Skumraskaffärer i Cascais

Jag har ju gjort ganska klart här på bloggen att det inte direkt finns något som vi saknar akut här. Man vänjer sig att vara utan vissa saker, som Bregott och vispgrädde som gör sig förtjänt av namnet. Man upptäcker att det faktiskt finns sötsur sås på Lidl och inlagda rödbetor på Aldi. Man åker till möbelvaruhuset och köper lingonsylt och knäckebröd ibland och ber besökare från Sverige ta med pärlsocker. Annars anpassar man helt enkelt sina matvanor till utbudet här och käkar bifana i stället för falukorv och Bacalhau à bras i stället för Jansson. Inte för att vi saknar just Janssons, men med det ville jag säga att vi faktiskt har lärt oss tycka om och laga några portugisiska maträtter.

Det går alltså ingen nöd på våra svenska magar i Portugal, och skam vore det väl annars, för det är verkligen inget fel på maten i Portugal,  även om jag ju krupit till korset och erkänt att jag hellre äter blodpudding än cozido à portuguesa. Ändå har det visat sig den här sommaren att vi tydligen hade ett uppdämt behov av en viss råvara som det finns gott om i nordligare trakter så här års, men som är löjligt dyrt här. Så pass att vi nu varje tisdag när det börjar skymma åker till en parkering vid en stängd skola i utkanten av Cascais med cash och gör skumraskaffärer vid en vit skåpbil med folk från någon före detta öststat. Så pass att vi ger oss in på svarta marknaden!

 

 

Vad gör man inte när barnen tjatar varje gång man är i affären om något som kostar 3 Euro för inte mycket mer än vad som ryms i en stor handflata, och finns i nästan obegränsad mängd helt gratis på många håll i vårt skandinaviska ursprungsland?

Först verkade det inte så skumt. Det dök upp en annons i en någon facebookgrupp för ”mammor i byn”  eller dylikt som någon tydligen bjudit in mig att vara med i. Ibland säljs där begagnade kläder och skolböcker, ibland erbjuder sig någon i gruppen att baka tårtor till kalas eller stryka ens tvätt mot betalning. Inget jag har behov av, men nu hade de min uppmärksamhet och jag skrev genast ”Eu quero!” (Jag vill ha!) i kommentarsfältet, nästan darrig av iver och ropade sedan på min tjatigaste dotter. Friida! Kolla vad jag hittat!

Frida kom så snabbt hon kunde (Kanske Dora hade fångat en ödla, bitit svansen av den nu lättjefullt plågade den till döds? Då brukar jag ropa på räddningstjänsten = Frida. Kanske en jättestor insekt eller en orm? Även då är det Frida man ropar på, men nu var det något helt annat)  men redan innan hon hunnit dyka upp vid min sida hann jag få ett pm: ”Quanto quer?” Hur mycket vill du ha? Tre kilo drog jag till med! Ivrigt!

Svaret kom direkt. Du kan få det, men du måste hämta det i Cascais när Sr (herrn?) kommer från Algarve. Tisdag klockan 21, och så adressen. Att det var kontanter som gällde var så självklart att det inte ens nämndes.

Observera att de sms:ade mig vid elvatiden en måndag när jag inte ringt och beställt.

 

När vi hittat till adressen såg vi inte en kotte någonstans, men jag hade ju ett telefonnummer. Det var helt öde mellan hyreshusen förutom några hundar som strök omkring. Några signaler gick fram innan en kvinna svarade och på lätt bruten portugisiska med någon sorts öststatssaccent, kanske rumänska eller polska och beskrev platsen de parkerat på. Runt hörnet. Nu såg vi den vita skåpbilen och folk som gick därifrån mot sina bilar bärandes på lådor. Mumsandes. En stor skallig man som försvann in i skåpbilen och kom ut med fler lådor. En kvinna med slitet blonderat hår och för mycket ögonskugga som tog emot pengar.

 

 

Jag skickade i väg Frida dit med en tjuga (ja, det gjorde jag!)  och hon kom tillbaka med den stora skalliga i släptåg bärandes på tre lådor som i sin tur innehöll fem literslådor fyllda till brädden. Den blonderade vinkade med tjugan och gjorde tummen upp. Sedan molade vi i oss hallon hela vägen hem. Stora, röda, saftiga, maskfria, ekologiska (enligt uppgift men det har vi inga bevis för) och därtill till ett alldeles förträffligt pris, och det har vi fortsatt med sedan dess. Molat i oss hallon som vi alltså köper varje tisdag på detta otraditionella och lite hemliga sätt för en bråkdel av vad det skulle kosta i affären eller på marknaden. Nästan gratis!

 

Kanske är de odlade i växthus och besprutade. Kanske plockas de av papperslösa barn under slavlika förhållanden, vad det jag. De smakar i alla fall som vid alla hallonsnår jag stått och mumsat vid i min barndom, och Sverker och barnen håller med om det smakar sommar och barndom, särskilt om man låter bären stå i solen en stund innan man äter dem, så de blir solvarma.

 

Man kan äta dem som smågodis, med grädde (inte vispgrädde tyvärr utan sprutgrädde i så fall), med mjölk, med yoghurt, med glass och man kan ge en liter till goda grannar (vi har sådana också!) så har man en utmärkt ursäkt att hälsa på deras hundvalpar varje onsdag.

Femton liter går åt ganska fort, så det är tur att det är tisdag snart! Blåbären som utlovades i annonsen har hittills uteblivit, men de kommer sägs det, så då har vi dem att se fram emot också!

 

Nu när de inte behöver tjata om hallon vill de förstås ha en hundvalp…

 

 

 

Kommentarer
  1. Hej!

    Vi funderar på att flytta till Portugal. Visst är den portugisiska skolan avgiftsfri, alltså den som era barn går i? Kunde de portugisiska när de började där? Jag har kollat på internationell men 12000/mån för våra tre barn känns orimligt. Hur ser det ut med läkarvård och kostnader för det, är det dyrt? Vore tacksam för svar.

    • Den portugisiska statliga skolan är avgiftsfri men inte lika avgiftsfri som den svenska. I år betalar vi inte för skolböcker, alla andra år har vi gjort det. Övrigt skolmaterial och skollunch betalar du för (ca 25 Euro/mån/barn tror jag) Våra barn började i motsvarande förskoleklass respektive första klass utan att kunna portugisiska och de fick minimalt med extrahjälp men klarade det bra, mycket för att de var så små. Upp till en viss ålder är ju språkinlärning lättare och att börja från år ett var idealiskt för då lärde de sig läsa och skriva på portugisiska ihop med sina klasskamrater. Kraven är mycket hårdare i portugisisk skola och det hamnar på föräldrarna/eleverna att de hänger med, så att börja i portugisisk skola högre upp i skolåren är mycket tuffare. Jag tror det är mycket individuellt hur det funkar/inte funkar. Jag har skrivit mycket om portugisisk skola. Till höger om texten i varje inlägg kan man välja tema (om man läser på dator i alla fall) och under ”skola” finns alla inlägg jag skrivit om detta. Vården är bra tycker jag. Vi hr inte fått någon familjeläkare än ( p g a bristvara) men har använt akutvården någon gång och fått remisser och så. Vi har en försäkring som täcker extra vårdkostnader och ger billigare tandvård. Dottern slog av en tand och behövde tandställning = 25000 med försäkring tror jag. Jag har eksem och besöker dermatolog och tar blodprover varje månad och medicin = kanske 300/månad, allmänvård. Jag har skrivit om allmänna levnadskostnader också(googla levnadskostnader Bortugal). Varierar förstås kraftigt…

      • Tack för att du tog dig tid. Vi har en tjej som ska börja 4:an och en som ska börja förskoleklass.. Kan bli tufft för henne. ? Jag har läst massor i bloggen, superbra med information. Vad skulle du säga att man behöver ha för lön för att klara sig på en familj med 2-3 barn?

        • Det beror ju helt på vad man har för omkostnader för boende till exempel och vad man har för vanor. Jag har skrivit två inlägg om levnadskostnader också (googla levnadskostnader Bortugal)./Åsa

  2. Vilken lyx! Hallon är fruktansvärt dyrt i butikerna här (och nej, jag har inga hallonbuskar i närheten ;)) så vi köper extremt sällan. Men vi passade på i Estland! Där mumsade vi hallon, blåbär och kantareller tills det sprutade ur öronen. (Kantarellerna kostade 80 kr/kg där vilket kan jämföras med 600 kr/kg här)

    • Åh, kantareller, vad gott! Jag har ju hittat trattkantareller trodde jag i alla fall tills någon på instagram sa att det var trumpetsvamp, som jag trodde jag kände igen också. Tur att bägge sorterna är ätliga! Jag kollade faktiskt innan vi åt om det kunde förväxlas med något giftigt, men det verkade lugnt. Hur som helst så går det inte upp mot gula kantareller, eller Karl-Johan, men det är kul att plocka. Till jul är det säsong, men nu har vi alltså hallon typ året om om jag fattat rätt. Och blåbär skulle det också bli någon gång som sagt! /Åsa

  3. Men Jansson går att fixa, ansjovisfiléerna kan vara lite svårfångade, men Continente brukar ha, dock inte billiga, Filetes de Anchovas em Azeite, 80 gram, 2,08€

    • Ja, men just Jansson gillar jag inte så pass att det är värt ansträngningen! Däremot blev jag förvänansvärt glad när jag hittade inlagda rödbetor med räfflor och allt! Visste inte ens att jag gillade pytt så pass förrän gag fick tillfälle att sakna den! /Åsa

  4. Jag anade tidigt att det var hallon det handlade om. Härligt att ni har fått tag på dem där! Jag tänkte på dig när jag var ute i snåren som dignar av hallon just nu. Hoppas att ni får fortsatta leveranser och kanske till och med kan lagra lite! Jag kan tipsa om en smarrig paj med hallon och grekisk yoghurt. Hallonpannacotta är också mums.

    • Ja du kanske hade sett en glimt på instastories eller fejjan var det nu var jag la ut ett hallonfoto för ett par veckor sedan! Vi har fryst in till och med, så vi kan ha ta fram och ha till pannkakorna eller något av dina recept vid tillfälle. Bägge lät goda, fast jag är mer för färska bär!

    • Jag vet inte men jag hoppas det! Jag brukar få meddelande kvällen före. Jag får inte alla veckor men nästan. Jag lägger inte ut adress/telefon här men mejla mej!
      Jag kanske ska bli återförsäljare! Starta en egen hallonbusiness!

    • Perfekt! Vi har en granne som har hallonbuske, där tar vi vid behov, och citroner och apelsiner och mandariner( eller vad de nu heter) dock inte blåbär elller lingon…

      • Granne med hallonbuske och gröna fingrar! Lyx! Vi får konstiga grönsaker av våra! Flera grejer som vi inte vet var det är men som smakar helt okej. Anona eller något sådant, och någon sorts bönor.

        /Åsa

          • Ja vi har ju blivit med hundar sedan vi flyttade till denna byn. En gammal tik bad om hjälp gör sig och sina fem valpar, så hon fick flytta in och valparna fick nya bra hem vid 8 veckors ålder. En väninna till tiken, troligen en av hennes tidigare valpar, också hon äldre, flyttade också in med ”orden” – Mila sa att jag också kan få bo här -. Också blev jag dagmatte till grannens labradorX, hemtagen vid 4 veckors ålder och med husse o matte som är borta 12 tim/dag. Grönsaker, potatis, frukt och ägg får vi också från olika grannar. Mycket givmilda människor här.

          • Hej Ingrid! Vad bra att ni kunde ta hand om tiken med väninna och vilken tur att ni hittade hem till valparna! Ni får se upp så det inte blir fler valpar! Och så grannens hund också! En del tänker ju inte! Valpar är ju så söta, men om man är borta så mycket funkar det ju inte! Tur att de har er! /Åsa

    • De kommer ju från Algarve, så det vore ju konstigt att skicka tillbaka dem när vi kan äte upp dem i stället! Kanske finns det ”Självplock” därnere? /Åsa

Lämna ett svar till Ingrid, Pombal Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *