Julstök

Nu sänker sig julefriden också här i Bortugal så här kommer ett extralångt inlägg från idyllen! Alla måsten är undanstökade, köket är klart, huset julstädat och här sitter vi nykammade vid brasan och knaprar på varsin pepparkaka och suckar belåtet. Nu kan julen komma! Nej, jag skojar bara. Så är det inte alls. Snarare tvärtom faktiskt!

Jag tror att Sverker har någon sorts sjätte sinne eller diagnos som gör att när jag har som mest att göra och skulle uppskatta lite extra ordning och reda får han för sig att han minsann också ska ha mycket att göra. Sist hände det när jag efter en hemsk tid med jobbig sjukdom började mitt första jobb här i Portugal och pendlade till Lissabon i 35-gradig hetta. Då drog han igång ett projekt. Då skulle barnen plötsligt ha nya rum och det blev en väldig röra överallt. Sedan hände det igen när jag trappade upp och jobbade ännu mer och hade kurser både dagtid och kvällstid i Lissabon och cyklade till Svenska Skolan två dagar i veckan. Då började han bila ner väggar och trappor så min lediga tid tillbringades i stök och damm och oväsen.

Nu har han alltså gjort det igen. När jag jobbar heltid och pluggar halvtid ska väl inte han vara sämre! Då ska han också ha flera projekt på gång samtidigt! Barnen skulle tydligen ha nya rum igen! Dessutom har ännu en vägg bilats ned och det tar sju veckor tills skjutdörren som ska fylla tomrummet kommer och nej, köket är inte klart.

Äntligen är nästan allt på plats och målat har hon faktiskt gjort själv! (Och valt färgerna…..)

Här var det lite mer kvar att göra…

 

Tills svärmor kom på besök var ordningen ändå någorlunda återställd, i alla fall provisoriskt. Byggdamm torkades av, verktyg plockades undan och om man undvek vissa rum rådde en skenbar ordning och reda i huset. (Gästrummet var nymålat också, men där kan jag inte fota nu för där är upptaget igen)

Bakar och pluggar samtidigt!

 

Det som ligger på golvet är hundarnas leksaker. Det blev inte så noga städat.

 

Jag slappnade av, hängde upp ljusslingor och bakade lussebullar till den första advent som också råkade vara vår 14:e bröllopsdag och på dagen 25 år sedan vi träffades. Tjugofem år! Det betyder att jag nu tillbringat halva mitt liv tillsammans med den där mannen. Det skulle jag inte ha gjort. Slappnat av alltså. Dagen innan barnens jullov skulle börja kom jag ned från mitt lilla kontor där någorlunda ordning har rått hela tiden och möttes av denna syn.

Ja, det är byggdamm i luften. Och på allt. En stenskiva behövde kapas.

 

Nu skulle kaklet upp. Varför det inte redan var uppe och varför det skulle upp precis då är inget vi diskuterat. Kanske hade han missuppfattat det där med julstök? Inte blev det bättre av att dottern kom hem från skolavslutningen glad i hågen och påstod att någon av oss lovat henne att ha pyjamasparty. Den dottern som har ett färdigt rum alltså. Den andra dottern är lite mellan rum sedan fem veckor tillbaka och sprider därför sina saker över hela huset när hon någon gång är hemma mellan alla aktiviteter.  Vi vet aldrig riktigt var hon är längre.

Det låter konstigt men vi ringer ofta till varandra fast vi är hemma, barnen och jag. Det är lättare än att ropa eller gå och leta efter varandra. Om vi är i det illegala (nu legala) rummet är barnens rum tre eller fyra trappor upp i huset! En natt vaknade vi av att en dotter ringde vid midnatt eller så. ”Vad vill du, gumman?” Hon ville bli hämtad från sociedaden! Vi som trodde att bägge barnen hade somnat för länge sedan när vi gick och la oss!

Det hände också häromveckan att en dotter ringde mig på jobbet (halv tio på kvällen) och grät för att hon inte vågade gå hem från sociedaden ensam i mörkret och stormen och pappa svarade inte (aldrig) i telefon. Innan jag hunnit avsluta lektionen och åka hem från Lissabon plingade ett meddelande in om att hon i stället skulle sova hos en kompis, och sedan såg vi inte henne på två dagar. Hennes mobil måste ha laddat ur och vi var inte helt hundra på vilken kompis hon gått hem till, så vi väntade helt enkelt tills hon dök upp igen. Vi kunde inte ju inte gärna ringa runt eller fråga på facebook vem i byn som hade vår dotter!

De kanske rentav håller sig borta på grund av röran här hemma. Den som mina föräldrar damp ned i också, i förrgår tror jag det var. Även om de kanske inte hade förväntat sig idyll och julefrid så var de kanske inte heller beredda på detta kaos. Lägg till kakelprojektet som förutom att det lämnat ett ofint dammlager överallt (då det även inkluderade kapning av stenskiva) totalt vänt upp och ned på hela köket och pyjamaspartyt som vänt upp och ned på resten av huset dessutom stormen Elsa, en hund med feber (en granntik löper) som ylar hela nätterna och en som har blivit så stor att han lätt kan nå allt på köksbordet och köksbänken och tuggar i sig allt han får tag i så är kaoset komplett.

 

Det tar sig i alla fall, men det är ju så mycket annat också.

Det ska sys till julfesten också! Vad kylväskan gör där vet jag inte. Den står där fortfarande. Askuuungen! Kom jag att tänka på här. (Både Sverker och Frida är Askuuuungen! ”Vi ska sy och vi ska fixa…” och det hinner aldrig bli klart.)

 

Det bästa man kan göra då är hålla sig på kontoret och sköta jobb och studier medan kaos råder på nedervåningen och stormen rasar därute så fönstren skvallrar och regnet piskar in från havet rakt in där jag sitter. Både mysigt och smart, tänker jag!

Tvätt på ”tork”. En vit jul?

 

Där sitter jag och jobbar och plötsligt bildas en pöl under datorn. Jag reser mig tvärt och lyfter upp datorn för att den inte ska bli förstörd av vattnet som rinner ned från fönsterbänken ut över mitt skrivbord och tydligen även ned längs väggen för nu upptäcker jag att jag står i en vattenpöl också. Det plaskar när jag försiktigt tassar ut i sovrummet med datorn och hämtar alla handdukar jag hittar för att stoppa översvämningen i mitt kontor och även i dotterns rum som också har gamla fönster och vetter mot havet.

Sedan dess har regnet bytt riktning så det har slutat regna in, men alla handdukar vi har hänger på ”tork” på alla våra trappräcken och luktar surt. Jag tycker lite synd om både mina barn och deras mormor och morfar och känner att det bästa jag kan göra är att ge dem med varsin slant och skjutsa dem till köpcentret för att köpa några julklappar till varandra eftersom varken Sverker eller jag kommer att hinna. Bra plan tycker jag tills jag upptäcker att Sverker har lastat bilen full av brädor och segel och ska dra till lagunen nu när vinden vänt. Här känner jag att jag kunde ha blivit arg, men jag hade ju ätit så många pepparkakor att jag inte bara hade halsbränna utan också blivit väldigt snäll så tog jag det med jämnmod och skickade iväg dem i en Uber.

Det gick bra, men färdigkaklat är det inte. Däremot hade Sverker en fantastisk dag i kulingvindar vid lagunen, så det var ju bra, och det menar jag! Kakla kan man göra lite när som helst, men vindsurfa bara när vinden ligger på från rätt håll.

Han tog till och med en bild och skickade. Det är första gången på våra 25 år tillsammans som han skickar ett meddelande till mig, så han måste ha varit glad.

 

Alla kom tillbaka hem välbehållna från julhandel och lagunsurf igår och idag tittade solen nästan fram lite så  tvätten blev nästan torr och jag har filat färdigt på den där sista inlämningsuppgiften (en analys av en reklamfilm) och satt några betyg plus skjutsat och hämtat och köpt julmat och medicin till fiskarhustrun som har influensa. Sverker har plockat två säckar gräs till granngubbens kaniner i stället för att kakla. Också en prioritering, men ikväll har vi koll i alla fall. Vi har tre barn här och ett är vårt. Det andra ska hämtas vid midnatt.  Så är alltså läget kvällen före dan före dan före dopparedan, men sedan kan julen komma. Eller ja. Inte riktigt.

Först ska jag ju hinna fylla jämnt också. Det är tydligen i morgon! Hur det ska firas hade jag faktiskt inte hunnit tänka på alls, men det löste sig ändå i och med att bägge sociedaderna bestämde sig för att de ska ha sin julföreställning just den dagen. Samtidigt. Att det skulle bli just på den dagen fick vi veta för några dagar sedan och riktigt vilken tid vet vi inte än, men jag skulle tro att det blir samtidigt. Min femtioårsdag kommer alltså att tillbringas med att springa emellan sociedaderna för att hinna se både min ena dotter som Elsa i Frozen/Frost och min andra som Yasmine i Aladdin.

Sedan ska jag bara vikariera en dag, alltså den sista före dopparedan, och få stryk. Det får man nämligen om man fyllt år här i byn. I alla fall om man är med i byns fight club och tränar thaiboxning  och kors i taket det är ju jag. Det gör ju jag. Kalla det femtiorskris om ni vill men en dag i november när jag suttit vid datorn hela dagen och resten av familjen stod i träningskläder i hallen redo att och träna gå hörde jag mig själv säga att jag också ville gå. Jag blev själv förvånad faktiskt och väldigt överraskad över hur kul det var att hoppa rep, slå på en säck och studsa runt och veva med armarna, så sedan dess är jag där minst två kvällar i veckan jag också. Fast jag ångrar lite att jag inte väntade tills jag hade fyllt år, för när man fyllt år sedan sist man tränade bjuder traditionen att man ska springa gatlopp mellan övriga boxare som då får slå på en så mycket man vill. Det har jag alltså också att se fram emot innan det ska bli jul!

Hur som helst tror jag att det är träningen och långpromenaderna med hundarna längs havet eller i skogen varje morgon i ur och skur som gjort att jag inte känner mig det minsta stressad av att julen står för dörren eller av någonting annat. Det och att allt är så roligt och spännande, och alla pepparkakor förstås! Eller så är det åldern!

I morse vid havet.

Lussebullarna är uppätna för längesedan och pepparkakor har jag förätit mig på som jag gör varje år, men ljusslingorna är fina och stormen är över. Jag är redo både för att fylla femtio och för julen och för det nya året också för den delen. Jag är redo för det mesta. Det blir nog bra.

 

God jul på er! Vi ses nästa år!

Kommentarer
  1. Hej!

    Det här var den trevligaste bloggen jag sett på lääänge! Jag är några år äldre än du och har genom åren varit anglofil och frankofil. Bodde några år i Provence och min dotters pappa är fransman . Mycket vatten har dock runnit under broarna och tänkte ta mig en skön semester under påsklovet (är lärare). Funderade på vart i England eller Frankrike jag skulle styra kosan. En god vän säger då från hjärtat: ”Men Maria! Kan du inte försöka åka någon annan stans än de gamla vanliga platserna!” Tittade runt på nätet, olika flyg- och bussturer, olika temaresor men… så av en händelse hamnar jag här efter att googlat Portugal!

    Nu kan jag inte se mig mätt på alla vackra foton! Alla färger! Jag längtar verkligen efter att få upptäcka, till att börja med, Lissabon!

    Stort tack för inspirerande foton och härliga texter!

  2. Vilken otrolig lägesrapport! Jag log hela vägen från jobbet och hem ? Förlåt… Det var ju faktiskt helt otroligt! Och stort grattis i efterskott och gott nytt år från en följare som också bott i diverse ombyggnationer i 30 år. Livet går vidare!

    • Vad roligt att jag fick dig att le hela vägen hem! 🙂
      Det är ju verkligen INTE roligt med bygge och renovering egentligen! 30 år med sådant låter helt omänskligt, och ändå kan du fortfarande le! Det är en bedrift! 🙂

      /Åsa

  3. Stort Grattis och God Jul ( som nu redan varit när detta skriva.
    Underbart rolig betraktelse över jul och julbestyr och övriga bestyr?.
    Plötsligt får man själv ett väldigt enkelt o lättsamt liv ?? .
    Och avslutar med mitt favorit citat ” it will be alright in the end ,if its not alright its not yet the end ”

    • Tack Annannan! Ja det kan ju vara kul att höra att andra också har det rörigt om inte annat! Soldisigt ljummet Porto låter fint! För ett år sedan tre dagar vara vi där! Här är det fint torkväder idag och ganska lugnt och skönt faktiskt! Kram!

  4. Så kan också en julhelg börja samt en 50-årsdag firas! Har den äran!
    God Jul och hoppas köket blir bra och vädret stabilare så att ni slipper översvämningar (som jag såg att Lissabon blivit drabbat av). Och Gott Nytt År!

  5. Grattis på födelsedagen! Hoppas du får en fin dag och slipper bli misshandlad ? Kul att du börjat med thai boxning förresten! ??

    • Tack Joanna! Det blir nog en fin dag! Hittills har vi till exempel hittat kantareller! 🙂
      Misshandlad blir jag säkert, men först i morgon..
      Oväntat kul att boxas faktiskt!

      /Åsa

  6. Där ser man, vi är av samma årgång, du och jag!

    Attans bra årgång så det är bara att gratulera, hoppas att du inte som jag tycker att det är lite varmt emellanåt eller att nätterna är fulla med vakna timmar.

    Jag önskar dig och de dina en härlig julhelg även om dammet ligger tjockt. Vi har haft det härmed, bara att stå ut…

    • En utmärkt årgång eller hur?! Någon värme har jag inte märkt av utan den från solen/brasan. Jag är lika frusen som vanligt, men jag vet förstås vad du menar. Jag kanske har det roliga kvar. Feliz Navidad i grannlandet!

      /Åsa Winald

  7. Hej Åsa!

    Oj vilken berättelse du har orkat plita ner den här gången! Det är nästan så att jag blir stressad själv. Men nu är ju jag i den ”lyckliga” omständigheten att vara gift med en kvinna som INTE bryr sig så mycket om julen, för det gör inte jag heller faktiskt.
    Jag antar att det beror på att jag inte har firat svensk jul sedan 2005. Med ett boende först i Brasilien och sedan här i Portugal så har man ju inte kunnat köpa många av de ingredienser och matvaror som behövs för en svensk jul. Bara att acceptera faktum alltså.
    Men lite av det goda har jag i alla fall fått tag på. Julskinkan (färdigkokt och djupfryst) har inhandlats på IKEA till det något hutlösa priset av 20€/kilo. Sill finns ju också på Ikea och även att köpa på Aldi ibland. Risgröten kokar jag och äter den med salt och smöröga på finskt vis. Alltså utan kanel!
    Sist så bara måste jag säga GRATTIS till din 50-årsfödelsedag som ju dessutom är midvintersolståndet och som visar att vi går mot ljusare tider och förhoppningsvis lite mer sol och mindre blåst. Även om nu Sverker tycker annorlunda.

    Ha en riktigt God Jul och Ett Gott Nytt år önskar vi från Correeira.

    • Detsamma Urmas! Risgrynsgröt blir det nog på julen, för det är yngsta dotterns favoriträtt nästan! Annars har jag inte tänkt något alls kring mat. Vi brukar försöka äta ute! /Åsa

  8. God Jul till dig och hela din familj Åsa! Jag säger det igen: du är fantastisk! och han har tur som hittat just dig, Sverker, för det hade inte räckt med pepparkakor som medicin för alla;) Ni verkar ha ett innehållsrikt liv med mycket skoj som händer hela tiden! Men inte direkt det där med att ”dra sig tillbaka i ett varmt land” , men så är ni ju inga pensionärer heller utan en barnfamilj 🙂 Önskar dig en bra födelsedag och hoppas du kan sitta ner och andas en liten stund iallafall, eftersom det är din dag och allt 🙂 Får du någon tårta tro?

    • Tack Cathinka! Jag skrattade lite gällt när jag såg din instastory. Det såg så harmoniskt och snyggt ut att stå och koka citronmarmelad (?). Kanske tänkte jag att det var så det skulle bli för mig med när vi flyttade ned, men livet…
      Vem vet, om några år kanske ni också trasslat in er så ni har det som vi? /Åsa

      • Jag är några år äldre med betydligt äldre barn, jobbar mindre och pluggar förvisso portugisiska men knappast på halvfart så vad ska en göra med all tid om inte marmelad:)
        Fast ska jag vara helt ärlig – ny kamera, spöregn ute, fotosugen=koka marmelad:)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *