Inlägg nummer 200 (Lucka 15)

Detta är det tvåhundrade inlägget i bloggen Bortugal! Hurra?!

Häromdagen var vi ute i skogen och plockade medronhos och jag tog så fina bilder. Sedan insåg jag att jag redan hade fina bilder på medronhos från i fjol och att jag redan berättat om dem, och om svampen. Fast i år var det ingen svamp, för det har knappt regnat alls, men det blir det ju inte mycket till inlägg av. ”Se fjolåret, minus svampen!”

Färska bilder på fina medronhos.

Färska bilder på fina medronhos.

 

november 2015 kalas och dans 063

Barnen vann skolans löptävling i år igen och det var liksom ingen idé att skriva om det för det skulle bli en repris av fjolårets inlägg.(Eller ja, Frida kom på kanske på delad förstaplats med kompisen som kom tvåa i fjol, och det fanns de som säger att hon vann och inte Frida, men det kan jag ju inte hålla på och tjafsa om i bloggen. Det vore ju pinsamt!)

Som i fjol, nästan!

Som i fjol, nästan!

 

november 2 oeiras dans 2015 109november 2 oeiras dans 2015 115

Lite deja vú och lite mindre nyheter kommer det nog att få lov att bli här i bloggen framöver för livet har fått en viss lunk och vi gör ungefär samma saker vid samma tid på året i fjol som i år har jag märkt. Snart åker vi väl in och tittar på julskyltningen i Cascais, och så är det julfest igen och så firar vi jul igen ungefär som i fjol och så drar det ihop sig till karneval igen.

Vi cyklade upp på bergstoppen och ned. Igen.

Vi cyklade upp på bergstoppen och ned. Igen.

 

cyking, solnedgång och måne 003

Livet är ju cykliskt, men samtidigt en rörelse framåt. Saker upprepas men allt förändras hela tiden. Nog borde jag få ihop några inlägg till även om det mesta bara lunkar på och saker upprepar sig. Man kan ju aldrig kliva ned i samma flod två gånger och allt det där.

Om man ska utvärdera och analysera lite också så tycker mig ana en tendens här i bloggen. Många av mina inlägg har ett visst upplägg, som går ut på ungefär att ”Oj så tokigt det hade kunnat bli med flytten/skolan/diplomet/utflykten/loppet/stranden men det ordnade sig jättefint och så är det här i Bortugal att allt ordnar sig och allt är möjligt!” Jag undrar om jag skriver lite så som en motvikt till en inre melodi som är mindre käck och hurtig och självgod och som går mer i stil med ”Ja, det kanske går bra nu och det kanske har gått bra hittills men snart skiter det sig nog med hälsan/ skolan/ekonomin/miljön/EU/världen.” Hm.

200 inlägg har jag i alla fall skrivit. Vi får se hur många fler det blir. Här har du de tio mest lästa inläggen. Vilket av dem  tror du ligger i topp?

Utvärdering och mer skryt

Osäkrare framtid i Portugal?

Om att ömsa skinn

Homestylat eller ej..

Pensionär i Portugal

Att leva vid kanten av Atlanten

Att vara eller inte vara på portugisiska

Byggkaos

Käka kålsoppa och kanin?

Att sälja sin själ för skolan i byn

Otippat tycker jag, oavsett ordning.

Undrar om det finns någon som läst alla 200 ? Har du? Har du något favoritinlägg?

Comments
  1. Jag har också läst alla 200 inlägg 🙂
    Du skriver roligt och underhållande och bilderna är jättefina.
    Jag är också en utlänning som bor I Portugal och tycker att det är roligt att läsa om andras erfarenheter, svenskar eller ej 🙂

    • Vad trist med kommentarer som fastnar! Är det ännu fler som råkar ut för det tro? Det händer mig ibland också när jag kommenterar hos andra. Jätteirriterande när man skrivit något långt. Få se om jag kan göra något åt det, för det handlar väl inte bara om att jag måste godkänna kommentarerna först? Hoppas du får en liten skogsdunge i julklapp, Anna!/ Åsa

  2. Jag tror faktiskt jag kan ha läst alla 200, för när jag hittade din blogg läste jag bakåt ganska duktigt! 🙂 Hm, mest lästa inlägget… jag tänker att ”Pensionär i Portugal” kanske är ganska googlingsvänlig rubrik iaf?

    • De står faktiskt i rätt ordning, Mia, så ”Mer utvärdering och skryt” är det mest lästa, vilket verkar konstigt. Jag tror att det är ryssar och kineser som halkat in på en del inlägg så det ser ut som om det är många som läst dem. Statistiken ljuger, med andra ord. Men ”Pensionär i Portugal” ligger nog i topp med rätta! /Åsa

  3. Hej!
    Som jag skrivit tidigare så är jag ett ”fan” av din blogg. Dels tycker jag att du skriver så himla bra och roligt, sedan som delvis vistandes i Portugal själv så blir det mycket igenkänning och information. Och jag har läst alla inlägg förståss! Vilket som är mitt favorit inlägg kan jag inte riktigt avgöra men jag har skrattat gott åt många helt klart! Hoppas verklligen att du fortsätter blogga hälsar ett av dina ” fans” 😉

    • Ja du har hängt med länge, Inger! Jag uppskattar dina kommentarer och nog fortsätter jag! (Fast att skriva varje dag nu är lite mycket!) /Åsa

  4. Uppenbarligen är jag inte riktigt sams med din blogg. Av någon underlig anledning har mina kommentarer svårt att fastna (kanske är avståndet, vem vet…;)
    Hur som helst så skrev jag i alla fall att jag tyckte det var himla kul att jag äntligen fått bekräftat att det finns jordgubbsträd! Med andra ord har jag varit inne och kikat på ditt gamla inlägg, jag har ju inte varit med från början så jag tycker allt är nytt och spännande!

    • Ja har man inte varit med från början kan man ju alltid gå tillbaka och rota lite om men har tråkigt! Men dina kommentarer brukar väl fastna? Jag har fått flera av dem i alla fall, men visst är det irriterande när man skrivit en massa och det försvinner. /Åsa

  5. Ja, jag har läst alla inlägg, förstås.

    Tror favoriten är ”Att sälja sin själ för skolan i byn” om notarius publicus Tiburtius.

    • Ja du har ju varit med från början, Sofia! 🙂 Tiburtius var verkligen speciell! Så flexibel att han kunde byta skepnad! 😉

  6. Jag hittade till din blogg för bara någon vecka sedan, via en kommentar på en annan blogg jag läser. Jag tror att jag läst hela bloggen nu – eller kanske har jag missat något inlägg! Jag tycker att det är jättespännande att läsa om ert liv i Portugal, dels för att jag har en kollega som har anknytning dit, dels för att det rent allmänt är spännande att läsa om skillnader och likheter, men också ”bara” vanligt vardagsliv. Jag blir glad om du fortsätter skriva, för även om livet kommit in i en lunk och ni gör samma saker vid samma tider på året (det gör väl de flesta) så blir det ju ändå inte likadant år från år!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *