Lucka 17: Att få tiden att gå

Det här inlägget handlar om det där med att få tiden att gå. Ganska mycket tid har gått sedan jag började fila på det, men jag har inte hunnit skriva klart det och lägga ut det för det händer så mycket annat hela tiden som kommer emellan. Bara det är ju rätt talande och lite ironiskt när man tänker efter. Särskilt om man betänker att jag skrev första utkastet någon gång innan sommaren, kanske i maj, då jag var ledig och fri hela veckorna. Sedan dess har ett helt sommarlov gått och jag har börjat jobba på två jobb plus att jag läser en kurs på distans, och i och med det är det väl inte längre någon som behöver undra hur jag får tiden att gå, men nu får ni läsa om mina tankar om det i alla fall eftersom jag inte hann lägga ut det när det var aktuellt, och eftersom jag just nu inte hunnit skriva något mer aktuellt som till exempel om hur det känns att ha börjat jobba fem dagar i veckan (och en kväll, och så studierna) igen efter att ha känt så här:

Ibland händer det att jag får frågan hur vi får tiden att gå när vi är så lediga som vi är så länge. På det skulle man ju kunna svara med att räkna upp saker vi gör under dagarna som går. Under sommaren vet ni ju att det är slit och släp med strandutflykter. Annars fylls dagarna ju av språkkurs, skolutflykter, vardagsbestyr, bloggande och fixande men också av surf och cykelturer.

 

Plötsligt är klockan fem och det är dags att gå och hämta barnen, och sedan går kvällen alldeles för fort, också helt av sig själv, utan att vi behöver anstränga oss minsta lilla för att få den att gå. Vi gör läxor, äter middag, och kanske hinner vi spela spel, ta en promenad eller något innan det är bad- och läggdags för barnen. När de lagt sig brukar vi se en film och ta ett glas vin (eller två) innan vi lägger oss vi med.

Så rullar det på, och ofta hinner vi bara med hälften av vad vill göra, fast det kanske låter konstigt. Men det är inte så jag skulle vilja svara på frågan. Jag skulle i stället vilja svara med frågan varför man skulle vilja få tiden att gå. Den är ju inte oändlig. Den kommer att ta slut, så visst borde man egentligen vilja hejda den, förhindra att den går? Är det inte egentligen ett ganska idiotiskt uttryck och en ganska konstig fråga att ställa?

Tiden är inte oändlig

 

Ännu värre är uttrycket tidsfördriv. Varför skulle man vilja fördriva tiden, när den är så dyrbar och begränsad? Jag funderar lite över om sådana uttryck finns i andra språk också, eller om det är bara svenskan som är så dum. På portugisiska heter det passar o tempo/passatempo vilket väl är lika neutralt som engelskans pass/spend time/ passtime. Kanske finns det andra uttryck som låter lika uttråkade och destruktiva som ”att få tiden att gå” eller det ännu värre ”fördriva tiden” även i dessa språk? Inte vad jag kan komma på, om man inte går in på perder tempo eller waste time som ju inte riktig är samma sak utan tvärtom antyder att man borde vara mer rädd om sin tid och medveten om att den är begränsad och dyrbar.

Sverker har varit inne på det här länge och formulerade tankar på detta tema långt innan flytten, fast han ska föreställa den praktiske och händige av oss och det liksom ska föreställa jag som står för det filosofiska i familjen. I vårt förra liv, när vi längtade Bortugal var det så att varje gång jag sa något i stil med ”Snart är det helg” eller ”Snart är det sommar” i hurtiga försök att muntra upp stämningen när jag det var extra tungt och segt i vardagen brukade Sverker undra om jag önskade livet ur mig, eftersom jag verkade vilja att tiden skulle gå fortare mot något i framtiden, som helgen eller sommaren. Så säger jag aldrig nu. Det är inte bara längtan bort som vi flyttade ifrån, utan också längtan till något längre fram i almanackan. Nu är det nu som gäller. Och nu. Och nu.

Är det inte konstigt också att tidsbrist är ett allt vanligare problem i ”dagens samhälle”. Hur kan det komma sig? Varför lever de flesta dubbelt så stressiga liv som föregående generation? Lever vi inte längre, och har vi inte mer hjälpmedel som ska hjälpa oss spara tid? Till exempel tvättmaskiner och e-mail och GPS. Allt ska gå fortare och vara mer effektivt, men vad händer med tiden som sparas? Fördrivs den? Sådant kan man också fundera över, men det är helt andra frågor om än lite relaterade till frågan i rubriken.

Svaret på frågan  – hur vi får tiden att gå – är i alla fall att vi gör absolut så lite vi kan för att få tiden att gå och vi ägnar oss aldrig åt tidsfördriv. Tro nu för den skull inte att vi har Carpe Diem i inredningsbokstäver i bokhyllan eller tatuerat på insidan av armen eller i svanken eller någon annanstans för den delen. Ganska många dagar får gå förbi okarpade. Ibland slöar vi bara. Ibland ägnar vi oss åt storhandling, läxor, tvätt, städning och sådant. Skillnaden är väl att dessa sysslor kan utföras utan stress. Man kan gå länge bland stormarknadens hyllor och häpna över utbudet av drickyoghurt, byta några ord med fiskhandlaren och annat löst folk. Man kan köpa grönsakerna på marknaden, brödet på bageriet och köttet hos slaktaren rentav om man känner för det.

 

Man kan läsa en hel eftermiddag. Vara ute i skogen och leta stigar. Ta en promenad och fota blommor. För att man vill och kan men absolut inte för att få tiden att gå.

Hur jag tycker att det känns att sälja min tid fem dagar i veckan efter att ha fått smak på frihet får som sagt bli ett annat inlägg, när jag får tid att skriva om det. Det är väl balans det handlar om.

Är det någon som har tid att kommentera mina funderingar blir jag som vanligt glad.

Comments
  1. Pingback: Bortugal | Bortugal fyller tre år!

  2. Jag har ägnat snart tre år att carpa dagarna och hoppas kunna fortsätta med det efter sommaren. Men det är ju det där med att behöva gå till ett jobb som förväntar sig att man kommer dit vissa tider man inte valt själv … känns lagom inspirerande. Jag har goda förhoppningar på att kunna lösa det på ett bra sätt, annars sticker vi från Sverige igen! Ha ha! 🙂

  3. Det där är lite som när jag visade en sak jag virkat för en mamma på skolan och en pappa går förbi.
    – Är du sysslolös, eller? slänger han ur sig.
    Nä, det är nog det minsta jag är! Finns massor med saker att ägna tid åt, önskar jag hade mer!

    Men visst måste man också kunna få längta till helgen eller julen men ändå fylla tiden där emellan med det som betyder något för en själv.

  4. Det är verkligen något jag kämpar med nästan varje dag, att hitta något i vardagen att njuta av. Att inte bara se fram emot nästa helg, nästa semester, nästa resa, nästa…
    Nu i november/december är det dock svårt att se njutningen i vardagen för en ljus- och solälskare som jag:)

    • Ja det är svårare i det klimatet, om man inte är väldigt speciell Cathinka. Man blir inte lika insprirerad att fånga dagen om den är mulen, eller rättare sagt om det är många mulna mörka dagar i rad. /Åsa

  5. Jag gick i pension för några år sen och har inga problem med att få tiden att gå. Det bästa tycker jag är att jag nu kan genomföra en sak från
    A till Ö utan att behöva avbryta flera gånger – vare sig det rör sig om självdeklarationen eller att plantera nyablommor i (de många) balkonglådorna eller pröva ett nytt recept och göra om det från början om resultatet blir misslyckat. jag älskar känslan av att bestämma över min tid. (Jag hade ett intressant, roligt och omväxlande jobb men mycket stressigt). Ibland tar jag en ”ledig dag” och gör bara lugna och kravlösa saker, typ läsa en bok utan tidsbegränsning , lyssna på musik utan att samtidigt göra något annat . Enda obligatoriska inslaget är den dagliga långpromenaden med hunden. Alltså, jag njuter hämningslöst av att carpe diem på mitt sätt, en skön mix av ovannämnda saker samt lunchträffar med goda vänner , lite bio, lite teater osv.

  6. Hej Aså!

    Uttryck och dess betydelse är alltid kul.

    ”Passar o tempo = divertir-se” ha kul men hur detta sägs kan också vara negativ.

    Uttrycket ”fazer passar o tempo” = att få tiden att gå/fördriva tiden, är för det mesta negativt. Enligt min egen erfarenhet brukar detta användas när livsgnistan är låg eller när någon är otroligt uttråkad.

    ”Passar” har en uppsjö av betydelser som du förmodligen redan vet men annars är det väldigt lätt att kontrollera via http://www.priberam.pt

    Sedan hav vi ordet ”passatempo” som är positivt och som står för hobby men också för tävlingar i tidningar eller tv.

    När jag får frågan om hur jag fördriver min tid tycker jag alltid att frågan säger mycket om den som frågar. Nej, jag jagar inte bort någon tid.

    • Precis Manu! Ja det är mycket nyanser i uttryck i olika språk, värdeladdningar som ibland hänger ihop med kulturen. Fazer passar o tempo är alltså motsvarigheten till att få tiden att gå. Ja visst måste man vara uttråkad om man behöver anstränga sig för att få tiden att gå. Kanske är det så för gamla och ensamma, om de inte orkar göra saker de tycker om. Tack för tips om bra länk! /Åsa

  7. Lustigt att du tar upp detta, just igår tänkte jag på hur jsg ville sammanfatta 2016. Och kom fram till just väntan, väntan på att tiden skulle/ska gå. Väntan på den efterlängtade Afrikaresan första halvåret och väntan på att husköpet ska bli klart, andra halvåret. Fast under tiden så har vi gjort saker vi har lust att spendera tid på, och utnyttjat tiden till att göra roliga saker och i bland vardagsmåsten. Ofta känner jag att det är skönt att jag har tiden på min sida, t.ex. när jag vill posta ett brev på postkontoret och möts av en lapp med ”är och städar på byns offentliga toalett, kommer snart”. Eller när det tar två timmar för ett enkelt ärende på skattekontoret och jag kan ta det med ro.

    • Ja det underlättatr verkligen att ha tiden på sin sida, Ingrid! Har ni varit i Afrika, vad spännande! Hoppas verkligen allt går i lås med huset, snarast! /Åsa

      • Ja vi var i Malawi i två veckor i november, det var spännande och fantastiskt och resulterade i en fotobok. Boken tryckt hos Blurp.com och laddad från Lightroom, tycker du ska göra fotoböcker, Åsa, av dina fantastiska Bortugalfoton.

        • Ja det borde jag kanske göra, Ingrid! Jag har gjort några fotoböcker med bilder på barnen som julklappar något år, till far- och morföräldrar, och till barnen själva. Det kommer jag nog att göra om! Malawi låter ju spännande! /Åsa

  8. Visst är det så, man måste intala sig att vara närvarande hela tiden för att inte köra slut på sig och tänka ”snart är det helg” eller ”snart är det semester”. Eller som i mitt fall ”snart kan de gå själva” och ”snart sover de hela nätter”. Sömnbrist är ju som tortyr, men det gäller att njuta av hur goa de är eftersom tiden går så himla fort och aldrig kommer tillbaka! Samtidigt måste man akta sig för att inte stressa av tanken på att man måste vara mer närvarande hehe.

    Förresten, är det inte dags att kalla bloggen Hemugal nu när ni är hemma ?

    • Hemugal funkar inte lika bra, Susanna, det hör du ju själv! Haha! Och visst är det en catch22 om man är stressad över att man inte är så närvarande som man vill vara! Det där med småbarn, att man vill att de ska börja gå, och när de kan det vill man att de ska vara stilla, att de ska lära sig prata och när de kan det vill man att de ska vara tysta..Nej, kanske inte riktigt så illa. Men absolut, med småbarn blir det också tydligt hur flyktig tiden är. De växer ju och förändras hela tiden, och så där små och goa blir de aldrig igen. Jag brukar tänka på det att om jag fick återuppleva en dag i livet skulle det vara en när barnen var små. Inte Barriärrevet eller skidåkning i Alperna eller Bali eller något sådant. En dag med småklimparna. Fast det visste jag inte då eller kankse visste jag det innerst inne. Jag var bara så trött…;) /Åsa

      • Precis, tröttheten gör ju att det blir knepigt att hela tiden uppskatta hur goa de är! Försöker verkligen tänka så och intala mig att jag kommer sakna det här sen – även om jag får sova mer då 🙂

        Nä, Hemugal är nog ingen hit….det låter lite som Hemulen från Mumintrollen faktiskt haha!

  9. Väldigt klokt.

    Riktigt gamla människor som inte längre kan göra något av det de en gång tyckte om, de har rätt att använda uttrycket om att få tiden att gå för de många timmarna mellan de få intressanta händelserna i tillvaron. Annars, nej, bevare mig.

    Jag sitter och glor på datorn för jag borde skriva en text. Eller, den som ursprungligen skrivit texten borde ha gjort det bättre så att jag inte behövde sitta en lördagsmorgon och gruva mig.

    Nu ska jag andas djupt och ägna en pomodoro åt texten så får vi ser hur långt det räcker.

    God lördag och fjärde adventshelg på er!

  10. Mycket spännande funderingar, och så sanna. Jag får väldigt ofta just frågan om hur jag ”lyckas få tiden att gå” och det är en väldigt underlig undran egentligen. Om jag då svarar att ”det är absolut inga problem trots att jag inte gör något speciellt schemalagt” så blir det väldigt svårt att förstå. Något fel måste det ju vara då jag trivs med tillvaron utan att ”göra något”… Och trots det så går tiden alldeles för fort ibland. Det där med att ”hejda tiden en stund då och då” är något vi borde bli mycket bättre på lite till mans.

  11. Åsa,

    Jag har varit inne på det här också några gånger. Kanske den största förändring vi gjort var just att förenkla vår dag så mycket som vi gjorde. Det innebar för mig att jag hamnade här och nu. Största utmaningen är nu att göra det bästa av dagen då jag fortfarande har en del begränsningar och önskningar, men jag är trots allt här och nu.

    • Ja jag vet att du haft liknande funderingar, Onkel Tom. Det är bland annat därför jag gillar din blogg! Förenkla är bra! Back to basics är bra. Det är frestande ibland att säga ja till för mycket, till åtaganden, aktiviteter och prylar. Det gäller att komma ihåg vad som är viktigast! /Åsa

  12. Visst är det lustigt, eller rättare sagt tragiskt, att man i stort sett hela livet väntar på något. Väntar på att något skall ske, eller att det där paketet man har beställt skall komma, eller på bättre väder etc.
    Ibland tycker jag att det blir lite extra roligt i alla fall. Som när min far på sin 90:årsdag sa att nu minsann skulle han inte behöva betala medlemsavgift längre till Frimurarna, som han var hängiven medlem i. Dom har tydligen en åldersgräns vid 90 år då dom blir hedersmedlemmar utan avgiftstvång.
    Jag kunde då inte hålla mig utan sa då till honom att:
    Pappa, visst är det märkligt! När man är liten så längtar man till att man skall bli tillräckligt gammal så att man får börja skolan. Sedan längtar man efter att bli tillräckligt gammal för att få köra moped. Sedan efter att äntligen få ta körkort. Och efter att få köpa ut sprit och vin på bolaget. Och så längtar man sedan efter att äntligen få en partner och gifta sig och få barn. Sedan är det att få barnbarn man längtar efter. Och tänk när man äntligen får pension. Och när man så ÄNTLIGEN blir 90 då slipper man betala medlemsavgift till Frimurarna!!!
    Min far utbrast i skratt och tyckte nog att det var ganska komiskt det hela.
    Nej, det är nog bäst att ta till sig de bevingade orden från grekerna, som du sa. Att det är Carpe Diem som gäller.

    • Det var roligt att din far också kunde skratta åt det hela, Urmas. Det är ju lite sorgligt livet, men ändå inte. En dag ska vi alla dö, men alla andra dagar ska vi leva! /Åsa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *