När man tröttnat på sol och bad

Vad ska ni göra ni när ni tröttnat på sol och bad? frågade en bekant några dagar innan flytten. Just där och då tyckte jag att det var en av de dummaste frågorna jag hört, och vi fick ändå ganska många konstiga frågor. Jag tror inte ens jag svarade på frågan, men om jag svarat hade jag kanske kunnat säga något i stil med att bara för att Portugal har en lång kustlinje med många fina stränder och ett klimat som hör till de soligaste i Europa betyder det ju inte att det finns mindre att göra här än i länder med färre stränder och mindre sol. Frågan hade kanske varit mer befogad om det varit så att vi skulle emigrera till en Söderhavsatoll, men det skulle vi ju inte.

Jag hade också kunnat svara att man inte kan tröttna på sol och bad, för det var jag helt övertygad om att man inte kunde. Finns det något jag älskar och inte skulle vilja leva utan i livet så är det känslan när kroppen – helst i förväg uppvärmd av solen – klyver vattenytan. Det är som att födas på nytt varje gång, i alla fall för mig, och då är jag ändå familjens badkruka om man jämför med de andra. Det är nästan konstigt att de andra i familjen inte har gälar, fjäll och simhud mellan fötterna.

Hunden är kanske lite motvillig i och för sig..

 

Inte heller kan man väl tröttna på solen? Det är något med solen – antagligen ljuset och värmen den avger – som gör att det känns mycket lättare att leva när den skiner än när den lyser med sin frånvaro. Eller kan man tröttna på den? Det visste jag inte när jag fick frågan, eftersom jag levt i stort sett hela mitt liv i länder där solen skiner sparsamt. Vad händer egentligen med en när man lever på en plats där solen skiner 320 om året? Det vet jag nu.

Det som händer när solen skiner i stort sett dag ut och dag in år ut och år in är att man slappnar av. Man släpper sakta men säkert taget om Thomas Ledins ”Solen skiner kanske bara idag” och inser att det är okej att stanna inne och skriva ett blogginlägg fast det är tjugofem grader varmt och soligt ute.  När man blivit röd som en kräfta av sitta i solen som en annan turist några gånger för mycket inser man att det kanske till och med är bättre att sitta inne mitt på dagen, eller i alla fall i skuggan.

Efter fyra år kan man också nästan (men bara nästan) alldeles utan ångest ägna en heldag åt att städa inomhus fast dagen är som gjord för att tillbringas på stranden. Man kan sitta på pendeltåget på väg till jobbet och utan att gräma sig (alltför mycket) se folk iklädda bikini ligga och sola eller simma runt i vattnet. Man kan se folks semesterbilder på facebook utan att bli avundsjuk, oavsett var de ligger och steker sig med drinkar i hand.

Slutdreglat över resebroschyrer!

 

Man är mätt. Det betyder inte att man är trött på sol och bad, utan att man är nöjd och belåten, att man inte längre behöver vara svältfödd efter sol och bad på det där viset som man minns att man var mellan september och juli. Det betyder att man inte behöver känna sig stressad över sommarens förgänglighet under de futtiga veckor den varar.

 

Härliga dagar med sol och bad i Sverige. Men så få!

 

Här varar den så länge att man aldrig behöver skynda sig att bada och sola så mycket som möjligt. Det tog ett tag innan vi fattade det, men nu börjar det sjunka in. Sommaren är inte kort. Den kommer inte att regna bort. Solen skiner inte alls kanske bara idag utan alldeles säkert i morgon också. Sommaren har officiellt inte ens börjat och redan har vi fler stranddagar under bältet än efter valfri sommar i Sverige.

Härliga stranddagar året om

Uppskattar man för den skull sol och bad mindre? Mitt svar är nix, men samtidigt är det svårt att förneka faktum. Faktum är att om man skulle rita upp ett diagram över antal dagar vi tillbringat på stranden solandes och badandes sedan vi flyttade hit så skulle statistiken visa att vi solar och badar mindre för varje år som går.

 

Den där första sommaren var vi på stranden 9-5 fem dagar i veckan nästan.

 

Den andra och tredje kanske lite mer sällan

Man får räkna bort att Sverker förstör statistiken lite med att envisas med att surfa eller vindsurfa varje dag (och ibland två gånger om dagen), men han åker å andra sidan nästan uteslutande till stranden för vågornas eller vindens skull och inte för att sola och bada. Som familj åker vi också mer sällan dit bara för att sola och bada nu än tidigare.

Det betyder inte att vi tröttnat. Det är bara så det blir när man inser att man bor här och inte kan skjuta upp allt till morgondagen bara för att det är soligt och fint väder. Semestern är över. Allt fler dagar fylls med jobb, skola, kompisar, ärenden, aktiviteter och saker som ska fixas som inte tar någon hänsyn till om det är 18, 28 eller 38 grader i solen. Livet går vidare under en klarblå himmel.

I ärlighetens namn måste jag faktiskt också erkänna att jag ibland blir glad över att vakna till en himmel täckt av moln. Det betyder att löprundan blir mindre svettig och att jag inte behöver kladda på mig lika mycket solfaktor.

Hurra! Springväder!

 

Det betyder också att jag inte behöver bli alldeles klibbig av svett redan på vägen till jobbet, men bara om det är sommar. Är det däremot vinter behövs det bara en mulen dag för att jag ska få lite panik och längta efter solens värmande strålar.

Svaret på frågan vad vi ska göra när vi tröttnat på sol och bad är att vi nog aldrig kommer att tröttna. Varje dopp i havet är fortfarande en religiös upplevelse och varje dag på stranden bättre än en dag på vilket lyxspa som helst, men vi solar och badar inte lika ofta, helt enkelt för att vi med tiden fått ett mer avslappnat förhållande till vädret och årstiderna. Vi kan helt enkelt göra saker som vi vill göra och saker som vi behöver göra med mindre ångest och stress över väder och årstider och varva allt med en lagom dos sol och bad och surf, och aldrig mer längta bort.

 

 

Kommentarer
  1. Pingback: När vackert väder inte är vackert | Världen sedd inifrån

  2. Vad härligt ni har det!
    Jag kan sakna svenskt väder. Snö, is, bitande vindar, juldekorationerna i Stockholm, mörker och till och med lite slask…
    Svensk mat har jag nästan slutat sakna.
    Men jag har bott utomlands i nästan halva mitt liv och kanske inte konstigt att jag romantiserar svensk vinter. Men aldrig bott nära hav och strand som ni gör. Inte än :o) för jag älskar att bada.

    • Det är lätt att romantisera tror jag. Såg en bild på gnistrande vintrigt Stockholm och tänkte att ÅH vad vackert och exotiskt, men så mindes jag hur kallt det var och hur lång vinterna var. Men den har sin charm, som alla årstider i lagom mängd. /Åsa

  3. Ja nu växer dina barn upp som första generationen utan förmanande föräldrar som säger – passa nu på att vara ute när det är väder… Så sa mina föräldrar och något liknande har jag nog sagt själv. Eller varför inte – sitter ni inne nu när solen skiner. Dina barn kommer att ha en tom plats i sin svenska, hur mycket ni än tränar 🙂

  4. Vilken knasig fråga ni fick! Idag har vi sol i Göteborg efter ett par dagar med regn. Jag var ute en stund på förmiddagen men sedan blev det så varmt (och ville inte bränna mig) så jag sökte mig in i skuggan igen. Måste vara skönt att ha möjlighet att hänga i sol och på strand när andan faller på snarare än som här, att känna att man måste gå ut för att det är fint väder ?

    • Jo man måste vara försiktig så man inte får för mycket sol och bränner sig, Bokstund! Hoppas vi får en solig sommar i Göteborg! /Åsa

  5. Härligt att höra att fler än jag uppskattar bad. Inte så att man njuter om det är iskallt men att ett bad liksom är mer än ett bad. En naturupplevelse, en stund med elementen.

  6. Jag kan också tycka att det är befriande med gråa dagar. Ingen sol som blänker in i skärmen på jobbet/hemma och ett fullgott skäl att dricka en mugg kaffe inne utan att skämmas. Iofs, jag skäms inte för det ändå. 🙂

  7. Kunde inte ha skrivit det bättre själv! Känner igen mig i allt av det du skriver och jag har hört fler säga det. Första tiden är man vid stranden varje dag men sedan avtar det. Som nyanländ eller som turist fattar man inte när bosatta berättar det. Men sedan gör man likadant själv.

    På vintern letar man upp solställena medan man resten av året letar upp skuggan.

  8. Jag blir nästan deppig av ditt inlägg, mest eftersom jag också skulle vilja ha det så. Jag känner som du; vilken lycka att vara så säker på att solen ska skina att man kan stanna inomhus en hel dag trots att det är vackert väder. Jag älskar svensk sommar – när det är varmt och soligt. Tänk om man bara hade kunnat vara säker på att det ska vara just sol och värme? Nu är ju allt så svårplanerat. Man måste alltid ha en Plan B för utomhusaktiviteter och semestrar: vad gör vi om det blir kallt och regnigt? Man måste packa shorts, bikini men också jacka och pyjamas. Nä, lycka för mig är att inte behöva fint väder som en lyx utan som en självklarhet. Tror aldrig jag heller skulle tröttna på det.

    • Det var inte min avsikt att göra någon deppig, B! De fyra årstiderna har ju sina fördelar de med, men frågan jag fick var onekligen lite skum. Det är i alla fall intressant hur klimatet påverkar en. /Åsa

      • Det är nog så att de flesta svenskar tycker om det svenska klimatet, och det är väl en himla tur att det är så! Generellt brukar ju folk verkligen gilla att sommaren tar slut så att man kan få kura inomhus. Jag önskar jag var mer så. Om man är lagd åt ett annat håll och inte gillar att kura i soffan (jo det gör jag iofs men inte åtta månader om året), kan man ju förstås alltid sluta gnälla och flytta istället, som ni har gjort. Tyvärr är ju inte alltid så enkelt. Men vem vet, en vacker dag så…. PS no worries, jag är sällan deppig särskilt länge! DS

        • Jag tror också att de flesta nordbor uppskattar kontrasterna och omväxlingen, men de flesta är nog överens om att vintern är för lång och sommaren för kort. Jag tycker det är skönt att slippa vintermånaderna men uppskattar ”vintern här. Att bo i ett land med tropisk värme året om skulle kanske bli för enformigt. /Åsa

  9. Kul läsning! Vi brukar vara i Portugal fyra veckor varje sommar och går till stranden alla dagar för att vi vet att när vi kommer hem igen blir det inte mycket mer bad. Det är svårt att släppa på solstressen!

    • Ja om man vet att man inte får mer sommar sedan måste man ju bunkra, Rebecka! Vintern här blir ju kall efter portugisiska mått mätt men man kan fortfarande sola och bada (i alla fall ta ett dopp!) varma dagar emellanåt! /Åsa

  10. Man kan roa sig med att vända på frågeställningen, kan man tröttna på mörker och grå himmel…? Hellre för mycket sol och bad alla dagar i veckan! Älskar när man känner känslan att det faktiskt är ok att vara i skuggan för att man är säker på att det blir en dag i solen i morgon också.
    Från en som drömmer om en flytt till solen☀️

  11. Väldigt intressant inlägg och något jag funderat på mkt på sistone och även tog upp på min Instagram häromdagen.. Vi i Sverige är solstressade. Vi längtar efter sol, vi kollar vädret jämt o ständigt och vi pratar om det ofta. När sen solen kommer så rusar vi ut som kor på kosläpp och om vi är inomhus får vi dåligt samvete. En hel semester kan till och med kännas bortkastad om den regnar bort, vilken press! Nu i sommar ska vi vara i Portugal i 6 veckor och jag har tänkt på det, att försöka ta det lugnt, inte känna solstressen, det är okej att inte alltid vara utomhus, vi kommer hinna njuta av solen.

    • Visst har nordbor ett speciellt förhållande till solen, Gloria och det är ju inte så konstigt när det är sådan brist på den. Inte så konstigt heller att det är annorlunda här, och att man ställer om sig efter ett tag. Det är absolut okej att inte alltid vara utomhus. De rekommenderar till och med att man håller sig undan solen de timmar den är som starkast. Jag reagerade på frågan mest för att det lät som att det inte skulle finnas något annat att göra, som att varma länder bara var till för semester, som om folk inte hade fullt upp med livet och annat här med. Fast jag antar att hon som frågade mest ville veta om vi hade några jobbplaner, om vi vi inte skulle få långtråkigt i längden. Vilket vi inte har. Fast en poäng har ju frågan egentligen. Man ska nog inte flyta söderut bara för klimatet utan välja en plats med omsorg där man tror att man kan knyta an till människor och samhälle och utveckla intressen och delta på något vis. Att ligga i en solstol tröttnar man på. /Åsa

  12. Jag blev faktiskt väldigt mätt på sol och bad under vår resa runt Europa. I början solade vi och badade massor. När vi kom till Makedonien hängde vi med datorerna inne i husbilen (trots att det var strålande solsken och fanns en fin liten strand) så länge att campingägaren kom och undrade om vi mådde dåligt, haha

  13. Det där med att slappna av är precis vad jag känner också, vad gäller vädret rent allmänt.

    Men inte riktigt vad gäller badandet. Här hos oss är det många nog dagar då det är för höga vågor, eller för kallt (och då är min smärtgräns ändå generös, 16 grader är OK), så jag får aldrig riktigt mitt lystmäte. Men så jobbar jag ju också och kan oftast bara bada på helgen. Vilket jag ännu inte gjort i år.

    • Nej att bada i Atlanten är inget för badkrukor, Annannan. Ibland är det ju rentav förenat med livsfara och då är det bäst att låta bli. Vi har tur som har lugnare vatten längs Lissabonkusten. (inloppet) Man hinner ju inte bada lika mycket när man jobbar, det är klart. Ni har nog kortare sommar än oss också. /Åsa

    • Vilken bra beskrivning av hur man reagerar på att bo i ett varmt och soligt klimat. Själv bor jag i Italien sen många år. Jag har ofta försökt förklara för släkt o vänner i Sverige att allt som hör vardagslivet till – skola, jobb, hushåll mm – måste göras även om solen skiner och havet är blått. Och även jag har dragit ner på badandet. Nu badar jag bara på stränder som jag verkligen gillar, vilket kan sammanfattas så här: nej till sand, nej till långgrunt. JUst nu, kl14, sitter jag så klart inomhus och skriver, för ute är det 29,5 i skuggan och fuktigt. Hälsningar från trogen läsare . Stella

      • Tack Stella! Visst är det så det blir! Det blir nästan kulturkrock när man har Sverigebesök som vill maxa stranddagar och sitta i solen! /Åsa

          • Ja, det där med att äta utomhus;
            hur svenskt är inte det. Även om man måste linda in sej i en filt eller, till motsats, ha en bordfläkt på gång. Äta ute MÅSTE man.
            🙂

            Bodde i en San Francisco förort i 20 år. Inget regn från maj till oktober, och sol varje dag. Efter ett tag blev det så man tänkte:
            ”Där är den där j-a solen igen.”
            Inga stränder i närheten, men tur nog en community pool.
            Är nog lite osvensk, för jag har aldrig tyckt om att ligga i solen.
            Stränder utan träd, får mej att
            känna mej helt oskyddad.
            OK, så min far var skogvaktare och mina unga år tillbringades
            lång i i Bergslagsskogarna. 🙂

          • Ja det behövs skugga också, helt klart! (fast riktigt den där j-a solen igen tänker vi nog inte, haha!) Vi äter fortfarande gärna ute, men under parasoll, i skuggan. /Åsa

Lämna ett svar till B Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *