Kränkt och dumpad av läkare

Idag ska jag klaga på portugisisk vård. Inte i allmänhet, för det finns mycket positivt att säga om den, men tyvärr har jag nu samlat på mig lite sämre erfarenheter som jag behöver få ur mig. Det blir ont om bilder i detta inlägg, så vi inleder med den här, som är min vy där jag sitter och skriver idag. Mysigt, men idag är jag fortfarande lite ledsen och arg efter gårdagens sammanbrott. Det blir svårt att hålla detta kort.

Jag trodde jag kommit över det där som hände, men igår satt jag i två telefonsamtal om det hela och grät som en liten lipsill. Chorona, som det heter på portugisiska. Jag som aldrig gråter annars annat än på begravningar, och så sist jag varit hos dermatologen då.

Naken, kränkt och dumpad skulle jag vilja ha som rubrik på mitt klagobrev till sjukhuset, men det går ju inte för sig. Man måste hålla en formell ton. Jag får försöka redogöra tydligt och sakligt för vad som hänt, utan att blanda in för mycket känslor i det hela men det är svårt när man känner sig kränkt och dumpad, vare sig det är av sin dermatolog eller någon annan.

Jag har annars varit väldigt nöjd med den portugisiska vården varenda gång vi behövt den, och då särskilt den vård jag fått. Jag har varit på regelbundna uppföljningar hos samma dermatolog sedan jag fick en akutremiss för mina hudbesvär för ett par år sedan. Under lockdown blev mina tider inställda och när jag sedan fick en ny tid satt det en annan person där min dermatolog skulle sitta och det var då det gick snett. Detta var jag inte beredd på.

Om jag var lite rädd för min förra dermatolog så framstår hon nu som den mest empatiska och förstående ängel man kan tänka sig i jämförelse med sin efterträdare, som knäckte mig totalt vid första mötet. Jag brukar inte vara så känslig, men hon råkade väl hitta min akilleshäl på något vis. Jag är inte heller van att folk är otrevliga mot mig. Speciellt inte när jag är avklädd.

Det hon gjorde var att be mig klä av mig, och sedan började hon köra någon sorts korsförhör med mig medan jag stod avklädd för inspektion av min fläckiga hud, som hon såg på med något som liknade avsmak. Hur länge har du sett ut så här? Ja… mer eller mindre i ett par år. Vad har du smörjt med för salva? Jag minns inte riktigt vad den heter, men…

Allt hon behövde veta borde hon ha kunnat läsa i datorn, men hon verkade sätta mig på prov. Vad är det för läkare som kör korsförhör med en patient medan denne står avklädd och känner sig frusen och utsatt? Vad är det för läkare som himlar med ögonen åt kollegan (eller vem nu den andra personen i rummet var) när jag inte svarade bra på frågorna? Hennes ogillande var så tydligt att det nästan gick att ta på.

Jag försökte skärpa mig och skyla mig och duga så gott jag kunde där jag stod, men inte fan vet väl jag hur mycket jag väger eller exakt när jag började ta kortison eller hur länge jag stått på den dåvarande dosen, som jag faktiskt råkade veta var 5 mg per dag. Ja, jag har testat ett annat läkemedel, men jag minns inte vad det hette. Ja, eksemet blev bättre, men nej jag vill inte testa det igen för jag fick högt blodtryck av det och mådde väldigt dåligt. Nej jag minns inte dosen. Nej, jag har slutat ta Imuran. Varför? Jag trodde inte jag skulle ta den längre. Hur länge jag tagit den? När jag slutade med den? Jag minns inte. Varför jag slutade ta den? Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte.

Det jag undrade och ville veta var om inte jag äntligen, efter att ha käkat kortison i fem år, skulle få börja med ett nytt läkemedel som nu blivit tillgängligt. Det var det jag hade hoppats på och i stort sett blivit lovad av min förra dermatolog. Vi hade väntat länge på att det skulle bli tillgängligt i Portugal, och nu var det äntligen det och jag borde äntligen kunna få det. Jag hade tagit de nödvändiga blodproverna min förra dermatolog bett mig ta, men nu var ju inte hon här. Nu var det i hennes ställe en elak och illvillig person som inte ville lyssna, utan bara verkade vilja sätta mig på prov, så där stod jag i trosorna och försökte minnas. Försökte att inte börja gråta.

Jag klarade uppenbarligen inte förhöret. Jag failade helt. Medan jag fortfarande stod där naken säger människan till mig att “Den medicinen du pratar om skriver jag bara ut till pålitliga och ansvarstagande patienter som följer ordinationerna!

Va? Nu kände jag mig inte bara naken och osäker utan också helt underkänd som människa. Jag trodde inte jag hört rätt. Jag bara tittade på henne. Här önskar jag att jag hade varit mer slängd i käften, men jag var i underläge både för att jag stod där i trosorna och för att detta var så oerhört oväntat och dessutom på grund av språket. På något sätt fick jag ändå ur mig frågan: “Menar du att jag inte förtjänar läkemedlet?” och människan gör det ännu värre när hon svarar att det ”minsann inte är något billigt läkemedel som man kan dela ut till vem som helst”.

Sedan säger hon på ett avfärdande sätt att jag kan klä på mig, och sätter sig sedan vid datorn och skriver ut en dubbel dos av det läkemedel jag ju sagt att jag inte vill fortsätta med. Som min förra dermatolog sagt att jag inte borde fortsätta med. Det är vad jag får, tills nästa gång vi ska ses i juni. Det är vad jag har, fortfarande, och nästan inte ens det.

Jag fick på mig kläderna och kom därifrån på något sätt. Jag började inte gråta så hon såg, men så fort jag kom ut från mottagningsrummet var jag i tårar och är det ännu när jag börjar tänka på det.

Detta var i maj och jag hörde själv hur hon ringde till receptionen och bad dem fixa en tid till mig i juni, eftersom det var mycket viktigt att hon fick träffa mig då, även om det var fullt i schemat. I juni blev min tid inställd och jag fick ingen ny förrän i november. I går fick jag veta att även novembertiden är inställd. Tydligen vill hon inte träffa mig igen, och jag vill inte träffa henne heller, men någon måste jag ju träffa!

Det är tur att jag känner folk på apoteket i byn och att de känner mig, annars hade jag varit utan kortison också vid det här laget och då hade det blossat upp överallt igen. Som tur är får jag kortison utan recept på apoteket i byn, i brist på annat, men egentligen borde jag – i alla fall enligt min förra dermatolog – få byta läkemedel! Ta mindre kortison, men jag törs inte ändra dosen själv. Jag vill ju vara en ansvarstagande patient som följer ordinationerna!

Igår ringde jag till sjukhuset och sa att jag måste få en ny tid, en utvärdering av min medecinering och nya recept. Jag sade också att jag helst vill ha en ny läkare och det var när jag sedan skulle säga att mitt sista läkarbesök var en dålig erfarenhet som jag började gråta i luren. Hon i andra luren kunde inte hjälpa mig, men gav mig rådet att skriva ett mail till sjukhuset och förklara min situation, så det är det jag borde göra nu.

Det är bara inte så lätt. Det är svårt att skriva på ett bra sätt till sjukhuset om detta.

Det är när jag försöker skriva till sjukhuset som jag plötsligt kommer ihåg vad min förra dermatolog heter. Hela namnet! Jag kan se henne framför mig, och fast jag aldrig tänkt på vad hon heter vet jag det nu. Jag minns plötsligt också att jag såg henne komma ut från privatkliniken på köpcentrumet i Cascais en gång för ett år sedan, kanske. Jag hälsade på henne och hon på mig, bakom sin mask. Kanske hon jobbar där? Jag googlar fram klinikens namn och ringer dit och frågar och jo, hon jobbar där. Är jag hennes patient? Vill jag boka en tid med henne?  Vad är mitt ärende? Det är då jag börjar gråta igen.

Nu har jag i alla fall bokat en tid och i och med det känns det lite mer hoppfullt igen. Vår vårdförsäkring täcker halva kostnaden för läkartid i privat vård. Det är bra men just nu hade jag hade gärna betalat det dubbla också. Det känns lite bättre nu som sagt, fast jag är lite nervös inför återseendet. Jag kommer ju att börja gråta och jag kanske kommer att bli besviken igen…

Bilder från veckans löpning får dekorera detta annars nästan bildfria inlägg, som avslutning.

Här skrev jag om när jag blev sjuk

Här skrev jag också om detta

Här har jag också skrivit om hälsan

Kommentarer
  1. Pingback: Var försiktig med vad du önskar… – Bortugal

  2. Kära Åsa,
    Vilken obehaglig upplevelse. När du blivit lika gammal som jag (77) går det lättare att bita ifrån sig i liknande situationer.
    Jag hoppas, du skriver vidare hur det går med kommande läkarbesök. ”Vi” vill gärna veta, hur du har det.

  3. Satkärring! Ja, inte du förstås, men läkaren.

    Mitt förslag är att du skriver två mejl. Skriv nu bums ett där du förklarar den medicinska situationen i detalj (att du tagit cortison så länge och behöver få din medicinering uppdaterad, och att tiden du fått blev avbokad, och nu börjar det bli bråttom), och så nämner du helt kort att du vill byta läkare för att vederbörande bemött dig så att du förlorat förtroende för hen.

    Sedan kan du skicka det jobbigare klagomejlet vid senare tillfälle.

  4. Usch och fy, det är tydligen inte alltid så att rätt man på rätt plats är en kvinna…
    Håller tummarna för att du får tillbaka din betrodda, trevliga läkare nu.

    • I am so sorry to read this 😒
      Unfortunately some doctors have a superiority complex and they take advantage when someone speaks the language with an accent, they think you are less intelligent.
      Please try not to think too much, make a complaint and don’t go to her again. For every shitty doctor, there are many nice ones, and it was really bad luck you got this one. I hope next pacient puts her in place 😬

      • Ja, jag ska försöka skriva ett mail och framföra önskemål om att i fortsättningen få träffa en annan läkare. Jag ska försöka få en ny tid på sjukhuset också, fast jag har bokat tid på privatklinik. Jag vet nämligen inte om de får skriva ut det nya läkemedlet på en privatklinik. Vi får se. Jag tyckte om min förra dermatolog och har som agt annars positiva erfarenheter av portugisisk vård.

  5. Fy vilken otrevlig och hemsk läkare 🙁 ! Något var det säkert hon hade emot dig; kanske att du var invandrare och hon hade förutfattade meningar om dem eller så var hon helt okunnig och ville inte visa dig det. Vet inte vilket som är värst. Dålig på sitt arbete var hon i alla fall hur som helst! Hoppas verkligen att du får rätt vård på nästa ställe och ett värdigt bemötande! Lycka till!

  6. Jobbig situation. Speciellt avklädd. Bra att inte träffa den läkaren igen. Tror du att det är allergi? Pollen, damm, nickel, husdjur, ägg, mjölk, fisk, solallergi. Har du gjort pricktest? Det verkar ju som om du redan testat allt. Jag hade gissat att salta bad, aloe vera och multi vitamin skulle hjälpa. Hoppas du hittar lindring. Testa vidare allt du kommer över tycker jag. Akupunktur eller vad som helst. I Frankrike finns utöver dermatologer allergologer om du trodde att det kunde vara allergi. Vet inte om det skulle kunna vara en hjälp.

    • Pricktest har jag inte fått göra. Atopiskt eksem har jag ju och kanske har det triggas igång av något. I långa perioder har jag varit helt symptomfri men nu är det en jobbig period sedan flera år tillbaka. Jag hoppas kunna komma tillrätta med det någon gång. Hoppas lite på den nya medicinen då jag gärna vill slippa kortison i längden…

      • Vad gäller hudkrämer berättar jag om favoriterna vi har men det lät som att du har badrummet fullt redan och vet inte om dessa finns i Portugal!
        Adermas Exomega.
        Cattiers Aloe Vera hudlotion.
        Svenska Miniderm har vi gillat.
        Jag antar att du bara har parfymfritt tvättmedel och inte använder sköljmedel.

        • Ja jag har nog redan spenderat en mindre förmögenhet nu på krämer. Ingen av dem botar ju eksemet men om jag inte smörjer blir det katastrof. Tack för tips!

          • Kan det vara vattnet som torkar ut din hud? Har ni hårt kranvatten eller kanske mycket klor i vattnet. Jag tänkte eftersom delar av Sverige ju har mjukt vatten. Nu är jag alldeles för engagerad. Du får berätta om du hittar lösningen.

          • Jag vet faktiskt inte. Atopiskt eksem heter diagnosen och då ska ju sol och salta bad vara bra och fuktig luft, men tydligen inte. Det vore bra om jag fick göra ett pricktest kanske, men det sa faktiskt min första (snälla) dermatolog att det var för dyrt när jag frågade…

    • Ja, jag vet inte varför hon var så där mot mig, men det kändes tydligt att hon hade något emot mig och det var väldigt obehagligt. Kanske fanns det någon fördom i botten, vad vet jag?

        • Tror du? Jag har råkat på en ilsken tant i luckan när jag var på socialen och behövde en stämpel för att skriva in barnen i skolan, men aldrig annars, som tur är. Det var väldigt obehagligt och jag vill inte vara med om det igen.

        • Nu läste jag din kommnentar igen med glasögonen på. Ja, så kan det nog vara, att många som upplevt diskriminering och fördomar känner igen sig i den där känslan från liknande situationer. Invandrare till exempel. Jag har tänkt den tanken också.

  7. Det är såna erfarenheter man gärna vill vara utan! Jag hoppas ditt besök på privatkliniken går bra och att du får den hjälp du har lovats!

  8. Min erfarenhet av läkare är att otrevliga läkare också är okunniga läkare.
    Acceptera aldrig att bli illa behandlad av en läkare!

    • Ja någon sorts kompetens saknade hon i alla fall. Jag ska skriva till sjukhuset om detta, men det är som sagt inte lätt att formulera på ett bra sätt.

  9. Jag lider med dig, har varit med om liknande i Sverige och jag som annars inte har några problem att markera att det inte går att sätta sig på mig, faller direkt in i underläge hos en auktoritär läkare. Hoppas du nu får den nya medicinen och mindre problem!

    • Ja, man är ju i ett utsatt läge. Underläge. Att ställa till med en scen hade knappast hjälpt heller. Kanske det hade gjort saken värre till och med.

  10. Hej! Vilken otroligt otrevlig upplevelse. Har varit med om liknande i Sverige. Trodde jag hade en knöl i armhålan. Fick remiss t sjukhuset i Örebro. Läkaren skällde ut mej efter noter för att jag upptog hans tid. ”Det var ju bara fett”. Jag blev så paff så jag sa inget… Ångrar det. Lycka till.

    • Vilken tur att det var bara fett, men verkligen underligt och otrevligt bemötande. Hur skulle du kunna veta det? Det är ju för sådant man går till läkare!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *