Tufft tillskott

Det är mysigt att hamna i samspråk med granntanter vid soptunnan ibland. Jag i mina Lids-shorts, de i sina städrockar. Jag med soppåsen, de med ett knippe grönt som de varit och plockat till kaninerna. Vi pratar om dimman som kommer inkrypande från havet mellan kullarna och vad skönt det är som omväxling till vinden. Mycket bättre för frisyren, skrattar vi. Och så berättar de om hundvalparna som den enas dotters hund fått. Om man är tyst kan man höra dem gny, så nära är de, och så går vi och tittar på dem. Nästa dag har även döttrarna sett dem och redan då vet jag egentligen att det är kört,

 

Vi skulle ju inte ha några fler hundar hade vi ju sagt. Ingen Serra da Estrela- hund fast det var svårt att åka hem från de portugisiska fjällen utan valp. Inte den stora jobbiga Lucifer som Sverker  byggt en hundkoja åt och promenerar så gott som dagligen . inte den gamla tröga Bobby som får promenera mer sällan då han bor i andra ändan byn och faktiskt inte verkar ha orka med så mycket motion, gammal och trött som han är.

Inte heller någon annan av de andra hundar som antingen står fastkedjade och ylar eller driver runt på byns gator och ser raggiga ut. Inte heller en valp, men man kan ju ändra sig. Särskilt när grannens tik nedkommit med inte mindre fem mer eller mindre bedårande valpklimpar som ingen verkar vilja ha.

Fyra killar och en brun tjej som inte kom med på bild.

 

Risken är säkert över 100% att åtminstone hälften av dem kommer attå tillbringa livet fastkedjade som mamman. Mamman får i och för sig komma ut på promenad några gånger i veckan men däremellan är kedjan kort och hennes enda nöje är att skälla på oss och andra som slänger sopor i tunnorna hon har utsikt över där hon står fastkedjad vid huset i slutet av gatan. Förutom då den där kvällen när hon kom lös då och blev på tjocken.

Jag gjorde det enda rimliga, nämligen lämnade över beslutet på Sverker. Detta dels för att det antagligen skulle bli han som husets husse som skulle bli huvudansvarig för promenader och utfodring och tillsyn. Dels för att jag visste jag att han skulle säga ja och att jag sedan skulle kunna säga ”Det var du som bestämde att vi skulle ha honom!” när det lilla monstret kissade i soffan/bet sönder husses skor/ylar och vill ut klockan fyra på morgonen.

Jag har redan kunnat yttra någon variant av alla dessa repliker, men glädjen är ändå stor över den nya valpen, kanske med undantag av katterna som betraktar den skeptiskt på avstånd. Vår största oro var ändå att vår asociale, revirtänkande och lite svartsjuka Tuxa skulle bli olycklig, men det visade sig att vi underskattat honom gravt. Han accepterade ganska omgående om än lite reserverat den lilla bråkstaken i huset och redan efter någon dag kunde man se dem leka och till och med ta siesta ihop. Bättre brorsa kan man inte ha, tycker Roxy, som han heter.

Vi tycker till och med att Tuxa, som enligt grannarnas senaste beräkning borde närma sig 11 års ålder vid det här laget, lever upp lite i sin nya roll som storebor. Han har varit lite trött på sistone och ibland vägrar han till och med följa med på promenader och stannar hellre hemma och sover. Man ser på kroppsspråket att han tycker det är kul, och det var längesedan vi sett honom leka så mycket som han gör nu med Roxy.

Förutom att den lille stör nattsömnen, inte är rumsren än och har väldigt vassa tänder tycker jag han smälter in bra i familjen. Han har redan fått prova på flera av våra vanligaste favoritaktiviteter och verkar uppskatta dem, så liten han är.

Han fick börja med att upptäcka trädgården.

Sedan skogen

Gränderna i byn

Stranden!

Stigarna mot havet!

Käka melon på poolparty. (På bordet! Bara när det är poolparty!)

 

En riktigt tuffing är han också! Gick merparten av två och en halv kilometer till stranden i sann ”kan själv”- anda och badade i vilda vågor,

Men sedan var  han trött.

Men sedan var han trött och fick bli buren i ryggsäck hem

Så kan det gå när det är sommarlov och man inte kan säga nej! Innan skolstarten om fyra veckor ska vi också få se hur det går att åka på på campingbilsäventyr med inte bara en hund utan även en valp. Kanske lite jobbigare, men också roligare och mysigare.

Dubbelt så mysigt!

 

Sex veckor gammal när vi fick honom. På tisdag blir han två månader.

 

Dessutom fyller Bortugal fem år på måndag! Få se om jag får ihop ett födelsedagsinlägg i helgen eller ej!

 

Kommentarer
  1. Pingback: En orealistisk dag – Bortugal

  2. Hej Åsa
    Helt ny här på bloggen, förbereder mig för en blixtrande snabb flytt efter att ha tillbringat 3v i Lissabon , fångad och klar av människorna, staden och ljuset.
    Sällsynt sympatisk blogg ( bara läst i två timmar än så länge ) med enormt mycket bra information för en Svensk.
    Tack för att ni är så frikostiga med information, tankar och insikter.
    Samt och inte minst, de fantastiskt fina bilderna på era jyckar, fullständigt makalöst vackra och kärleksfullt porträtterade.
    TACK

  3. Så underbart med en liten valp, för barnen, och er:) Han är verkligen söt! Så mysigt för honom att åka på husbilssemester också! Jag har aldrig haft valp (förrän nu) och oroade mig över de söndertuggade möblerna och nattliga promenaderna, men.. äh, det går fint.. och lite bajs på vardagsrumsmattan gör ingenting alls, när man är så söt.

    • Precis! Livet ska inte vara så enkelt, bekvämt och praktiskt som möjligt, det ska fyllas med sådant som gör en glad, och då menar jag inte grejer, utan sådant som valpar och äventyr. /Åsa

    • Ja det har blivit en vana, att lägga dit en kudde under huvudet
      Det ser ju så himla obekvämt ut annars! Men Tuxa är nöjd bara han får ligga i sin korg. Kudden är bara en bonus. 🙂

  4. ”Det bästa man har sätter man på bordet!”
    Lycka till med den fantastiskt gulliga valpen! Vet ni vad det är för ras/raser i den?

    • Det är en ”rafeiro” det vill säga blandras /gatukorsning. Mamman är också rafeiro och faderna okänd, så vi vet inte riktig hur stor han blir, men han blir nog ingen knähund..
      Till mitt försvar så var det barnens kompisar som satte Roxy på bordet och matade honom med melon. Att Tuxa ligger i fruktkorgen däremot är standard. Han har nog inspirerats av katterna. Det är hans favoritplats och han blir väldigt förnärmad om det ligger något i hans korg. Haha! /Åsa

    • Haha, så typiskt er! Ömhjärtade! Helt underbart. Men korgen, den var ju faktiskt katternas! Någon ordning måste det ju ändå va!

      Har ni i år fått ett ordentligt datum om när skolan börjar?

      Vi har inget fått, finns säkert ett men det är ju hiskeligt dumt att informera det man vet… Man kan ju in te ens lita på att det startar en måndag, kan lika gärna vara en fredag.
      Spanjorer!

      • Vi har fått tydliga besked om att man inget vet ännu, men att det borde bli om en månad ungefär! Och korgen, den har varit Tuxas länge nu! Det var i och för sig Frasses från början, men han är borta nu…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *