Bortugal fyller tre år!

Idag fyller Bortugal tre år. Det firar vi med lite statistik och lite existentiell bloggångest, men också med gratulationer och lite blygsamt storhetsvansinne och en del eget beröm!

Herregud vad tiden går fort och vad mycket jag har skrivit! Just idag kan jag passa på att gratulera mig själv till 383 inlägg om allt från kaninkokande till grammatiska krumbukter och allt som ryms däremellan, som till exempel anekdoter om knäppa expats och grannar, men också restips och annat användbart för läsare som har Portugalplaner. Jag är faktiskt ganska stolt över det lapptäcke av inlägg jag skapat!

Och så tar jag ju så fina bilder! Här ett alster som jag kallar ”Promenadfynd”

 

”Jag kan se dig framför mig hur du sitter där och skriver, hur du dansar med fingrarna över tangenterna” sa en läsare en gång. Så är det ibland, men inte alltid. En del inlägg skriver sig nästan själva (som det här till exempel), andra kräver mer möda och research (som detta), men det är å andra sidan de inläggen jag lärt mig mest av.

När jag bläddrar tillbaka bland inläggen kan jag nog tycka att jag skrivit för mycket, både som i för ofta och för långt många gånger. Jag ska nog bli lite mer sparsam med orden i framtiden. Inte för att jag tror att de kommer att ta slut, men för att jag vill vara mer sparsam med tiden, som på något märkligt sätt verkar gå fortare och fortare. Rätt som det är har det gått ett år till och snart hinner väl jag knappt äta frukost förrän det är dags att gå och lägga mig.

 

Det är knappt man hinner äta sockerbullar i lagunen!

 

Så här på bemärkelsedagen passar jag också på att gratulera mig själv till en mängd (närmare bestämt totalt drygt 12000 unika) besökare varav jag sätter särskilt värde på mina trognaste läsare som tar sig tid att kommentera. De som kommer med glada tillrop, tröstande ord och bra tips. Jag har faktiskt också blivit erbjuden både hundvalpar och myskankor av läsare och en koltrastunge av en annan. En som ramlat ned från taket på balkongen men dog innan vi hann hämta den, och då menar jag fågelungen och inte läsaren, tack och lov.

En annan sak jag får av läsare är frågor inför en mer eller mindre eventuell flytt hit till Portugal, och det verkar bli fler och fler som inte bara drömmer om en sådan flytt utan faktiskt gör slag i saken. ”Du är en utmärkt reklampelare för Portugal”, skrev en läsare, och kanske ligger något i det. Ibland får jag lite ångest över det.

Ser framför mig tusentals svenskar som säljer sina hemman och sätter sig och blåkör ned till Portugal utan skyddsnät och försörjning, tokinspirerade av bloggen Bortugal. Mitt ansvar i detta. Kanske de impulsköper alldeles för dyra eller alldeles för skruttiga hus där de sedan vantrivs och spenderar sina sparpengar alldeles för fort på vinho verde som jag gjort smygreklam för och på att försöka få till svensk inomhusvärme i råkalla stenhus på vintern.

Jag tycker vi slår till!

 

Utfattiga sitter de sedan där och upptäcker att de inte har några rättigheter i vare sig Portugal eller Sverige. Längre. Och allt detta är bara mitt fel. Artiklar som denna (om svenska uteliggare i Spanien) lugnar inte direkt.

I mina mest dystopiska stunder (oftast mitt i natten, när det är fullmåne) ser jag också framför mig hur svenskghetton växer fram här i Portugal. Sådana som i den här dokumentären om fenomenet bristande integration bland svenskar i Spanien. Här skriver Annika i Spanien om fenomenet, redan 2012.

Vi kanske inte heller smälter in helt men vi försöker..

 

Skämt åsido, det är i alla fall uppenbart att det är inlägg som kan vara till hjälp och vägledning för de som går i flyttplaner som får flest träffar. Inlägget om levnadskostnader i Portugal har lästs av mer än 12000 personer. Jag skulle kunna satsa mer på sådant om fler träffar var mitt främsta mål.

Eller så borde jag byta stil helt? En titt på ”konkurrensen” visar nämligen att listan över bloggar i kategorin ”svenskar utomlands” toppas av bloggar med inlägg som detta:

Hej min vän

tillbaka från semestern!! Saknar mitt morgon dopp & vit sand under fötterna..Saknar mitt eftermiddagsvin och hotellets dunder maffiga frukostbuffe.. Tänk vad lätt man hamnar i lyxiga fällor på semestern..allt serverat och dagens enda tankar snurrar kring mat eller drink-val. SKÖNT ändå att jag har två häärliga anledningar till att vara såå lyckig att faktiskt vara hemma! 🙂

(två bilder på barn)

PUSSS

Och där tog det slut! Känns som att det är svårt att konkurrera då tycker jag. Tricket verkar vara att verka glamorös och vara kortfattad, vilket inte riktigt passar min läggning. Jag har ju för sjutton inte ens varit till frissan på fyra år och en del av mina blogginlägg tar ju nästan aldrig slut. (Det här till exempel)

 

Nakenbilder verkar också populärt på det här internet! (nej det är inte jag!)

 

Ibland funderar jag faktiskt över om jag inte har för många läsare. Jag börjar nästan känna mig lite blyg och osäker inför min växande läsarkrets. Vem är den där Inga i Åmål (fingerat namn och plats) som prenumererar på mina inlägg egentligen? För att inte tala om Rune i Estoril? Ibland kan det kännas läskigt att inte veta. Existentiell bloggångest i ett nötskal.

Häromsistens när jag inte fick plats på bussen hem från jobbet för att den var full av turister fick jag också anledning att förbanna mina restipsinlägg (nu vägrar jag länka till vilket jag menar bara för det) De flesta var i och för sig asiater och hade antagligen inte läst om ”min” bussrutt här, men visst tål det att tänka på att turism inte bara är av godo. En tanke som verkar ligga i tiden den här sommaren.

 

Lite turistfobi har jag nog.

 

Det kan bli för trångt! (Ja det är jag till höger, och Sverker vid kameran för en gångs skull. Det gjorde han bra!)

Här får barnen lära sig i skolan att turism även har negativa konsekvenser, men har de som fattar besluten verkligen gjort läxan? Det kan man undra.

 

Sådär ja. Nu har jag skrivit ett lite för långt inlägg igen. Vädrat min existentiella bloggångest offentligt utan att hålla tillbaka. På födelsedagen och allt. Nu känns det lättare att andas, och att fortsätta att dansa på tangenterna. Ångest eller ej, jag är inte färdig här än. Jag kommer att fortsätta på det bortugisiska lapptäcket, fast med en lite mindre strid ström av kanske med lite fåordigare inlägg också.

Tack alla läsare (tack men nej tack till hundvalpar, myskankor och fågelungar), speciellt till er som varit med från början och till er som kommenterar, men även till Rune och Inga och andra tysta mer eller mindre nytillkomna läsare.

1082 ord. Ungefär som vanligt alltså.

Vi ses igen i september! (1087)

Bortugals ettårsdag

Bortugals tvåårsdag

 

 

 

 

 

Comments
  1. Du är alltid så välformulerad och rolig i bloggen att jag får komplex av att skriva en kommentar. Men gör det ändå… Fur hur ska du annars veta att jag verkligen gillar din fantastiska blogg!

  2. Grattis till de tre första åren!
    Roligt att du är tillbaka igen!
    Inläggen må vara långa men alltid läsvärda, så när man har tid är ju längden bara ett plus! Bra blandning av vardagsliv och Portugal! Fortsätt så!

  3. Ja, du har ju rätt om tiden. Ju längre vi lever, desto mindre andel av vårt liv blir varje timme, dag, vecka, månad, år. Det är väl därför vi tycker tiden går fortare kanske.

    Självklart är du fullt ansvarig för vad varenda jeppe hittar på med sina liv 😉 Särskilt dem du lyckats lura med din blogg. Du kanske skulle bjuda in till en träff för alla de som flyttat ner och följer din blogg.

  4. Grattis Grattis! Snart är vi landsmän igen (om man kan uttrycka det så?) Jag har sagt upp mig och köpt en enkelbiljett till Portugal 🙂
    Kul att du bloggar igen förresten! Har saknat de långa utförliga inläggen och din humor 😀

    • Man hallå Joanna! Har du sagt upp dig och ska flytta ned? Vad spännande! Hoppas få höra hur det går – kommer förbi på min vandring om du är där jag tror. /Åsa

      • Ja jag kommer förmodligen vara där, så det är bara att titta förbi 🙂 Leden verkar vara väldigt populär, ser många vandrare med snäckan passera stan. Blir själv sugen men ska nog leta upp en grupp att gå tillsammans med. Nån dag 🙂 Kramar

  5. Vad roligt att läsa ett inlägg igen! Har saknat dem under sommaren men jag unnar dig verkligen ledigt och semester även från bloggen.

  6. Jag har inte kommenterat så mycket men läser mycket intresserat! Så jag hoppas du fortsätter informera och berätta så bra som du gör!!
    Vi kommer flytta till Luz nära Lagos på Algarvekusten där vi köpte hus förra året och jag tänker pensionera mig. Det är lite grejer kvar att fixa så det blir inte förrän tidigast nästa år…Nu ska jag lära mig lite portugisiska!

  7. Åh äntligen!!! Din blogg är ju den mest välskrivna och underhållande jag vet! Jag vet att jag borde säga att man naturlugtvis ska ta en bloggpaus när man vill … men ska du inte ta och börja blogga lite igen nu …?!!! 😛 Och nej, dina blogginlägg är inte för långa!

    • Tack för den komplimangen Freedom! Jo jag ska ta och blogga lite igen nu, men mindre än förr. Så flitiga som ni är skulle jag aldrig kunna vara. Jag är nog för lat. 🙂 /Åsa

  8. Grattis på dagen! Och till så många läsare. Min egen lilla blogg är just min egen, och mest till för mitt egna höga nöjes skull men ibland känns det ju fånigt att fota, skriva, länka till så himla få läsare. Samtidigt som jag inte går ut med reklam om bloggen till alla jag känner, eller på FB och IG. Hmm, lite svårt att veta vad som är viktigtast i bloggandet men det är tydligen inte antalet läsare. För varken dig eller mig.

    • Man måste nog fundera över vad man själv får ut av det, A-mamman. Det behöver inte ha något med antal läsare att göra. Jag tyckte det var superkul i början när jag bara hade en brpkdel av de läsare jag har nu. Skrivandet, fotandet, det kreativa, och sedan kontkten med bra läsare, som inte behöver vara många. /Åsa

  9. Hejhej! Jag gillar dina inlägg, precis så som de är! Och Portugal blir bara mer och mer sympatisk. Har själv flyttat från Tyskland till Sverige och är alltså inte sugen att flytta till Portugal. 😉 Men älskar att läsa om andra som har flyttat utomlands.
    Kram från Jenny från Göteborg

    • Flyttat tillbaka till Sverige från Tyskland? Intressant! Jag tycker själv det skulle vara kul att läsa fler utlandsbloggar från länder jag inte har en tanke på att flytta till, men det är intressant med en inblick i livet i andra länder. Nu blir jag nyfiken på var i Tyskland du bott och varför du flyttat tillbaka. (Har själv pluggat en termin i Freiburg!) Synd att du inte har en blogg! /Åsa

      • Jag har svensk mamma och tysk pappa och är uppvuxen i Hamburg. En jätte fin stad men jag ville inte bo kvar i Tyskland så jag tog mitt pick och pack och flyttade till Göteborg när jag skulle börja studera. Det har jag inte ångrat en sekund. Trivs super bra i Göteborg och älskar naturen som finns här.

        • Har också bott i Götet (och i Tyskland som sagt). Göteborg är fint, jag håller med, men jag trivdes inte jättebra just där just då som jag minns det. Fast jag fick med mig den göteborgska svagheten för ordvitsar!

  10. Hej, också en ”tyst” läsare som hittade bloggen efter att ha sökt på att flytta till Portugal med barn. Vi föll totalt för landet efter att ha varit på semester i Nazare, och för första gången kände vi att i det här landet kunde vi ju bo! Nu får vi se hur det blir med flyttplanerna, vi trivs bra hemma också. Men din blogg fortsätter jag läsa med stort intresse:-)

    • Kul att höra ifrån fler tysta läsare! Jag tror det underlättar flytten om man inte trivs hemma, men det finns nog en lång lista med för och emot för de flesta. Eller så bara en känsla av måste, som för oss. 😉 /Åsa

  11. Hon är tillbaka ropar jag glatt till min man där jag sitter med ” paddan” i soffan. Så kul att vi får fortsätta läsa dina härliga inlägg!
    Så glad att du orkar fortsätta och kan bara ana allt jobb som ligger bakom denna nu 3-åriga produktion!
    Känn dig stolt och glad över din fina statistik som visar att vi är många som tillhör din trogna läsekrets 😊.

  12. Dax att presentera sig 🙂 Jag börja läsa din blogg för lite mer än ett år sedan. Då vi börja prata om att flytta till ett land söder ut…. (om några år) Jag är en av dom tysta läsarna, som länge tänkt att jag måste snart göra min första kommentar… har läst alla dina 383 inläggen du skrivit :). Du skriver så bra. Stort tack för all rolig läsning. Vi åker äntligen ner till Portugal nu i slutet av augusti. Syftet med resan är att hitta smultronstället, där vi kan köpa ett litet hus och bosätta oss, så-småning-om
    Ser fram emot denna resa väldigt mycket 🙂
    Så kul att få se och höra om Portugal från svenska ögon. Tack igen 🙂
    Hälsningar Mari

    • Tack Mari! Då har ni mycket framför er! Lycka till med att hitta ert smultronställe, kanske här i Portugal! Hoppas få höra hur det går! /Åsa

  13. Åh vad kul att du är tillbaka igen! Jag har saknat Bortugal. Du skriver så bra och intressant.
    Visst förstår jag att många blir lockade av ert liv i Portugal men du kan ju knappast hållas ansvarig för vad andra tar sig för i livet. Hoppas du har tid och ork att fortsätta ett tag till. Grattis på 3-årsdagen!

  14. Tack för nytt inlägg efter denna blogg-torka, vi är ju vana vid att hela tiden slippa ta reda på någonting då allt finns i din blogg :-)! Man blir lite förslappad ! Mycket enklare att få reda på allt genom dina väl begrundade och sanningsenliga inlägg. Har dock inte sett något om den otäcka vinden som startar i ”Pai do Vento” och sedan tydligen styrs ned till lämplig plats där jag råkar befinna mig.. /Tack för dina fina inlägg//Claes

    • Hej Claes! Kul att mina skriverier kan vara till glädje och nytta, men helt heltäckande är de ju inte. Vinden ja, det är nog blåsigare här hos mig än hos dig, så den kan omöjligt födas i Pai do Vento. Fast ni kanske har en egen liten vind? Vi bor i alla fall i ett riktigt blåshål, eller i en vindby om man vill vitsa till det och det brukar jag ju gilla. Det skulle man kunna skriva om någon gång ja! Det har verkligen varit en blåsig sommar, inte alls bra för frisyren, men Sverker är glad och vindsurfar var och varannan dag. (fast nu verkar det ha blåst färdigt!)/Åsa

      • Åsa har kollat ! När det blåser här i Spelhålan så blåser det nästan inget hos er då bergen / skogen skyddar. Brukar åka upp ditt för att vovven skall få lite motion. Då det bara är lite vind där är det full storm här så flagglinorna smattrar som om man bodde i en småbåtshamn för segelbåtar. Som du säger så har det varit extra mycket denna sommaren men nu verkar musten ha gått ur 🙂 //Claes

        • Jag tycker alltid att det är hos oss det blåser mest, och att det blåser från bergen, speciellt när det ligger en molnlimpa på berget. Fast jag har inga vetenskapliga bevis på det. Kanske det finns olika vindfenomen – ett där vinden kommer från bergen och ett annat som föds i Pai do Vento? Det är intressant med alla vindar och moln! /Åsa

    • Tack Ann-Louise! (fast det är fortfarande fler som gillar den andra sorten – men det handlar ju inte om att ha så många läsare som möligt. Som sagt!/Åsa

  15. Det år så kul att läsa inlägg från dig igen, vi är uppenbarligen många som har saknat Bortugal! Du har ett så härligt och målande språk som förstärks med underbara bilder. Jag är dålig på att kommentera, men läser desto mer… Grattis på 3-års dagen! Ser fram emot septemberbloggen, och fram till dess gör vi allt för att fånga dagen här i Parede med omnejd 🙂

  16. Grattis Bortugal till en rolig & välskriven blogg som dessutom har en rätt egen stil i bloggvärlden. Det är ju lite svårare att skapa än glammiga bilder & Puss! Tänk på att alla är ansvariga för sitt eget liv & sin egen research inför en flytt. Det är ju inte din börda att bära. 🙂

  17. Haha, välkommen tillbaka och grattis på födelsedagen.
    Du har ett härligt sätt att skriva på! Ändra inte på det och bli inte mainstream (eller glamorös)!

  18. Härligt att läsa ditt långa inlägg! Har inget till övers för den andra typen av inlägg du nämnde. Grattis på 3-års dagen🥂

  19. Härligt med ett livstecken från dig! Och att skrivklådan finns kvar – hopp om bloggframtid, alltså.

    Håller med om det där med att skriva korta texter – det är ju supersvårt! Och att vissa texter bara flödar och är skrivna rätt fort medan andra tar hur lång tid som helst. Har flera i utkast som jag bygger på emellanåt, de som man behöver göra efterforskningar kring.

  20. Hej, vad glad jag blir över ditt inlägg!! Betyder väl att du inte kommer att sluta skriva här vilket jag förstod var en existerande risk. Att det blir färre och kortare inlägg får vi läsare kanske leva med men att inte alls få läsa om er vardag i Portugal kändes lite tråkigt. Blir så glad över dina små berättelser över en vardag som kunde varit min, över problem och glädje, barn och djur, trilskande make med kli i fingrarna kontra ditt/dina jobb med allt vad det innebär. Ser fram emot hösten 😘

  21. Kul att du är tillbaka! Har saknat dig!❤️Fast visst måste det var ditt fel, att det är så många nya turister här!😜Finns knappt ett bord på favoritkrogen! Vägrar skriva namnet på byn och krogen! Kram

  22. Grattis till Bortugal!
    Jag är så glad att du skriver precis som du gör, långa matiga intressanta inlägg. Den sortens inlägg du beskriver är bara så ointressanta så det finns inte… 🙂
    Tack för att du fortsätter skriva!

    • Jag hade lite roligt åt just det inlägget som jag snubblade över, Christina och tänkte att det verkade ju lättvindigt, men det är ju lite snopet och inte mycket att läsa. Folk verkar gilla det i alla fall! /Åsa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *