Månadens principalperson

Mamma, på ensaio idag fick jag veta att jag kommer att ha ett principalpapper (här pausade hon för hon kände nog att det inte lät bra och rättade sig själv) …vara en av principalpersonerna på nästa espetáculo i novembro när det är aniversário da dança! berättade Jonna på hemväg från dansträningen för några veckor sedan. Så pratar hon för det mesta med oss. Hälften svenska och hälften portugisiska.

Det är inte så konstigt. Hon har precis fyllt elva och har alltså levt halva sitt liv i Portugal. Både hon och hennes värld har vuxit och de har de ju gjort på portugisiska sedan vi flyttade hit. Hennes svenska ordförråd har väl inte utvecklats så jättemycket sedan vi lämnade Sverige för fem och ett halvt år sedan, så i princip har hon kanske en fem och ett halvt-årings ordförråd på svenska.  Det är hennes portugisiska ordförråd som har utvecklats i takt med att hennes värld har vuxit med ord som papel principal (huvudroll, men papel betyder också papper) espetáculo (show) och ensaio som betyder träning/repetition och så vidare.

Trots mina föresatser att få henne att läsa och skriva på svenska (läs mer om det här och här) eller i alla fall lyssna på ljudböcker som hennes äldre syster gör har vi inte gjort några större framsteg på den fronten. Hon är väldigt viljestark, för att inte säga envis. Hennes argument att hon har fullt upp med långa skoldagar, mycket trabalhos (läxor), tarefas (skriftligt läxförhör) och testes (prov) i skolan samt ensaios är ganska vattentätt.

Hennes andra argument om att vi ju bor i Portugal och här pratar man portugisiska och hon ska minsann aldrig bo någon annanstans är också ganska bra även om man ju aldrig riktigt vet var man hamnar. Det vill hon inte veta av. Hon har hamnat här och här ska hon stanna och prata portugisiska. Det är svårt att argumentera emot faktiskt, även om man har rätt i att hon borde jobba med svenskan. Hon har ju också rätt, på sitt sätt.

 

Envis som en enhörning!

 

”Man kan ju inte vara bra på allt, mamma!” brukar hon också säga och det har hon ju definitivt rätt i! Bra på att dansa har hon i alla fall blivit vilket man inte kunde tro när hon var liten och till och med jag som är hennes mamma tyckte att hon var en liten klumpeduns helt utan tillstymmelse till taktkänsla.

 

En liten diva har hon i alla fall alltid varit!

 

Men övning ger färdighet. Så pass att hon alltså fick ha en papel principal på senaste spektaklet. Det har varit många kvällar med ensaio, ibland efter skolan och varje fredagkväll hela hösten, ibland ända till midnatt och så halva lördagarna. Och fint blev det!

 

Jonna och en annan principalperson hälsade välkomna!

In the spotlight!

 

 

Tre spektakel har vi hunnit med i november varav Jonna dansade på alla och var huvudperson på två (eftersom det var samma två gånger) och så har vi haft festa de aniversário här hemma (Jonnas elvaårskalas) igen mitt i renovering och allt, med tjugofyra sockerstinna, högljudda och dansanta kompisar, så intensivt att jag inte ens tog några bilder (och då är det illa!) men det var mycket socker och mycket disko och fullt ös i ett helt dygn.

Nu i november har hon också fått ta emot diplom av rektorn för exemplariskt uppförande och goda studieresultat! (mer om sådant här)

Hon har verkligen fått vara månadens principalperson, vår lilla halvportugisiska!

Vilken halva är det här?

 

Comments
  1. Alltså svenska som modersmål har ju Jonna också, men det är lite skillnad på att ha levt med svenska som huvudspråk till 23 års ålder som i mitt fall och till fem som i Jonnas. Det är mycket färre ord i min vokabulär som bara finns på portugisiska.

    • Ja jag har kommit fram till att hon tänker på portugisiska och översättar till svenska rätt ofta utifrån de fel hon gör. Hon ”vet svenska”, ”har 11 år” och liknande. Den lilla rackaren!

  2. Jag förstår Jonna precis. Hålla på och ta reda på vad saker och ting heter på svenska, saker som man aldrig har kunnat på det språket och inte behöver kunna på det språket. Det gör inte jag heller. Och jag är 48 och har svenska som modersmål, vilket gör att det är mycket lättare för mig att få fram ett svenskt ord för en företeelse jag bara känner till på portugisiska.

    • Nej det blir ju automatiskt så om ens svenska värld inte omfattar vissa begrepp. Hon har olika språklådor säger hon..
      Jag blandar friskt också, fast jag kan ju hålla isär dem och har bara begränsat ordförråd på portugisiska. Ändå säger jag ensaio och sociedade och passeio och så vidare mitt i svenskan. Till och med Sverker säger ensaio med mera på portugisiska. Och castigo, som ju inte är så användbart i svenskan.

  3. Min nästa idé är appen Duolingo
    Jag använder den själv för att hålla min tyska vid liv, upptäcka att min skolfranska faktiskt fastnade och lära mig portugisiska. Särskilt med tyskan har det gjort stor skillnad. Förstår och kan läsa bättre. Men jag har hållit på i typ 3,5 år

    Om ni ger varandra julklappar kan du önska att hon gjorde en omgång varje dag (tar ca 5 minuter) Det borde hon kunna få rum med i hennes packade schema

    Hur är hennes engelska, för det är språket appen är på?

    Fem minuter kanske låter lite, men det blir mycket över tid.

    Det finns säkert andra språkappar, men den här använder jag

      • Inte tipsa, hota beordra eller utmana… 😉

        Okej kanske mest utmana…

        Och en bok om dan… så jobbigt. Då måste man sätta sig ner och komma till ro…
        Har du tidsatt läsningen?

        • Hota tjata och muta har jag provat utan framgång. Just nu ligger jag lågt p g a att hon precis börjat på ny skola och allt kring det, men jag ska köra en ny kampanj snart. En bok om dagen går ju inte. Men man kanske ska ha en deadline och en belöning…(straff om hon inte gör det;) Hon är så jäkla envis bara så hon måste vilja också…

  4. Det första jag tänker är, ett sommarlov i Sverige för Jonna. För helt ärligt, att kunna prata felfri svenska i Portugal är ganska poänglöst i hennes ålder. Därför tänker jag att ett besök här i Sverige, gärna själv, så hon måste använda svenska, och att det fyller någon mening.
    Envisa enhöringar behöver en poäng att göra något

    • Precis! Hon behöver känna att hon behöver! Men jag tror egentligen läsning är nyckeln till ökat ordförråd, och till att någon gång kunna skriva på svenska också. Att bara skicka henne till mormor/morfar/farmor skulle nog inte hjälpa. Hon skulle nog bara prata på som hon pratar nu, som hon pratar med dem när de är här. Och så blir det mest vardagssvenska och inget ökat vokabulär. /Åsa

        • Ja jag har läst om sommarskola för utlandssvenska barn på SMUL på facebook men jag är inte jättepigg på att skicka iväg henne. Jag kanske kan hota med det bara för att få henne att läsa böckerna vi har härhemma…

  5. Heja Jonna för den fina uppvisningen och grattis till födelsedagen och att du är redan så klok att veta att man kan inte vara bra på allt:)
    Och lusten att lära sig svenska kommer när intresset för sina rötter vaknar. Ingen nytta att bara gå till viljes för att man glömmer det ändå om man inte finner glädje att lära sig något.

    • Ja så är det nog. Jag hoppas det! Just nu är det inte så mycket att göra åt i alla fall. Det är inte det att hon är lat heller, hon är så flitig och tålmodig med skolarbetet. Och dansen!

  6. Alltså, man måste bara älska träningsmängden inför en barndansuppvisning. Extra varje fredag och ibland fram till midnatt? Såå roligt, ”Nu ska vi ha uppvisning och den ska bli bäst så nu kommer ni hit och tränar och går inte hem förrän ni kan det”. Kan tänka mig att det blev bra. Tänker på alla uppvisningar/shower jag suttit på här i Sverige med obefintlig rekvisita, taskig belysning, halvtaffliga manus och barnen varken syns eller hörs ordentligt (men är stolta och glada ändå). OBS även om det låter så, finns det ingen värdering i detta, bara så kul med den kulturella skillnaden i vad man tycker barn ska kunna klara av.

    • Tänkte på krogshowen med Lindström och Schyffert nu (Ägd?) där de driver med detta. Fröknarna hänger upp en grön filt på ribbstolarna som ska föreställa skog haha! Och inget barn får nånsin känna någon press!
      Det krävs många kreativa eldsjälar och många timmars arbete inför varje show och barnen verkar älska det. Tjejerna som håller i det hela är fantastiska förebilder för alla yngre tjejer.
      Dagen efter showen i lördags (den tredje denna månad) drog de igång reoetitionerna till julfesten! Och direkt efter det är det dags att börja fixa inför karnevalen…

      • Haha, nej den har jag inte sett. Va kul, de har alltså gjort en sketch om detta? Får jag ju kolla upp. Jag tror barnen klarar mer än man tror och klarar helt säkert att pressas lite under rätt förutsättningar. Zone of proximal development och allt det där. Tycker jag ser det ofta när vänner och bekanta flyttar utomlands för att jobba; barnen lär sig jättemycket mer när kraven är lite högre. Här stressar vi nog mest runt 🙂

        • Ja ingen verkar fara illa av det i alla fall så vitt jag kan se. Kraven i skolan kan nog vara stressande även här, men man kan ju knappast ta bort dem bara för den skull.
          När de dansar inför hela byn verkar de inte ens nervösa.
          ”Ägd”är en hel krogshow som bland annat driver med detta. Den är rolig men lite sorglig också. Finns på youtube!

  7. Hur känner barnen inför landet Sverige? Platser, släktingar, om de minns gamla grannar och vänner, väder och mat, godis och traditioner? Jag har sedan unga år drömt om att bo utomlands i några år, men är samtidigt så himla svensk och har svårt att tänka mig att mina barn skulle bli något annat – vilket de så klart skulle om vi flyttat eller flyttar.
    Är det så med svenskans ord att hon förstår dem alla men inte själv kan välja dem när hon pratar? För jag antar att ni vuxna har samma ordförråd på svenska som innan flytten.

    • Ja hon förstår ju allt när vi pratar, men det är ju skillnad på vanliga vardagssamtal och det ordförråd man får av att läsa och gå i skolan. Det blir en himla skillnad på ordförråd även mellan läsande och icke-läsande barn som bor i Sverige, och om man varken bor i Sverige eller läser…
      De minns Sverige och vi pratar ofta om saker vi gjorde och olika platser vi tyckte om. De höll lite kontakt med kompisar i början, men de var ju så små när vi flyttade och knöt snart nya band. Vi har en del svenska vanor och traditioner med oss, som kanelbullar och pepparkaksbak, lingonsylt till köttbullarna och så firar vi lucia med mitt jobb. Kanske är det svenskt med mycket friluftsliv också. Annars försöker vi anamma det nya så mycket vi kan, annars vore det ju ingen idé att flytta. 😉

  8. Åh, det finns så många orsaker till att hon ska hålla svenskan vid liv och utveckla den! Men det vet du ju själv så jag vill verkligen inte strö något salt.

    Hur är det med engelskan? Spansk engelska är ju ganska värdelös men det fixar ju sonen själv genom spelvänner via Internet. Helt makalöst så duktig han är.

    Sedan sa han en dag i bilen, kommer inte ihåg vad vi pratade om:
    – Men mamma, jag har ju bott en tredjedel av mitt liv i Spanien.

    Där fick jag lite hicka …

    Jag avundas er så att ni integrerats så mycket, alla fyra. Vi lever i någon halvdan Costa del Sol-bubbla. Har sagt det förut, Costa del Sol är inte riktigt Spanien. Tror jag.

    Sista kortet, det är så fint!

    • Ja det är vi också glada över, att vi tagits emot så väl här. Mycket tack vare barnen förstås! Jag kan tänka mig att den biten är svårare där ni bor. Ju fler invandrare, desto mindre integrering tycks formeln vara. Men nu går väl sonen i spansk skola och det underlättar väl.
      Jag om någon vet ju nyttan av att kunna flera språk så visst svider det att dottern inte vill läsa och skriva på svenska. Jag har försökt allt – hot, tjat och mutor och inget funkar men jag har inte gett upp helt. Bara tagit en paus…
      Engelska är de ganska bra på, har ett försprång gentemot klasskamrater i och med att de hör mycket engelska, och svenskans släktskap med engelskan.

      • Jag tänker att läsa är bland det viktigaste för då får hon stavning, grammatik och ordförråd på köpet. Har du provat hitta bra svenska barnböcker? Som liksom bara finns på svenska? PAX-böckerna älskar sonen och Dalslandsdeckarna. De är ju inte killböcker, de är spännande, äventyrsböcker. Dalslandsdeckarna började vi läsa redan i Sverige som högläsningsböcker, det var nästan trist när sonen tog över läsningen själv!

        De flesta av dem finns på Stockholms Stadsbibliotek, skaffa ett lånekort där så går de att ladda ned som epub att läsa på telefon, dator, platta eller – så klart det bästa – eboksläsare.

        Men det vet du nog redan om det med … 😀

        • Vi har en hel del böcker som hon skulle kunna läsa och som syrran läser, och så Storytel med stort utbud av barn- och ungdomsböcker som syrran lyssnar på, men den lilla vill inte. Inte just nu i alla fall.
          Lånekort har någon tipsat om förut, men då måste man ha bank-id eller något sådant som vi inte har. Men Storytel är bra. /Åsa

          • Jag mailade bara till Stockholms Stadsbibliotek, kundtjanst.ssb@stockholm.se, och sa att jag ville ha för att sonen skulle behålla svenskan. Lämnade mitt svenska personnummer och sa att det endast var för eböcker. Sedan aktiverade hon mig för att kunna logga in och låna, fick ett lösenord och så får jag en gång om året be dem aktivera det. Supersmidigt.

            Ja, vad ska man göra. Vill hon inte så vill hon inte. Man blir ju alltid lite rädd för att man ska sabba så att barnet aldrig kommer vilja. Kan du sitta med Frida och prata böcker så att Jonna hör hur HIMLA BRA den där superduperboken var? Göra henne nyfiken?

            Eller så kommer det, en dag lossnar det kanske bara. Det gjorde det för sonen, det var nog i den åldern. Skrev om det här: https://solsomsol.blogspot.com/2016/06/blev-det-en-bokmal.html så då var sonen 11. Något år till alltså för Jonna.

          • Det låter ju smidigt med Stadsbiblioteket! Kanske ska göra ett nytt försök där då! Tack för tipset!
            Vi får se om hon ändrar sig den lilla tjurskallen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *