Som när vi var lyckliga och inte visste om det

På bilden står ett helt gäng ungdomar i badkläder, några med en arm om halsen på den som står bredvid. Bilden är lite kornig och har ett lite urblekt ljus, sådär som det såg ut på sjuttiotalet. I alla fall på bilderna. Jag snubblade över den i facebookflödet och under den har någon kommenterat att det var på den och den stranden, 1976? Kommer ni ihåg den tiden? Dagarna på stranden och lägereldarna på kvällarna? skriver någon annan. Då var vi lyckliga och visste inte om det, skriver en tredje, och det är mest den kommentaren som jag inte kan glömma. Bilden och kommentaren hade nog fångat min uppmärksamhet ändå, men speciellt nu. Nu kan jag inte sluta tänka på den. Då var vi lyckliga och visste inte om det.

Så fort man vant sig vid den nya verkligheten, och ändå kommer man aldrig att vänja sig. Jag tänker på januari månad, när Jonna och jag åkte till byn med får och apelsiner och stannade en natt i Coimbra på vägen. Där gick vi runt, helt obekymrade och helt nakna i ansiktet och utan att veta att det kanske skulle bli vår sista resa utan mask.

Det var ingen trängsel i Coimbra direkt, men nu måste man ha mask ändå. ”ute bland folk”.

Inomhus i offentliga miljöer – alltid. Här var vi inte ensamma, men först på plats för att kunna ta en bild (som blev halvbra)

 

Redan då hade vi hört om viruset, där borta i Kina. I Coimbra köade vi för att få se det sjuhundra år gamla muséet som blivit en extra stor turistattraktion efter att det fått vara med i Harry Potter-filmerna. Det var när gruppen med asiatiska turister kom in som den började för mig. Den nya rädda tiden. Alla andra besökare drog upp sjalar och tröjor för munnen och drog sig så långt bort från asiaterna som möjligt, helst mot utgången. ”Vad är det som händer mamma?” undrade Jonna. Jag vet inte riktigt gumman, svarade jag. Snart ett år senare vet jag fortfarande inte.

Egentligen kan jag inte tänka mig något tristare att skriva om och antagligen skulle ni också hellre läsa om något annat, men nu är det ju som det är. Viruset är här och det upptar ju en stor del av våra tankar och vardag, så det är nästan som att det är svårt att skriva om något annat. Lika bra att jag gör det så jag får det ur mig. Skriver lite om viruset. Det skulle nästan verka konstigt annars, men det är svårt. Jag vet inte vad jag ska tycka om det längre, mer än att allt är trist, läskigt och konstigt. Så ibland är det som vanligt, men ändå aldrig. Så var det förra helgen, som jag inledde med en promenad när jag loggat ut från jobbet.

Det var vid halvsextiden och solen höll på att gå ned, och vi var kanske två kilometer från byn. Där kommer hon gående, med mask, grannen som bor i Lissabon men har helgviste här. Hon stannar och pratar, men står ungefär fem meter ifrån och säger att nu måste man vara försiktig. Vem som helst kan ha viruset, vem som helst man träffar. Ja, säger jag, och ”särskilt farligt är det tydligen på natten och på helgerna efter klockan 13. Då hjälper tydligen inte mask.” (Jag kunde inte låta bli)

Här var det någonstans. Där man verkligen inte behöver mask.

 

Undantagstillstånd….alla måste stanna hemma efter klockan 13 på helgerna för att bromsa smittspridningen.

 

Efter en lång harang från henne om hur nödvändigt det är med både mask och restriktioner säger jag att jag tycker det är konstigt alltihop och att det blir tufft för alla som driver restaurang, när de redan går på knäna och nu måste stänga igen nästan innan de brukar öppna. ”Men folk kan ju äta på restaurang under veckan!” menar hon. ”Huvudsaken att vi är försiktiga och följer restriktionerna!” Med det går vi vidare åt skilda håll, hon med mask, hemåt. Jag utan, mot havet, och tänker vad jag tänker om det hela, som till exempel att det väl inte kan vara farligare att äta på restaurang en lördag än en fredag. Tusentals restaurangägare och restauranganställda håller med, och demonstrerar både i Porto och Lissabon. I Lissabon till och med efter klockan ett på lördagen. Det är de första större protesterna jag läst om i Portugal hittills.

”För guds skulle, titta på oss. Vi är döende!” (Restaurangbranschen protesterade i Lissabon förra helgen)

 

Hemma från promenaden hittar jag en påse bröd vid vår port. Det är Sverkers surfpolare som varit förbi. Han har förlorat allt på grund av restriktionerna har han berättat. Först jobbet, sedan frun, och sedan huset. Nu måste han skaffa någonstans att bo så han kan ha barnen hos sig ibland. Tills vidare bakar han bröd i någons stenugn och säljer till oss bland annat. Han var den tredje som grät en skvätt i vårt kök i somras. Vi har tipsat alla grannar om hans bröd, så nu har han i alla fall några fler kunder.

Skönt ändå att jag slapp träffa honom tänkte jag och skickade pengar för brödet på MBWay-appen. Det räckte bra med masktantens skrämselprat. Skulle jag behöva lyssna på hans prat om att ekonomin kraschar och om något år kommer folk att vara hungriga och desperata, så då blir det beväpna sig eller fly som gäller, ja då hade helgen kanske varit helt förstörd. Vi må leva i en pandemi, men man vill gärna undvika domedagskänslan så gott det går.

På lördag morgon gick vi in till byn för att köpa vin,  Frida och jag. Vi hade hunnit handlat i veckan för att slippa trängas nu under helgen, men vi hade inte fått köpa vin eftersom vi inte kom fram till kassan förrän efter efter klockan 20. Enligt nya undantagstillståndsregler får man inte köpa vin (eller annan alkohol) efter klockan 20 längre. Detta för att hindra smittspridning, precis som att det skulle vara farligare att dricka vin som man köpt efter klockan 20 än före. Vi skulle ändå bara sitta i soffan och dricka det, och nu blev vi alltså tvungna att ta en extra sväng till affären för att köpa vin (eller vara utan).

Det slog mig att jag bara gått in till byn två gånger i år. Först för att man måste hålla sig hemma och sedan för att jag tycker det är så trist att se alla i mask. Jag tycker det är läskigt. Nu var de fler än vanligt. Det var kö till affären, säkert femton bybor i mask stod i kö för att komma in. Man får nämligen bara vara ett antal personer i butiken åt gången, så det är en in, en ut. Jag kände hälften av dem, och nickade hälsningar åt höger och vänster. Det gäller att passa på, kommenterade flera bakom sina masker, för klockan ett stängde ju både affärer och restauranger. 

Det var långa köer till alla butiker igår och idag, och säkert mer trängsel än vanligt överallt, då alla ville passa på att göra det ena och det andra före klockan ett. Efter ett åker GNR runt och trålar och ve den som då är ute i friska luften utan giltigt skäl. En del säger att det är nödvändigt, men det känns mest ologiskt och läskigt tycker jag.

Jag är också rädd för viruset och jag är förstås försiktig på alla sätt jag kan, men någon gång i våras kom det till en punkt när jag började tycka att rädslan och reglerna var läskigare än viruset. Säkert blev jag också påverkad av brödkillen och en granne som är med i en grupp som heter #sairdecasa (lämna hemmet, ungefär) som sprider diverse artiklar och videoklipp om att allt är en konspiration och att siffrorna ljuger eller att de inte visar hela sanningen. Fler dör av restriktionerna än av corona, siffror manipuleras och media är köpt. Bakom allt ligger Soros eller kineserna eller hin håle själv, som bara vill att Europa ska krascha. Det låter ju också läskigt och skumt, men alltihopa är å andra sidan väldigt skumt. Varför dog så många i Italien och så få i Kina, till exempel? Kan man lita på siffrorna? På vaccinet? Fanns vaccinet innan viruset? Vet någon av de som bestämmer vad de håller på med?

Det kanske inte är sant att Bill Gates vill att alla ska vaccineras med nanopartiklar som innebär att de kan styras som robotar, men i somras fick jag för i alla fall för mig att allt nog varit överdrivet och såg alla skriverier som skrämselpropaganda. Paranoia, säger någon, men vad är då alla som går runt med mask fast ingen människa finns i närheten om inte paranoida?

 

ANVÄND MASK! Jag tycker till och med den här känns lite hotfull, fast det bara är information om att kommunen delar ut gratis masker, vilket ju är snällt.

 

 

När skolan startade i höstas verkade jag vara den enda som var mer bekymrad över det sjuka schemat än för smittrisken. Barnen skulle äntligen få gå i skolan igen, för första gången på ett halvår, men det var inte mycket att vara glad för. För att minska smittrisken skulle skolbarnen delas upp så det inte blev någon trängsel på skolan. Både Fridas och Jonnas klasser hamnade i den halva som har lektioner på eftermiddagen. Det betyder att skolan börjar vid halvtvåtiden och slutar vid sju. Hela tiden måste de ha mask på sig. På rasterna och på de två timmar långa lektionerna där de är 30 barn i klassrummet, för klasserna är inte delade. Jag vet inte vad ni tycker, men jag har svårt att tro att de bara andas sin egen luft inne i maskerna under de där timmarna i klassrummet, och om det gjorde det vore det säkert farligt i sig.

 

Förberedelser innan skolstart i år. Maskproduktion.

 

”Hur ska detta gå” och ”Gud bevare oss” skrev alla mammor i whatsappgrupen för mammor, och det tog lång tid innan jag förstod att de inte var bekymrade över att barnen skulle ha mask hela dagen, att de skulle vara tvungna att äta lunch klockan elva för att hinna med en buss som inte passade så bra, och att de skulle vara hemma vid åtta på kvällen om vi inte åkte och hämtade varje dag. De var bara oroliga för att de kanske skulle bli smittade.

Nu har vi vant oss vid det konstiga schemat och jag har fixat ihop en samåkningsgrupp som underlättar lite. Barnen verkar till och med ha vant sig vid maskerna, vilket väl är en lättnad men ändå gör det mig ledsen, att de ska behöva vänja sig vid sådant. Häromdagen hade de skolfotografering och när jag fattade att de skulle få ett skolfoto där alla har mask blev jag så ledsen, och jag hoppas så att det blir det enda. ”Det där året då alla hade mask”.

Selfies med kompisarna ser ut så här nu.

 

Ledsen blev jag också när jag såg en bekants bröllopsfoto. En tjej från byn som gifte sig och inte ville ställa in utan krympte bröllopet till de 50 gäster som var tillåtna och på bilden från kyrktrappan och från festen också har alla mask. Maskerna matchar inte ens finklänningarna, men även om de gjorde det skulle det se hemskt ut. Som något ur en läskig film, som vi alla är med i.

 

Det tjatas så om att maskerna skyddar, men varför hjälper inte det då? Nu ökar dödstalen igen, trots masktvång, och därmed skärps restriktionerna igen. Tanken bakom är väl god, men när reglerna är ologiska blir jag lite obstinat. Nu får man inte vara ute mellan 23 och 05, vilket jag inte begriper alls. Varför skulle man vilja vara ute då, och om man var det, vem skulle man smitta? Varför får man trängas under veckorna, men inte gå ut efter klockan ett på helgen?

Före klockan ett

Före klockan ett

 

Apropå maskdebatten älskar jag den här gubben, som gör följande iakttagelse kryddad med diverse svordomar och en väldigt utpräglad dialekt från norra Portugal, där de tydligen svär mycket. Fritt översatt: Här står jag och funderar. ”Om jag släpper en fis nu så går den ju rakt igenom både kalsonger och byxor och det stinker som sjutton, så hur i helvete ska den här tygbiten kunna stoppa ett virus? Nej, gå över till grannen, käka lite chouriço och drick lite vinho verde. Det är det som är livet. Den där covid kan dra åt helvete!”

@omeupaieeu

❕? VIRUS VS PEIDO ?❔O meu pai comeca a fazer vidios sozinhos,daqui pouco tempo ja nem precisa de mim ? #virus #covid19 #mascra #humour #paiefilha

♬ son original – ? OMEUPAIEEU ?

Jämförelsen med fisen låter ganska vetenskaplig tycker jag faktiskt, men tyvärr är det ju en hel del smittspridning i norra Portugal. Mest där faktiskt, och i våra trakter, så det där med grannen kanske ändå måste vänta. Vet förresten inte vilken granne jag skulle hänga med då. Helst inte den som går på om att allt är en konspiration och inte eller den som går promenader med mask. Det kan tilläggas också att konspirationsgrannen förlorar enorma summor och eventuellt kommer att förlora sitt företag om detta fortsätter, medan maskgrannens företag inte påverkas alls.

Typ så: ”Vi behöver betala våra räkningar” ”Pappa, jag är hungrig!” på ena sidan, och på andra sidan ”Jag är helt för karantän”

 

Vi passade i alla fall på att röra på oss före klockan ett på söndagen också. Vi åkte inte buss och vi åkte inte till köpcentrum. Nu hade vi handlat hem allt vi behövde och bil har vi ju, så på söndag morgon åkte vi till stranden. Surfa bör man och det får man, fram till klockan 13. På stranden var allt nästan som vanligt, konstigt nog.

När man surfar behöver man inte ha mask.

Framåt 10 började surfskolorna dyka upp.

När man fikar behöver man inte mask. Att servera brunch vore kanske en bra idé nu när de inte hinner servera lunch?

Hundar begriper inte det där med social distans. De nosar varandra i rumpan som om de vore odödliga.

 

”Skulle vi inte vara inne idag?” sa den lilla tanten med de tre små hundarna. ”Jag gick hemifrån för hundarna måste ut, och tänkte att nu blir jag väl stoppad av polisen, men här är det ju full rulle som vanligt”, konstaterade hon. ”Och efter ett ska alla gå hem…”. Hon skakade på huvudet, och sa att ”Man begriper ingenting”. Och det gör man inte. Flera surfare frågade mig hur mycket klockan var, och jag tänkte på Askungen och det magiska klockslaget. Klockan ett skulle vi alla förvandlas till pumpor. Klockan tolv åkte vi hemåt, och till min förvåning ser jag så att det är bakluckeloppis vid marknadsplatsen. Som jag saknat marknader! Inte en marknadsdag sedan i mars, och det är en av mina favoritsaker att göra. Vi hittade faktiskt en parkering och hann gå en vända.

Sverker och Jonna stannade i bilen med hundarna eftersom vi ändå bara hade två masker med oss, men Frida och jag gick loss på skålar och kaffemuggar och två par arbetsjeans till Sverker 10 Euro fattigare åkte vi hem och stannade sedan snällt hemma resten av dagen.

Jag trodde faktiskt marknaderna stängt ned helt redan i mars och jag har saknat dem så och även undrat hur nu de som säljer på marknaderna nu försörjer sig. Nu vet jag inte om de varit stängda alls, eftersom Cascais borgmästare gick ut och sa att de måste stänga nyligen, i och med att smittspridningen ökat oroväckande. Sedan fick han tydligen kritik för diskriminering, och även för att det är ologiskt att försäljning utomhus ska förbjudas när inomhusbutiker får ha öppet. ”Samhällets mest sårbara ska inte drabbas orättvist” sade han. Det verkade ju vettigt, men i kommentarstrådar var det många som menade på att folk i allmänhet, särskilt de som betalar skatt och sociala avgifter och moms lydigt varje månad minsann också är sårbara och inte borde fråntas sin möjlighet att försörja sig, för det gör de ju. Många många.

Kring 40% av alla hotell och restauranger tvingas lägga ned. Folk blir arbetslösa. Det är oroande, speciellt i ett land där turismen varit största inkomstkällan och det är glest i det sociala skyddsnätet, och då menar jag statens. Det finns en anledning till att folk jobbar för en minimilön på 635 Euro/månad, och att byggjobbarna på bygget vi har som granne sliter hund för 4 Euro i timmen. Segurança social är både fattigare och snålare än försäkringskassan och de behöver ju också få in pengar för att kunna dela ut dem till folk som nu blir av med sina försörjningsmöjligheter.

 

Cascais borgmästare visar på sociala medier att han är solidarisk med marknadsfolket. (och fick skit för det också)

 

I en annan tråd någonstans angående detta läste jag kommentaren ”Vad ska folk med jobb till om de är döda?” som för att understryka att det viktigaste av allt är att stoppa smittan och rädda liv. Det är svårt att säga emot det, men samtidigt är det ju så att detta heller inte håller. Inte i längden. Folk måste få försörja sig. Vi kan inte leva resten av våra liv med mask. Smittan måste stoppas. Ganska mycket moment 22.

Den här lördagen är vi i alla fall hemma hela dagen, för Jonna har fyllt år och har därför två kompisar här idag på ”kalas”. Det är en kompis för mycket. Nu får man nämligen bara vara 5 personer samlade om man inte tillhör samma familj. Om GNR kommer nu kan vi råka illa ut, och kanske är det nu vi blir smittade om vi inte blev det förra helgen när töjde på gränserna och var på stranden utan mask, och gick på marknad för första gången sedan i februari (?) fast det är undantagstillstånd.

Pyjamasparty med tårta som en av kompisarna hade med sig. Kanske full av virus?

 

Grannen med masken (hon på promenaden) påstår att det mesta av smittspridningen sker i hemmet. Smittan sprids inte alls så mycket på arbetsplatser och i skolan, utan när folk umgås på hemmaplan och slappnar av. Typ käkar chouriço och dricker vinho verde med grannen, eller släkten, som att viruset alstrades och förökade sig när vi slappnar av. Hemma. När man har pyjamasparty och äter tårta. Därför kanske julen med måste ställas in i år, säger Portugals Tegnell, eller om det var premiärministern, men man får åka och köpa julklappar. Om man har mask. Men bara före klockan ett på helgerna, och det är hemma man får viruset, så därför får man knappt gå ut. Jag fattar verkligen ingenting.

Det måste bli slut på familjesammankomster i hemmet!

 

Imorgon förmiddag åker vi nog till stranden. Världen kanske håller på att gå under, men på stranden där ingen har mask känns det nästan som vanligt. Nu också, när jag sitter här och skriver, om jag bara  lyckats tänka på något annat och hade skrivit om något annat. Barnen som suttit i samma klassrum med mask på större delen av veckan bakar nu cupcakes iklädda pyjamas.

Himlen är lika blå som när vi var lyckliga utan att veta om det, men ändå är allt förändrat. Om Jonna frågar mig idag vad det är som händer blir svaret detsamma som i januari. Jag vet inte riktigt gumman…..

Kommentarer
  1. Bra skrivet, summerar eländet så bra. Vi har samma undringar som ni och är lika förbryllade. Den 29:e nov. anlände jag med flyg till Lissabon från Stockholm på em och eftersom viruset har större huggtänder efter lunch så var mitt eftermiddagståg inställt. Så istället för att hålla distans på tåget så tvingades jag in på hotell och besöka restaurangen både till moddag och frukost. Men vid entrén så fick man gå genom skobad – eftersom viruset är luftburet????

    • Så idiotiskt – antagligen fler på fm-tåget också eftersom de ställt in tåg. Hoppas du kom fram bra i alla fall och att allt är bra, bortsett från det här eländet. Man får vara tacksam över att man inte tillhör de som drabbas mest på det ena eller andra viset, varken av virus eller restriktioner och man får anta att de som bestämmer gör så gott de kan och menar väl, men ibland undrar man.

  2. Bra skrivet, Åsa! Ditt inlägg utstrålar verkligen hur krångligt, ologiskt och samtidigt komplicerat läget är. Här i Sverige litar man mycket på att folk ska tänka själva och använda sitt sunda förnuft. Ändå trängs folk i kollektivtrafiken, i köpcentrum och på svartklubbar.

    Det värsta är att det inte ens hjälper att tänka att man själv är duktig. Det verkar ju nämligen så som att viruset inte vet vad vi gör: om vi är hemma, om vi träffar en snäll kompis eller om vi åker rulltrappa i ett köpcentrum innan kl 13. Det verkar ändå hoppa som det vill mellan människor. Här sägs det också att det sprids mest i hemmiljö. Det verkar vara de långvariga sociala kontakterna inomhus som är ”farligast”. Men ja, då blir det ju extra motsägelsefullt att säga att folk inte får gå ut vissa tider. Styr man HELA befolkningen till att bara vara ute kl 07-13 (eller vilka tider det nu är) så säger det ju sig självt att det blir extra trångt då, särskilt i ett tätbefolkat område. Skulle man däremot upprätta något slags schema, så som de hade i Spanien under försommaren, att vissa får vara ute då, andra då, så kanske man sprider ut folk lite? Jag vet inte. (Samtidigt var de tiderna värdelösa eftersom barnen bara fick vara ute när det var som varmast, om jag minns rätt.)

    Ja, ibland känns det bara som om de som styr de styr för att de har makten att styra. Sedan vet de inte vilket håll de styr åt, och deras konsekvensanalys verkar vara nära noll, eller på minus, i vissa fall.

    Här (i la Suede) är det mer: alla får ta sitt eget ansvar och gör ni inte det så blir vi som bestämmer sura. Men vi kan inte lagstifta om allt, utan tänk nu själva och ställ in, boka av, skjut upp (tänk om han sagt fel, typ: ställ upp, skjut av, boka in. Det hade kunnat bli konstigt).

    Jag tycker ändå Löfvens tal igår var bra. Det berörde mig och jag känner att jag måste verkligen vara sträng mot mig själv nu och hålla på restriktionerna stenhårt.

    Samtidigt landar jag i detta: Vi gör så gott vi kan! Och ja, jag hoppas denna skiten är över snart!

    (På temat som när vi var lyckliga och inte visste om något har jag förresten skrivit denna text: http://tovetankar.blogspot.com/2020/06/minns-du-rafven.html)

    • Ja jag minns räfven, eller texten om den! Den var bra!

      Det ligger nog lite i min natur också att tycka restriktioner är obehagligt, och är de inte logiska blir det svårare för folk att respektera dem. Man märker på sociala medier att folk undrar vad sjutton de styrande håller på med. Men, som sagt, de menar väl väääl. Vi får hoppas allt detta snart är ett minne blott.

  3. Vilken fin rubrik du har på senaste inlägget. Verkligen tänkvärt. Och intressant att läsa om hur ni har det nu. Dyster läsning men hela världen är ju dyster nu. Vi får verkligen hoppas att det blir bättre snart! Överallt. Så hemskt också med alla arbetslösa och alla konkurser. Finns det liknande socialtjänsten vi har i Sverige i Portugal för de som mist sin inkomst?

    • Ja, det finns men det blir ju inga stora summor och det tar sin tid att få ut pengar. Den kassan behöver ju också fyllas på för att räcka till alla som kommer att behöva den. Vi får hoppas på en vändning och hjälpas åt att göra det bästa av det hela tills dess, och försöka hålla modet uppe. Promenader och frisk luft hjälper mot allt tycker jag så jag hoppas de inte stänger in folk mer än nödvändigt..

  4. En sak till om mask: regeln är att man ska bära sådana utomhus om man inte kan hålla avstånd på 2 meter och om det inte hindrar det man gör.

    Jag kryssar mellan trottoarer och gör vad jag kan för att hålla avstånd, och tar inte på mig ansiktsmask mer än när jag är på platser där det inte går. Och nu ska jag gå ut och springa min långa söndagsrunda alldeles maskfri!

    • Jag ser nästan aldrig någon utan mask, så rädslan är nog ofta större än förnuftet. Folk som går längs vägen eller väntar på bussen mol allena har mask, men själv har jag den så lite som möjligt. Bara när jag går in någonstans eller möter folk och det inte finns utrymme att väja. Det är väl så det är tänkt.

      Tillägg: Läste just denna med ”skräckbilder” på hur folk går omkring på strandpromenaden utan mask och social distans. Jag ser inget farligt på bilden, och tycker nog det vore läskigare om alla på bilderna hade mask. Där sitter också folk och fikar (då behöver man inte mask) men bara fram till 13. Smitta kan alltså spridas på förmiddagen, samtidigt som man kraschar ekonomin då restaurangerna måste stänga vid 13. Nästa steg blir att strandpromenaden stängs helt. https://www.cmjornal.pt/sociedade/detalhe/fotos–passeios-sem-mascara-e-sem-distanciamento-fisico-no-paredao-de-sao-joao-do-estoril-veja-as-imagens?sid=992588&fbclid=IwAR0Mlwm3lRhrR3iGn9NMBNxQXThbRn7Pwl1Vut-STpLr0kVnRv5J0aX0bng

      • Nu är ju Correio de Manhã den värsta tabloidblaskan i Portugal, men visst, folk läser ju den och därmed kan man inte förkasta vad den skriver. Det är sorgligt hur mycket folk måste smutskasta varandra i den här soppan vi alla trots allt sitter i. Just detta att ha för sig att man ska stänga platser där folk kan umgås utomhus, som är det säkraste sättet att umgås på, gör mig vansinnig. Liksom detta att folk ska tala illa om varandra och om hur man gör.

      • Hej Åsa och ni alla, här utanför Tomar Portugal, använder man mask men man tar det ganska lättsamt, och jag upplever det som att ingen är missnöjd, masken är ju inte till för att skydda Dig, utan för att du som kan ha smittan behåller den i masken.

        • Ja det är sant och säkert vettigt men för många innebär det att man måste gå med mask hela dagen, på jobbet till exempel. Jag säger inte att man borde strunta i mask och regler, bara att det är en tuff situation för många och att jag hoppas det är över någon gång!

  5. ”No tempo em que festejavam o dia dos meus anos, / Eu era feliz e ninguém estava morto” (Alvaro Campos, hela dikten finns här http://arquivopessoa.net/textos/20).

    Om hela situationen skriver Isabelle mycket bättre än jag själv kunnat göra.

    Specifikt om Portugal så har det varit rörigt i reglerna sedan de började försöka angripa andra vågen. Jag reagerade inledningsvis också med väldig irritation. Men det blir så här rörigt när man försöker stävja smittspridningen och hålla ekonomin gående på samma gång. Regeringen lyssnar på medicinsk expertis, det hyser jag ingen tvekan om. Men den typ av expertis som skulle behövas nu, den är nog illa utvecklad i de flesta länder, och det är den om hur man får folk att bete sig så att de minskar risken för smittspridning. Utegångsförbudet efter 13 på helgerna är förstås inte för att man inte ska vara utomhus då. Jag antar att det ffa är vad man trodde skulle behövas för att folk inte skulle samlas hemma och på restauranger och umgås över mat och dryck. Långa sittningar där man sitter nära, inte har ansiktsmask, pratar mycket, inomhus i trånga utrymmen. Så ser en typisk portugisisk familjesöndagslunch ut, i de familjer där man har sådana. Med tre eller fyra kärnfamiljer blandade, där folk jobbar och går i skolan på olika ställen. Alla tillsammans i mormors vardagsrum där man satt i iläggskivan i bordet och samlat ihop husets alla stolar så att alla får sittplats. Så vitt jag förstår vad man vet om smittspridningsrisk är det här den absolut bästa situationen. Sen tror jag också att en avsikt var att folk skulle fatta att nu är det allvar igen. Utegångsförbud säger det ganska brutalt. (Sedan att det kanske hade varit rimligt att låta restauranger med utomhusservering ha öppet i alla fall för lunch är vad jag tycker, men alla tycker ju något i den frågan, och inte alla tycker detsamma).

    Förra helgen var det så regnigt i Porto att jag inte hade lust att sätta foten utanför dörren när jag väl gjort alla ärenden på lördag förmiddag, och på söndagseftermiddagarna brukar jag vara hemma. Men igår blev jag väldigt rastlös, så jag stoppade vattenräkningen (om jag skulle bli stoppad och ifrågasatt om huruvida jag var långt hemifrån) i ryggsäcken och gick ut. Två gånger till och med. Först för att köpa fisk, för det är alltid så väldiga köer på förmiddagen. Precis som vanligt på lördagar var det nästan den enda affären som var öppen, för i de traditionella kvarter där vi bor stänger handeln vid ett på lördagar. Det stod en polisbil på andra sidan gatan, men de var inte ute för att kontrollera mig i alla fall, eller någon annan av de människor som var på väg någonstans med matkassar. I skymningen blev jag rastös igen och gick en promenad, liksom säkert tio andra som jag mötte på olika platser på de tjugo minuter jag var ute. Det var ingen som kollade oss.

    Man får ju vara ute för att motionera sig själv och hunden, och för att handla förnödenheter, och små affärer som säljer sådana (regeln är mindre 200 kvm och port mot gatan) får ha öppet.

    • Först var ju regeln att man fick göra ditten och datten, som handla, men sedan bestämde de att stänga allt för att folk inte skulle hitta kryphål och verkligen hålla sig hemma. I byn stängde allt vid ett. Igår kväll var mötte vi flera som var ute och gick faktiskt, vid solnedgången. Det gjorde de rätt i! Vi får hoppas att folk är förnuftiga och att det hjälper. Såg inga GNR eller polis här hos oss, men minns karantänen när de trålade här och ropade i högtalarna. Ryser vid minnet och nog förstår jag att avsikten är god, men får polisstatsvibbar och tycker det är obehagligt. Sedan jag skrev sist har de infört nya regler…

    • Ska läsa dikten nu! Tack! Upprepar citatet jag använde i svaret till Vanessa, apropå regler hit och undantag dit, men som passar in på hela coronaeländet: ”Den som inte är förvirrad är inte (tillräckligt) väl informerad” (Quem não estiver confuso, não está bem informado”. A frase do editor e poeta brasileiro Carlito Azevedo)

      • Det är också väldigt bra sagt. Får mig också att tänka på Tomas Tranströmer:
        ”Den störste fanatikern är den störste tvivlaren. Han vet/ det inte./ Han är en pakt mellan två/där den ene skall vara synlig till hundra procent och den/ andre osynlig./ Vad jag avskyr uttrycket ”till hundra procent”!/De som inte kan vistas någonannstans än på sin framsida/de som aldrig är tankspridda/de som aldrig öppnar fel dörr och få se en skymt av Den/ Oidentifierade -/gå förbi dem!”

        Tycker du om poesi? Just den här Alvaro Campos-dikten känner jag till för att den finns på en CD med uppläsning av olika dikter av portugisiska författare. Den är väldigt fin, om man tycker om dikter upplästa av skådespelardamer av viss dignitet .

        Jag följer också kontot O poema ensina a cair på Instagram. Rekommenderas för den som tycker om poesi på portugisiska.

        • Tack för tips om poesi på facebook! Jag är ingen poesifantast, utan samlar mest på uttryck, men jag ska följa sidan!
          Tvivel och frågor är alltid sunt, och jag tycker det var roligt ( mitt i eländet) att det blev så mycket kommentarer och diskussion om det hela. /Åsa

  6. Tack Åsa !

    Vi får kämpa på här i Portugal och inte bara där, Sverige , Europa , Världen !
    Pandemin lägger sig till slut och vi måste bara uthärda med allt vad det innebär i umbäranden och svårigheter.
    Vi i Porto med Top- score siffror i COVID håller andan och hoppas att vi snart är förbi. Kämpa på!

    Göran i Porto

    • Folk i allmänhet tar det med förvånansvärt stort jämnmod tror jag. Inga upplopp eller manifestationer som på andra håll förutom nu då, när restaurangfolket fick nog. Masspsykos vet jag inte precis. De flesta har enorm respekt för viruset vilket är begripligt, speciellt med tanke på att man är rädd om sina gamla.

  7. Manga kloka ord fran sign Isabelle.
    I landet dar jag bor anvander vi mask. Det ar forbjudet att ga in i en butik bank osv utan mask. Jag tycker mask ar valdigt bra och ar overtygad om att den skyddar. Vissa manniskor haller inte avstand (otroligt) och om nagon hostar eller nyser vill jag ju inte garna ha deras baciller rakt i ansiktet.
    Alla manniskor maste ta sitt ansvar vilket verkar vara mycket daligt pa vissa hall.
    Laser man aven dagens svenska tidningar och ser bilder pa en smockfull tunnelbana eller gnall om varfor systembolaget inte har oppet tillrackligt lange – ja da blir man ju riktigt orolig.
    Ha en fin dag.

    • Jag kan hålla med om att det är en liten uppoffring att bära mask om det hjälper under en kortare period och i vissa situationer men inte i längden och inte ute i friska luften..

  8. Den där känslan när man tvingas följa ologiska beslut känner jag ju igen. Men nu verkar det finna fler ologiska restriktioner i Portugal än i Spanien. Visserligen får man absolut inte befinna sig på en strand eller i en skog, ensam eller tillsammans, utan ansiktsmask här, men man får fortfarande köpa alkohol fram till klockan 22 i mataffären om man vill, precis som innan. Fast här i Aracena stänger inte mataffärerna så sent.

    Jag tycker så mycket om bilden med symaskinen. Vilken hemkänsla. Jag har sett ut en vrå i ”vårt” hus (om det blir vårt) där jag ska ställa mammas symaskin.

    Så obehaglig situation när alla drog sig undan den asiatiska gruppen! Världen är galen. Helt galen.

    • Världen är definitivt galen och sedan jag lade ut detta har det kommit nya ologiska direktiv.

      Det är Frida som gillar att sy och har symaskinen framme i sitt rum ofta. Ibland syr hon rätt konstiga saker men maskerna är ju användbara, tyvärr.

      Lycka till med husplanerna!

      • Que realidade que estamos vivendo, complicado. Precisa de um pouco de balanço, talvez mais regras na Suécia e menos em Portugal ? Estou fazendo estágio no komvux e a falta de cuidado das pessoas me assusta um pouco. Espero que possamos voltar a viver relativamente normal em breve. Bom final de semana ?

        • Muito complicado mesmo. Mais balanço (um pouco de lagom) era bom e mais senso comum por todo lado. Temos de ter cuidado com o virus mas também há outros cuidados a ter, e é importante não perder a esperança que isso vai passar. Não pode continuar assim..

          Li isto hoje em relação aos restrições e excepções e acho que aplica à situação que vivemos com este virus: ”Quem não estiver confuso, não está bem informado”. (A frase vem do editor e poeta brasileiro Carlito Azevedo)

  9. Vilken lyx med en härlig text om dina tankar kring pandemin. Jag tror absolut att Kina och Ryssland ljuger om sina siffror. Jag tror att de europeiska siffrorna stämmer ganska bra, framförallt dödstalen som absolut inte stämmer överens mellan olika länder därför att om man inte har testkapacitet kan man inte sätta en diagnos, utan framförallt överdödlighetssiffrorna. Det är ju de bästa siffrorna men som blir sent tillgängliga.
    I Kina och Russland med flera länder dog ju fler än vad som sägs. Men färre än i Italien per capita eftersom de hade en extrem lockdown och utrotade viruset precis som i Nya Zeeland, Island, Finland där man hindrade viruset att ens ta sig in i landet alls. Vaccinerna fanns inte innan viruset och vi hoppas att det är bra vaccin som tas fram, de är säkert olika bra, men ingen vet ju innan vi testat dem i verkligheten. Kanske ger det bara en tillfällig skyddseffekt eller kan vi utrota viruset.
    Vet någon av de som bestämmer vad de håller på med undrar du? Det är nog ganska olika… De vet kanske lite mer än oss, eller har mer expertkunskap till hjälp, men samtidigt testar sig alla länder fram. Och lär sig av varandra. Och gör mycket fel och en hel del rätt. Eftersom det säkert stämmer att dödligheten är 0,5 % vet vi att vi räddar liv och att dödligheten skulle vara högre om sjukhusen kollapsar när folk dessutom dör av andra dödsorsaker.
    Jag tror att det som görs hjälper! Det tycker jag syns tydligt i statistiken. Lockdown införs och smittspridningen sjunker.
    Vilka restriktioner som behövs? Det vet nog ingen. Skola, restaurang, ansiktsmask. Tja kanske är ansiktsmasken mindre effektiv än en skolstängning. Bäst att stänga in äldre men inte humant. Bäst att bestämma att äldre inte ges en IVA-plats utan kan dö i hemmet… Det är väl att välja vad som är effektivt ur olika perspektiv. En ansiktsmask kanske är en kompromiss mellan att ha skolan öppen eller stängd. En app som alla använde skulle ju kanske vara bättre. Eller att folk var hemma med snuva. Att stänga landets gränser innan smittspridningen tagit sig in… Personligen vill jag ju inte ha ansiktsmask men mellan det och att stänga skolan tar jag gärna ansiktsmasken. Det är väl olika för alla. Om min ansiktsmask räddar bara ett liv är det kanske värt det? Sedan är det klart att restriktionerna drabbar ekonomin. Men ekonomin hade drabbats oavsett. Folk hade rest mindre av rädsla tror jag. Att alla länder stänger ner är ju för att det bevisligen kan funka (spanska sjukan) eller som i Nya Zeeland. Kanske republikanerna och Trump hade rätt och vi borde värdera ekonomin före äldre människors liv. Det är ju olika i olika länder. I Frankrike har man verkligen stöttat restaurangägare tycker jag även om det säkert blir konkurser i alla fall. Men här finns socialbidrag, a-kassa och folk dör inte av att förlora jobbet. I andra länder finns inte a-kassa. Olika länder kan ha olika lösningar?Jag tänker att var och en kanske bestämmer om man vill rädda en restaurang eller ett liv och att det är okej att inte vilja rädda liv eller hotell vilket man vill… Men att nu lever vi i ett samhälle och om vi vill rädda liv behöver alla samarbeta vilket leder till ”förbud” för det är vägen det landet valt. Att ha samhället delvis öppet är ju för att ha en delvis smittspridning. Det har ju inte med klockslaget att göra, men det blir ju lite som att säga att alla som heter Anna är hemma när det är lördag, allt för att minska kontakter, fokus är ju att minska kontakter, att vara hemma, just klockan är ju bara ett sätt att försöka ha ”halvöppet”… Men ju mer folk undviker varandra ju lägre siffror. Och vi vet inte vilken strategi som är bäst för vi vet inte vad som händer sen.
    Om ett vaccin fungerar är det rätt beslut att stänga samhället under en period i väntan tills vaccinet kommer. Om vaccinet inte funkar kanske det var bättre att ha ett öppet samhälle och den som överlever överlever men vi kan inte leva med restriktioner i evighet.

    • Ja, hur man än vänder sig har man i alla fall rumpan bak både rent konkret och bildligt, och i den här pandemin definitivt. Den där appen ville de införa tvång på här och var nära att få det också, men det gick inte igenom. Såg en rolig bilden apropå det, av ett äldre par (så som de kan se ut i Portugal på landet) som åkte traktor ”på väg till appstore för att installera den obligatoriska appen i sin fasta telefon”! 😉

    • Anledningen att en mask skyddar mot en droppe eller ett virus och inte mot en doftmolekyl (fis) är att det är som att jämföra en elefant med en mygga i storleksordning.
      Men du har rätt, en medicinsk mask skyddar bättre än en tygmask och forskningen är osäker! Tygmasken ska skydda mot saliv som kan ha jättemycket viruspartiklar i varje droppe och du blir mer sjuk om du utsätts för en stor dos virus än en liten dos virus…
      Det var vad jag hittade när jag googlade i alla fall.

        • Exakt en typ svavelmolekyl är 400 ggr mindre än ett coronavirus tror jag att det stod… Nu ägnade jag inte särskilt länge till att läsa om det för jag var för lat…
          Men ett coronavirus är ett mellanstort virus om det var 150 nm stort tror jag. Och passerar inte igenom en N95 mask om den används riktigt.

          • Där sprack fisteorin alltså! Det är ju goda nyheter egentligen, att viruset inte sprider sig lika lätt som fislukt! Jag har kollat på några ”studier” som delats om hur viruset sprids och utomhus i friska luften om man inte ”spottar”/ropar eller liknande och håller vanligt (svenskt) avstånd verkar det vara lugnt. På bussar och när man går in någonstans verkar det vettigt att ha mask. Klassrumssituationen är knepigare, och jag tror inte det är sunt att ha mask hela dagen. Det är i och för sig inte livsfarligt och det är ju viruset för 0.00017% av världens befolkning hittills om siffrorna stämmer.

          • ?”håller vanligt svenskt avstånd då verkar det vara lugnt” …..sorry men jag har tyvärr ännu ej sett en enda bild från Sverige där människor håller avstånd.
            Alla står mer eller mindre i klungor eller i kö och klänger på varandra eller så skall det gås på stor fest. Att vara bosatt i en storstad där just nu är nog ingenting jag skulle önska. Starka restriktioner behövs.

          • Yes. Tycker du uppfattar rätt. Det viktigaste är fysiskt avstånd. Mycket viktigare än munskydd. Och utomhus. Munskydd bör användas av medicinsk personal och inom äldrevården och verkar ha en effekt men osäkert hur stor och var. Kanske av vuxna inomhus! Jag tyckte synd om min 9 åring men som dina barn är han anpassningsbar och vill gärna ha en Nintendo mask… Men munskydd är väl bara ett komplement! Men risken för oss yngre är ju inte jättehög. Svår balansgång. Jag har gissat att vi kommer se en dödssiffra på 65 000 i Frankrike men vi får väl se hur snabbt medicin eller vaccin kommer.

  10. Tack för ditt långa inlägg som är väldigt intressant läsning. Vi kan känna oss lyckligt lottade här i Sverige där det inte är masktvång. Hålla distans är det som gäller och det känns nog så trist att inte få umgås som vanligt med de nära. Att inte få krama barn och barnbarn är det som känns värst för oss i riskgrupp.

    • Ja, det är det väldigt trist, med eller utan masktvång! Mina föräldrar har inte kunnat träffa sina barnarn på snart ett år!:( Det var inget vi kunde föreställa oss sist vi sågs..

      • Viruset är farligt, dödligt för några, men ska vi sluta leva?
        Beslutsfattarna vet inte hur de ska göra, därför får vi diverse underliga restriktioner, och hur många följer dessa?
        Jag känner några vuxna och barn som haft viruset, det var som en vanlig förkylning i några dagar, lyckligtvis!
        Jag är försiktig, men jag vägrar vara rädd hela tiden!

Lämna ett svar till Ingrid, Pombal Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *