Alla dessa solnedgångar

”Alla dessa solnedgångar!” kommenterande någonmitt instagramkonto när jag lade ut min senaste solnedgångsbild, och visst var det många solnedgångar där ett tag.  Är det fortfarande. Det verkar vara solnedgångssäsong helt enkelt för det är ju inte bara jag och mina bilder av solen som går ned i Atlanten utanför Portugals kust gång på gång utan massor av andra människor som känner att de måste dela med sig av bilder av exakt samma sol som sprider sitt sista guld på andra håll. På västkusten, i min barndoms sjöar i Hälsingland, i skärgården, eller var nu folk tillbringar sommarkvällar och njuter av solnedgångar, men andras solnedgångar får ni se någon annanstans. Här är några av mina. Är ni redo?

Glöden i sanden!

 

Som ett stort gyllene utropstecken som avslutning på dagen. Med en segelbåt i som pricken över i, rakt utanför Cabo da Roca.

 

Vågorna vinkar godnatt till solen innan den försvinner helt och lämnar dem i mörkret tills nästa dag.

 

Visst är det något speciellt med dem? Alla dessa solnedgångar, samma sol som går ned, gång på gång. Överallt. Egentligen är det ju samma ständiga solnedgång som pågår hela tiden, allteftersom klotet snurrar. Samtidigt går samma sol ständigt upp någon annanstans, men det är en annan historia. Nu håller vi oss till solnedgångar, och sådana har vi väldigt vackra i Portugal. Vi flyttade ifrån en vacker solnedgång som hann spegla sig lite i Stockholms inlopp innan den smälte ned över Bogesundslandet men här bor vi granne med den vackraste sortens solnedgångar. Den sorten som speglar sig i havet ändå från dess horisont.

 

Okej, jag erkänner. Jag zoomade lite.

Utan zoom. Under årets gång flyttar sig solnedgången, så ibland går den ned bakom kullen till höger och ibland mer åt vänster i havet.

 

Kan man tröttna på solnedgångar? Ja, tydligen. Jag hade en gång en kompis som skrev ett vykort till mig när hon luffade runt i Asien. En klassisk bild på palmer i silhuett som inramning till solen som går ned i ett glödande hav någonstans i Asien. På vykortet stod det ”Nu är jag trött på dessa klyschiga solnedgångar, nu vill jag hem till vardag och tvättstuga!”, och så reste hon hem. Jag har inte kvar vykortet och inte kompisen heller, men jag lovar. Det är sant.

Klyschigt eller ej, själv tror jag inte jag tröttnar på alla dessa solnedgångar. Jag tycker gott man kan kosta på sig att visa fler bilder av dem.

Zooma in på glöden i sanden

 

Och segelbåten i den gyllene strimman

 

Zooma ut så man får med kvällssurfarna

 

Och den ensamma fiskaren

 

Man kan också kosta på sig att ta en extra lång kvällspromenad för att se solnedgången från första parkett.

praia p och arrabida juli 2016 110

Bada i den

Hjula i den

 

Hunden gillar också solnedgångar

 

Sverker tittar på solnedgången. Eller kanske han blundar och sover.

 

Det ser ut som vi var ensamma där, men det var vi inte. Där satt eller låg ju tjejernas idrottslärare och hånglade på en filt! Titta, vår gympafröken! sa barnen och sprang fram om hälsade och förstörde totalt den romantiska stämningen för pedagogen på sommarlov. Sverkers surfkompisar flumsurfaren och spanjorskan med hunden var också där i olika sällskap. Spanjorskan i sällskap med sin hund och kompis med hund och flumsurfaren i sällskap med fru och en alldeles färsk baby och kompis med fru och lika färsk baby, men de fick inte vara med på bild.

 

Jag var också där

Jag var visst också där.

 

Apropå gympafröken, på portugisiska heter solnedgång pôr-do-sol och uttalas då alltså porr-do-sol. Med det i bakhuvudet och min svaghet för ordvitsar var det nära att jag kallade inlägger för ”solnedgångsporr”, men jag ville inte skrämma bort känsliga läsare, så det fick bli det mindre tvetydiga ”Alla dessa solnedgångar” i stället.

Alla dessa solnedgångar som egentligen är samma eviga ständigt pågående solnedgång.

Och så kan man måla en på fasaden, som man gör här på ett café i Azoia.

Man kan rentav kosta på sig att måla en på fasaden tycker jag, som man gör här på ett café i Azoia.

 

PS. Har du också ett blogginlägg om solnedgångar får du gärna lägga in det i kommentarsfältet, som annars förstås också är öpppet för lovord för mina fina solnedgångsbilder och andra glada tillrop!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentarer
    • Jättefina bilder, A-mamman! Är de för små menar du? Går det inte bara att ändra, som i redigare och välja stor bild? Och betyder wordpressapp att du bloggar i telefonen? Det skulle jag aldrig fixa! Jag fixar knappt att lägga en kommentar hos någon annans blogg på mobilen. /Åsa

  1. Fantastiska solnedgångar!! 🙂 Förstår inte hur någon kan bli trött på att se sånt 😉 Jag har faktiskt tänkt göra ett eget solnedgångsinlägg, länkar här när det är publicerat 🙂

  2. Kanon fina nedgångar. Eller rotations bilder av Terra Firma. ( jag tråkmåns?)

    Väggen på cafeterian var väldigt fin.

      • Klippt ur Wikip.
        Terra firma is a Latin phrase meaning ”solid earth The phrase refers to the dry land mass on the earth’s surface and is used to differentiate from the sea or air.

        Terra är nog ett mer korrekt uttryck. Även haven snurrar ju med!

  3. Det BORDE bli tjatigt med solnedgångar, men det blir det ju inte riktigt. Jag gillar att naturen är fantastisk om och om igen. Underbara bilder! Och stackars gympafröken, haha, man kan nog sällan vara säker på att vara ifred med ett sånt jobb om man jobbar och bor på samma ort… 😉

  4. Jag saknade faktiskt vackra solned/uppgångar denna sommaren… Vet inte riktigt varför de inte blev riktigt magiska men troligen pga av dimma, moln etc. Annars är ju La manga fantastiskt för man kan se soluppgång i havet och sen 100mt se solnedgång i mar Menor. Jag tröttnar heller aldrig på solnedgångar….

    Fina bilder!

    • Tack Backstage och ja, det vill ju till att det är klar himmel, eller bara lite snygga slöjmoln eller så som inte förstör utan tillför lite mönster. /Åsa

    • Ja stackars gympafröken, som förresten är en han, Shetlandsfrun, men ändå kallas gympafröken här hemma. Fröken= lärare tydligen. /Åsa

  5. Otroligt vackert!! Det kan aldrig bli för många solnedgångar eller naturbilder öht, det är underbart med naturens krafter. Porriga solar är härligt det med ??

  6. Hahaha, solnedgångsporr! I like! Och jaaaa DET ÄR något speciellt över dem. Och NEJ jag håller inte med, man kan INTE TRÖTTNA på dem! Så, punkt.

    Jag blir helt förtrollad av varje solnedgång jag ser, och finner det lite melankoliskt. Det är liksom något som tar slut, dag blir till natt, och så är det så vackert. Man vill liksom bara fånga det, men plötsligt är det över.

    I mitt inlägg om Lake Tahoe delar jag också med mig av en vacker solnedgång: http://jennifersandstrom.se/2016/08/01/lake-tahoe-pa-sommaren/

    En annan favorit är min hemstad, Gällivare, som bjuder på midnattssol under sommarmånaderna. Det är lite som en solnedgång som aldrig vill ta slut: http://jennifersandstrom.se/2013/06/13/nar-spokstaden-fortrollas-och-blir-till-magi/

  7. Vansinnigt fina foton du tagit ???
    Det finns solnedgångar och så finns det solnedgångar!
    Du har inte tagit några tråkfoton iallafall !!
    Grymt fina

Lämna ett svar till Resfredag Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *