Gröna gubbar och röda prickar

Det var mycket jag blev förvånad och fundersam över i början av barnens första läsår i portugisisk skola. Det som förvånade mej allra mest alldeles i början var när Frida kom hem och berättade att hon fått grön gubbe och godis av fröken. Hon visade mej stolt i det svarta skrivhäftet som tydligen användes för information till hemmet, om läxor, och alltså även om uppförande under veckan som gått.

Man kunde få en grön glad smileygubbe om man skött sej bra, en gul gubbe om man skött sej sådär halvbra och en röd sur gubbe om man inte skött sej.
Alla som fick grön gubbe hade också fått en klubba men de andra fick inget utom själva gubben. Frida var väldigt nöjd med sin gröna gubbe och sin klubba. Själv blev jag lite fundersam…

Uppförande under veckan..

Uppförande under veckan..

Jag frågade Frida om hon inte tyckte det var synd om de som inte fick godis, men det tyckte inte Frida. De hade ju inte gjort som fröken sa. Blev de inte ledsna? frågade jag. Nej, inte alls, sa Frida. Tydligen inte så det märktes i alla fall.

Fridas fröken fortsatte med sina gubbar och klubbor. Hela läsåret. När Frida väl fick sin första gula gubbe, i december, tog jag mod till mej en dag och frågade fröken vad som orsakat den gula gubben. Jag blev nästan lite glad när fröken sa att det var för att Frida varit pratig! Yes! Hon börjar komma igång med språket! Det kändes ju väldigt positivt tyckte jag!
Fast det sa jag inte till fröken.

Frida har varit pratig! På portugisiska! Yes!

Frida har varit pratig! På portugisiska! Yes!

Hade jag ifrågasatt Fridas frökens system med gubbar och godis om hon varit en svensk fröken på en svensk skola, om jag varit på hemmaplan? Njae..jag är ganska säker på att någon annan förälder eller en hel drös säkert skulle ha hunnit före och att jag i och med det skulle ha sluppit ta tag i det.

När jag började jobba som lärare, 2001, skickade vi med eleverna veckobrev i pappersform att ta med hem varje vecka. Där stod om läxor och prov och annat, plus att brevet innehöll en individuell rapport om eventuell frånvaro, sen ankomst och/eller anmärkningar. Det var alltid något tjafs om dessa rapporter, ett gäng elever hävdade alltid att de inte kommit försent eller inte alls varit pratiga osv, men från föräldrarnas sida hörde man inget. Kanske de inte fick breven om det stod något negativt i rapporten?

De senast åren som jag var lärare fyllde vi i saker som frånvaro, sen ankomst, glömt material och anmärkningar på nätet, föräldrarna loggade in, tog del av informationen, pratade med sonen/dottern, som sa att fröken hade fel, jag är oskyldig, och så satte sej föräldern och mailade till läraren om att denne varit orättvis. Man kunde få lägga en hel del tid på sådan kommunikation om man hade otur.

Läste ni artikeln ”Dags att sparka föräldrarna ur skolan?” i ett tidigare inlägg? Erkänn att ni inte orkade! Här har ni en ny chans! ( men den är ganska lång…)

Fridas fröken har i alla fall ingen mailadress. Jag har i alla fall inte fått någon eller sett någon sådan. Jag undrar över vad jag gjort om Frida fått röda gubbar och kommit hem och sagt att hon minsann inte gjort något, att fröken var elak och orättvis. Det törs jag inte tänka på. Jag är så glad att jag slapp det!

Jag blev också väldigt lättad vad gäller Jonnas nya klasslärare. Tydligen körde hon inte med gubbar och godis! Jag vet en som jag inte tror skulle tolerera något annat än gröna gubbar och godis. Samma lilla tjej som enligt förskolefröknarna visade sej vara en riktig pratkvarn när hon väl lärde sej språket. Samma lilla tjej som konsekvent varje dag vägrade ha på sej rocken som alla andra hade på sej varje dag…

Alla har rockar utom Jonna, för hon gillar inte såna!

Alla har rockar utom Jonna, för hon gillar inte såna!

Men så kom Jonna hem, efter tre dagar i skolan och berättade att hennes fröken har ett annat system. Hon kör inte med gubbar utan med röda prickar. Har man fått tre röda prickar på en vecka får man sitta ensam vid en bänk i ett hörn en hel dag. Säger Jonna. Kan det vara så? Det vet vi inte ännu…

Jag vet att i en del av de grupper jag undervisade när jag var lärare skulle halva klassen ha suttit ensamma vid en bänk i ett hörn hela dagen, om jag kört med den metoden. Men det kanske beror på att de fått lajja runt utan konsekvenser i hela låg- och mellanstadiet, påhejade av sina föräldrar? (Oj, nu tog jag i!)

Jag vet inte. Kanske lite lagom är bäst. Lagom är visserligen ett ord som är ganska unikt för svenskan, ett begrepp som är väldigt svenskt, men det är mycket i Sverige som inte är lagom. Finns det något annat land där individens (läs elevens) rättigheter blivit så heliga, och där det blivit så känsligt att ställa krav på individer (läs elever)? Jag tvivlar på det!

Fast som vanligt är ingenting helt enkelt, svart eller vitt, okomplicerat. Som före detta enormt frustrerad lärare tänker jag att det är näst intill omöjligt att bedriva undervisning om man inte har något att komma med när några elever förstör för en hel grupp. Det måste finnas regler och för de som inte respekterar dem, konsekvenser. Sätt dem i hörnet! Hela dagen!

Men som förälder till Jonna tänker jag mer att ”Nobody puts baby in the corner! ”

Nobody puts my baby in the corner!

Nobody puts my baby in the corner!

Jag lär återkomma till det här i fler inlägg. Tyck gärna något!

Kommentarer
  1. Så är det nog med de flesta yrken, när man själv jobbar är föräldrar/anhöriga/kunder/passagerare en riktig plåga – sen är man själv där och reagerar på något och glömmer bort hur det är att vara på motsatt sida! Men just straff/belöningssystem är jag extremt skeptisk till, gillar det inte alls. Skapar prestationsångest och duktighetskompex. Bättre vore att aktivt jobba på att barn vill lära sig och göra det de ska för att det känns bra – men det är väl en utopi…

    • Ja i teorin är det ju bättre, Susanna, det låter fint och så. Den svenska modellen. Jag har haft elever som funkar så också, men också alltför många som kommer upp i högstadiet och inte har förstått vitsen med att anstränga sej, inte lärt sej visa hänsyn och respekt. (Herregud, man skulle kunna tro att jag är hundra år gammal!) Det är inte heller bra! Jag lutar nog åt att det ska löna sej att anstränga sej och straffa sej att förstöra för övriga. Man borde inte få bryta mot regler hur många gånger som helst utan att det straffar sej, i alla fall! Det är ju att visa att man får bete sej hur som helst och det går ut över alla, även över de som vill lära sej och gör det för att det känns bra. Mycket lärarenergi går åt till ineffektivt tjat och tjafs om regler och det leder ingen vart. Den energin behövs till att stötta och uppmuntra. Men visst känns det som tabu med straff/belöningssystem. Jag tänker nog vara för det ändå om det funkar! Bara för att jag är så skeptisk till den svenska modellen.

      • Ja det är en balansgång! Håller med om att straff är bra på vissa områden, jag har ju jobbat inom Kriminalvården och tycker straffen borde vara mycket värre än vad de är 🙂 Men jag önskar ändå att det fanns något bättre system för barn och ungdomar, vet bara inte vad!

        • Nej jag vet faktiskt inte heller, Susanna. Mest önskar man ju att uppfostran inte skulle behövas, för det är väldigt jobbigt! Både i hemmet och i skolan. Men om föräldrar inte orkar uppfostra en eller hur många men nu har i hemmet till att visa häsnyn och respekt blir det ohållbart i skolan för den som ska uppfostra hälften av klassen. Det vet jag i alla fall.

  2. Anar vilken klass du syftar på 🙂 det fanns inte tillräckligt med hörn för dem Hihihi. roligt att läsa och jag har läst artikeln. 😉

  3. Hej!
    När vara barn gick i lagstadiet i Österrike fick de SVARTA PUNKTER – och när det var föräldramöte visades denna lista upp för alla föräldrar – hur kul var det da för elev och föräldrar!!!

    • Oj Camilla! Det vore jättespännande att höra mer om hur det är i skolorna i Österrike! Fortsätt kommentera och jämföra!
      Jag kan mycket väl tänka mej att det var mer likt den portugisiska skolan än den svenska! Det du beskriver skulle vara otänkbart i svensk skola, lika som godis och skamvrå. Var det någon som reagerade på listan då eller? Kände sej någon kränkt rentav?

Lämna ett svar till Åsa Winald Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *