Utvärdering och mer skryt

Egentligen skulle jag skriva klart ett inlägg om när Jihad och Sigurd kom till Portugal nu, men det får bli ett litet mellaninlägg här först. Bloggen fyller åtta månader idag och har inte utvärderats på länge. Eller egentligen vill jag inte utvärdera utan bara basunera ut att Bortugal blivit utsedd till månadens blogg av Linnea, som bor i Bayern och skriver bloggen Lanclin. Jag blev till och med interjuuuvad av Linnea inför inlägget. Liksom jag har Linnea tagit det stora steget och flyttat Utomlands med familj och allt och bloggar nu om hur det är att vara svensk i Bayern. Titta gärna in där! Det brukar jag göra! Här är inlägget om Bortugal och intervjun!

Och så en bild!

Dags för en bild!

Det här med att blogga är ju en relativt ny erfarenhet för mig. Jag är lite kluven till fenomenet bloggvärlden, men för det mesta tycker jag det är kul i min lilla del av den i alla fall. Genom bloggen har jag fått en del kontakt med folk som jag annars aldrig hade kommit i kontakt med. Andra bloggare både i Sverige och utomlands, folk som gillar Portugal, folk som ska resa hit på semester och till och med folk som ska göra som vi och flytta till detta vackra och vänliga land! Det är roligt! Jag tycker om att det är en interaktiv värld, att man kan kommentera och kontakta, ställa frågor och komma med glada tillrop. På senare tid har det varit en del väldigt konkreta frågor som vilken flyttfirma vi anlitade och om man ska packa med skalkläder till barnen när man flyttar ned. (Svar: Nja!) Spännande tycker jag! Jag svarar på alla kommentarer och mail!

Just nu behöver man inte skalkläder tycker vi, men andra tycker det!

Just nu behöver man inte skalkläder tycker vi, men andra tycker det!

 

Jag kanske har gjort nya bekantskaper genom bloggen, men jag är lite förvånad över att bloggandet inte alls har förbättrat min kontakt med folk som jag redan känner. Väldigt få personer som känner mig In Real Life som det ju heter, kommunicerar med mig via bloggen, även om jag tycker och tror att jag kommunicerar med dem när jag skriver. Jag vet inte riktigt varför det är så, eller hur jag ska tolka det. Kanske bäst att inte fundera alltför mycket över det alls.

Bloggen kanske inspirerar vissa, men när jag läser jag lite i min egen blogg konstaterar jag att det är en del skryt och undrar om det inte kan vara provocerande också. Åh, vad Soligt och Fint vi har det! och Åh vad bra det går för barnen i skolan!, Titta vad de kan! och så Härligt integrerade vi är! och så Springer jag längs havet däremellan! Jag är medveten om att jag har det oförskämt bra, och  är det verkligen kul att läsa för den som inte springer längs havet och inte har sol, utan sitter på pendeltåget och det snöar igen fast det är april? Nu har jag i alla fall fått soleksem om det är någon tröst, och idag sprang jag inte utan pluggade nästan hela dagen.

April 2015 130

En promenad blev det bara

 

Det är i alla fall kul att skriva, och det är ju inte min avsikt att provocera. Jag är mitt i förälskelse och upptäckarglädje, så det är svårt att låta bli att gå på om hur fantastisk den här platsen är och hur mycket jag njuter av den här perioden i mitt liv, så länge det nu varar. Jag vet faktiskt inte vad min avsikt är, mer än att skriva när jag tycker det är kul, och som jag sa i intervjuuun, sortera tankar och intryck.

Skryt eller ej, förra veckan nådde jag i alla fall för första gången upp i den astronomiska siffran 1200 unika besökare i veckan (Alla ni som läser det här är unika!) Jag verkar i och för sig ha tappat 100 av de unika redan, efter inlägget om kaninen, men ändå. Folk kanske inte gillar bilder på rått kött? Eller så tröttnade de på att läsa om hur oförskämt bra jag har det, jag vet inte vilket.

Lite kul att se vad folk har googlat på för konstigt för att hamna på bortugalbloggen också!

Lite kul att se vad folk har googlat på för konstigt för att hamna på bortugalbloggen också!

 

Det händer att jag undrar hur länge jag egentligen ska fortsätta blogga, men än så länge har jag en del att skriva om och upp nya idéer dyker upp ganska ofta. Det gäller bara att ha tid att skriva också, nu när fröken Fátima har skruvat upp tempot och ska ha oss att skriva små uppsatser på portugisiska till varje lektion och läsa och återberätta kapitel ut en ny tjock roman av José Saramago, portugisisk nobelpristagare minsann. Jag får läsa varje sida tre gånger för att få ihop det, och ofta somnar jag till lite, vaknar upp en timme senare, har tappat boken, tappat bort mig och och dreglat lite, men mer om det en annan gång kanske.

Nu har jag i alla fall de här inläggen på gång, och skriver lite då och då på dem när andan faller på så får vi se vilket som blir färdigt först. En del är nästan klara, en del är bara idéer. Inlägget om när Jihad kom till Portugal ligger bra till just nu, för där fattas det bara några bilder, vilket i och för sig kan bli svårt. Vilka rubriker blir ni nyfikna på? Vad vill ni helst läsa om?

Renovering eller terapi

Ett badrum att leva med

Om nationalitet

Kallelse från folktandvården (not!)

Att emigrera med katt

Hemspråksundervisning

Portugisisk politik

Dags för terminsprov igen!

Söka jobb i Portugal

Om gästfrihet

Den första kyssen

Den blomstertid har kommit

Språkutveckling

Språkliga grodor

Saknaden

Konst eller graffiti

Hus till salu

Portugiser i världen

Jag mötte Lassie

Kinesaffärer

Butiken som gud glömde

Det finns inget dåligt väder…

Dyrt i Portugal?

Mor och dotter hemlösa efter brand

Sverkers klasskamrater

Eller har du kanske något eget förslag? Man kan ju alltid önska!

PS. Jag har fem följare på Bloglovin´ såg jag, och då är jag själv en av dem. Är du? Trevligt!

PS igen! Bakläxa om ni inte kollade in bloggen Lanclin! Läs det här inlägget! Och här är inlägget med intervvjuuuen igen ifall ni skippade det!

Comments
  1. Jag skulle vilja läsa mer om han Sverker, verkar vara en cool kille! 😉 Och om eventuella kändismöten! Ha d gott och hälsa ungarna 🙂

  2. 1. Jag uppfattar verkligen inte att du skryter! Om ni har soliga, härliga dagar måste du väl få berätta det. Det är kanske just vad vi svenskar i regnet behöver se och höra.
    2. Jag upplever detsamma med många bekanta och vänner IRL. Av mina närmaste så är det kanske 1 av 7 som läser bloggen. Otroligt tycker jag, inte för att jag är så sjukt spännande, men för att jag aldrig skulle kunna låta bli att läsa deras bloggar, om de hade några.

    • Alla är väl inte lika nyfikna som du och jag, A-mamman. 😉
      Folk har väl fullt upp med sitt, antar jag!
      Det är kanske så att de som uppfattar det där med soliga dagar som skryt har slutat läsa bloggen för längesedan…/ Å-mamman

  3. Jag uppfattar absolut inget skryt, snarare en inspirerande reflektion över hur fantastiskt livet kan vara.
    Hoppas verkligen på B&B, jag bokar bums. Annars är vi verkligen sugna på att hälsa på er och kanske planera en flytt framöver. Finns det hotell i närheten av er?
    Vi har ju endast en av fyra kids kvar hemma och hon får gå klart har vi bestämt. Men sen så tar vi hunden med och emigrerar.
    Kram från Cinna och Affe

    • Jaså ni går också med flyttplaner, Cinna! Har man möjlighet tycker jag verkligen man ska köra, man brukar ju mest ångra det som inte blev av! Våra B&B- planer är bara en tanke ännu. Jag vet faktiskt inte om det är en bra idé eller inte ännu. Det känns som ett stort ansvar bara att ha besök, och ska man ta betalt av besöket också blir det ju verkligen ett ansvar. Och var går gränsen mellan vänner och bekanta och annat löst folk? Och tänk om det regnar och så vidare. Men vi får se! (Ja det finns hotell, som antagligen är bättre än våra gästrum till råga på allt, men jag har inte stenkoll den fronten. Hojta om ni på allvar planerar resa hit så får vi se vad vi kommer fram till? Kanske ni kan vara testpiloter eller något om tajmingen är rätt och vi får för oss att köra..?)/ Åsa

  4. Varför måste vi välja?! Skriv om allt : )

    Dags att mynta ett nytt uttryck kanske: ”Jag mötte Bortugal-Åsa”. Min man hävdar att han måste ha sett dig när han tittade på hus i Guinchotrakterna för några veckor sedan.

    Jag frågade: Men rusade du inte fram och skrek entusiastiskt att ”Hej, det är jag *****, du vet, det är min fru som mailat dig TVÅ gånger!!!”. Han sa att nej, det gjorde han inte. : )

    F ö är inte ens skalkläderna packade ännu men har i a f köpt solglasögon.

    • Ja det är ju mycket möjligt att han såg mig där, Ann! Är han blyg eller? (; Solglasögon är ett måste! När går flytten? / Åsa

      • Nej, han är inte särskilt blyg men lite mer känslomässigt återhålllsam av sig än jag kanske man kan säga. Han var osäker först om det var du och ville väl inte rusa fram bara så där bara för att vi läser din blogg. Det kan ju gå jättebra men kan lika gärna bli så där pinsamt att det gör lite ont : ))

        Mailar dig om när vi flyttar och om ni behöver mer Hollandaisesåspulver som tack för inspiration och tips : )

        • Haha, jag förstår din man! Det kanske inte ens var jag heller! Fråga på om ni har fler funderingar, och pulversås emottages tacksamt, men ni har nog fullt med att ta med grejer till er själva. (:

  5. Hej! Vill gärna veta hur man importerar sin katt till Portugal. Maken vill inte flytta dit pga katterna så berätta gärna om det är så svårt och funkar vore trevligt.

  6. Jag tycker din blogg är fantastisk! Fortsätt blogga! Det är så bra och varierande innehåll och bilderna är underbara. Kan erkänna att jag blir avundsjuk ofta… på barnen som tycks ha en underbart rolig uppväxttid?. Vi har ju nyss flyttat till Portugal och känner igen mig i mycket av din vardag, minus skolgång för småttingar. Letar just nu efter SFI eller det heter kanske PPE. Bloggämnen: emigrera med katt, det gjorde ju vi också – och fick en övergiven på köpet?, hon ser ut som er Loppan. Och språk är ju kul.

  7. Har massa frågor , men tänker att jag tar dem med dig när jag kommer ner ?
    Med tanke på att jag allt som om oftast står med en fot emellan varje land och vågar vågar inte !!
    Kram

  8. En alldeles förträfflig blogg tycker jag 🙂 Informativ , humoristisk med härligt språk . Och får ofta le och skratta åt dina beskrivningar som känns ” spot on ” 🙂 .
    Sen har jag ofta funderat över detta med bloggade och den märkliga känslan av att trots att man aldrig träffats så blir det nästan som en vänskap till den som bloggar . Men att få dela en annan människas tankar, funderingar och vardag bidrar naturligtvis till en känsla av kontakt . Och jag har också upplevt tomrummet när en blogg man följt plötsligt upphör ( kanske lite som en bra bok man inte vill ska ta slut ) . Läste att den typiska bloggläsare är en kvinna i 30-års åldern . Jag är en ” övervintrad hippie” i det sammanhanget 😉 . Men kommer nog alltid att läsa vissa bloggar som berör mina intressen och förgyller min vardag :). Nu blev detta nästan som ett eget blogginlägg när jag egentligen bara ville säga att jag gillar Bortugal 🙂

  9. Jag kan verkligen hålla med om det här att man får nya bekantskaper, men att de gamla vännerna inte kommenterar via bloggen. Vissa vänner skriver iofs mejl istället, utmärkt, men andra hör inte av sig alls. Och då har man plötsligt mer kontakt med de nya bloggvännerna… och faktum är ju att människor som hör av sig regelbundet blir viktiga för en! Älskar dina roliga och välskrivna inlägg och läser gärna inlägg under alla rubriker ovan 🙂

  10. Oj. Inser precis att inlägget kunde tolkas lite fel. Jag upplever bloggen inte ett smack som skrytig eller provocerande. Tvärtom delar du med av både bra och blä i ert äventyr.

  11. Självklart är folk avundsjuka! Jag är superavundsjuk men känner dig inte alls i ditt sk riktiga liv utan kan istället fullkomligt frossa i din fantastiska blogg. Läser ofta dina inlägg flera gångee, drömmer, tvingar min man att lyssna på min högläsning och mina barn att titta på bilderna. Varje dag kikar jag in och hoppas på ett nytt inlägg. Hade du varit en av mina vänner hade jag kanske inte kunnat unna dig detta. Vi är ju ofta dåliga på sånt men som okändis är jag bara tacksam. Skriv på om allt. Högt och lågt, vitt och brett? ps. Min femårige son valde smileysen.

  12. Nej, provocerad blir jag inte. Tvärtom tycker jag att inlägg om såväl kålsoppa och kaniner som festivalparader är kul att läsa. Jag tror att det beror på att du skriver just om vad du upplever och gläds över, och inte skriver om det du valt bort (som många av oss läsare har valt att vara kvar i). Det är lätt att glädjas med dig, eftersom du avstår från att skriva om hur förskräckligt Sverige är, och istället reflekterar över skillnader mellan länder, kulturer och vanor. Jag fortsättter nyfiket att följa dig och din familjs äventyr, och är tacksam för att du delar med dig.

    • Jag vet inte om Sverige är så förskräckligt, Anna, är det det? Inte bara förskräckligt i alla fall! På många sätt är ju Sverige ett drömland, även om klimatet ofta är deprimerande (men inte alltid!). Visst är det intressant att få inblick i hur man lever i andra länder, att Sverige inte nödvändigtvis är normen. Det har jag också alltid tyckt och så har jag ju haft turen att få bo och jobba och plugga i olika länder, och nu är jag här. Jag lär mig hela tiden om hur saker funkar här, och skriver gärna om det. Tack själv, Anna!

  13. Jag blir inte alls provocerad!! Skriv på, det är ju bara roligt! Jag fascineras dock av att ni inte jobbar (än?) men har också tolkat det som att flytten är ”downshifting” och att ni har planer som t.ex B&B och säkert en del annat. Jag är nog en för orolig person för att våga kasta mig ut så…

    Men man kanske också läser in avundsjuka hos folk när man själv är sjukt nöjd med sitt val?! Vi bor t.ex i villa i ett område med mest lägenheter och jag kan också känna det som ”skryt” när jag berättar det och tänker att alla väl är avundsjuka och vill bo som vi, fastän de flesta nig bara tänker ”jaha, vad roligt för dem”

    Så oroa dig inte för det! Jag hoppas du fortsätter blogga!! Själv läser jag helst om vardagen, såsom skola, vad man äter, hur ”vanliga” saker funkar (betala räkningar, söka jobb, bygglov och sånt…). Men allt är intressant, säkert också för att du skriver så bra!

    • Ja downshifting är nog ett bra ord, Catharina. Vi har inte samma utgifter här, och försöker hålla en ganska sträng budget. Det mesta av vår ”lyx” är ganska gratis eller i alla fall billigt. Den största lyxen är att ha tid, men visst behövs det inkomster för att det ska hålla i längden. Vi får se. Ibland funderar vi på det där med B&B och så har vi lite andra ideer.

  14. Klart att du ska berätta om hur ni har det och om ni har det varmt och skönt är det väl inget att skämmas över! Fortsätt att ha det bra – jag läser gärna om det 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *