Sverkers nya rum

Det måste vara mer än två år sedan Sverker rev den där väggen, alldeles utan att fråga om min åsikt eller ens förvarna  Sedan dess har det varit hål i huset flera månader i sträck och byggdamm i huset nästan jämt, plus att poolområdet förvandlats till byggområde också.

Ursäkta röran "vi" bygger om!

Ursäkta röran ”vi” bygger om!

 

Det har hänt att jag har klagat och då har det hänt att han kallat mig gnällig och känslig och så kanske till och med kallat honom saker också. Kanske har det till och med smällts i dörrar, så mest har vi undvikit att prata om det. Jag har undvikit att skriva om det också, för att det gjort mig på dåligt humör att tänka på det och jag har liksom inte känt för att sitta och hitta på hurtiga och lustiga formuleringar om min mans tokigheter, när jag är i verkligheten varit ganska arg på det hela.

 

Den här bilden är tagen för två år sedan.

Så här såg det ut förra sommaren på samma ställe.

 

Öppen planlösning, inne/ute-känsla…

 

Ingen dörr där heller.

Sedan en väldigt temporär dörr som satt där nästan ett år om jag minns rätt. Och en liten kattlucka.

 

Ni får bara tycka att jag är gnällig och känslig om ni har minst tio års dokumenterad erfarenhet av att leva med och i ett bygge. Det gick att ta Sverker från Bygget, men inte att ta bygget ur Sverker. Ur eldprovet – fjorton års bygge – i askan. Askan har förvisso inte alls i samma proportioner som elden vi kom från, men bara att det byggs påminner om alla år med damm och oljud och svordomar och jobbiga beslut som måste tas tvärt, och åsikter och känslor (mina) som det inte tas hänsyn till.

Fast nu överdriver jag nog lite. Förra sommaren städades det undan och var bygguppehåll i hela hundra dagar, hela barnens sommarlov bara för att jag bad om det. Kanske också för att barnen undrade ”Flyttade vi inte till Portugal för att du inte skulle bygga jämt. Nu är du ju sådär igen!” Byggstopp alla skollov kändes rimligt och det protesterade han inte emot alls, det får man ge honom pluspoäng för.

Det här skollovet fick han ”dispens” att bygga så det skulle bli klart någon gång. Sedan kom ju mitt nya jobb emellan, vilket gjorde att han var själv med tjejerna och inte var lika fri att bygga klart. Då hittade de istället på något annat, något som först fick mig att flyga i taket, men det skriver jag om en annan gång. Ja, de drog igång ett nytt projekt mellan surfsessionerna, tro det eller ej!

Man måste också medge att det var rätt fult där innan. Här någon sorts bar i ett hörn, där vi nu har en dusch!

 

Det är delvis på grund av diverse byggstopp och andra småprojekt som det tagit så lång tid innan det fanns något att visa upp som resultat av damm och svordomar och slit, men också för att Sverker har en del att sköta i Sverige också och inte alltid varit här, vilket jag inte heller har skrivit så mycket om, helt medvetet. Ännu en anledning till att inte riva en vägg här i Bortugal om man frågar mig, vilket man alltså inte gjorde.

En annan anledning till att det tagit tid är ju att han inte gör det lätt för sig. Tvärtom. Det ska kläs väggar i natursten som han åker och hämtar där den kommer ifrån, alltså i naturen. Det ska minsann inte bara slängas på terracottaklinkers på golvet som det var innan heller. Sådana som matchar resten av huset och uteplatsen. Sådana som jag föreslog, utan det ska krånglas och pysslas med portugisisk gatsten, ett material han inte jobbat med förut och som det visade sig ibland behövde kapas med stenkap (mitt värsta hatobjekt bland alla verktyg både på grund av dammet och oljudet).

Ja, och så tog det ju flera månader innan han lyckades med beställningen av skjutdörrarna. Han trodde han beställt, väntade flera veckor, åkte tillbaka, trodde att nu hade han beställt och efter ett par veckor till åkte jag dit och sedan tog det ett bra tag, men de kom i alla fall.

Sedan är det ju surfen. Är det bra vågor eller vind blir det inget byggt, för då hamnar allt annat utanför fokus. Så det har tagit i mer än två år, men nu är det äntligen klart, så nu är jag mer välvilligt inställd till det hela och kan tänka mig att prata om det och skriva om det.

Poolrummet eller vad vi ska kalla det för är i alla fall nästan klart. Man ser tydligt att det är ett ljust och fräscht rum med snygga inslag av natursten i anslutning till uteplats och pool. ”En suite”, alltså med toa och dusch i anslutning, Design by Sverker. Nu ska han bara bygga möblerna och sedan kan han flytta in. Han kommer nog att trivas alldeles utmärkt därnere!

Badrummet. Duschhörnan med en liten plantering högst upp… och ett handfat av sten som han hittat på en ödetomt.

 

Dynorna till soffan ska sys om, sägs det, Soffan under monsterarabatten. I badrummet.

 

Möjligen förresten att jag kommer göra honom sällskap därnere i vinter, för då har vi golvvärme där om allt går vägen. Då kommer nog hela familjen inklusive katter (och hunden?) hänga där en hel del. När inredningen är på plats blir det väl ett till inlägg med mer bilder, kanske i en mer försonande ton.

Här fler inlägg om renovering

Kommentarer
  1. Pingback: En speciell dag – Bortugal

    • Ja, det verkar vara ett av hans motton, men så blir det ofta också bra. Sverker var inte så nöjd med bilderna sa han, så nu syr han nog dynorna snart så då blir det nog ännu finare. /Åsa

  2. Idag hade jag och barnen möjlighet att hänga med er och för varje år vi träffas är det alltid ngt nytt som skett i ert underbara hus.
    Som bara två fantastiska människor som ni kan åstadkomma ??
    Jag tror att man aldrig kommer att bygga färdigt vare sig det gäller hem eller livet , vi bygger våra minnen ??
    Vi har haft tur att våra vägar en gång för några årsedan korsades !
    Goa familjen Winald

    • Det tycker vi med Magda! Alltid lika kul när ni är här och har tid att hänga lite med oss. Nu är det ju bara Sverker som byggt, så det kan jag ju inte ta åt mig äran av, men livet och minnen bygger vi ju på tillsammans. 🙂 Stor kram ses snart igen! /Åsa

  3. Måste säga att det är en väldigt händig karl du har . Det blev ju hur snyggt som helst !
    En karl som både bygger och syr dynor ,
    wow !
    Men jag förstår dig byggdamm och oljud är inte kul .
    I mitt tidigare liv , flyttade vi jämt kändes det som i alla fall 5 hus tre bostadsrätter och nån hyresrätt i ungdomen har det blivit .
    Det sista huset som vi sålde innan Portugal flytten älskade jag verkligen och jag la ner hela min själ i det , men när det var klart så var det dags igen , flytt .
    Jag har ju även bott i olika länder och dom boendena har jag inte ens räknat upp .
    Jag hoppas det är slut med dessa flyttkaruseller nu för det tar på att flytta = renovera hela tiden .
    Men ett hus till blir det nog …

    • Jag har också flyttat en del Annelie, bott i kappsäck, ända tills vi började bygga på Huset i Sverige som tog evigheter att bygga klart. Nu är det fördigflyttat, oxalá, men tydligen inte färdigbyggt. Och jag han är otroligt händig. Det är ju bra. 🙂 /Åsa

  4. Jag förstår dig. Hade kräkkänslor inför en ombyggnad hemma förra sommaren. Vi skulle förvisso ha in snickare som gjorde ALLT men ändå. Montera ner saker innan, montera upp allt efteråt. Inte vare sig mina starkaste sidor eller det jag allra helst ägnar ledig tid åt.

    Å andra sidan – det blev jävligt bra där hemma. Precis som hos er vad det verkar! Snyggt! 🙂

    • Ja visst kan det vara jobbigt även om man inte ens gör det själv. Jag vill helst bo i ett hus som är klart, och i mina ögon var det klart, vårt hus. Men inte i Sverkers. Allt kan förbättras../Åsa

    • Jag känner din smärta. 🙂

      Efter 40 år var det dags att modernisera huset. Skulle bara göra om badrummet för att passa en äldre(gammal) tant. Köket såg bedrövligt ut. Om köket blev modernt och nymålat, såg ju allting annat för jäkligt ut. Öppna spisen blev ett nytt fönster. Vägg mellan kök och matrum togs ner. Nya golv och mattor. – Bodde på motell i 10 dar!

      Håller på med att sätta ihop hemmet igen.
      Jobbigt, men fint blev det.

      • Tio dar är väl inget, Ruth! Vi snackar 10 ÅR + som satt djupa sår i min själ. 😉 Men då har du fått ett smakprov så du vet vad jag menar. Det är ju i alla fall skönt efteråt. Om det någon gång kunde få bli vara riktigt klart…/Åsa

  5. Det vore ju värsta katasrofen om allt plötsligt skulle vara färdigt.
    Vad skulle man göra då?

    Är det el eller vattenburen golvvärme?

    P.S Hantverkare är då inte så mycket raskare heller. De kommer o går lite hursomhelst. D.S

    • Jag vet faktiskt inte vad det är för sorts golvvärme, Arne, men jag hoppas det funkar. Jag återkommer om det i nästa inlägg om rummet. 🙂 Hantverkare är ett släkte för sig, så är det bara. :)/Åsa

  6. Jag undrar ständigt varför vi människor hamnar i samma situation om och om igen. Vad vill livet säga oss? Jag själv som praktexempel med två äktenskap, (fortf gift med make nr 2 ) två döttrar i varje, med ombyggnad/nybygge under småbarnsåren. Medan jag har vänner som flyttat in i nyckelfärdigt och levt det enkla livet.
    Medan jag väntar på att det ska bli ett avslut tycker maken det är en pågående process och berörs inte som jag. Vi har nog olika bilder i våra huvuden, jag ser ändlösa projekt han ser hur det ser ut när det är färdigt.
    Jag ser dörrhandtag som ska monteras, han ser ut genom fönstret och den härliga utsikten.
    Kanske det som gör vårt äktenskap så spännande, hahahaha.

    • Varför människor hamnar i samma situation gång på gång? För att de inte lyssnar på sin fru eller då för att de är gift med en man som inte lyssnar på sin fru! 😉 Fast du har rätt, det är ju spännande och det har ju sina fördelar att man är olika, Cinna. Mer på temat kommer. /Åsa

  7. Men wow, med det där resultatet måste ju allt vara förlåtet ändå?! Så himla snyggt, bara älskar stenen, soffan, det ruffa och ändå så lyxiga… 🙂

  8. Jag förstår dina känslor inför byggen Åsa. Eller nä, jag kan inte förstå helt eftersom jag inte varit i dina skor, jag kan bara ana. Det är bara att hoppas att njutningen i att ha golvvärme och en väldigt fint badrum till slut suddar ut minnena av damm, oväsen och fula ord 😉 Snyggt blev det iaf!

    • Ja det blev ju det. Allt är förlåtet, Marie och Linnea, men jag har ju djupa ärr från byggåren. Så är det. Konstigt nog har inte Sverker det. Han bygger glatt vidare! Det är ju bra det egentligen. I slutändan. 🙂 Mer bilder när han byggt möbler och sytt dynor och piffat som sagt. /Åsa

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *