Sverkers klasskamrater (och strandbilder)

September är här. Skolstarts- och kursstartsmånad! Vi vet fortfarande inga datum, (se skolans hemsida) men tror att det är tre veckor kvar på lovet för barnen och en eller två för oss vuxna. Barnen längtar lite efter skolstart och jag längtar efter min kurs men Sverker gruvar sig för att börja språkkurs igen efter ett långt uppehåll. Han tyckte det var roligt men väldigt jobbigt och svårt och lite konstigt och ovant att sitta där och knappt kunna småprata med folk man kanske inte har något gemensamt med, istället för att hålla låda på sitt vanliga vis i byggbodar, på brädgården eller på byggvaruhus, eller mala på tyst i verkstaden dagarna i ända, som han gjorde i Sverige, och mycket jobbigare än att surfa!

Jag tyckte det var fascinerande och komiskt att föreställa mig Sverker i detta nya sammanhang. Jag var väldigt nyfiken och ville höra allt efter varje kurstillfälle. Helst hade jag velat vara med, men det kunde jag ju inte. Ibland kom jag med flit ”lite tidigt och hämtade” och smög uppför trapporna för att få en glimt av klasskamraterna som Sverker berättat om. Han berättade en massa för mej om dem men jag hann aldrig berätta för er då så jag gör det nu istället, innan han får nya klasskamrater!

Sverker hade tre klasskamrater till att börja med i sin nybörjargrupp. Ryskan Tatiana och ett äldre franskt äkta par. Ryskan Tatiana blev sedan tvungen att åka tillbaka till Ryssland, vilket Sverker tyckte var synd eftersom Tatiana och han tillsammans höll nivån på kursen nere. Enligt Sverker var det bara han och Tatiana som kunde svara fel på frågor till och med fast svaret stod skrivet på tavlan, och det var bara när han eller Tatiana svarade rätt som fröken Fátima förvånat vände sig om för att kolla på tavlan bakom sig, ifall det kanske var så att svaret stod skrivet där.

Länge var det sedan bara han och det franska paret som enligt Sverker antingen hade fotografiskt minne eller redan hade gått kursen och nu gick den igen bara för att förnedra honom. Herr Fransman, Jules, såg ut som Hercules Poirot ungefär och hade ett förflutet inom ett privat företag som försåg konfliktdrabbade områden med vapen, helt utan några som helst skrupler tydligen. Svenska vapen hade han sålt mycket av! Sverige vill väl inte sälja värmesökande missiler och sådant direkt till folkmordssområden så det var där Jules och det franska mellanhandsföretaget kom in i bilden. Annars var han tydligen väldigt trevlig, Jules.

Sedan tillkom en nunna från Rwanda till konstellationen Sverker, fransk vapenhandlare med hustru. Världen är liten! Just till Rwanda hade ju Jules sålt vapen, tänka sig! Kanske till och med svenska vapen? Det var nog bra att de alla var på nybörjarnivå, så det inte blev så mycket konversation om det lustiga sammanträffandet. Sverker är inte den som brukar tassa lätt i diskussioner, och vem vet vad de andra hade att säga om det hela om de kunnat. Det hade nog lätt kunnat spåra ur om inte språket hade begränsat det hela till ingen diskussion alls. Don´t mention the war, muito complicado! Nu ska vi prata om verbet fazer (att göra) …

Sverker försökte förstås annars skämta till det lite med sin mycket begränsade portugisiska ibland. Alla tyckte att det var roligt att Sverker ropade BINGO! högt när fröken Fátima gick igenom siffrorna. Till och med nunnan fnissade till och Jules kunde knappt sluta skratta. Det tyckte han var väldigt amusant!

När jag ”råkade komma lite tidigt och hämta” och blev upptäckt när jag tassade in i väntrummet skrattade de också gott åt Sverkers ”Não cerveja, não amigos !” (Inte öl, inte kompisar!) och pantomim av hund i koppel som kommentar till att jag var där och hämtade. Eller ja, nunnan skrattade kanske inte.  Och jag kände mig ganska fånig helt utan anledning.

Sedan fick Sverker ju lov att lämna sin lilla grupp i maj när han åkte till Sverige en sväng, och efter det kunde han inte gärna hoppa in i samma grupp som hunnit vidare med språket. Nunnan från Rwanda saknade Sverker fick jag höra av fröken Fátima. Hon hade till och med köpt en kam åt honom som hon hade med sig en dag, och så var han inte där, och kommer inte tillbaka. Inte i den gruppen i alla fall.

Han får också kliva ned i en annan flod, som jag skrev att jag skulle göra denna termin, Nystart.  Snart. Okammad och allt!

cykelrur november 2014 048

Kamma mig? Jag?

Jag har inga bilder på Sverkers klasskamrater men på stränder har jag massor. Det är med stränderna som med floden också, att man aldrig kan återvända till riktigt samma strand. Tidvattnet,vågorna, strömmarna, temperaturen, sanden, vinden, molnen, allt är i ständig förändring.

Labyrintlek en dimmig morgon på Praia Pequena

Kvinna med vovvar på disig strand

Kvinna med vovvar på morgondisiga Praia Pequena

 

Fonte och Lisboa på kvällen juli 2015 028

En stor flock av kiteskärmar på Fonte da Tellha häromdagen

Frida övar med liten drake,

Frida övar med liten drake

 

praia grande sunset augusti 2015 011

Solnedgångssurf på Praia Grande häromkvällen

 

praia grande sunset augusti 2015 001

praia grande sunset augusti 2015 022

Surfskolesoppa på Guincho i lördags!

 

Under september blir det bland annat fadofavoriten, födelsedagsfirande och fönstertittare här på Bortugalbloggen, samt en renoveringsrapport. Och kanske min första kyss. Ses?

 

Kommentarer
  1. Go Sverker! Jag brukar inte heller kamma mig (på semestern hände det inte en enda gång) och jag har haft en nästan lika brokig språkgrupp. Klart han klarar det men det är ju jäklars inte lätt att lära sig ett nytt språk! Jag gillar episoden med bingoutroppet 🙂 Känns lite som att det hade kunnat vara jag…
    Hälsningar Linnea i Bayern

  2. Vilka underbara bilder! Ni ser ut att ha det riktigt härligtrevligt 🙂 roligt att läsa om Sverker igen också. Jag tror stenhårt på att han grejar portugisiskan! Hälsa familjen! / Niklas

  3. Hahaha ! Om du skriver en bok kommer det att bli årets julklapp:) . Underbar beskrivning och som nämnts ovan man skrattar högt åt de dråpliga beskrivningarna 😀

  4. Haha, alltså jag skrattar så jag dör när jag läser det här! (Har läst valda delar högt för Peter också). Vi gick ju på rysk språkkurs förut och det var också intressant. Ofta mest manliga deltagare som ogenerat berättade om hur de letade unga fruar i Ukraina…

    • Ja det är säkert extra roligt om man känner Sverker, Freedomtravel-Helena! Jag hade själv roligt bara åt själva tanken på Sverker på språkkurs och kan knappt bärga mej tills han börjar igen! Fast konstigare grupp kan han ju knappast hamna i, eller man vet aldrig förresten! Vad roligt att ni gick en rysk språkkurs! Kan tänka mig att det var en intressant erfarenhet! Haha! /Åsa

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *