Sverker och portugisiskan

Sverker hann gå ungefär fyra månader på språkkursen (man måste ju kunna språket!) innan sin sverigevistelse och sommaruppehåll. Själv tycker han att det är lika bra han börjar från noll igen när det drar gång igen för han tycker han glömt allt han lärt sig men så illa är det absolut inte. Grammatiken kanske inte direkt sitter där den ska, men han har fått ett relativt stort ordförråd och i kombination med goda språkliga strategier gör det att han nu faktiskt kan kommunicera en hel del på portugisiska. Varför känns det som om jag sitter och skriver ett skriftligt omdöme om en elev? Helt klart en gammal yrkesskada – jag funderar till och med över om han rentav skulle uppnå kunskapskraven för moderna språk? Tveksamt tyvärr, även om man bortser från grammatisk korrekthet för det blir inte mycket hela meningar i kommunikationen, men kommunikation blir det, och det är ju egentligen huvudsaken! Man kanske kan säga att han är på god väg?

Klart godkänt på den här i alla fall, en hel sida om sig själv på portugisiska! Så mycket har han aldrig skrivit på svenska ens, påstod han!

Klart godkänt på den här i alla fall, en hel sida om sig själv på portugisiska! Enligt honom själv är det mer text än han någonsin skrivit på svenska!

 

Till exempel hade han lyckats berätta för folk i byn att jag var sjuk under de där veckorna jag inte kunde vistas utomhus och folk frågade efter ”A senhora” – alltså mig, som inte setts till på ett tag. Var hon kanske i Suécia? Jag blev ju nyfiken vad han svarat på det, och fick svaret ”Ja, att du var sjuk”, vilket ju inte var rätt svar  eftersom jag ju  var nyfiken på hur han lyckats göra sig förstådd. Hur fick han fram det på portugisiska? Det han hade gått och sagt visade sig vara den antagligen alldeles begripliga men på flera olyckliga sätt helt felaktiga meningen ”A minha esposa é mau” Han såg väldigt nöjd ut med den så tydligen hade ingen gapskrattat åt hans misstag eller rättat honom, och det gjorde inte jag heller, pedagogisk som jag kan vara om jag vill, men lite roligt var det att han gått och sagt till folk på byn att han hade en dålig fru, i bemärkelsen med dåliga egenskaper (inte övergående tillfälligt dålig med verbet estar…) och dessutom med dålig i maskulin form. Jag tycker nästan folk börjat titta lite konstigt på mig sedan dess, men jag hoppas det är inbillning.

Tokigt blev det nog också när han berättade för Brunas mormor som gett oss en massa kål från sin trädgård att jag minsann lagat en god portugisisk kålsoppa av den. Muito bom Cabo Verde! som ju är utan en ögrupp utanför Afrika, en gång en portugisisk koloni, nu ett eget land, och som inte har något med soppan caldo verde att göra, men hon hade sett glad ut ändå sa han. Han hade inte tackat för tomaterna i plural i alla fall, för det hade han lärt sig här på bloggen (språkmissar vi minns) att det betyder pungkulor. (Men hur tackar man då om man får en massa tomater?!)

11896991_10153289436703183_637312249_n

Han har också en i stort sett daglig pratstund med byäldsten, som intresserat följer Sverkers göranden och havanden kring huset. Han har gjort klart för Sverker att han tycker att han ska kapa palmen som hotar att spränga muren och så klippa håret. Sverker insisterar på att både ”a palmeira e o cabelo ficar!” – ”palmen och håret vara kvar”! Sedan tycker byäldsten också att Sverker ska se till att bli färdig med as obras – renoveringen. Sverker brukar skylla på boas ondas – bra vågor när stilleståndet i renoveringen kommer på tal. Han vill nog inte säga att A Senhora (den med dåliga egenskaper, maskulina) har beordrat byggstopp över sommaren. Mer om det i ett inlägg snart.

När barnen har kompisar hemma brukar han ryta åt dem på skoj att de ska prata svenska ”Fala suéco!” och då ser de först lite rädda ut men sedan skrattar de åt honom. Han blir ju tvungen att prata med dem på portugisiska, och det funkar ganska bra. Det blir inga långa samtal, men när de vill att han ska hoppa i studsmattan eller leka kurragömma med dem brukar han dra till med ”Muito trabalho” (mycket jobb) eller ”Muito velho” för att slippa. Sedan ger han sig alltid ändå och leker tills han blir ”muito cansado” – mycket trött.

pj party och praia pequena augusti 2015 054

Ganska lättövertalad för det mesta!

 

Det är nog ganska skönt för honom ändå att han har ett socialt liv nere vid surfstranden med folk som inte tillhör den äldsta eller yngsta generationen och alltså pratar engelska, för lite segt och begränsat blev det ju kanske annars utanför den egna familjen bara kunna kommunicera på nivån ”göra sig förstådd”.

moln och renovering 130

Boas ondas!

Boas ondas! (Bra vågor)

Sept 11 2014 075

”Não boas ondas…” (Inte bra vågor)

 

Boa noite?

Boa noite? (God natt?)

 

Hur det blir med Sverker och kursen nu när det drar igång efter sommaruppehåll vet vi inte riktigt, men inte behöver han börja om från början igen! Jag får kanske ha ett litet utvecklingssamtal och upprätta en individuell utvecklingsplanom för honom med fröken Fátima. (Hoppsan, yrkesskadan igen!)

I ny grupp lär det bli i alla fall, för hans ursprungliga nybörjargrupp har splittrats. Kanske lika bra det med tanke på sammansättningen i den gruppen…

Ensam lär han ju inte bli i alla fall

Ensam lär han ju inte bli i alla fall

 

Mer om det snart!

Här har han i alla fall tagit siesta från både renovering och språkövningar!

Här har han tagit siesta från både renovering och språkövningar!

 

 

Comments
    • Jo, Susanna! Sängen står på den del av golvet som var utanför huset. Där är det inget golv, men det ska bli!

    • Ja språket är ju lite tufft, Onkel Tom, men det går ju det med, och Sverker har lite ont i axlarna av allt paddlande på vågorna, men annars klagar han inte. Och jag mår bättre, så nej det är knappast synd om oss. / Åsa

  1. Vad intressant läsning!
    Jag som alltid varit språkintresserad tycker att det är så himla imponerande med till exempel Sverker som kämpar på trots att det inte är det han har mest lätt för att lära. Jag tänker mig att det kanske är lite som att jag skulle kära mig… kemi? Hu! Heja Sverker!

    • Absolut en bra liknelse, Annika! Jag satt som ett frågetecken på NO-lektionerna, och försökte påminna mig själv om det när jag var språklärare. Jag vet fortfarande inte riktigt vad joner är. Sverker vet, och han vet en himla massa annat som övergår mitt förstånd, men han förstår inte riktigt det där med att böja efter person. Han vill gärna böja verben i feminin/maskulin också till exempel, och inte bara adjektiven..och det kan man ju förstå att det är svårt att hålla isär. Bra ändå att han inte låter sig hejdas utan pratar ändå! 🙂

  2. Halloj! Idag när jag ska läsa din blogg är det som att texten är för lång. Högerkanten skär mitt i texten, så det blir väldigt svårt att läsa. Vet inte om det beror på mina inställningar? (Men det händer ingen annanstans). Provar att läsa inlägget från min iPhone senare istället.

    • Men oj! Tack för att ni talar om! Ska testa att uppdatera, och annars be om hjälp! Så kan vi ju inte ha det! Fler som har liknande problem när ni ska läsa?! / Åsa

      • Hej, känner igen mig i språk-djungeln :). Har inga problem med din sida på PC. Men ovanstående kan jag känna igen från läsning på min Galaxy Tab, då blir sidan ”kapad”.

        • Tack för upplysningen, Inger! Jag har uppdaterat formatet nu, eller vad det heter, men vet inte om det hjälper… Men visst är det spännande i språkdjungeln! Ibland blir det bra, och ibland blir det roligt! 🙂

  3. Det blev en hel språklektion här – tack för den! Visst är det spännande med alla språkförbistringar som kan uppstå, men tack och lov så brukar det mesta lösa sig så budskapet går fram.

    • Ja jag tycker ju att det är väldigt spännande det där med språk, Marina, och att följa familjens språkutveckling. Sverker gör helt rätt med att köra på med det han har tycker jag! Om man går och är rädd att det ska bli fel kommer man ju ingen vart!/ Åsa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *