En dag på språkkursen pratade fröken Fátima om att det föds för lite barn i Portugal och att landets befolkning bara blir äldre och äldre, vilket innebär att det portugisiska folket kommer att försvinna om utvecklingen fortsätter som nu. Så är det tydligen.
”Det får väl flytta hit fler familjer från Sverige och Frankrike!” sa jag glatt, för just den gången var det bara jag och fransyskan som var där. Fátima tittade på mig som att jag sagt något helt befängt och svarade, nästan full i skratt, att ni är ju inte PORTUGISER! Det förstås. Tänkte inte på det….
Just fransmän flyttar det hit en hel del numera. Lite ironisk just för att det i Frankrike bor så mycket portugiser att Portugals president kommer att fira portugals nationaldag på fredag med alla portugiser i – Paris! I alla fall, hela 20% av de fastigheter som säljs köps av utlänningar, och 27% av dem av fransmän, men även kineser och engelsmän köper en hel del fastigheter och bosätter sig här, och så då en och annan svensk. Och de är ju inte portugiser, förstås.
Samtalet gled sedan över på olika länders familjepolitik vilket också alltid är intressant men inte riktigt hör hemma i det här inlägget. I vilket fall så är vi som sagt inte portugiser, och vi kanske inte kan bli det men kanske våra barn? Eller i alla fall våra barnbarn?
”Om jag får en pojke ska han heta Rui!”, sa Jonna vid middagsbordet häromdagen apropå ingenting alls, med klingande portugisiskt uttal på Rui: RRooi, med ”franskt/skånskt” gurgel-ärr i början. ”Han ska heta vaddå sa du??” frågade Sverker som aldrig hört detta vackra namn förut och nu skulle hans barnbarn plötsligt heta det. Rrooi. Vi skrattade alla högt åt Sverkers uttryck av vantro när han försökte uttala sitt framtida barnbarns namn. För Jonna var det världens naturligaste sak att döpa sin son till Rui.
Våra barn pratar/kommer att prata portugisiska flytande utan brytning, ha portugisisk skolgång, portugisiska vänner och kanske kommer de att döpa sina söner till Rui, men en del av deras ursprung, en del av deras barndom och (en del av?) deras föräldrar kommer alltid att vara svenska. Mer funderingar här kring att vara både och eller ingetdera.
Kommer de att kalla sig portugiser eller svenskar? De undrar redan, ”Är vi portugiser eller svenskar nu, mamma?” ”Vi är svenskar som bor i Portugal”, säger jag, men visst blir de mer och mer portugisiska. Kommer de att kallas portugiser eller inte? Hur portugisiska våra barn än blir kommer de nog att få frågan om sitt ursprung då och då, på grund av sina utländska namn och ljusa färger. Rui i sin tur kanske inte ens får frågan.
Det vore bra om det föddes lite fler portugiser i alla fall! Synd om ett så trevligt folk skulle dö ut, Mer om hur trevliga portugiserna är i övermorgon.
Om nationalitet skrev jag i går!
Åsa o andra,
Portugal har aldrig haft en så stor befolkning som sedan importen började. På 70- talet var population ca 8 miljoner. Ett litet land med knappa 3, 5 miljoner invånare åstadkom stora bedrifer, de gav sig ikast på de stora sjöupptäckterna på 1500-talet. Vad säger det att en massa folk, med stora konglumerationer av blandningar är bättre än ett mer strukturerat , homogent befolning? Det ständiga pratet om en äldre europeisk befolkning ingår i de multikulturella planerna för att indroktinera.
Verkligen imponerande Aura, vad ett så litet land som Portugal kunnat åstadkomma, då när det begav sig och även nu efter revolutionen, som Annannan skrev. Det verkar dock som att det föds färre portugiser än det behöver göra för att befolkningen inte ska krympa, och att det ser lika ut i många andra länder i Europa. Det är nog tyvärr oundvikligt att Portugal och Europa kommer att förändras, det är och blir ett allt modernare samhälle, folk är rörliga och så vidare, men det är också viktigt att utveckling inte går för fort, att man inte hinner bevara, assimilera, att man inte hinner med. Kanske Portugal är bättre på det än Sverige. Sverige är ju världens modernaste land enligt Fredrik Lindström. 😉 /Åsa
Jag tänker ofta på dig Aura och på vad du berättat för mig.
Hej Åsa,
Mannen med barn på bilden i slutet är inte portugis, äkta europeisk portugis, ”O povo Lusitano”. Det är den nya importen för att allt ska bli multikulturell, likaså kineserna har fått guldkort de senaste åren. Europeerna har jobbat ihäll sig och icke fått ha flera barn, vi ser nu resultatet av vad den europeiska eliten vill…mix, mix, mix…vit är fullt..något att skämmas över. Vi bör snaraste öppna ögonen, om vi europeer inte ska bli utrottade. Ni, nordeuropeer är välkomna till PT.
Det kan vara svårt att se utanpå vem som är portugis och inte, Aura, och inte lär det bli lättare.Jag som såg honom från alla håll tyckte nog att han såg ut att var portugis, om än lite biffig. /Åsa
Ni är ju givetvis bortugiser! 🙂
Och 11 miljoner är ju fler än vad som bor i Sverige.
Nja är vi det Phil? Måste vi inte få portugisiska passs först? Räcker det med att man älskar Portugal menar du? /Åsa
I Bortugal har man bortugisiska pass 😉
Och där är man bortugis!
Haha! Ja bortugiser är vi förstås, Phil! 🙂
Intressant inlägg igen.. och tack för skratten 🙂 Man ser framför sig er där runt middagsbordet. Igenkänning.
Tack själv Shetlandsfrun för en fin kommentar! /Åsa
Visst är det lite knepigt det där? Vad kallar sig barnen? Vad är de?
Tror min dotter känner sig som en sann blandning mellan länderna, som hon ju är. Tror hon lika ofta kallar sig amerikan som hon kallar sig svensk. Och det är vackert så.
Ja man är ju summan av lite olika delar, Annika. Så är det ju egentligen med ett folk också /Åsa
Det känns verkligen sydeuropeiskt att säga så, så där lite protektionistiskt konservativt liksom. Här på NZ sa vi flera gånger när vi fick höra att det är så mycket immigranter här(arbetsimmigranter alltså, inte flyktingar då NZ bara tar emot 750-1000 flyktingar per år). Då svarade vi: Ja, vi är ju immigranter. Då blev alltid svaret: Nej, det är ni ju inte. De menade alltså alla asiater som migrerat hit det senaste årtiondet. Vi räknas alltså inte sjukt nog, som vita, européer enligt många här. Medelkiwin är ju väldigt etniskt uppblandad.
Ja, vissa nyare länder är ju uppbyggda av erövrare och immigranter, som NZ, AUS och USA, Marie. Här i gamla Europa är det ju inte så, (fast det var ju européer som var eröverare och immigranter ute i världen) /Åsa
Intressanta diskussioner med tanke på det ena och det andra. När är man svensk till exempel? Och vad är det att vara svensk? Det är ju något som förändras vad än vissa önskar… Portugal borde kanske ta emot lite fler flyktingar för att motverka befolkningsminskningen, om de nu kan acceptera att dessa människor blir portugiser med tiden… (Folk har ju ALLTID flyttat runt, flytt, migrerat, erövrat… Det är ju liksom ingen nyhet även om det ibland låter så i vissa diskussioner….) På tal om så gillade jag moskékyrkan i Pécs i Ungern. Den var liksom moské från början, men nu var det en kyrka (fast med lite muslimska grejor kvar) och ibland bad muslimerna där också och så brukade de arrangera bröllop mellan muslimer och kristna där 😉
Det är kanske frestande att överföra detta resonemang till Sverige, Freedomtravel, men går det egentligen? Att jämföra. Hur länderna är och funkar och hur situation ser ut. Inte samma. Eller jo, klart det går att jämföra, men Sverige är en annan diskussion. Här är det så här. Men visst. Världen förändras, och har alltid gjort det. På gott och ont. Något är vunnet och något går förlorat. Att folk alltid har erövrat ser jag inte som ett argument till fortsatt erövring i alla fall. (; /Åsa
Det är intressant det där med vad man är och vad man känner sig som. Jag har dubbelt medborgarskap (svensk/israel) och bor i USA. Mina barn räknar sig som israeler (jag måste påminna dem om att de är svenska också) men då har vi bara bott i USA i 4 månader, om ett par år kanske de räknar sig som amerikaner?!
Jag vet aldrig vad jag ska svara på frågan var jag kommer ifrån – jag ÄR svensk men jag har ju flyttat hit från Israel. Jag brukar gå på dagsformen och vem det är som frågar. När jag var i NY för någon månad sedan svarade jag att jag var från Boston! 🙂
Välkommen till Bortugal Karin. Visst kan man vara lite av varje, det blir ju så när man rör på sig! 🙂 Om det hela är komplicerat blir det ju tjatigt att dra hela historien varje gång folk frågar, kan jag tänka mig. /Åsa
Hela väst europa tenderar att etnografiskt och kulturellt gå samma väg.
Det krävs att varje familj skaffar minimum 2,1 barn för att balans skall vidmakthållas.
Har läst att Italien ligger ännu sämre till?
Gilla mångfald och hoppas på barnbarnen!
Ja så är det nog, Aake. Men visst är även västeuropeiska kulturer värda att värna om? /Åsa