Välkomna in!

Gissa om det var spännande att äntligen ha nyckeln i handen och kunna gå in och titta på vad vi egentligen köpt! Eller äntligen och äntligen, det hela gick ju ganska fort. Förra gången vi köpte hus i Portugal tog det sex månader mellan första gången vi klev över tröskeln som potentiella köpare och att vi klev över samma tröskel igen med egen nyckel. Den här gången tog det sex veckor, så vi gick igenom alla husköpsfaser ( ”vi måste ha det!” – ”hurra, vi fick det!” – ”oj, vi fick det!” – ”varför har ingen annan köpt det om det nu är ett bra köp?” – ”vad har vi gjort?”- ”får vi inte nyckeln snart?”) på väldigt kort tid. Vi trodde nog hela tiden att vi gjort ett riktigt fynd, fast man förstås aldrig kan veta.

Man kunde i och för sig ha vetat lite mer om man inte sprungit genom huset och bara kastat ett getöga in i rummen innan man utbrast ”vi tar det!” och lade ett bud, men det kändes rätt. Det fanns ingen tid att förlora, kändes det som.

På de sex dagar som gick emellan snabbvisningen och första påskriften hann vi i alla fall kuta runt till alla tänkbara och möjliga instanser för att försäkra oss om att huset var lagligt och som det skulle enligt alla register. Visa av erfarenheten ville vi inte ta mäklarens ord för att allt var i sin ordning som dagens sanning. Sedan kändes det lugnare, för så vitt vi kunde utröna var allt okej mellan huset och myndigheterna. Att det inte fanns några planritningar berodde tydligen på att huset var så gammalt, nästan hundra år blir det ju om det är byggt på trettiotalet!

Så hur såg det ut egentligen? Jag hade bara några suddiga bilder inifrån huset och jag tror faktiskt inte vi var in i alla rum ens. Hur många rum var det och i vilket skick var de egentligen? Det skulle vi få veta nu.

Trumvirvel…

Tadaaa! Korridåraktigt med The Shining-vibbar!

 

Sverker satte genast igång att mäta!

 

12,30 lång, 1 meter bred och 3 meter i takhöjd. Det var han nöjd med. Titta vad glad han ser ut!

 

En positiv överraskning var också att det var hela 12 (!) rum samt två (före detta) kök och två badrum plus en före detta toalett.

 

Ni får se mer av rummen och köken och badrummen en annan gång. Jag kan ju inte visa allt i första inlägget!

 

Det var förstås en del som behövde göras. Det var golv som behövde rivas upp och göras om med isolering mot mark (något som är ovanligt här), el och avlopp och fönster och dörrar som behöver bytas ut och en kupa och två balkonger som ska göras om.

Sverker satte genast igång och fick hjälp av Tuxa, som nog vittrade råttor.

 

Fasaden ska förstås putsas och målas om och alla väggar och tak invändigt behöver åtminstone kosmetisk makeover, om inte mer. Kanske måste taket läggas om. Antagligen.

Tuxa nosar på fasaden.

 

Kontrasten mellan före och efter kommer med andra ord att vara stor. Det är ju lite inspirerande att tänka sig, om man bara förmår visualisera slutresultatet och inte tappar gnistan vilket jag vet av erfarenhet att man kan göra om det tar alltför lång tid. Än så länge känns det i alla fall kul och spännande. Det första (andra) intrycket kändes hoppfullt .

Barnen ser glada ut.

Sverre är peppad till tusen.

 

Hur illa ni än tycker det ser ut var det ungefär som vi tänkt oss fast med fler rum än vi mindes, och kanske var golvet på bottenplan sämre än vi kom ihåg men annars var det inget som kom som en överraskning. Möjligen att utsikten var bättre än vi mindes och stranden ännu närmare. Nästa gång vi åker dit (idag eller i morgon) kanske vi till och med testar badrocksavståndet!

Alla konstiga saker de förra ägarna lämnat kvar var förstås lite överraskande. Det kan bli ett alldeles eget inlägg.

Till exempel kom hästkudden som en överraskning.

 

Tycker ni däremot att det såg riktigt bra ut så kan det bero på att jag sparat de värsta bilderna till ett annat inlägg. Det fanns några riktiga skräckhörn. Vi tyckte i alla fall att det hela var värt att firas och det gjorde vi med choklad i verktygsform.

 

 

Idag får vi fira igen. Det är nämligen vår trettonde bröllopsdag och tjugofyra år sedan vi träffades för första gången! Dubbelgrattis till oss!

Comments
    • Nej här ska inte flyttas! Du får läsa inlägget innan så får du veta mer. Huset ligger inte så långt härifrån men inåt Lissabon längs kusten. /Åsa

  1. GRATTIS! till er båda! Och till hela familjen, grattis till huset. Antar att döttrarna är lite för gamla för att köra trehjuling i korridoren, men spöken kan det ju finnas… När det gäller husköp – om det känns rätt är det rätt och blir bra. När vi köpte huset vi bor i så svarade mäklaren, på frågan ”är alla dokument i ordning?”, ja visst allt är i ordning. Ha, ha, ha, inga dokument var i ordning. Tur vi hade vår advokat att reda ut allt. Mäklare kan man inte lita på.

    • Nej tydligen inte. Fast vi tror att den senaste hade koll faktiskt. Och visst är det så att det måste kännas rätt! Trehjulingsåldern är förbi, men visst är det lite kusligt i korridoren! /Åsa

    • Mycket! Fast jag tror inte det är vad vi vill med huset. Jag har också en viss aning om vad som väntar fast vi inte renoverat utan byggt nytt förut. Saker kommer att jävlas. Vi kommer att svära. Det kommer att ta tid. 😁 Men det är ju för en bra sak. Eller flera.

  2. Stort grattis till bröllopsdagen! Och vilket fantastiskt hus!!! Det är i sådana hus jag blir förälskat i. Med alla fina detaljer, historien av människorna och tiderna som syns och har präglats i husets karaktär…Fantastiska potentialen…Vi bör i en funkis hus från 40-talet i Skåne och det var också kärlek vid första ögonkastet, hade letat länge efter ett rejält stenhus. Ert hus ser ut som funkis i kolonialt stil, har du hittat någon benämning? Är det marmor på väggarna i trappan? Vi har carrara marmor som vägskydd i köket som är kvar från originalköket.
    Jag trodde att det är något hus som kommer att dyka upp när du berättade att ni har något på gång! Utefter det du har berättat om ert husprojekt i Sverige, så har jag tänkt att Sverker är inte bara en hängig hemmafixare. Det krävs en extraordinär driftkraft att skapa som präglar hela ens personlighet och en sådan driftkraft kan inte bara slumra lång tid Misstänker också att du håller undan lite av den sidan hos dig;) Och dina bilder och beskrivningar är ganska talande

    • Tack Maria! Potential var namnet som sagt och drivkraft lär vi behöva! Jag tror vi klarar det här. Det är inte marmor utan målat för att se ut som marmor. Funkishus kan vara riktigt fina! Vi har ingen benämning för husets stil, men det ska tydligen vara någon sorts motreaktion mot krusidulliga slottsaktiga hus med torn, som det byggdes rätt många av i vissa områden här under en viss period. Typ sekelskiftesvillor fast i sten. Fast lite krusiduller har ju denna också. Någon sorts klassicism kanske? Vad vet jag? Det finns i alla fall en del sådana hus här och vi tycker de är fina. Vårt hus ska också bli fint! 🙂 /Åsa

  3. Åh så roligt och fint! Grattis igen!
    Älskar att det är högt i tak – det ser så rymligt ut i rummet där Sverker mäter takhöjden (om det är det han gör, ha ha). Hoppas att ni kan behålla de breda golvtiljorna även om ni måste bättra på isoleringen.
    Jag gillar också bilden från trädgården, jag är väldigt svag för det små typiska stenarna på marken…

    • Tack igen! Ja, golven blir nog kvar på övervåningen, och två av rummen är ganska stora, där de har slagit ihop två rum till ett (två) större. De små gatstenarna är ju typiskt portugisiska och vi gillar dem också! Det kommer fler bilder! /Åsa

  4. Wow, vilken nyhet!!! Massa, massa grattis till huset (och bröllopsdagen)! Vilket projekt, vilket äventyr!

    När jag började läsa det förra inlägget sörjde jag nästan ert nuvarande bostadshus, jag trodde att ni skulle lämna det, men inte då, härligt att höra! Då kan jag känna mig enbart glad 🙂

    • Nej ”vi” har inte ens börjat. ”Vi’ har dragit om en del el och vatten och bytt ut avloppet. Bara tråkiga förberedelser. Men det är ju en bagatell i sammanhanget. När vi är klara med köket är det där huset sålt till någon annan för längesedan och alla andra hus ännu lite dyrare. Då är det för sent. Vi har ju ett kök. Provisoriskt och skitfult i och för sig, men det funkar.

  5. Entrédörren är så himla fin!

    Det där huset är verkligen magnifikt! Med två kök och två badrum misstänker jag att det varit plats för två familjer? Eller i alla fall generationsboende.

    Har ni tänkt att dela upp det? Ni pratade ju om uthyrning.

    Tänkte på Shining-hallen … Kan man flytta väggar så att man bryter av? I Spanien byggs tydligen hus så att det är ytterväggarna som är bärande medan de inre inte är det så man kan i stort sett flytta runt hur man vill. Ja, om man får bygglov för det för man måste tydligen ha bygglov om det mesta när man gör om. Och så klart betala in lite avgifter och skatter och liknande.

    Glöm inte att berätta om tomten också!

    Ett varmt grattis till er bröllopsdag! Så ni gifte er satta datum som ni träffades? Det gjorde vi med men vi hade lite längre startsträcka eftersom vi träffades 1988 och gifte oss 2009.

    • Ja, den tolv och nånting meter långa korridoren kommer nog inte att bli kvar i nuvarande form. Vi funderar lite hit och dit och river och flyttar väggar i huvudet. Och väger av om det behövs, såklart! Mest Sverker förstås. Fast lite coolt ändå att kunna gå rakt igenom hela huset till baksidan! Det har varit uppdelat i två boenden med separata ingångar hela tiden, det stämmer. /Åsa

    • Tack Roxana! Jag undrade just om någon skulle känna igen det! Du är först! Jag tycker också det ska bli kul att se slutresultatet, men det är en bit dit!

  6. Grattis ! Det här satte spiken i kistan för Sverkers surfande 🙂 ;Du gillar att hålla oss på halster då vi inte får se fler bilder. Vi får väl heller inte veta var det ligger ? Jag gissar på ett GuesHouse med så många rum så behövs många för att värma upp jättehuset.. Lycka till // Claes

    • Jag kan ju inte visa allt på samma gång, som sagt! Vi får dela upp det lite! Både bilderna och själva huset. Planen är nog inte i första hand ett guest house. Det finns flera goda skäl till att vi inte riktigt vill det. Jag tror dessutom det är ganska svårt att få licens nu när det finns så många sådana och det tycker jag är bra. Men ett enfamiljshus har det ju aldrig varit. Jag lovar i alla fall att det blir surf i fortsättningen också! Inga spikar i kistan här inte!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *