Besök från Sverige!

Det skulle bli så roligt att få hit min väninna Catrina med familj under höstlovet. Hoppades vi. Men man vet ju aldrig!

Det är alltid lite nervöst att få besök. Att bli ansvarig för att någon annans dyrbara semesterdagar blir lyckade och minnesvärda. Det kan vara svårt att veta exakt vad de gästande har för förväntningar på arrangemanget. Dessutom har man ju vädret att oroa sej över, och som man inte kan påverka. Det kan ju regna en vecka i sträck, och då hjälper det inte riktigt vad man gör. São Martinho-sommaren kan ju inte vara för alltid, och nu är den nog på upphällningen.

Nystädat och soligt inför besöket.

Nystädat och soligt inför besöket i alla fall!

Tvättat fönstren till och med!

Tvättat fönstren!

Om det regnar horisontalt från havet flera dagar blir det inte så glassigt!

Om det regnar horisontalt från havet flera dagar blir det inte så glassigt!

Även om vi och våra familjer känner varandra sedan länge och har umgåtts en del så hade vi ju inte tillbringat en hel vecka ihop under samma tak. Säkert var de nervösa över hur det skulle gå de också. Varje familj är ju nästan som en egen liten kultur med sitt sätt att göra saker. Det kan bli konflikter och slitningar. De måste kunna stå ut med Sverkers tråkningar om hur trist allt är i Sverige utan att bli stötta och sura till exempel! Mitt kontrollbehov är inte heller att leka med, och barnen vet man ju aldrig vad de är på för humör.

De kan vara ur balans och sätta sig på tvären!

De kan vara ur balans och sätta sig på tvären!

Gäster vi ju haft en del som sagt, men hittills har vi inte haft besök av folk med barn under pågående skoltermin. Första året hade vi bestämt att det inte skulle kunna komma på fråga eftersom det var en stor omställning för tjejerna att börja i skolan här och vi ville fokusera på det.

Nu är vi ju inne på det andra skolåret och det har gått bra, tjejerna har landat i det nya, men visst var vi ändå lite nervösa för hur de skulle reagera när det dök upp lekkamrater från deras ”gamla”liv i Sverige, kamrater som fick vara lediga och hitta på en massa skoj på dagarna medan de själva skulle ha en vanlig skolvecka, upp och iväg på morgonen, inte komma hem förrän på sena eftermiddagen, samt sköta läxor och så vidare.

Vanliga långa skoldagar hela veckan + läxor!

Vanliga långa skoldagar hela veckan + läxor!

Så inför det här besöket var vi extra spända. Kanske hemska scener varje morgon, när de skulle i väg till skolan och inte fick stanna hemma och leka med kamraterna. Kanske regn och kallt, typ 15 grader både inomhus och utomhus. Det såg väldigt ostadigt ut under andra halvan av veckan. Kanske osämja och Lars Norén-stämning? Man föreställer sig det värsta men hoppas på det bästa!

Oron steg ytterligare när Jonna fick hög feber och låg sjuk två dagar innan gästerna skulle komma. Som tur var hann hon krya på sej, men nu stod kanske Frida på tur? Sedan den semestrande familjens barn? Kanske vi vuxna också?

Dessutom hade vi precis hämtat hem Frasse efter tre dagars sjukhusvistelse.

Dessutom hade vi precis hämtat hem Frasse efter tre dagars sjukhusvistelse. Men han smittade inte i alla fall.

När jag mötte på flygplatsen och skulle hälsa välkomna med portugisiska kindpussar var det första jag fick höra att det var bäst att inte krama eller pussa på det ena av barnen, då denna hade kräkts under natten inför resan och sedan under resan igen. Det kändes rätt troligt att det skulle bli sjukstuga hela veckan. Vi skulle antingen turas om att ha feber och/eller kräksjuka en efter en eller bli drabbade alla samtidigt. Jippi. Lagom tills alla blev friska kanske det dåliga vädret skulle komma!

Första morgonen gick det bra att få iväg tjejerna till skolan trots att det varit svårt att få dem i säng kvällen innan. De skulle ju prompt vänta uppe tills gästerna dök upp, strax efter läggdagstiden. De blev förstås rätt uppspelta, men så roligt att se igenkännandet och hur snabbt de började leka som om det inte var så att de inte hade setts på snart 1,5 år. Det är länge när man är barn!

Med bästisen i Sverige för 1,5 år sedan.

Med bästisen i Sverige för 1,5 år sedan.

Den magsjuke åkte förstås i säng direkt och var inte i form nästa dag utan hade feber och måste vila. Jag skulle på kurs i Cascais så jag tog med mej de de friska dit. Sverker fick vara hemma med sjuklingen. Han var ganska inne i sitt projekt och kunde strosa runt i Cascais en annan dag, sa han.

Projekt på gång. Den spruckna bakugnen ska rivas!

Projekt på gång. Den spruckna bakugnen ska rivas!

Här blir det perfekt med en bubbelkopp tycker Sverker!

Här blir det perfekt med en bubbelkopp tycker Sverker!

Vi hade precis kommit fram till Cascais när de ringde från skolan och sa att Frida hade 39 graders feber och måste bli hämtad genast. Jag åkte tillbaka i ilfart och hämtade upp henne, la henne i den lediga soffan, gav henne medicin och satte på en DVD. De hade ju i alla fall lite sällskap av varandra, sjuklingarna?! Men var var Sverker? Och luktade det inte lite konstigt?

Lämnar de friska gästerna i Cascais

Lämnar de friska gästerna i Cascais

Sverker stod nere vid nedre infarten till vår tomt och stank. Det hade blivit stopp i någon avloppsledning så det vällde ut en illaluktande sörja över vägen nedanför vårt hus. Det var i vårt hus det blivit stopp. Det var Sverker som måste rensa. Han var snart klar säger han, så jag åkte tillbaka till Cascais och kom lite försent till min kurs.

Avloppskatastrof förhoppningsvis avvärjd!

Avloppskatastrof förhoppningsvis avvärjd!

Catrina med familj hade sju dagars semester framför sig hos oss. Inte ens en hade gått ännu. Redan två sjuklingar i soffan och stopp i avloppet. Lite mulet var det också fast det skulle vara sol.

Vacker glaskonst som Catrina gjort och tagit med till oss!

Vacker glaskonst som Catrina gjort och tagit med till oss!

To be continued…

Kommentarer
    • Vi har gott om plats så man kan sprida ut sej och stänga om sej. Så länge besöken är utspridda och lagom långa är det trevligt att dela med sej av vårt nya liv! Hade vi en egen lägenhet med eget kök så gäster kunde sköta sej själva skulle vi nog fundera allvarligt på att hyra ut, men nu handlar det ju om släkt och vänner, så då känns det naturligt att man lagar mat och äter tillsammans och umgås! Trevligt, men stort ansvar som sagt, för man vill ju att det ska bli lyckat och man kan inte påverka allt! Hittills har det gått bra tycker /tror vi! Både vi och vänskapen har överlevt!

Lämna ett svar till Anna o Jan - Man ser floden Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *