Mamma, hur ska jag klara mig i Portugal?

”Mamma, var du rädd någon gång när du var liten, att du inte skulle kunna få ett jobb och flytta hemifrån  och sådant som man ska när man är vuxen?”

Så frågade min Jonna en gång när hon satt fastspänd i sin bilbarnstol i baksätet, på väg till dagis. Kanske var det en dag i november och kanske hade hon galonbyxor och gummistövlar och den där randiga plyschmössan, jag minns inte riktigt. Jag minns ju inte ens hur gammal hon var den där gången, men jag tror hon kan ha varit fyra.

Kanske i den här åldern?

 

När Jonna var fem flyttade vi till Portugal och sedan dess behöver hon varken galonbyxor, gummistövlar eller plyschmössa, men funderingarna och oron för framtiden finns kvar. Igår kväll när jag gick med henne till yogan frågade hon: ”Mamma, hur ska jag klara mig här i Portugal egentligen?”

Faktum är att jag själv undrat det ibland, men det sa jag ju inte. ”Varför frågar du det?” frågade jag i stället för att svara, och så pratade vi om det att hon ska välja riktning nästa skolår, vilket i princip betyder att hon ska välja vad hon vill bli när hon blir stor, och det tycker hon är läskigt.

Kanske har vi skojat för mycket hemma om det där. Det har blivit en grej, liksom. Så fort de är bra på något eller tycker något är kul säger antingen jag eller Sverker: ”Det där kan du ju jobba med när du blir stor!” och då himlar de med ögonen. Bakar de en god kaka säger vi så. Ritar de en fin teckning säger vi också så. Lär de hunden ett trick säger vi också så. Det där kan du ju försörja dig på! Kanske har det gått lite till överdrift, men det har väl liksom blivit en ovana vi inte kan sluta med, så som det ofta är med pappa/mammaskämt. Man tänker ”Säg det inte säg det inte säg det inte!” – och sedan säger man det. Igen.

Kanske har vi också sagt alldeles för många gånger att de portugisiska lönerna är löjligt låga och att vi inte fattar hur folk kan leva på dem. Små grytor har också öron. På Tiktok hade den lilla grytan också hört att i Sverige får man pengar för att man går i skola – är det sant mamma? – och här i Portugal får man ju väldigt lite betalt fast man jobbar – visst är det så mamma?

”Nja. Man kanske får lite pengar när man studerar i Sverige, möjligen ja, men visst får man betalt när man jobbar här? Bara lite mindre än i Sverige, men det finns ju annat som också är viktigt, eller hur? Folk har ju bra liv här i byn där vi bor i alla fall?” menade jag. ”De bor här och har jobb och gör saker de tycker om och så, försökte jag, fast de kanske inte tjänar så mycket”.

Annars kan du ju jobba i Sverige om du tycker det verkar bättre, föreslog jag när hon inte verkade så imponerad av mitt svar, men det fnös hon åt och påminde mig om att hon inte kan skriva och faktiskt knappt kan läsa på svenska. Nej, nu kan hon ju inte det, men hon kan ju lära sig om det skulle vara aktuellt. Det kanske är en bra idé fast ändå något jag hoppas inte ska bli aktuellt, eftersom jag vill att hon ska bo här där jag vill bo, men det är ju hennes liv. Hennes liv, och nu har hon börjat fundera på vad hon ska göra av det.

Jonna och jag åker spårvagn

 

Jonna i Lissabon

 

Jonna pluggar och pluggar, men vad ska hon bli? När hon vet vad hon vill bli – går det att leva på här? 

 

Sedan var vi framme och jag vinkade av Jonna vid yogatjejens grind och gick hemåt med hundarna och funderade vidare på Jonnas fråga. På hur vettigt det är att flytta sina barns framtid till ett land som jag vet att folk flyttar ifrån för att kunna försörja sig. Jag borde ju veta det om någon, som träffat så många portugiser som valt att flytta till Sverige för att överhuvudtaget kunna ha råd att flytta hemifrån och leva på sin lön, och de är ändå välutbildade.

Var femte portugis har utvandrat, och inte är det klimatet de flyttar ifrån. Det de flyttar från är de portugisiska lönerna. Minimilönen ligger i nuläget på 668 Euro/månad och det är där de flesta portugisers lön ligger. 

 

Någon sorts yogabild från en dag på stranden för något år sedan.

 

Klockan åtta hämtar jag Jonna från yogan och vi går hand i hand hemåt genom byn i gatlyktornas sken. Jag älskar yoga, säger Jonna. Då kanske du kan jobba med det, säger jag, och så skrattar vi, men egentligen är det ju inte roligt, och det vet vi bägge två.

 

 

Kommentarer
  1. Det jag tror att jag skulle skriva om här är att de låga lönerna är ett dilemma för hela samhället. Så mycket som 40% av alla hushåll hade så låg inkomst 2020 att de ligger under minimigränsen för att betala inkomstskatt. Eller, deklarerade så låg inkomst, ska jag säga, för en del utgörs alldeles säkert av egenföretagare som tjänar långt mer men inte deklarerar det. Alltså, allt det som kostar skattepengar i Portugal ska betalas av 60% av befolkningen plus andra skatter som moms och fastighetsskatt.

    Samtidigt är det ett antal skattefinansierade verksamheter som anställer många med minimilön (i omsorg) och som skulle kosta mycket mer om den lönen var högre.

    Men ekonomer säger också att den låga minimilönen gör det möjligt för ett antal företag som egentligen inte borde vara bärkraftiga att fortsätta. Gamla företag som harvar på i gamla hjulspår och som inte bidrar till ekonomin annat än genom att de anställer ett par personer på minimilön. Att det vore bra för ekonomin allmänt om en lönehöjning rensade i detta.

    En del av de företagen är väl förstås de gamla klassikerna som vi tycker om att se i stadsbilden.

    Så det är inte lätt det här!

  2. Pingback: Lämplighetstest och karriärval – Bortugal

  3. Det jag hoppas för mina barns framtid, är att de ska känna att hela Europa är öppet för dem, för studier och arbete. Dvs att valet inte enbart står mellan Sverige och Nederländerna, utan att de känner att de kan flytta till andra länder och vara trygga i att de grejar det, eftersom de grejade flytten från Sverige. Mina var ju tonåringar när vi flyttade, och tanken har hela tiden varit att återvända till Sverige, men vi blev kvar några år längre än planerat. Sen är det klart att man kanske inte flyttar till tex Italien eller Kroatien och pluggar, pga språket och bristen på engelskspråkiga utbildningar inom sitt valda område, men ändå.

    • Ja, så hoppas jag också att mina tjejer ska känna, att allt är möjligt helst! Jag har ju själv jobbat och studerat i flera olika länder och det är något jag tycker har varit värdefullt på många sätt. Att sträva efter att leva ett bra och rikt liv har alltid känts viktigare än att sträva efter en hög lön för mig, men det är ju förstås viktigt att ha någon sorts ekonomiskt trygghet också.

  4. Jag kommer ihåg att jag med tänkte på det där viset när jag var förhållandevis ung. Egentligen så har jag nog känt en sådan slags osäkerhet i hela livet när jag tänker efter. Fast det positiva med det är att jag fått en ganska stark ekonomisk drivkraft, vilket har hjälp mig mycket i livet och att jag kommit dit jag vill.
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    • För mig tog det ett tag innan jag över huvud taget tänkte på framtiden och sådant. Jag tänkte att jag klarar mig alltid. Oron kom nog först när jag blev mamma.

  5. Åh, så sorligt och fint skrivet. Precis det här frågade M mig igår: Tänkte inte Åsa och Sverker på att de flyttade sina barn till portugisisk skola? Hade de kollat upp vad den går ut på? osv… Jag ba: eh, nä jag vet inte om de tänkte på det…

    Men ja… livet. LIVET!

    (Han frågade detta apropå att vi pratar om VÅR framtid och att Spanien inte är ett alternativ osv)

    • Alternativet internationell eller svensk skola har vi inte ens övervägt på allvar faktiskt utan fokus har varit på att de skulle lära sig språket och få ett socialt sammanhang här. Vi kan ju inte flytta hit och ha som mål att de ska flytta härifrån. Jag undrar i så fall mer över de som flyttar ned och inte sätter sina barn i portugisisk skola eftersom de då inte kan ta sig in på arbetsmarknaden alls här i princip eller fungera socialt.

      Jag tror portugisisk skola ger dem bra förutsättningar för framtiden faktiskt, på flera sätt.

      Problemet är inte skolan utan lönenivåerna i Portugal.

      • Jag håller med dig helt och hållet! Det M tänkte på och som vi pratade lite snabbt om var alltså att i och med att man flyttar till ett annat land så sätter man också barnen i det landets skola, och inte i svensk skola i Sverige alltså. Varför den nu per automatik skulle vara så mycket bättre…

        • Jag är väldigt nöjd med val av skola som sagt och tror att de är bättre rustade för allt möjligt (livet, studier, arbetsliv ..) med den än de varit om vi valt annorlundq, men framtidsutsikterna är ju lite dystra ändå, om de ska jobba här.

  6. Hur är det med bidrag och statlig pension? Jag antar att skola och sjukvård är gratis? Medellönen i Sverige är tydligen 36 000 kr.

    • Före skatt, men i år (2021) är inkomster upp till 686 euro /månad tydligen skattebefriade, vilket innebär en ”bonus” på 27 euro / månad tydligen. Läste det nu.

      • Fast man betalar inte inkomstskatt om man inte tjänar mer än minimilön, så det blir samma.

        Återkommer med mer reflektion.

        • Ja, minimilön kanske har varit skattebefriad redan tidigare. Det jag läste nu var att löner under 686 Euro var skattebefriade just i år…

          Tydligen har man också 14 månadslöner av någon anledning, så då blir det 776 euro eller så per månad. Om det innebär att man inte är skattebefriad eller inte är lite oklart…

          Hur som helst är det alldeles för lite, oavsett om man slipper skatta 27 euro /månad eller inte.

Lämna ett svar till Rigmor Vänerlöv Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *