Svenskugisiska som hemspråk? (Del 2)

Ja, det har gått över förväntan med portugisiskan, men hur det blir med barnens svenska är helt upp till oss. Eller upp till oss, upp till mig känns det som. Det är nog ingen slump att det heter modersmål och inte fadersmål, tänker jag, paranoid som jag är. Det är nog mest mitt ansvar och jag har inte riktigt gjort mitt bästa hittills för att ta min responsabilidade. Minha culpa.

Jonna som ”hade” fem år när vi flyttade kunde ju inte skriva på svenska, så portugisiskan är hennes första skriftsspråk. Det märks. Bokstaven k blir ofta c när hon skriver, även på svenska, eftersom man i portugisiskan inte använder bokstaven k. Hon applicerar gärna portugisiska skrivregler på svenskan, eller inga alls. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta den där gången när hon ropade från baksätet med upprörd stämma att hon sett ett ord som slutade på två ess på en skylt.  ”Mamma, ett ord som slutar på dubbel-ess! Express! Med två s på slutet! Så kan man väl inte skriva? Jag har aldrig sett ett ord som slutar på två s förut! Två s kan man ju bara ha” – och här växlade hon till portugisiska – ”entre dois vogais!” (mellan två vokaler!)

Eller ja, lite kunde hon skriva. Med början nedifrån vänster.

Eller ja, lite kunde hon skriva. Med början nedifrån vänster. (Det var en gång en flicka som hade en hund. En dag så gick dom ut. Hon tappade snöret….)

 

Nu med portugisisk skrivstil och delvis portugisisk stavning.

Nu med portugisisk skrivstil och delvis portugisisk stavning. En lista över vad som skulle vara kul att göra. (Gå till en affär (med) små grejer, klistermärken, gå till en kompis…)

 

Menyn till Jonnas svenska restaurang.

Menyn till Jonnas svenska restaurang. Plötsligt en hel del kån i alla fall!! Jag tog lax med taggar.  Det såg lite ut som skivad kaktus…

 

Frida kan skriva skapligt på svenska men hon gör det hellre på portugisiska tror jag. Vilket språk hon skriver på i sin dagbok vet jag inte, men i den skriver hon lite nästan varje dag. När jag frågar om hon brukar skriva på svenska eller portugisiska tänker hon efter en stund innan hon svarar att hon inte minns, och jag får absolut inte titta efter! Jag är inte helt säker men jag tror att hon redan skriver bättre på portugisiska än på svenska. Hon skriver i alla fall finare när hon skriver på portugisiska, för den snirkliga skrivstilen de lär sig i skolan här reserverar hon tydligen för portugisiskan. Det där med stavningsregler likaså.

Skrivstil från årskurs 1. Här Fridas.

Skrivstil från årskurs 1. Här Fridas.

 

Det är väl märkvärdigt också att hon kan sätta varenda liten krumelur rätt i portugisiskan men konsekvent vägrar haja det där med dubbelstavning och korta vokaler och tvärtom. Jag skule hopa repp. Hon verkar inte bry sig heller, de gånger jag rättar henne. Spela roll, säger hon. (Spella rol!)

Nej, det är tydligen inte så noga med svenskan. Min responsabilidade och mitt fel. Minha culpa. Jag försöker döva mitt dåliga samvete och trösta mig med att de blir bättre och bättre på portugisiska, världens sjätte största språk, och att svenska hamnar långt ned på listan över världens språk. Efter min dong, ilocano, quechua och rundi. Min dong, ilocano, quechua och rundi? Ja, språk som talas av fler människor än svenskan! Samvetet köper inte riktigt det argumentet. Det känns ändå viktigt. Det är viktigt!

Läsning_spelar_roll

Litet språk eller ej, tvåspråkighet är alldeles för bra för att ge upp utan att anstränga sig tycker jag. Det gäller bara att övertyga tjejerna om det också. ”Varför ska jag ens lära mig svenska?” säger Jonna så fort det tar emot, och det är henne det tar emot mest för, som kom hit med minst svenska i bagaget. ”Jag tänker ju ändå alltid bo här! ”Sedan följer lång diskussion om framtid och möjligheter och arbetsmarknad och ursprung. Hon är inte övertygad, men jag ger mig inte! Jag vill bara inte ligga på för mycket, så de upplever det som ett jobbigt krav som jobbiga mamma hittat på, det där med den jobbiga svenskan.

Jag försöker istället med ”lite socker-i-botten-metoden”. Svenskan är alltså medicin som ska ned. Vad gäller skrivandet så har jag kommit på att de tycker det är kul att skriva på datorn och då håller de sig då till svenska, mest för det är så jobbigt med portugisiska krumelurer som inte finns på det svenska tangentbordet. Jag har letat efter roliga spel på temat svensk stavning på nätet, men inte hittat något bra. Ett vanlig word-dokument har funkat bäst hittills. Lite hjälper ju rättstavningsprogrammet, men en hel del fel slinker ju igenom ändå, tyvärr. Vi har inga paddor eller barn-appar i den här familjen. Kanske är det därför de tycker word är så roligt?!

Får jag presentera Fridas senaste alster:

”Den regnbågiga enhörningen”

Det var en gång en grupp med enhörningar.

12596230_10153582040688183_2037742915_n

Efter som att allt var regnbågigt tyckte han att det var konstigt!
Till o med pannkakorna var ju regnbågiga…
… utom en liten, liten katt!
Han var helt vit.

SLUT!

Man undrar lite vad trålkar är för något eftersom WORD inte rättar det. Man undrar också om trålkaren var ful eller full. Egentligen. Men man vågar inte fråga. Det är så skört.

Fulla är de förresten ofta vid middagsbordet, våra svenskugisiska barn, istället för mätta, eftersom mätt heter cheio på portugisiska vilket betyder full, fast inte onykter.

Spännade att få srkiva på mammas dator!

Spännade att få skriva på mammas dator!

Alfapet har vi också! Här spelas det visst på svenskugisiska.

Alfapet har vi också! Här spelas det visst på svenskugisiska eller knappt det.

 

Vi har också ett gäng sådana här häften som tydligen är roliga. Det står ju det på dem!

Vi har också ett gäng sådana här häften som tydligen är roliga. Det står ju det på dem!

 

Jag tycker också att jag är ett gott föredöme eftersom jag själv läser och skriver sjukt mycket. Barn gör ju inte som vi säger utan som vi gör sägs det, men ibland stämmer tydligen inte det heller. Vi har en hel del barnböcker på svenska som de inte sätter sig och läser i frivilligt härhemma, där TV-n lockar mer om det blir en stund över. Däremot blir de glada om jag sticker åt dem en bok i andra sammanhang än hemma och försjunker då lätt in i läsningen stund i alla fall. Därför har jag ofta med mig en bok eller två åt dem i väskan.

Medan vi väntar på maten. Alfama.

 

After surf. Praia pequena.

 

Vi kör också en hel del högläsning. Det tycker de i alla fall alltid om!

pj party och praia pequena augusti 2015 148

Serietidningarna från pappas barndom är populära. Kanske inte så utvecklande men alltid slinker det i dem något ord som vi inte använder till vardags!

En liten anteckningsbok brukar också vara populär! På spårvagn i Lissabon.

 

Det låter väl mysigt och pedagogiskt, eller hur? Tyvärr blir det ändå väldigt lite tid som ägnas åt svenskan på ett utvecklande sätt. Jag har i och för sig funderat allvarligt på att anmäla dem till distansstudier i svenska, men hade helst velat göra det under det hundra dagar långa sommarlovet när de inte har så fullt upp i skolan. De ska ju hinna leka, dansa och surfa också, och det får som sagt inte bli ett jobbigt måste utöver allt jobb det har med skolan. Jag vet inte om det vi gör räcker, men tänker att alternativen, alltså att antingen ge upp eller pressa på mer känns ungefär lika otänkbara.

Vi är många utlandssvenskar som värnar om våra barns kunskaper i det lilla språket svenska. Jag och över 6000 av dessa är med i facebook-gruppen SMUL (Svenska som Modersmål UtomLands) där man kan ”umgås ”med andra i samma sits, vädra sin oro eller sina triumfer och dela med sig av eller få tips på temat. Man kan också läsa intressanta artiklar på temat i Magasinet SMUL

I helgen blir det nog ingen svenska alls, för då är det karnevalsträningar och pyjamasparty och barnkalas för hela slanten.
Ett av barnkalasen är hos oss.
Pyjamasparty.
Hela klassen.

(Är man ond om man hoppas att alla inte kommer?)

Vi hörs på andra sidan kalaset!

.

Comments
  1. Att se det dina flickor har skrivit på svenska med portugisisk handstil symboliserar väldigt tydligt för mig den blandade identitet som de redan håller på att utveckla. Som är något alldeles speciellt, inte något att se som ett problem. Jag tänker på ett par tonåringar jag lärde känna för tjugo år sedan, en holländsk familj som flyttat till Brasilien. Jag lärde känna dem i Holland och de såg verkligen ut som vilken holländsk tonåring som helst. Till dess att någon satte på en skiva med brasiliansk musik och de började dansa! (Ja, alltså, det var en fest, det var inte så att de bara började spontandansa!)

    Du får proffsråd av andra och jag är inte bara amatör utan har inte ens barn. Men något jag tycker mig se tydligt på andra i motsvarande situation är att det gör stor skillnad för barnen att ha en annan situation än hemma där svenskan är det språk de har nytta och glädje av. Är det bara med mamma blir det lätt något en sak till som man måste för att mamma är som hon är. När det är med kusinerna som inte kan det andra språket blir det plötsligt något helt annat.

    • Ja det är tydligt att de utvecklar en annan portugisisk identitet här, Annannan, och det är inget vi ser som ett problem. Tvärtom. Kroppspråket, tonfallet, minspelet ändras också när de pratar portugisika, och ibland spiller det över på svenskan med. Lite charmigt, och hindrar ju intge kommunikationen. De pratar ju svenska utan problem på vardagsnivå, men ordförrådet utvecklas ju inte så mycket om man inte jobbar på det. De pladdrar på och blandar ibland som sagt. Jag läser om många andra i SMUL-gruppen som har halvsvenska barn som vuxit upp helt och hållet utomlands som inte alls vill prata svenska fast den svenska föräldern envisas. Våra har ju sin svenska barndom och en svensk identitet igenom den, men det kanske försvagas. Vi åker väl på besök till Sverige någon gång i framtiden och till dess har vi en hel del besök från Sverige också, så lite andra influenser finns ju. De behöver läsa och skriva mer bara, och det är svårt att få in på ett bra sätt. Brevväxla vill de inte…men de skriver ju på datorn och så kör vi högläsning så mycket vi orkar. Jag lirkar på som sagt, och till sommaren kanske jag gör en större offensiv, när de har gott om tid. /Åsa

  2. Det som ni redan gör är jättebra, högläsning är toppen i alla lägen, stimulera så mycket det bara går till egen läsning, skriva på dator, maila/skypa med svenska kompisar och släktingar, skriva riktiga brev, skriva sagor och faktatexter om t ex djur, göra tidning (kan vara flerspråkig) se på film och tv, lyssna på ljudböcker, Livet i bokstavslandet har kommit ut med säsong 3 där de presenterar stavning på ett trevligt sätt och att hitta svenska kompisar här på plats är några förslag.

  3. Ja, ta en tur till Svenska skolan. Jag har massor av tips! Främst tror jag att det handlar om att hitta deras motivation, få dem att känna att det är roligt, viktigt och på riktigt. Utifrån den bild du ger så uppfattar jag det som om det är två kloka och målmedvetna tjejer ni har, just nu har de absolut störst nytta av att lära sig portugisiska så bra som möjligt, det gynnar både deras kognitiva och sociala utveckling mest just nu och då lägger de såklart fokus på det. Ett allmänt råd är att använda materialet från en läsande klass, finns både hemsida och på fb http://www.enlasandeklass.se/ Läsfixarna går dessutom att använda på alla språk, även Svenskugisiska 🙂

    • Ja precis, Linda! De måste känna att det viktigt och på riktigt och att de får ut något av det! Ska kolla upp En läsande klass och titta förbi hos er när det blir någon ledig dag!Tack igen! /Åsa

  4. Åsa, döm inte ut dig alltför hårt…Minha culpa, culpa minha…(och ibland tar man till)…amén…(som ngn slags försoning med sig själv, att vara barmhärtig med/mot sig själv)…Barnen gör det utmärkt, kanske de små dispyterna när de hellre vill uttrycka sig på portugisiska gör dig lite ledsen…men när du och pappa konsekvent uttrycker er på svenska, leder det till att ordförrådet och den känslomässiga/ande binder barnen till modersmålet alltmer åren går. Det finstilta kommer att finna uttryck inuti, deras väsen kommer att tyda och absorbera det yttre (ord och händelser). Det svenska ordmelodiet kommer att vara allstäds närvarande i ert hem.
    Varm hälsning..Aura

    • Ja de har ju svenskan i blodet och hemmet, Aura, men det krävs lite mer av dem (och oss) om den ska utvecklas. Just nu känns det som om det inte går att kräva så mycket mer av dem, de har så mycket i skolan här, men vi lirkar vidare med lite socker i botten. Amén! (: /Åsa

  5. Hälsa Frida att jag förstår att hon använder det ordet och att hon använt det på ett ypperligt vis! Detta sagt av en svensklärare som älskar bra och användbara ord 😉

  6. Gillar de svenska filmer? Det märker jag att mina barn lär sig rätt smycket nya svenska ord på faktiskt. Jag och D snackar ju inte så ungdomligt så svenska filmer verkar hålla dem lite uppdaterade på hur barn och ungdomar pratar på svenska 🙂

  7. Hej Åsa, jag tycker det är jätteintressant att läsa din blogg, om tanterna i Nazare, er Svenskugiska och allt annat spännande. Mejla mig gärna om du vill bolla idéer eller om jag kan hjälpa er på något sätt. Nu har jag förstått skillnaden på läxor och hemarbete 🙂

    • Haha! ha det är ju bra att du förstår skillnaden, Linda! Jag tar tacksamt emot alla tips! Vi kanske tar en tur till svenska skolan och lånar svenska böcker någon dag. De kanske tycker det är kul att låna själva! Skriv gärna här eller maila om du har några bra tips på övningar eller något! /Åsa

  8. Det enda betyg jag fått en 5’a i på gymnasiet var svenska! Hatade grammatik men älskade ord och texter i olika former. Börjar att förstå lite mera efter att läsa i din blogg, Tack!

    • Jag hade också 5:a i svenska, Aake! Har jag för mig ialla fall. Om jag inte hade det borde jag ha haft det tycker jag själv i alla fall! Jag gillar både grammatiken, orden och texter, men tyckte kanske litteraturkunskap kunde bli lite träigt ibland./Åsa

  9. Åh vad intressant! Tack för att du skriver och delar med dig av era erfarenheter!

    Ni är väl två föräldrar som har ansvar för att utveckla barnens modersmål? Eller pratar/umgås de inte lika mycket med båda? Ändå… Jag tycker att det är bådas ansvar :p

    Den texten om trollkarlen och regnbågen är mycket bättre skriven än de texter jag läser i de kurser jag undervisar i just nu: gymnasiekurser i svenska som andraspråk. Sedan är det ju en enklare text och ett vardagligare och mindre formellt språk men det är ju genreanpassat till den saga det är: ”Det var en gång”, ”SLUT!” och att den är skriven i dåtid rakt igenom! Snyggt! Hon fixar ordföljden perfekt i alla satser, även där det ska vara s.k. omvänd ordföljd: ”På ängen fanns det” osv.

    Stavningen är väl det enda i så fall och den tror jag inte att man ska kommentera så mycket för barn när de skriver berättelser. Jag har hört att fokus ska vara på berättarlusten och ev. genreanpassning och inte stavning för att inte döda lusten att skapa med ord och berätta sagor osv. Beröm hellre och säg att de är duktiga på att skriva för att de skriver spännande eller roliga berättelser. Det fick jag alltid höra när jag var liten och jag tog åt mig och fortsatte att skriva – och så sitter jag här idag som lärare i svenska 🙂

    Heja dig och heja barnen och heja pappan som fortsätter med svenskan trots att det är motigt! Jag tror också att flerspråkighet berikar livet! 🙂

    • Vad roligt att få ett omdöme på texten av någon som sysslar med sådant, Tuvilda! Jag ska fortsätta heja på dem och inte vara där och peta i detaljer! Visst är det Sverkers ansvar också! Han läser för dem och hittar på sagor med dem han med! Det är nog bara en känsla att det är mitt ansvar egentligen. Kanske för att jag det är min nisch litegrann det där med språk i familjen, men i rättvisans namn ska det sägas att Sverker nog gör minst lika mycket, utom oroar sig och googlar på svenskstudier på distans./ Åsa

      • Vad bra att ni båda tar ansvar! Du är väl också språklärare? Då är man la lite präglad av det kan jag tänka, precis som jag är. Språk är intressant och kul och man vill ju ge så mycket som möjligt ”gratis” till ens barn!

  10. Tack för Fb-tipset, den ska jag med leta på. Jag tycker du ändå är ihärdig med svenskan måste jag säga, så var inte så hård mot dig själv på den punkten. 🙂

  11. En trålkar är kanske en trollkarl?

    Jag tänker att så länge ni mest pratar svenska hemma så är det väl bra? Pratade med två kollegor nyss – en kom till Sverige från Iran som 11-åring, den andra från Finland som barn. Båda pratar modersmål med sina föräldrar men svenska med sina syskon…

    • Ja visst är det en trollkarl, Catharina! Karl är ju ett konstigt och svårstavat ord, men troll borde hon ha fått till kanske. Det är ju förhoppningen att de ska ha två språk som de kan lika bra och kan växla mellan. De pratar redan ganksa ofta portugisiska sinsemellan, men det beror lite på vad de leker. /Åsa

    • Jag tror att ett ”trålkar” är ett kar som man har på en båt som trålar, i vilken man lägger trålen… eeeh. Finns det ens sådana kar?

      Fast sagoförfattaren menade säkert trollkarl.. 🙂

  12. Åh, så intressant att läsa! Heja dig! Så svårt! Speciellt eftersom portugisiska är ett större språk men även att svenskan är ju erat känslospråk inom familjen, ni pratar ju svenska mellan er, hemma varje dag så svenska hör de ju. Så intressant med tvåspråkighet.

    Jag försöker också alltid ha med böcker, just nu mest pixiböcker för att han ska tycka om att läsa, lära sig mer glosor men de är ju på svenska… Jag har köpt ganska många böcker på spanska med som vi läser hemma. Jag tror också att barnet gör som man själv gör och jag älskar att läsa, läser mycket hemma. Intressant med en skrivbok, Dani har ett litet häfte som han ritar/skriver i, ja, han säger att han skriver då han härmar mig som kluddar ner anteckningar med tankar till blogginlägg…

    Så många intressanta funderingar ditt inlägg väckte! Tack för att du delar… Ska läsa lite mer i SMUL magasinet och kanke gå med i gruppen bara för att få tips om hur man lär barnen utan att det blir för mycket krav etc…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *