En fika i Caparica

Det händer ibland att man vaknar på morgonen och undrar om det är bra vågor i Caparica. Man behöver inte åka dit för att ta reda på det, utan man kan surfa in på beachcam.com, men om man vill surfa på vågorna måste man förstås åka dit. Det gjorde vi häromdagen.

En klar dag ser vi Caparica på håll från vår balkong där det ligger på andra sidan inloppet, men för att komma dit måste vi åka in mot Lissabon och sedan över 25:e aprilbron och sedan ut mot Atlanten igen, fast nu i Alentejo, ”bortom Tejo”. Vi brukar skämtsamt kalla allt söder om floden för Brasilien. Inget ont om vare sig Brasilien eller Alentejokusten, men den skiljer sig så totalt från kusten norr om Lissabon.

Caparica är inte vackert och har nästan inget av en pittoreska skönhet och charm som många ställen längs kusten norr om Lissabon har, som Azenhas do Mar och Ericeira till exempel, men Caparica har en fantastisk strand som fortsätter till synes oändligt långt söderut, förbi Fonte da Telha tills den bryts av inloppet till lagunen.

caparica mars 2016 044

Den vackra stranden kantas tyvärr av ganska fula höga hus. Vissa av dem kan man med lite god vilja möjligen kalla art deco. Kanske var det en byggboom på vissa håll i Portugal under den tiden då denna typ av hus ansågs attraktiva. Nu ser det lite daterat och trist ut, men tro för den skull inte att Caparica inte är värt ett besök.

caparica mars 2016 033

Framförallt är det förstås stranden som drar folk, och den är så fantastisk och Caparica ligger ju så nära Lissabon att det är svårt att förstå att det inte är världens tryck på den capariciska bostadsmarknaden, och att inte turismen blommar här året om. Man skulle kunna ha en drömsemester här om man inte brydde sig om att själva staden inte är så vykortsmässig. Prisvärt boende finns det säkert och bra restaurangutbud. Morgonsurf eller en joggingtur längs stranden följt av ett dopp i havet och sedan en buss eller bulle eller hyrbil över floden in till Lissabon.

caparica mars 2016 010

Man kan bada och surfa i mars också

 

På sommaren sjuder Caparica av Lissabonbor som vill bada och kitesurfare som håller till lite söder om staden. (Här tänkte jag bomba er med bilder från sommarcaparica men det får bli ett annat inlägg för jag har så många bilder att visa från just den här dagen) Det är ju härligt det med men själv är jag förtjust i den där lågsäsongsatmosfären, och fick medhåll av den caparikiska/caparikanska servitrisen där vi åt lunch. Hon älskade också vintern i Caparica. ”Lugn och ro för själen, och så vintersolen på det.”

caparica mars 2016 009 caparica mars 2016 030 caparica mars 2016 039

Det var inte meningen att vi skulle käka lunch. Vi skulle fika medhavd matsäck och surfa och sedan åka hem, vilket vi också gjorde, men däremellan blev det så att vi strosade iväg bortom höghusen och förlorade oss i gator och gränder.

caparica mars 2016 045

Stråket bakom strandbarerna, med Lissabonkusten i bakgrunden

caparica mars 2016 053

Granne med Atlanten

caparica mars 2016 088

Vinterstängt

caparica mars 2016 061

Skolbarn i Caparica på lunchrast.

Skolbarn i Caparica på lunchrast.

 

Runt ett hörn hittade vi en gata som påminde om öarna i Porto. En återvändsgränd i skuggan av höghusen, men glad ändå.  Gatan var dekorerad med målade hjärtan, blommor, fiskar och båtar. Blomkrukor, katter och hundar förstås och en tant som hängde tvätt och en gammal man som vattnade blommorna utanför ytterdörren.

caparica mars 2016 076

Vi första anblicken inte så speciell kanske men om man ser ned på gatan..

caparica mars 2016 079

”På den här gatan är jag född, här växte jag upp med bra människor som jag älskade”

caparica mars 2016 083

”Caparica är en saga som blivit tradition. Den gav sitt namn till Caparica som jag bär i mitt hjärta.” Dålig översättning säkert.

caparica mars 2016 080 caparica mars 2016 082

Någon annanstans hade mannen som vattnade blommor kanske blängt ilsket på oss och undrat varför de där okammade turisterna gick och fotade dikterna på hans gata, men nu är vi i Portugal, så mannen hälsade glatt och kommenterade det fina vädret och när jag frågade om gatan och målningarna berättade han att husen var gamla fiskarbostäder och att han och de andra som bodde på gatan hjälptes åt att måla gatan någon gång om året. I maj brukade de måla den och hänga upp färgglade girlanger så det var fint till festas populares, firandet av helgonen i juni.  Han trivdes väldigt bra på gatan, hade växt upp där och tänkte aldrig flytta. Det var så fin gemenskap sa han, och så tyckte han om att höra skolbarnen från skolan på parallellgatan skratta och leka på rasterna. Jag förstår honom. Barnskratten i kombination med de glada målningarna och den vänliga mannen i den poetiska gränden gjorde oss glada också.

caparica mars 2016 075

Den här var redan pyntad

 

Men nu var vi hungriga, och det var då vi hittade stället med paella och öl för 6 Euro och Portugals fräckaste kundtoaletter. Faktiskt så fräcka att jag inte kan lägga ut bilderna jag var tvungen att ta (när jag gapat färdigt) vare sig här eller någon annanstans, men om någon är väldigt nyfiken och över 18 och ber snällt kan jag maila en bild. Kanske.

Väggarna var fina och anständiga i alla fall.

Väggarna var fina och anständiga i alla fall.

 

Så kan det gå när man korsar floden.

 

Kommentarer
  1. Pingback: Bortugal | När barnen ringer från vägrenen

  2. På tal om över 18 men inte toaletter utan vaktkurer. Vi var i Belim idag och tittade på en fästning där du kunde fått ett ekivokt Kodakmoment för livet.

    Barnen gillar att vara i de små runda vaktkurerna som sitter på alla hörnen på portugisiska fästningar. Man kan titta efter sjörövare t ex. När barnen var på väg att springa in i en sådan kur började två amerikanska turister vråla ”Nej! Nej!!!” efter oss och vi blev först jätterädda och undrade om vaktkuren höll på att lossna och trilla ner i floden eller något annat dramatiskt.

    Men nä, det visade sig att ett turistande par bestämt sig för att- mitt på dagen, bland flera hundra andra turister varav många barn- ha spontansex i vaktkuren.

    Vi hann stoppa barnen som inte hann se något otillbörligt, men va’ ***?! : )

      • Ja, vem vet, paret hade kanske varit i Caparica, gått på toaletten och blivit inspirerade : )

        Vi har bott i Portugal ett litet tag nu men aldrig märkt ens en tillstymmelse till något liknande. Portugiserna är överlag oerhört korrekta tycker jag och det gillar jag. Typiskt att det är turister som besudlar andras kulturarv.

        Fast ditt fynd i Caparica kanske motsäger det? Eller involverade det också två medelålders franska turister med förkärlek för vaktkurer? : ))

        (Och så heter det väl Belem, inte Belim som jag först skrev.)

        • Nej man kan inte beskylla portugiserna för att vara oanständiga. Därför var Caparicatoaletten så himla oväntad../Åsa

  3. Japp, Costa da Caparica gör ingen strand- eller havsälskare besviken. På vintern, när jag var tonåring på 80-talet, brukade jag ta bussen till Costa bara för att kunna lyssna på havet. Vinterhavet är fantastiskt! Staden i sig… jag håller med att arkitekturer saknar dragningskraft men toan är jag nyfiken på.Vi brukar besöka Costa varje sommar och min dotter är bara fjorton år därför säger jag: Snälla Åsa, skulle jag kunna få reda på vad restaurangen heter och vore det möjligt med ett litet foto kanske? Hälsningar från en super grå Göteborg.
    /Manu

    • Restaurangen heter TascaRica och ligger vid torget! Jag vet inte om jag törs skicka ett foto men ni kommer ju dit i sommar själva? (: Åsa

      • Tack Manu vad roligt att du blev nyfiken! Jag hade läst den myten på språkkursen faktiskt! Det verkar som om många platser har sådana myter! Vår lilla hörna av vår lilla by har en egen myt, och så har vi läst om Boca de Infernos myt och några andra. Det är lite gulligt tycker jag med de här myterna! (Toabilderna är faktiskt lite för mycket..)/Åsa

  4. Vilken härlig känsla att förlora sig i de gatorna/gränderna.
    Du skriver så levande så jag tyckte mig för en stund stå där och samtala med mannen som trivs så bra och gillar barnens skratt och lek från den närbelägna skolan.
    Tänk vilka pärlor det finns på bara ”armlängds avstånd”

  5. Det var ett mysigt inlägg att läsa, hade lätt kunnat tänka mig att spendera en dag som den här, där. Jag är väldigt väldigt nyfiken på det där fotot! 😉 över 18 är jag också, med god marginal. 🙂 Trevlig helg!

Lämna ett svar till Åsa Winald Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *