Dubbla karnevalsbestyr!

Så får det bli. En dotter i ena karnevalståget och en dotter i det andra. På så vis får de bägge som de vill och vi kan ge oss in i bygemenskapen utan att på något sätt välja sida. Jag har spelat med öppna kort på bägge sociedaderna, sagt som det är: min ena dotter vill gå med er men den andra vill gå med i det andra. Ingen har gett uttryck åt några invändningar mot det hela. Tvärtom har man från bägge håll varit mycket vänliga och välkomnande, men ni kommer att få fullt upp, skrattar de, med att springa emellan de där dagarna!
Det verkar som att det enda som inte är optimalt med den här lösningen är den rent fysiska logistiken. Den lilla detaljen. Det kan bli rätt stressiga dagar, men det löser sig nog. Vi är ju två vuxna också, och det är som sagt egentligen i samma by alltihop.

Nu är det drygt tre veckor kvar, och på de tre veckorna ska det byggas och sys och övas, i bägge sociedaderna. Jonna och jag blev kallade till måttagning i ett av husen i grannskapen där tillskärningen av dräkterna var i full gång. Jag hade kanske råkat säga något om att min man är bra på att sy, och tänkte då på att det ju tack vare det inte skulle vara några som helst problem för oss att få till Jonnas karnevalsutstyrsel. Jag kom hem med två säckar tillskurna kjolsvåder, för här körde man enligt principen den som kan sy och har maskin syr, så nu ska Sverker sy 21 damkjolar och när han är klar med det får han barnkjolsvåderna!

Ska jag göra allt i den här byn nu? var Sverkers reaktion på den nya uppgift han tilldelats. Först ska jag vara tomte och nu ska jag sy karnevalsdräkter! Sedan satte han sig att sy.

 

fridas kalas 010

Kanske han hade tyckt det varit roligare om han fått vara med papporna och svetsa ihop ekipage i stället. Kanske nästa år?

 

I Fridas sociedad ska var och en sy sin egen dräkt, och tygerna var redan inköpta, så när Frida var på sin första övning fick jag vara med på ett litet möte på sociedadens fik, där sex mammor hjälptes åt att förklara för mig vad jag behövde köpa. Gult schintztyg, vadderat vad det nu heter, svart filttyg, kardborreband. Min man kan sy, sa jag, och det hade de lite roligt åt, men en av de andra mammorna hade faktiskt också en man som stod för sömnaden i familjen. Det är ni blondiner som har konstiga hemförhållanden, sa någon. Jag tyckte ju inte någon av oss var blond, men vi med syende män var faktiskt blåögda bägge två och kanske aningens ljushårigare.

Frida kollar in de mindre barnens karnevalsträning på sociedaden

Frida kollar in de mindre barnens karnevalsträning på sociedaden

Sociedadfiket

Sociedadfiket där karnevalskostymsnötet ägde rum

 

Det brann lite i knutarna, för dräkterna skulle hinnas sys och lämnas in till ett tryckeri i god tid innan karnevalen också, så Sverker och jag åkte iväg till tygvaruhuset och försökte hitta allt material vi behövde. Medan vi var där ringde en av mammorna i gruppen och sa att hennes syster som var sömmerska gärna sydde vår dräkt också, och att om det var något vi inte fick tag i kunde hennes väninna köpa det åt oss.  Så himla snällt att jag nästan blev tårögd!

Quantos metros?

Quantos metros? Impulsköp av randigt tyg till dynor när vi ändå var där.

 

Sverker har ju lite annat att sy och det verkade faktiskt lite komplicerat det hela. Särskilt om de först ska förklara det för mig som inte begriper mig på och sedan ska jag förklara för Sverker. Han kan ju gå på ett symöte förstås, men han har ju inte kommit så långt i sina språkstudier än. Jag tackade tusen gånger för vänligheten och hoppas att de inte tycker vi är till alltför stort besvär. Jag får ta reda på vad sömmerskan tycker om (vin/choklad/blommor?) och visa vår tacksamhet på något sätt.

Jag tror det sas något om att träffas på sociedadfiket och sy små frukter i filttyg också, men det kanske blir jag som får göra det.

Jonnas första karnevalsträning ägde rum på fredagkvällen klockan nio. Hon blev upphämtad av en grannfru och hemskjutsad efteråt. Klockan var kvart i elva när hon kom hem och då var hon lite mör och jag hade hunnit tänka att är hon inte för ung för att vara ute på byn och dansa så sent en fredagkväll? men hon tyckte att det varit  kul och ville gå på nästa övning också.

Kanske blir det här en överdos av integrering, kanske skulle vi hållit oss på vår kant och sagt nej till karnevalen, hållit oss ifrån sociedaderna tills vi bott här längre.  Jag tvekade, men tycker ändå att det är vårt jobb som föräldrar när vi nu ryckt upp barnen med rötterna att anstränga oss lite extra eller mycket extra om det behövs för att våra barn ska integreras väl i sitt nya hemland.

Där befinner vi oss nu. Ingen återvändo.

Comments
    • Haha, ja! Nu har han lite att pyssla med! Sömnad och språkkurs! Plus att han har hunnit gjuta slut på hela sandhögen….Nu fattas det bra lite bra vågor!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *