Den kära hunden

Smekmånaden är över! Hunden är hopplös och vi kanske måste ta honom till veterinären. Eller smekmånad och smekmånad förresten, det började väl mer som en dejt man önskar att man inte gått på. Lite kymigt nästan.  Eller kanske inte som en dejt, utan mer som att en fyrbent chewbacca plötsligt flyttat in till oss. Det var ju lite ovant att ha en hund i huset. Mest kändes det bara underligt och lite sjukt att vi plötsligt hade en ständig följeslagare som var fyrbent och pälsklädd och flåsade.

Vad vill han? Vem är han?

Vad vill han? Vem är han?

 

Att han dessutom utsåg mig som favorit och följde varenda steg jag tog gjorde det ännu mer …obehagligt. Jag var liksom inte van vid att ha en strävhårig varelse som stalkade mig på alla fyra. Ständigt flåsandes. Han hade för vana att sätta sin blöta nos i knävecket på mig, som för att påminna mig om att han var där. Som om det gick att missa när han flåsade så. Satt jag i soffan eller vid datorn stod han där bredvid mig och flåsade och tittade på mig, förväntansfullt. Ville bli kliad. Reste jag mig för att göra något följde han efter, och så var han ju alltid pigg på en promenad eller löprunda.

Många promenader blev det!

Många promenader blev det!

hund-och-praia-p-augusti-2016-019 sept-mobil-2016-002

Jag hade hunnit vänja mig vid det och till och med börjat tycka det var trevligt med hans trogna sällskap, och lite smickrande att han tydde sig så mycket till just mig. Jag började helt enkelt bli riktig fäst vid honom. Lätt att tycka om och ha att göra med var han, när man vant sig. Ser han inte ut som en gammaldags leksakshund, något man skulle kunna se i skyltfönstret till en antikaffär? Vår rufsiga maskot som brukade sova på golvet utanför sovrumsdörren och följa mig vart jag än gick hela dagen. Ligga och vänta medan jag skrev klart, skutta runt mig alldeles överlycklig när vi skulle ut och gå eller springa en sväng.

Tjejerna var förstås överlyckliga över hunden, och han var onekligen en ganska perfekt familjehund! Allt ville han vara med på!

 

sept-mobil-2016-104 praia-pequena-2016-022 praia-p-och-arrabida-juli-2016-309 praia-p-och-arrabida-juli-2016-052 lagunen-och-prom-sept-2016-161 grona-stranden-augusti-2016-037 grona-stranden-augusti-2016-016 cykeltur-peninha-013lagunen-och-prom-sept-2016-049

Så var han plötsligt borta. Inte helt borta, utan han kommer och går hela tiden, men mest går han. Hoppar över muren och är borta ett flera timmar. Kommer inte när man ropar. Har inte tid att gå på promenad eller följa med på utflykt. Ingen nos i knävecket, ingen som ligger och gläfser i sömnen bredvid mig när jag skriver.

 

Min lilla baby!

sept-mobil-2016-159

 

Han har inte tid att hålla mig sällskap och han kommer inte när vi ropar längre, men rätt som det är så dyker han upp härhemma igen, dricker sig otörstig och äter kanske till och med något men han blir inte kvar. Han ska iväg igen.”Du får bestämma dig Tuxa! Ska du vara en familjehund eller en gatuhund! Du kan inte vara både och!” ropar jag efter honom men då har han redan hoppat över muren och är borta. Först på kvällen kommer han och lägger huvudet i mitt knä som om inget hade hänt. Sedan är han borta igen.

Våran lilla vovve. Nu som förbytt. Det vore väl en sak om han bara blivit mer …självständig. Att han hoppar över muren och kommer och går som han vill är väl okej, men att han skäller och ylar är det inte. Först trodde vi inte att det kunde vara han, men när vi försökte ha honom instängd en natt fick vi höra både skäll och ylande så nu vet vi att det bor en liten varulv i vår familjemaskot. När vi släppt ut honom skäller han och ylar därute också. Jag vägrar gå ut och leta efter honom, men Sverker har nattvandrat och sett honom neråt gränden i sällskap med fyra andra hanhundar, och han tittade knappt åt husse när han ropade.

Han har blivit en av de där hundarna jag brukar svära över som driver runt i flock och håller en vaken på nätterna med sitt ylande och skällande. När Sverker fick nog och försökte hämta hem honom någon natt gjorde han konstiga gnälliga ljud hela vägen hem, ljud vi aldrig hört honom göra förut och väl hemma satte han igång att yla. (Hunden alltså, inte Sverker)

”Vad är det för sällskap du skaffat dig, Tuxa? Jag tycker inte om att du hänger i gathörnen med främmande hundar, hör du det?! Vi får ju skämmas över dej!” säger jag åt honom när han kommer in en kort stund och står där och flåsar och ser förväntansfullt på mig. Han viftar lite på svansen och springer sedan iväg ut igen, Hoppar över muren till sådant som tydligen är intressantare än en gammal tråkig matte. Det är som att ens lilla baby plötsligt blivit tonåring. En dubbelnatur som dissar en, som ylar och har hemligheter. Som vi inte har kontroll över längre.

Vi som blivit oskiljaktiga!

Då, när vi fortfarande var oskiljaktiga…

praia-p-och-arrabida-juli-2016-059

Han vill inte ens gå med och lämna och hämta tjejerna på skolan. Annars brukar det vara nästan omöjligt att gå eller åka någonstans utan att få honom med. Han kommer faktiskt när vi ropar ibland, tittar på oss, tittar neråt gränden, tvekar en bråkdels sekund och piper sedan iväg och är borta igen.

É uma cadela!”, säger byäldsten en dag apropå att jag är ute och går utan hunden och inte vet var den är.  Nej, det är en cão, en hanhund, säger jag, men byäldsten lyssnar ju aldrig på något jag säger utan fortsätter som om jag inte sagt något: ”I går kväll vid elva på kvällen var de fem stycken hanhundar utanför hennes hus. Hon kommer ju inte ut, men de fortsätter hoppas. De blir som tokiga.” Då förstår jag. Tuxa är kär. Självklart! Tuxa vill nog ha valpar, säger tjejerna. Ja, eller något åt det hållet.

hund-och-praia-p-augusti-2016-001

Till råga på allt…nej det får bli ett annat inlägg.

Så ja, smekmånaden är över. Nu är det lite som att ha en tonårsgrabb, förutom att vi funderar på att kastrera honom.

 

 

 

 

Kommentarer
  1. Läste om dej hos Bara Brittiskt och tänkte titta in.
    Ja, så det kan bli! Hundar har verkligen en egen vilja och tydligen har de också en pubertet.
    Ha en bra dag önskar Lena från ett soligt och vackert Wales

    • Det gäller nog hundar i allmänhet och inte portugisiska i synnerhet. Alla hundar är ju olika, men ändå lika i det att de ju liksom är … djur. /Åsa

  2. En väldigt söt liten varulv med mycket kärlek att ge, nu känns det som om det är en del löpande cadelas som fångat hela hans hjärta. Har samma problem med min 22 årige son Nick som också fokuserar 100% på sin tjej. Istället för den hand som fött upp honom 🙂

  3. Men, så underbar hund! Så gosig och mysig. I alla fall på fotona, och i början av din berättelse! Hm….jaa, hoppas det löser sig med er familjemedlem! För, visst är det lätt att adoptera en hund! Talesättet ”Trofast som en hund” förstår jag nuförtiden sen vi skaffade hund.

  4. Ja, den varulv du beskriver är klassiska symtom på löptik i området. Kastrering låter klokt, och bör göras innan vanan är starkare än själva driften. Hoppas det ordnar sig.

  5. Det verkar som ni har en fantastisk familjehund, helt underbar! MEN det är en hanhund som inte är fixad…han kan känna doften av en löptid på flera kilometer håll och då gäller inga regler, han blir helt förblindad. Så funkar naturen.. Vi bodde i Mexico och skaffade hund(tik). Hon löpte en gång, då hade vi ett helt gäng uppvaktande gatuhundar ylande, vaktande utanför grinden! Det blev veterinärbesök, sterilisering och sen blev det fridfullt igen. Jag rekommenderar verkligen att ni fixar honom. Då blir det lite färre gatuhundar som växer upp i ert grannskap och jag lovar att er lurviga kille blir den trogna, mysiga,kompisen igen som föredrar att vara med er istället för att ränna omkring på gatorna. Vi ska förresten flytta till Algarve själva och kommer att ta med vår taxfröken(steriliserad). Ha hund är underbart. Lycka till!???

      • Tack Åsa,
        Än en gång…att ha hund är härligt, men det är också ett ansvar. Efter att bott i flera sydliga länder där massor av hundar/katter m m föds pga av att de inte är fixade skapar en explosion av oönskade valpar etc. Jag vet att det är en kostnad, men det är sorgligt att se alla djur som far illa på olika sätt. Vi som kan bör åtminstone hjälpa till för att förhindra problemet. Har själv tagit hand om en valp, gatuhund som sedan var med oss i drygt 12 år. Hon fick i alla fall ett bra liv (steriliserad) mamman blev ihjälbiten när hon blev i löpet första gången efteråt, när hanhundar slogs om henne…grymt är livet på gatan.

        • Hu vilken hemsk historia, Birgitta. Det är sant att det är ett tufft liv för många djur. Vi ska självklart ta vårt ansvar vad gäller Tuxa, så han inte är en del av problemet, dv s hundar som driver runt och väsnas och gör mer hundar. Sov knappt en blund i natt p g a skällande hundar i grannskapet. Just i natt sov dock Tuxa snällt vid foten av vår säng. Tror tiken slutat löpa, men vi ska ändå ta honom till veterinären. Det finns ju fler tikar i byn. /Åsa

          • Det är ruskigt, det håller jag med dig. Naturen är grym och vi människor kan inte påverka den så mycket. Vi kan i alla fall försöka hjälpa de som kommer i vår väg. Kram på dig och klia den busiga rufsiga pojken från mig???

  6. Hi hi, att det fanns en löptik i byn var det första jag tänkte på när du skrev att han börjar rymma och nästintill totalt glömt bort sin familj 🙂 Det där är inte sällan jätteproblem för hanundsägare i samhällen där lösspringande hundar ICKE är acceptabelt. Jag som endast ägt tikar har sett problemet från andra sidan 😉

  7. Haha, underbart! Nu underhöll du mig på bussen på väg till seminarium på KI! Vi har kastrerat Louie och så bor vi ju som vi gör, så vi slipper tonårsfasonerna. ?

  8. Intressant! Nog för att just jag älskar hundar och hade tyckt det var supermysigt att bli förföljd och nosad i knävecken, men jag hade verkligen undrat om personligheten hos den lurvige plötsligt var som förbytt! Undrar vad en expert skulle säga (typ Cesar Millan 🙂

  9. ?
    Jag hann läsa första raderna och förstod att ni är det någon tik som löper i området ?
    Kommer du ihåg när jag berättade att Signe löpte, hanhundarna hängde utanför grinden och vi fick vara två som rastade henne.
    För de manliga omringade oss .
    Men det problemet har vi inte i Sverige ?
    Så vill du ha gamla Tuxa tillbaka är det bara in till veterinären och ta hand om … kram och lycka till

    • Jag tänkte på er och Signe när det gick upp för mig att det handlade om en cadela, Magda. Stackars tikägare som blev så uppvaktad. Vi ska ta vårt ansvar! /Åsa

  10. ??? som en dejt man önskat att man inte gått på, haha….. Men kastrera honom så att det inte blir fler gatubarn! Sen lät det som att en katt är på smällen?! Ditt kryptiska avslut? Blir såklart nyfiken!

    • Ja vi får väl göra det så det inte blir fler varulvar, Susanna! Och ja vi trodde Lilltiger var på tjocken ett tag men hon var nog inte det så vi får ta med henne till veterinären också innan det blir små Svartenbrandt i huset. (Svartenbrandt är en stor hankatt som tjuväter hos oss) /Åsa

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *