det, men för den skull är det kanske inte helt ointressant, det där som man inte ser på bilderna. Ibland kan det behövas tusen ord (eller 879 som i det här inlägget) som talar om att de där instagrambilderna inte visar allt. Kanske har man till och med ett ansvar att informera om det då och då? En skyldighet att berätta det bilderna inte berättar, då när man känner att de inte riktigt talar sanning. Det är synd att klaga, jag vet, men jag tycker ändå man ska säga som det är. Nu när det är så.

Fast det vore ändå rätt bra att ha en kamera. (Instagrambilderna är tagna med mobilen, den med den stora sprickan som växer för varje dag)

Jag hade ju redan bilder på loppis och vågor i Caparica, så vad skulle jag ta med kameran för?

Önskar både er och oss en Glad Påsk och mig en ny kamera….

 

 

Kommentarer
  1. Usch så mycket trubbel. Ibland får kommer allt möjligt på samma gång. Som en liten tröst har vi haft SAMTLIGA dessa problem men inte just nu för nu har jag förstört snabbkopplingen till den nya värmepumpen som nu bara är att kasta. Din blogg är super och det är iallafall en tröst för oss som just nu är i Sverige där det snöar och slaskar idag den 15 April i Helsingborg
    ..

    • Åh nej!! Värmepumpstrubbel! Inte bra! Vad tråkigt hoppas någon försäkring täcker det eller så. Vi saknar inte värmepumpen och snöslask i alla fall! Tack för fina ord om min blogg! /Åsa

  2. Jag hoppas ni får en skön påsk trots orosmoln och avlusning och skraltiga världsliga ting! Det är väl så att vi behöver påminnas ibland, om att de vackra bilderna inte berättar allt. Vem som helst begriper ju att ett helt liv inte ryms i en glassig bild, men i svaga stunder är det ju lätt att glömma… Vad tråkigt med kameran förresten! Själv har jag blivit av med en kamera i Paris en gång för länge sen. Jag glömde den på en bänk utanför Sacré Couer och kom på det först när vi hunnit till en helt annan stadsdel. Konstigt (hrm) nog var den borta när vi äntligen kommit oss tillbaka… Ja, den gången fick jag faktiskt skylla mig själv, men inte mindre tråkigt för det!

  3. Instagram verkar fungera som alla smilande ansikten man träffar på i Thailand.
    Man har inte en aning om vad som pågår ”bakom”

    Glad Påsk till dig och hela familjen!!

    • Nej så är det nog, Aake. Vet inte på om de är bättre på motgångar i Thailand än vad jag är, men jag kan tänka mig att de har en del motgångar där, bakom leendena. /Åsa

  4. Det ser paradisiskt ut på bilderna! Men verkligheten är ju ofta mer komplex … Visst kan det se ut som en drömvärld på bloggar och Instagram ibland, men undrar hur många som lever så egentligen? Vi reser mycket, men för att kunna göra det måste vi stressa med flera jobb, sover för lite, hinner inte ta hand om hemmet, får huvudvärk, oroar oss för ekonomin osv … Hoppas problemen löser sig! Kramar och hälsningar från Tallinn!!!

    • Ja det är paradisiskt, men för den skull kan det som sagt uppstå krångle och motgångar. Ni på er blogg brukar ju i alla ta upp sådant som händer emellan inbjudande bilder från olika resmål. Migrän, ryggskott, husbil på verkstad. Det är sympatiskt tycker jag. /Åsa

  5. Det vet väl alla att det finns mer i livet bakom tjusiga bilder.
    Mobiltelefoner byter man ju ibland (sa han som kan räkna antal telefoner under årens gång på ena handens fingrar)
    Men en ny kamera, självklart!
    Man behöver inte ta steget över till systemkamera. Det finns så många fantastiska modeller typ ”kompakt”
    Bilen, suck,,, det borde komma upp varningslampor. Det låter som om motorn stängt av turbon o gått in i ”nödläge” kan kosta hur mycket som helst om man inte hittar rätt verkstad som kan hantera elektroniken i dessa tjusiga pengaslukande monster.

    • Ja det är väl bara att öppna plånboken, Arne! Ny mobil och ny kamera och bilen ska in på verkstad igen på själva långfredagen. Jag undrar om det verkligen är så att alla vet att andras liv inte alltid ser ut som på andras tjusiga bilder. Eller jo, kanske alla vet det men ibland kanske det inte känns så. Man kan nog behöva påminna för att känna sig ärlig också. /Åsa

  6. ”Ibland kan det behövas tusen ord (eller 879 som i det här inlägget) som talar om att de där instagrambilderna inte visar allt. Kanske har man till och med ett ansvar att informera om det då och då? En skyldighet att berätta det bilderna inte berättar, då när man känner att de inte riktigt talar sanning.”

    Du är så klok. Och jag blir så glad av att se de där orden, som du fångar upp så många lösa trådar i min hjärna med. Tack!

  7. Nej, inte kameran också! Jag har själv blivit av med flera kameror. En hade jag i knät under en taxiresa genom Delhi ifall det skulle dyka upp nåt spännande fotoobjekt. Sen klev jag ur, betalade och såg taxin åka iväg, innan jag kom på att kameran blivit kvar i baksätet. Typiskt! Ett par andra försvann lika spårlöst som din. Kanske stulna, kanske förlagda…

    På senare år har jag nöjt mig med mobilkameran. Den kanske inte tar riktigt lika fina bilder som din systemkamera, men det är i alla fall en pryl mindre att förlora.

    • Ja men jag vill gärna ha en ”riktig” kamera. Mobilkameran strular dessutom hela tiden. Det tar lång tid innan den är redo att ta bild och så vidare. /Åsa

  8. Åsa! Jag hoppas att orosmolnen försvinner snart! Att bortugalhemmet blir den underbara plats det är igen.
    Det är nog ofta så, att det som inte skrivs är det mest intressanta. Men det är ju en fråga om vad som känns för privat också. Man vill inte dela allt med alla.
    Så tråkigt med din kamera.
    Hoppas, hoppas att i alla fall småbekymmer, som löss och bil och sådant trist, försvinner snarast.
    (Våra löss är inte helt borta, verkar det som.)
    Vi var på vippen att åka till Lissabon över påsk, men vi bestämde oss så sent att i princip allt var fullbokat. Vi ska vara hemma och LEDIGA alla tre (så skönt!), och åka en dag till Moura isället. Eller var det Mourao? Visst har du rekommenderat den (en av dem) byn en gång?

    • Ja det kan vara skönt att vara hemma och ta det lugnt, Casa Annika! Och bortugalhemmet är fortfarande en underbar plats. Ja jag har nog skrivit om en by om heter något sådant, eller länkat till den i alla fall men jag har inte varit där! Jag får läsa om den hos dig då! /Åsa

  9. Det låter ju inge vidare alls, hur ni har det bakom bilderna och solen just nu. Hoppas att det blir bättre med allt inklusive bilen. Och att ni får en Glad Påsk!
    P.S. Alltid intressant att läsa om folks riktiga liv och få en ärlig bild. Tycker jag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *