Uppenbarelserna i Fátima

Det var en gång tre små barn som var ute och vallade får när de fick syn på en lysande vitklädd dam som presenterade sig som Nossa Senhora do Rosário – Vår Fru av Rosenkransen. Hon sade åt barnen att återvända till samma plats vid samma tid den 13:e varje månad fem månader i rad. Så börjar historien om herdebarnen som gjorde den lilla staden Fátima till en plats som folk har vallfärdat till sedan dess.

Det kan ha varit det första jag läste om Portugal, och det gjorde jag i en veckotidning hemma hos mormor och morfar. Där mellan kakrecept och stickbeskrivningar och sliskiga romaner fastnade jag i historien om de tre små herdebarnen och de gamla svartvita bilderna av dem och den stora folksamlingen som tittade mot himlen i Fátima. Kanske var jag tio år gammal, lika gammal som den äldsta av herdebarnen? Jag tror det.

Barnen var Lúcia dos Santos och hennes kusiner Francisco and Jacinta Marto, De gick förstås hem och berättade vad de varit med om. Först blev de inte trodda men vid datumet för den andra uppenbarelsen fick de i alla fall sällskap till ängen där den första uppenbarelsen ägt rum av ett femtiotal personer. Dessa sade sig se ljusskenet men inte gestalten samt höra ett surrande ljus men inte själva budskapet.

Vid varje möte lärde Vår Fru barnen olika böner och delgav dem hemligheter som av troende tolkas som profetior. Vid ett av mötena med Jungfru Maria fick barnen veta att böner skulle komma att få stopp på det stora kriget – det första världskriget som då rasade i Europa och som tog slut året därpå. Hon lär också ha sagt att ett nytt värre krig skulle börja inom påven Pio XI:s livstid och det fick hon ju i alla fall nästan rätt i.

De fick också bud om ett stort mirakel som skulle ske den 13 oktober, och ryktet om deras möten med Jungfru Maria spred sig så pass att när den 13 oktober väl kom hade inte mindre än 70 000 människor tagit sig till Fátima för att bevittna vad det nu var som skulle hända. Vad de fick se var ett märkligt solfenomen över himlen. Vid tillfället lär även sjuka pilgrimer ha botats.

 

Barnen lär också ha fått veta att två av dem skulle dö unga, men att en av dem skulle leva länge. Fransisco och Jacinta dog bägge i spanska sjukan nio respektive tio är gamla men Lúcia blev nästan 98 år gammal. Hon tillbringade större delen av sitt liv i kloster och dog först 2005.

Barnen med radband, Lucia i mitten.

 

Lucia hann skriva sina memoarer

 

Om det ligger någon sanning i herdebarnens berättelse vet jag förstås inte, men nu på lördag är det på dagen 100 år sedan historien om deras uppenbarelser började och hundratusentals katoliker inklusive självaste påven Fransisco kommer att vara på plats i Fátima dagen till ära.

Många från vår by vallfärdar till Fátima varje år till just detta datum men i år valde de allra flesta av dem att förlägga sin pilgrimsvandring till påskhelgen i stället, för att undvika all trängsel. Det gjorde de nog klokt i. Alla hotell i Fátima med omnejd har varit fullbokade just den här helgen sedan flera år tillbaka och privatpersoner i Fátimatrakten kan hyra ut de enklaste sovplatser för tusentals kronor.

Nyligen hade en film om elva kvinnor på pilgrimsvandring till Fátima premiär. Den kanske man skulle gå och se? Fanns det en film om herdebarnen skulle jag gärna se den också.

 

Konstigt nog är den 13 Maj inte helgdag i Portugal, men just i år har många skolor i Portugal faktiskt stängt i morgon med anledning av jubileet och påvebesöket. Så även vår byskola och ett par av barnens kompisar kommer att vara inhysta hos oss hedningar eftersom deras föräldrar har begett sig till Fátima.

Vi stannade till i Fátima på väg norrut i april i fjol. Då var det nästan folktomt på den stora öppna platsen där tiotusentals människor samlas nu i dagarna

 

Men några pilgrimer var där även då, både till fots och på knä

 

Religiös kommers

 

Som ickekatolik och icke troende får jag erkänna att jag kan känna mig lite skeptisk till hela kalabaliken men som boende i ett katolskt land har jag förstås respekt för den katolska tron. Det vore väl dåligt annars, och hur det än är med allt tycker jag att historien om herdebarnen från Fátima och deras öde är lika fascinerande som första gången jag råkade på den, i en veckotidning hemma hos mormor och morfar.

 

Comments
  1. Pingback: Bortugal | En helg att minnas

  2. Vilken intressant läsning, Åsa!
    Gillar dina ” följares”inlägg också. Jag har bott här i 20 år och har lärt mig mer om Portugal av dig, än jag gjort själv på dessa år. Jag älskar att läsa din blogg!

  3. Francisco Marto och Jacinta Marta har blivit förklarade som helgon av den katolska kyrkan ( Påven ). Google?

    • Ja det läste jag också om Aake, och undrade då om Lucia redan var helgonförklarad eller om hon aldrig blev det. Det vore ju orättvist om hon som levde hela sitt liv i kloster var den enda som inte blev helgonförklarad, men man vet aldrig. Helgonförklaringsprocessen ska ha inletts 1946 men det står inget så vitt jag kan se om något årtal för Lucias helgonförklaring. Skumt, fast sånt där begriper ju inte jag. /Åsa

    • ”På treårsdagen av hennes död, den 13 februari 2008, inleddes hennes saligförklaringsprocess.” står det, men det kanske är något helt annat. Måste googla på det!

    • ”Saligförklaring (latin beatus ”välsignad” och facere ”att göra”) innebär att Katolska kyrkan förklarar att en död person befinner sig i himmelen. Kyrkan erkänner därmed den dödes möjlighet att ta emot levande människors förbön inför Gud. Saligförklaring är det näst sista steget i helgonförklaringsprocessen.” – hon verkar inte ha hållt måttet? /Åsa

    • Nej det känns som att det inte är så välkänt utanför den katolska världen, A-mamman, men katoliker från yill exempel Latinamerika missar inte gärna Fátima när de gör Europa. Jag tyckte själv det var lite lustigt att jag hade läst om Fátima som barn och mindes det så tydligt. Framförallt bilderna, och nu är det som sagt 10-årsjubileum och enligt uppgift kommer det att dra så mycket som 2 miljoner (?!) pilgrimer! /Åsa

  4. Där har vi varit också! En otroligt märklig plats. Lite obehaglig, tyckte jag att den var. På hotellet där vi sov över var det fullt med bilder som hade med hela Fátimagrejen att göra, och av receptionisten fick vi en bränd cd med fler bilder på. I stan var det nästan bara banker, uttagsautomater och souvernier med religiösa motiv.

    • Ja den kändes rätt märklig, platsen, Annika. Det tyckte vi också. Med de stora hårda ytorna och så kommersen. När vi var där blåste det kallt och barnen tyckte de var konstigt med folk som gick på knä och ville därifrån. Det ska finnas ett museum, jag tror man kan se hur herdebarnen bodde. Det kunde vara intressant. /Åsa

  5. Så hemskt att de dog när de fortfarande var barn! 🙁

    Men vad är det för konstiga lösben de säljer???

    I El Rocío som ligger nära där min man är ifrån i Andalusien har de också en jungfru med tillhörande pilgrimsvandring: La virgen del Rocío: daggens jungfru. Och kommers.

    • Lösbenen hade ju Claes koll på vad de var för, Tove! Jag visste faktiskt inte. Och ja tragiskt med de små barnen som dog när de var så små. Jag tror det var vanligt förr. Daggens jungfru låter ju spännande. Alla de där historierna är rätt fascinerande, om uppenbarelser och mirakel och …tro. /Åsa

  6. Det är många portugiser som är minst lika skeptiska till spektaklet….

    Jag ser hur min chef våndades över det hela, för han tyckte uppenbarligen inte att han kunde ge hela sin stab av rationella människor ledigt så där rakt av. Så vi fick veta att ledigt fick vi inte men om vi skulle åka till Fátima så skulle det inte registreras som frånvaro.

    • Jo, jag har hört många portugiser som är skeptiska också, Annannan. Undrar vilka som överväger? Jag gissar på skeptikerna tror jag i alla fall. /Åsa

  7. Korgen med Vaxbenen och andra kroppsdelar i vax får mig att komma ihåg ett hembiträde vi hade i Cascais (på Salazars tid). Hon hade något fel på benet och sparade ihop till ett sådant ben för att sedan ta sig till Fatima och lägga benet där så att benet skulle bli okej vilket inte fungerade. Man köper alltså den del som skall bli frisk , låter praktiskt och skulle ju minska vårdköerna i Sverige om det nu fungerar..

    • Jag undrade just vad de gjorde med benen! Tack för den, Claes! Och ja, det vore ju praktiskt om det fungerade. Alla sätt är bra utom de dålig säger de ju! /Åsa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *