Att få portugisiskt körkort

Om ditt svenska körkort går ut medan du bor utomlands får du inget nytt från Sverige utan måste ansöka om ett nytt i landet där du bor. Så stod det i ett inlägg som någon i en facebookgrupp för utlandssvenskar hade lagt ut. Genast började jag rota nervöst i väskan efter mitt körkort och inte blev jag lugnare när jag fick upp det. Det gick ju ut den här månaden! Plötsligt var det slut med att sitta och scrolla flödet i godan ro på tåget där jag satt på tåget på väg hem. Detta behövde jag ta tag i genast!

Frågorna var många. Vart går man och när har de öppet och vad ska man ha med sig? Hur många timmar måste man köa? Måste man göra något slags test? (gud förbjude för jag vet inte riktigt hur man kör i rondeller utan improviserar varje gång)

Lite nervös blev jag också eftersom jag vet att jag missat/struntat i att registrera mitt körkort hos trafikmyndigheten IMT, vilket man egentligen måste göra när man är skriven här. Det har jag missat/struntat i trots att deras kontor ligger nästan granne med mitt jobb och jag brukar parkera precis där och tänka att usch jag måste ta tag i det där med registreringen av körkortet också, men inte just nu och hu vilken lång kö ända ut på gatan, och det är kön bara till att ta kölapp!

Att jag borde ha registrerat körkortet vet jag mycket väl för det har självaste farbror polisen talat om för mig två gånger vid två tillfällen då jag blivit stoppad. Ojdå! sa jag bägge gångerna. Det hade jag ingen aning om! Jag ber så hemskt mycket om ursäkt och jag ska genast se till att få det gjort tack så mycket! men nu var det nog ett år sedan jag sa det sist. Kan man straffas för det i efterhand? Kanske genom att man inte får något nytt körkort?

Kanske var det ändå inte så krångligt. Jag slängde ut frågan i en annan facebookgrupp, Svenskar i Lissabon. Vet någon var man går…? och fick svaret att det finns ju ett litet kontor i Cascais vid stationen. Dit var jag ju på väg, och när jag klev av fick jag syn på det, oansenligt och inte särskilt förtroendeingivande. Kunde det verkligen vara här de utfärdade körkort?

 

Tveksamt stegade jag in och framförde mitt ärende. Jodå. Jag behövde bara ha med mig intyget på att jag var registrerad som boende här, någon form av identifikation och så själva körkortet och 45 Euro, så skulle de fixa det.

Nästa dag var jag där med allt som behövdes och fick veta att jag måste komma tillbaka och träffa en läkare som kunde skriva ut ett intyg. Läkaren skulle komma till det lilla kyffet på stationen på onsdag klockan fyra, kunde jag komma då?

Självklart var jag punktlig, men det hade jag inte mycket för. I väntrummet som bestod av en bänk innanför dörren satt fem gubbar, som tydligen hade tid före mig visade det sig när läkaren väl kom, en timme senare. En efter en gick de in till farbror doktorn med sina kepsar och pressveck och slitna kavajer och svarade på frågor om diabetes och yrsel och syn, det hörde jag tydligt. Så stämplades det och de kom ut en efter en och så var det min tur. Nej, jag hade inte heller diabetes, yrsel, hjärtsvikt eller dålig syn, sa jag så jag fick min stämpel och nya direktiv.

Jag skulle gå till IMT i Lissabon, visste jag var det låg? (jadå!) klockan två på onsdag, men jag måste ringa ett visst telefonnummer klockan ett, annars skulle jag bli av med min tid och behöva vänta flera timmar. Det lät ju underligt, men okej.

På tisdagen var jag lite nervös för det hela. Jag blev tvungen att gå ut från min lektion för att ringa, och ett par minuter senare var jag tillbaka, synbarligen upprörd. En man hade svarat, och i bakgrunden lät det som att han var på en tågstation för jag hörde högtalarröster. ”God dag…….är det här hos IMT…?” inledde jag tveksamt och fick en lång svada till svar om att det var det minsann inte och vad ville jag egentligen?

Jag bad om ursäkt, la på och ringde det andra numret jag fått men samma ilskna röst svarade och sa att jag minsann inte ringt til INT och vem var jag och varför ringde jag och varifrån hade jag fått hans nummer. Hade jag något namn? Ja, Rui någonting stod det ju på lappen med numret och det visade sig vara han. Det var ju lite förvånande men kanske ändå goda nyheter. Nu ville han veta varifrån jag fått hans nummer och han lät inte glad. Jag uppgav kontoret på stationen i Cascais som källa och det verkade han känna igen. Nu ville han ha mitt namn. Jag var ju inte den enda som ringde, lät han mig veta. ”Jaha, Senhora Asa Maria, nu börjar vi komma någonstans, det är så det går till. Man prestenterar sig och talar om sitt ärende, det är så man gör. Dåså!” Och så bröts samtalet och när jag ringde upp igen svarade han inte. Vaddå så det går till och så man gör? Vad skulle jag göra härnäst?

När jag berättade för eleverna om det hela insisterade de på att få ringa upp honom och se vad det var frågan om, och se då var han plötsligt jättetrevlig i luren. Kanske för att samtalet inleddes med namn och ärende, vad vet jag. Det var tydligen i sin ordning alltihop och det var bara att gå till receptionen om en timme och säga att Rui hade skickat mig. Men vem var han och vad var hans roll i det hela? Det skulle jag snart få veta.

I receptionen behövde jag bara visa upp lappen med Ruis namn och telefonnummer så sa kvinnan bakom disken ”Ah, Senhora Asa Maria!. Jag skulle ge dig den här” och så tog hon fram ett kuvert med mitt lite förvrängda namn och ur kuvertet tog hon fram en nummerlapp med siffran 187 på. ”Det är snart din tur!”

Konstigt att lappen var gulnad också, men den hade i alla fall rätt datum, och verkar ha tryckts ut när jag ringde.

 

Jag blev faktiskt full i skratt åt det hela. Den viktiga herrn som jag trodde skulle utfärda mitt körkort och kanske ställa svåra frågor till mig om rondellkörning var en mellanhand placerad där av kontoret på stationen i Cascais för att ta kölapp i förväg åt deras kunder, det vill säga om de ringde i förväg.

Detta var nog första gången här i Portugal som jag fick de eventuella fördomar jag eventuellt har nedärvda i mitt nordiska blod om att i sydligare länder är det inte så ordnat som man är van vid utan det kan vara lite hur som helst – bekräftade. Man kan till exempel betala 45 Euro i ett kyffe vid stationen dit det kommer en liten läkare en timme försent och stämplar godkänt på gubbar och utlänningar på löpande band, och sedan skickas man till själva myndigheten men slipper köa för man har betalat extra för att en mellanhand ska dra kölappen åt en.

När det var min tur, efter fem minuter, satt jag tyst och lyssnade på hur damen i luckan skrattade och skämtade med sina kollegor till höger och vänster, och sedan kom det en fjärde kollega och sa något roligt och så skrattade de högt en stund innan de knapprade in olika uppgifter på datorerna och jag tänkte att de verkade ha rätt roligt på jobbet för att vara Europas fjärde minst lyckliga folk, för det hade jag just hunnit läsa under de fem minuterna jag fick vänta, och tänkt att jag måste skriva ett inlägg om någon gång.

Trettio Euro kostade kalaset och så fick jag ett tillfälligt intyg som jag kunde köra på tills körkortet kom. Innan jag gick skulle jag få ta ett foto också, och mitt gamla körkort behöll de. Det var jag inte riktigt beredd på, att jag skulle behöva skiljas från det. Det hade jag ju haft i tio år, nästan lika länge som jag varit mamma, och kanske var det mitt sista svenska körkort. Jag tog en bild av det som minne och innan jag gick frågade jag bara för att jag var nyfiken på om hon visste vem Rui var.

Ja Rui, sa hon och tittade sig omkring, ”Han borde vara här någonstans, vill Ni att jag ska hämta honom? Vill Ni tacka honom för hjälpen?” Nej tack, det behövs verkligen inte, skyndade jag mig att säga, för jag hade absolut ingen lust att bli tillplattad av Rui igen.

Snart har jag i alla fall ett portugisiskt körkort i brevlådan, ett som är giltigt till 2029, och när det går ut vet jag hur jag ska göra. Lätt som en plätt ju!

 

Jag tryckte på BOM innan jag gick. Det var så skönt att ha det gjort.

Kommentarer
  1. Pingback: Bortugal | Lucka 13: På en portugisisk camping

  2. Om kort och dokument.

    Förra gången jag behövde förnya mina (pass för fem år sedan, uppehållstillstånd för tio år sedan) gick man helt enkelt till respektive plats och beredde sig på att vänta men gick därifrån med ärendet uträttat.

    Nu ska man på bägge ställena beställa tid. För passet gick det att få en tid inom en vecka genom att shoppa runt bland svenska passexpeditioner (tack för att avstånden är små i Skåne!). För uppehållstillståndet är väntetiden över tre månader…

  3. Wow! Vilken historia!
    Det där med Rui som tog kölapp åt dig och lämnade i ett kuvert! Wow!
    Hahahaha!

    Jag måste också ta tag i det där. Jag måste skaffa spanskt körkort, men det känns så krångligt. Framför altl som jag har diabetes och synproblem, och alla intyg som ska utföras på grund av det…. Orkarinteorkarinteorkarinte….

  4. Åsa.
    Jag glömde att skriva att det var Hans Alin som sa detta med dåre. Så här skrev han ju ”den här dåren som ville betala 100E för att få gå dit och fota sig, tråkigt!”
    Det var detta jag reagerade på.
    /Urmas

  5. Allid lär man sig något nytt. Det här med papper o blanketter gör mig lite matt, men det är väl bara att bita ihop.Ska bli spännande att se hur lång giltighetstid man får på ”lappen”.
    Tror att man bara får 5 år i sverige numera, men det har kanske med åldern att göra.
    Har 14 månader kvar på mitt, så det är väl bara att sätta igång,,, en vacker dag.

    • Jag blir också matt bara av tanken på byråkrati, papper och blanketter Arne, men det var ju inte så farligt den här gången. Värst är det ju när något kör fast. /Åsa

      • Hej Åsa du behöver ju i prinsip inget av det där utan du behöver ett läkarintyg som kostar 25E och ditt recidensia samt pappret på att du är skattskriven i Portugal, sen ordnar dem allt på 30 minuter och du får körkortet hem i brevlådan, det kostar ytterligare 25E, den här dåren som ville betala 100E för att få gå dit och fota sig, tråkigt!

        • Jo men nu har jag ju fixat det med läkarintyg och allt och med hjälp av mellanhand behövde jag inte vänta ens 30 minuter. På IMT i Lissabon är det långa köer så det var det värt tycker jag nog. 75 Euro gick det på för mig, Hans! Och här finns inga dårar, bara folk som gör och tycker på olika sätt, vilket är helt okej bara man är snäll. /Åsa

        • Det finns väl ingen anledning att förödmjuka någon genom att kalla honom för ”dåre”. Om du vill dela med dig av information så kan du väl göra detta utan att bli otrevlig. Alla väljer ju sina sätt att lösa sina ”problem” och min vän tyckte tydligen att hans sätt passade honom bäst då det är långt att åka för honom till IMT i Lissabon.

          • Var och en efter sin fason, Urmas! Det är bra att det finns alternativ! Det hela gällde nog en kommentar på facebook, men vad jag minns var det inga dårar som kommenterade där heller. /Åsa

          • Hej Urmas, jag Hans Alin är lite överaskad över att du har sett mig kalla någon för (dåre)
            förövrigt här där jag bor i Tomar kan jag gå till en bilskola och få alla intyg och sen åker jag till Santarem och ansöker om körkortet (typ) som Åsa har gjort och till samma kostnad.
            Jag tittade efter dig på Facebook men där fanns du inte.
            Det vore lättare att tala där än här.

  6. Intressant påminnelse om ett Portugal som jag trodde hade försvunnit – det här med mellanhänder! (Fast varför trodde jag det, jag går ju förbi angolanska konsultatet allt som oftast och runt det ligger två eller tre kontor som tar hand om visaprocessen åt en mot betalning.)

    Men en del förändras. När jag sökte om uppehållstillstånd för tio år sedan gick man till SEF och stod i en kaotisk kö. Det fick man avsätta en förmiddag till- Nu när jag ska förnya det så bokar man tid online. Huruvida det sedan i alla fall tar en förmiddag vet jag inte eftersom jag inte gjort det. Men det tar väl en förmiddag att få sitt svenska pass också om man har otur med vart man går och när.

    Jag borde verkligen göra något åt det här med medborgarskap.

    • Du borde väl ha permanent uppehållstillstånd vid det här laget, Annannan?! Du har rätt i att det kan ta en halv dag att få ett svenskt pass i Sverige också. Det har jag varit med om på polisstationen i Nacka. Då utan mellanhänder. Det kankse är en bra business, det där med mellanhänder. Alla verkar sky att avsätta tid och energi till sådana ärenden. På tal om mellanhänder så förundras jag ofta över folk som tagit på sig jobbet som ansvariga för P-platser på en gata, som viftar in bilar där det är ledigt och så vidare. Det kan inte vara så lönsamt, men kanske bättre än att göra ingenting? /Åsa

      • Ja, permanent. Vilket lyckligtvis är görligt här. I Storbritannien är det en jätteprocess och kostar mer än det kostar att ansöka om medborgarskap här. Denna Brexit-dag känns sådana frågor särskilt smärtsamma för mig vars livsöde hänger så intimt ihop med EU.

        Att vara ”arrumador” är väl ett lite hedersammare alternativ till att tigga, tänker jag.

  7. Apropå rondellkörning: min favorit i Lissabon är Praça do Marquês de Pombal. Där kan man glömma vad man lärde sig i svensk körskola och istället verkligen gilla läget. Kanske bäst att åka med en taxi några ggr i förväg.

  8. Hej!
    Gå till http://www.portaldocidadao.pt och skriv i sökningsrutan: agendar cartão de cidadäo. Sedan ska du kunna se en lista (47 resultados encontrados) och en heter: Marcações online SEF – Agendamento Prévio. På Espaço do Cidadão i Cascais kan man boka tider till vissa saker.

    • Tack Manu! Fast om det är Cartão de cidadão får jag nog inget eftersom jag inte är cidadão, men det hade varit praktiskt att ha ett att visa upp med NIF och Número de utente och allt vad det är. Ska kolla upp det! /Åsa

  9. Så härligt när allt löser sig utan att man riktigt vet hur det gått till. Den där Rui hade en intressant roll i det hela, vad den nu var.

    Spänningssökare och risktagare är du oxå ser jag. Improvisera sig genom rondeller låter dock lite väl farofyllt. Ratta lugnt!

    • Rui drog ju bara kölappen, Steve! Men det var inte så bara, i och för sig – det sparade mig en timmes väntan. Men lite lustigt att hon i receptionen också var ”inne på det” . En verksamhet i verksamheten..
      Egentligen är jag nog en ganska bra bilförare, men det händer att jag gör fel i rondeller och måste ta ett extra varv för att komma ut. Där jag tog körkort fanns ingen rondell inom nästan tio mils avstånd så vi tog en tur dit med körskolan och tog ett par varv men det var allt. I teorin vet jag ju hur det går till, men jag tycker det är många som inte kör som på ritningen i körskoleteoriboken. (som jag minns den) De kanske inte heller vet var de ska?
      /Åsa

  10. Körkort var det ja!
    Enligt vad en holländsk kompis berättade för mig så kan man anlita en ”Despachante” (ombud?) som löser hela saken med körkortet. Detta till en kostnad av ca. 100€. Det kan ju vara värt att slippa besväret med myndigheter och köer. Nästa år blir det för mig att fixa mitt portugisiska körkort för första gången. Blir nog en Despachante för mig.
    En annan underlighet när det gäller körkorten här är att bostadsadressen står skriven på körkortet. Detta betyder att man måste skaffa nytt (förnya) körkort om man flyttar inom landet!!
    Men man får ju ta seden dit man kommer och det är bara att gilla läget. Men visst är det konstigt att man inte kan/vill förenkla saker och ting när det går att göra detta?

    • Ja en despachante kunde jag också tänkt mig, men man måste nog dit så man hamnar på fotot? Så man inte får ett körkort med despachantens foto på? Jag var ju ändå i närheten också, och väntetiden blev ju inte så lång tack var Rui.
      Och jag instämmer, man får absolut ta seden dit man kommer och gilla läget. Jag tycker det var ganska enkelt. Jag hade nog klarat det utan mellanhänder också, och långa väntetider finns ju i Sverige med.
      /Åsa

  11. Dessvärre är handläggninstiden lång. När vi flyttade hit för tre år sen var handläggningstiden upp till ett år!
    Vilket jag fick bekräftat när jag skaffade det där intyget om portugisisk bil med svenskt körkort då jag passade på att fråga om just detta och fick glatt till svar att nu tar det bara tre-fyra månader…
    Så låt oss veta när ditt landar.
    Tydligen är det så att folkbokföringsadressen ska vara med på portugisiskt körkort. Vilket innebär att om man flytta blir det nytt körkort…

    • Flytta ska jag ju inte göra så det är inget problem, men för folk som flyttar runt en del – lärare till exempel som skickas runt till nya orter varje år innan de får en fast tjänst – blir det ju extra besvär. Mitt intyg gäller två månader och den glada damen i kassan antydde att det kanske inte skulle räcka. Då har jag ju Ruis telefonnummer så jag kan be honom ta en lapp åt mig i förväg när jag ska dit nästa gång../Åsa

  12. Rutinerna för sådana här saker borde vara likadana i alla länder inom EU. Vet inte om det är lika krångligt i Grekland, men ibland tror jag att människor finner ett visst nöje i att köa. I Grekland kan man t.ex sköta det mesta över Internet, och nästan alla har Internet…..men varje månadsskifte står man i alla fall och köar på bank/post/telefonbolag. Varför?

    • Det finns mycket som EU kunde ha förenklat tycker jag. Det borde finnas något samkörningssystem med uppgifter och vad det nu kan vara. Men det finns det ju inte.
      Haha – det kanske känns säkrare att göra det personligen. Jag tycker ju inte om att köa, men det är ändå visst med att kunna prata med någon. Ogillar när man ska logga in här och där och det aldrig finns någon att fråga och få bekräftat att det blev rätt. Inget nummer att ringa eller om det finns det ingen som svarar. De som köar kanske har specialärenden och då funkar kanske inte nättjänsten. /Åsa

  13. Haha!! Tack för ett gott skratt så här till eftermiddagsfikat! Det är verkligen kul att jämföra hur saker och ting fungerar. Och jag tycker det är ok att ha lite småkul åt andras idéer så länge man är medveten om, och kan se, hur konstiga vissa saker vi har för oss kan verka. Ha en bra helg!

  14. Finns inga bättre berättelser om hur det går till än dina ! Ska göra din procedur efter dina anvisningar om några månader. Men tänker då ta ut ett extrakörkort innan så att jag har ett i reserv då man måste lämna in det.

  15. När det gäller myndigheter i PT har byråkratin blivit mycket bättre men man kan aldrig gissa vem som har gått charmkursen. Apropå nummerlappar och om ni t.ex. ska göra Id-kort tillsammans, glöm inte ta en nummerlapp per person! Jag tog endast en nummerlapp till mig och min dotter vilket jag alltid gör här i Sverige; efter tretimmars väntetid gick vi därifrån utskällda och utan id. Året därpå beställde vi tid men behövde ändå två nummerlappar.

  16. Har själv upplevt flera trevliga och otrevliga händelser i samband med att registrera körkortet. Underbart skrivet, jag tackar för lite underhållning så här en fredagskväll över ett glas portvin framför datorn. Det är också skönt att läsa samt konstatera att vi är inte ensamma med problem att komma igenom i portugal. Vi konstaterar att oavsett , så är det i alla fall väl värt jobbet.

    • Det är alltid värt det, Bengt, och att någon är otrevlig som jag faktiskt tyckte att kölappsrui var hör ju till ovanligheterna tycker jag. Kul att du gillade min historia! /Åsa

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *