Vad de gör på banken efter klockan tre i Portugal

Klockan närmar sig fem och vi sitter på banken och pratar siffror med vår nye bankman Bruno när han plötsligt frågar om vi gillar vin. Först tror jag att jag förstått fel! Att jag hör i syne och önsketänker. Jag är nämligen ganska trött i huvudet och slut i nerverna efter flera dagars anspänning och krångel och bryderier och skulle faktiskt behöva ett glas vin.

Bara ett glas! (Bilden hittade jag på nätet)

 

Man kan säga att min inlärningskurva den här veckan har varit väldigt brant. Alltför brant. Jag har drabbats av svindel och panik flera gånger. Jag har googlat, ringt runt, antecknat och gått från myndighet till myndighet med en lång lista med dumma frågor och en växande bunt med stressframkallande dokument fulla av ord och begrepp som jag inte riktigt förstår, ibland även fast jag vet vad motsvarigheten heter på svenska. IVA är ju till exempel moms, men vad är egentligen moms? Det är ett ganska abstrakt begrepp för mig. Och vad är cadastral och CAI principal? För mig som myndighets- och byråkratiallergiker känns de här dagarna som ett maratonlopp. Eller ett gatlopp. Bara att välja nummerlapp är överkurs. Jag tar en av varje!

Samtidigt är jag stolt. Jag klarar alla samtal och möten galant. Jag klarar faktiskt det här som jag är så rädd för, och det på ett nytt språk och allt. Vi fixar det. Det underlättar att alla vi träffar är nästan löjligt trevliga och hjälpsamma och tålmodiga. Jag vill nästan pussa och krama dem som tack, blir lite tårögd vid något tillfälle men behärskar mig.

Tålmodig myndighetsperson har förklarat för mig att det finns tre kategorier av äktenskap här. Vilken typ har vi? I Sverige finns det väl bara en? Antingen är man gift eller inte? Det tar ett tag att reda ut.

 

På tal om äktenskap så underlättar det också att Sverker är med och peppar mig i väntrummet och sitter tyst vid min sida under alla dessa möten och ser uppmuntrande på mig och räcker mig penna, vattenflaska, pass, det rätta dokumentet eller mina glasögon, beroende på vad han tycker jag ser ut att behöva. Att han bara förstår en bråkdel av vad vi säger spelar ingen roll.

Jag fotade honom när myndighetspersonen gick och hämtade utskrifter.

 

Som alltid är det bråttom. Papperen vi kanske får i morgon hade vi behövt igår och så vidare, men till slut verkar det som att det ska gå vägen. Nu är det bara banken kvar, och där sitter vi nu och får frågan om vi gillar vin. Är vi kanske intresserade av portugisiska viner? Han pekar på vinflaskorna på dataskärmen.

Jag hade alltså förstått rätt. Bankmannen vill snacka viner! Det är alltså detta de gör på banken efter klockan tre! Vi älskar vin, säger jag och erkänner utan att skämmas att vi faktiskt dricker en hel del vin, men bara billiga sorter. En hel del lådvin faktiskt. Det tycker bankmannen är roligt, men han ger sig inte. Vi ska prata om fina viner. Vi ska titta på bilder av flaskorna och läsa om syra och mättnad och årgång och säga Oh, och Ah, som om vi faktiskt trodde på allvar att ett vin kunde vara så gott att man skulle vilja betala flera hundra euro för en flaska.

 

För säkerhets skull skrev han ut sidorna med vinerna så vi kan läsa mer hemma.

Jag som fått nog av siffror för en och samma dag skiter fullständigt i vilken pocent och årgång vinerna har. Men det säger jag förstås inte.

Man kan också få 50% rabatt på två nätter på en vingård. Kan det vara något? Vi ska fundera på saken säger jag fast det inte är så mycket att fundera på.

 

Om jag blev förvånad över att det tydligen pratas vin på banken efter klockan tre är det inget mot Sverker. Där satt han och trodde att han hade någorlunda koll på vad vi pratade om när bankmannen plötsligt börjar peka på vinflaskor på dataskärmen. Men han spelade med bra ändå. ”Gosto (de) vinho verde, muito bom!” (Jag gilla grönt vin! Mycket gott!)

Det där glaset vin jag behövde fick jag ta hemma sedan, men vi fick faktiskt en inbjudan till vinprovning. På bankkontoret. På måndag eftermiddag. Nu kan jag inte låta bli att skratta. Inte nog med att bankmannen vill pracka på oss dyra viner, han vill att vi ska komma och prova dem på självaste bankkontoret mitt på blanka måndagseftermiddagen! Har de inte hört talat om vare sig Luther eller Systembolaget i det här landet? Nej, tydligen inte!

Vi funderar faktiskt på att gå, bara för att.

Vad vi hade för ärende på banken och alla andra ställen vi var till? Vad är det vi håller på med egentligen? Det vet vi knappt själva och just nu känns det så spännande och läskigt att jag nästan spricker om jag inte snart berättar det, men det är alldeles för tidigt. Alldeles för stort. Stort och grönt. Och läskigt.

Vi får se hur det går i slutändan, men om inte annat har vi lärt oss en hel massa, fått en massa vuxenpoäng (?) och blivit bjudna på en vinprovning.

Kommentarer
  1. Pingback: Så mycket lättare – Bortugal

    • Jag tror det är mer portugisernas tålamod som är imponerande! Jag hade nog inte kommit någon vart i Spanien eller Frankrike med mitt fortfarande bristfälliga språk och speciellt inte i början men eftersom alla varit så tålmodiga och uppmuntrande pratar jag på helt enkelt och det funkar alltid fast det säkert inte är helt rätt. /Åsa

  2. Vår bankman erbjöd bara rabatt på kylskåp och microvågsugn, vin hade ju varit trevligare. Men han kanske såg på oss att vi bara köper vin som kostar under € 3. Och det grannarna bjuder på har de eller någon släkting gjort själva, duger fint. Tror Sverker ska starta surfskola… eller snickeri… eller du Åsa ska starta egen skola…

    • Vin är nästan alltid trevligt, eller i alla fall efter en viss tidpunkt på dagen. Jag tyckte han borde ha sett på oss också att vi dricker billigt vin och jag erkände ju till och med..
      Apropå det andra så vet vi knappt själva, men vi hoppas det blir bra. /Åsa

    • På vår banks hemsida (Banco BPI) finns det en länk till ”produtos prestigio” där det erbjuds följande: klockor, vin, smycken, datorer, mobiler, ”plattor”, guldmynt, husgeråd, leksaker, tv, larm, religiösa objekt, ”gaming” m.m.
      En hel katalog där man själv kan göra sina val och självklart så lånar banken ut pengar så att man inte heller behöver öppna plånboken för att göra dessa ”nödvändiga” köp!
      Lite märkligt är det allt att banken sysslar med detta. Vill man locka kunden in i en ”skuldfälla” tro?
      Trots detta så tycker jag att vår bank är den bästa.

      • Jag är också jättenöjd med min bank. En gång ringde de upp mig dan före nyårsafton om en autogiroräkning som studsat och ibland ringer de på födelsedagen! Vi har också BPI och har också fått se katalogen och visst är det konstigt att de säljer grejer på banken. Särskilt vin!
        Men varför inte?
        /Åsa

  3. Äsch, jag trodde han skulle öppna en flaska åt er där … Vet du, på Banco Sabadell så får man en flaska vin om man lockar dit en ny kund till dem. Så något har visst bankerna med vin att göra …

    Håller med om att det är hopplöst att hålla koll på alla dessa begrepp och förkortningar. Det var lite därför som jag började med min blogg, för att hjälpa mig själv att sortera tankar och begrepp. Och oj så mycket man lär sig på vägen.

    Ser så klart med spänning fram emot fortsättningen!

    • Haha, ja jag tyckte gott vi hade kunnat korka upp en flaska jag med, men inte.

      För mig som var dålig på byråkrati och myndigheter redan innan flytten är allt överkurs och det är en himla tur att folk är hjälpsamma. Annars hade det varit kört. /Åsa

  4. Så vitt jag förstår det är det viktigaste för att driva en b&b att man gillar att tvätta lakan…

    Hur som helst önskar jag er en final longo e muito persistente!

    • Vi behöver alla lyckönskningar vi kan få nu känns det som. Om man googlar på uttrycket du använder (vilket jag gjorde) kommer det upp bilder på vinflaskor. 🙂
      Kanske blandar jag ihop b&b med hostel. Det kanske är hostel man måste vara social för att driva. Tvätta lakan är jag inte heller så bra på…;)
      Fortsättning följer i alla fall. /Åsa

      • Uttrycket finns i din egen bild i inlägget ;)! Typiskt vinbeskrivningsuttryck tror jag. Läser sällan vinkritik men brukar läsa restaurangdito för det intressanta språket. ”O arroz apresentou-se corretamente “ är ett uttryck jag lagt på minnet!

        • Aha det var därifrån det kom. Jag hade nog med annat att sätta mig in i så jag läste inte om vinerna. (Men jag var tvungen att googla var Lamego ligger:)
          Det är alltid bra att lägga uttryck på minnet! /Åsa

  5. Vin var det ja!
    Det du beskriver har vi faktiskt också råkat ut för! Jag vet inte hur många gånger vi har fått samma frågor och dessa utskrifter på papper om hur otroligt fina viner vi kan få köpa till kraftigt rebatterade priser. Till att börja med så tyckte jag att det var ganska kul att diskutera viner med bankchefen. Men då dessa så otroligt rabatterade vinerna var alldeles för dyra för oss så nappade vi inte och gick heller aldrig på några av de vinprovningar vi blev bjudna till. Dom slutade tjata på oss efter det att jag berättade vad mitt favoritvin heter. Pera Doce köper vi för ca. 2,5€ när dom säljer dessa till extrapris. Ett alldeles utmärkt och gott vin!
    Då förstod dom att jag inte var en tillräckligt fin kund för att bli accepterad i de ”högre” kretsarna av vinälskare.
    Det är inte bara viner vi har blivit erbjudna heller hos banken! Smycken, hushållsapparater, billeasing, försäkringar m.m. Banken tjänar extra på dessa saker som dom får sina kunder att slå till på. Så det är därför som dom försöker dryga ut lönen lite extra.
    Åsa! Jag blev mycket nyfiken på det där med TRE OLIKA former av giftermål! Förklara gärna då jag nu blev orolig om jag VERKLIGEN är gift enligt portugisiskt vis med min fru!
    🙂

    • Det kanske var meningen? 😉 Jag kommer ju inte att kunna hålla mig särskilt länge men jag tror jag ska dra på det lite. Just nu är det bara nervöst. /Åsa

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *