En grön påsk

En gång i veckan stannar tjejerna kvar i skolan efter lektionerna är slut och går på Clube Terra Verde (”Gröna Klubben”) som ordnas av en eldsjäl till biologilärare på skolan och som kretsar kring natur och miljö. Fantastiskt tycker jag förstås men förvånas över att de orkar. Räcker det inte med surfskola två-tre gånger i veckan, boxning två-tre kvällar i veckan (Sverkers idé) och dans varje helg plus extra träningar inför spektakel? För att inte tala om läxa nästan varje dag och ibland tre prov i veckan? Ska de dessutom delta i extra skolaktiviteter?

Jag har förbjudit dem att gå med i byns orkester men inte lyckats övertala dem att välja bort Gröna Klubben. Jag tycker att det blir lite för mycket men de envisas med att fortsätta och lovar att de orkar.

Vad gör ni egentligen där som är så himla kul att ni orkar vara kvar på skolan så länge? undrar jag. Det blir ju en elva timmar lång skoldag! Jo, de vattnar skolans träd, plockar skräp på skolgården, sätter fröer, sköter om klubbens sköldpadda, lär sig om naturen och miljön och det är tydligen kul. Några gånger per termin åker de på någon utflykt i närområdet. De har till exempel varit och städat på olika stränder och återplanterat träd i området som brann.

Jättefint ju! Om det är sant alltså. Jag var för säkerhets skull där på besök en gång för att kolla om det verkligen inte var något annat som lockade, vad nu det skulle vara. (godis? dataspel? killar? droger?) Det fanns en gammal dator i ett hörn i klubbrummet men den var inte ens på. På väggarna satt bilder på djur och foton från utflykter och resor som klubben gjort. Allt verkade vara oskyldigt, äkta och präktigt. Alla var sysselsatta med ungefär de aktiviteter de berättat om och inget annat.

Det verkade ju faktiskt vara precis så som de berättat, så varför skulle vi inte uppmuntra dem att fortsätta? I alla fall så länge de ändå hinner sköta skolarbetet? De har ju alldeles rätt i att det är en väldigt viktig och meningsfull aktivitet. Ändå har jag fortsatt att fråga nästan varje vecka, som om jag ändå tvivlade på deras engagemang, eller som om jag rentav ifrågasatte det: Ska ni verkligen gå på Gröna Klubben? Tycker ni verkligen att det är så kul? Orkar ni verkligen det? Jaaa, mamma! Sluta tjata om det, mamma!

Varje gång vi har den här “diskussionen” tänker jag att jag är väl ändå för bakvänd. Är det inget värre de envisas med så borde man tvärtom tacka sin lyckliga stjärna, så då gör jag det i stället, och så fick de såklart följa med på Gröna Klubbens årliga resa. På påsklovet och allt då man skulle kunna göra så mycket annat kul tillsammans. Hur skulle jag kunna säga nej, och varför skulle jag? Jag skulle nästan själv vilja följa med på resan men det fick jag förstås inte.

I fjol (när Jonna fortfarande gick i byskolan) var Frida med Gröna Klubben till Alqueva, en stor konstgjord sjö (Europas största tydligen) i Alentejo och kom hem full av nya alldeles egna spännande minnen som jag inte ens fick se några bilder av. I år åkte de bägge två fem timmar i nord-nordostlig riktning till vacker natur där de vandrade, lärde sig om växter, insekter och fåglar och gick på museum.

Den här gången skickade jag med dem en kamera och har bett om lov att få låna deras bilder. Det var svårt att välja bland alla tusen bilder, men vi bestämde oss för de här:

Här någonstans var de!

 

Här sov de.

 

Hundar och katter finns det i alla portugisiska byar.

Museibesök där de fick lära sig om Coadalens hällristningar. Från Wikipedia: Côadalens hällristningar är ett område nära Côas utlopp i Dourofloden i nordöstra Portugal där man hittat 25 000 år gamla hällristningar. Unesco har utnämnt hällristningarna till världsarv.

Vackra vyer

Barnens bilder, alltihop. De vet vad mamma gillar .

De verkar ha haft kul!

Här hemma hade vi fullt upp med hundpromenader och köksrenovering under tiden, men nog hann vi längta efter tjejerna. När de äntligen kom hem skulle de dessutom på heldagsutflykt med surfskolan dagen därpå. Sedan var de ganska trötta, men så fort de vilat upp sig började de tjata om att vi skulle åka och campa också innan påsklovet var slut. Tydligen hade någon lovat det.

Det var nära att det inte blev av då vädret var ostadigt och vi inte kunde tanka. Hela Portugal drabbades nämligen av dieselbrist ett par dagar precis innan påskhelgens åkande på grund av en transportstrejk, men till slut kom vi iväg.  Vi kom inte särskilt långt, men varför åka långt när det finns så mycket vackert så nära? Vi bestämde oss faktiskt för en repris av det här äventyret och det var lika lyckat som förra gången.

Den här gången var det lite mer folk på stranden, faktiskt lite festivalstämning på påskafton nästan. Ungdomar som spelade boll, drack vin och sjöng.

Våra strandgrannar Jesus och gänget gjorde lägereld på kvällen och drack whiskey

Kortspel under bikinitrosor

 

Den här gången blåste det lite också, vilket bara var bra eftersom vi släpat med oss vindsurfingbräda och segel.

Från morgon till kväll

Frukost, lunch och middag i hängmattan.

 

Ganska härligt helt enkelt!

Hoppas ni också har haft en fin påsk!

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *