Lucka 17: Jag dansade och vann

Det brukar ju vara när man har många bollar i luften och är lite stressad som något går snett. Som man bränner bullarna, åker iväg utan plånbok eller backar in i någon på parkeringen, men jag klarade den stressiga fredagen utan några missöden alls. Det var bara en grej som jag inte alls var nöjd med. Otur i turen kan man säga, men det löste sig riktigt bra det också till slut.

Jag bakade lussebullar och muffins utan att bränna dem alltför mycket Jag åkte till Lissabon utan att glömma något, kom fram i god tid och hittade parkering, kom ihåg att betala för den, genomförde och spelade in ett samtal om tid och pengar mellan två trevliga portugisiskor och dubbelkollade sedan att det verkligen blivit filmat. Vi blev färdiga i tid till lussefikat och där kunde inget gå snett. Fika är jag bara på. Kanske sjöng jag lite falskt på luciasången men det gjorde alla andra också

Eller nja. Det är inte så lätt när ugnen bara går att köra på grill, men det går! Till höger en julvariant av kanelbullar med riven mandelmassa som fyllning istället för socker och kanel.

 

Jag kom i tid till dermatologen, den vackra som alltid får mig att känna som att det är mitt fel att jag har eksem. Vi konstaterade att läget inte var värre än vanligt men att jag behövde fler tabletter och salva och att vi skulle ses igen om tre månader som vanligt. Inga konstigheter.

 

Sjukhusets julgran

 

Jag kom inte ens för sent till julfesten! Det gjorde mig så nöjd att jag köpte 10 lotter i entren, mest på skoj och för att jag kände mig julig och generös. Någon julkorg ville jag absolut inte vinna! Jag fick syn på Sverker och Frida som tydligen hunnit med sin julfest redan och tagit sig dit. Jag stack åt Frida kameran och lotterna och smög iväg bakom scenen och försökte hjälpa till med att fösa barnen på och av scenen. På scenen stod Jonna som tillsammans med en klasskamrat var julvärdinna och presenterade de olika numren i julshowen.

 

Frida fotar

 

Se där! Flöjten kom till användning!

När alla barnen dansat och sjungit och julspelat färdigt var det dags för dragning, och plötsligt stod Frida där på scenen och hade vunnit julkorgen som innehöll en hel bacalhau, bolo rei (portugisisk julkaka) en flaska portvin och lite andra flaskor, patéer, ostar, julkakor, julgodis och värdekuponger från byns slaktare, byns blomsterhandlare, byns fiskhandlare och bageriet. Jättefint, men det var ju inte meningen att just vi skulle vinna allt detta.

Vi var antagligen de enda i hela salen som inte köpt lotter i förhoppning om att vinna utan enbart för att sponsra julfesten. De enda som inte satt och dreglade efter julkorgens innehåll alls.

 

Jag var i alla fall glad att det var Frida som hade lotterna och fick gå upp på scenen och ta emot korgen och att jag slapp. Kanske låter det konstigt, men jag kunde inte hjälpa att det kändes fel. Vem som helst utom vi borde ha vunnit allt det gottiga till julen men det var inte mycket att göra åt där och då, för nu skulle vi dansa!

Eftersom jag var på plats och inte hade något att skylla på utom den inte särskilt gångbara ursäkten ”Jag dansar aldrig nykter” eller kanske den ännu sämre ”Jag är svensk” så var det bara att gå ut på scenen, ställa sig så långt bak som möjligt och försöka se glad ut.

Hur det gick? Jag tror tamejtusan jag satte nästan alla stegen , fast med viss fördröjning eftersom jag var tvungen att koll hur de andra gjorde först. Med fördröjning och utan elegans, men jag gjorde det.

Ser ni mig, den med fördröjningen, som hela tiden sneglar på de andra?

 

När alla barn gått hem utom våra egna skålade vi i portvin och åt överblivna muffins medan vi städade ur lokalen.

Vi hade gjort ganska många och någon hade gjort en tårta också!

 

På hemvägen gjorde vi en Karl-Bertil Jonsson och åkte förbi fiskarhustrun och gav henne korgen med allt innehåll utom sötsakerna och vinet eftersom hon är diabetiker och eftersom vi tror att ennes man slår henne när han dricker. Slutet gott, nästan allting gott!

Idag ska vi på två julfester där jag inte ska köpa lotter och bägge barnen (frivilligt!) ska sjunga solo inför halva byn vardera, hur nu det ska gå. (!)

Comments
  1. Pingback: Bortugal | Lucka 20: Att säga nej

  2. Herre gud va´ kul att läsa.
    Never turn down a chance to
    make a fool of yourself!

    Fiskarhustrun – Kunde inte ha slutat bättre – för både henne och er.

    Hoppas jag drömmer om fest i Portugal nu, när jag ska gå och lägga mej. Love!!!!

  3. Det var nog meningen att ni skulle vinna julkorgen så fiskarhustrun kunde få den. Jag misstänker att hon uppskattade gåvan.

  4. Det måste vara underbart att vara barn i er by! Men det verkar vara stressigt att vara förälder 🙂
    Ha en bra och ”lugn” Jul med familjen

    • Det är nog ganska härligt att vara barn här ibland! Att vara förälder också! Man behöver ju inte vara en av dem som engagerar sig men det behövs ju ett visst engagemang om det ska bli något! / Åsa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *