Smultron, hav och dans.

Valborg firas förstås inte i Portugal, där årstiderna glider i och ur varandra lite hur de vill under i stort sett hela året utan någon större dramatik, men första maj är i ju en internationell helgdag så vi har långhelg här med. Vi hade inga större ambitioner med helgen, men den blev ändå ganska lyckad.

Jag väntar fortfarande på min kamera men det blir ändå en hel del bilder i det här lite spretiga inlägget. Ni får hålla till godo med mobilbilder från vår långhelg, som varit full av dans och äventyr, samt ett lite sorgligt avsked, men det får bli ett eget inlägg.

Inget valborgsfirande som sagt, men väl stort firande av Den Internationella Dansdagen med en flera timmar lång dansföreställning som både Frida och Jonna var med i och vi beundrande beskådade i dansmormors sällskap.

På söndagen blev det en tur till skogen. En utflykt som bjöd på två överraskningar. Vid sidan av grusvägen hittade vi nämligen för första gången i Bortugals historia smultron, som smakade precis lika somrigt som de vi minns från otaliga smultronpromenader i vårt tidigare liv. Det var inget vi väntade oss hitta här och dessutom precis där vi hittade gula kantareller en höst. Den här skogsvägen kallar vi  från och med nu för Dahliavägen, efter vägen som vi plockade smultron och kantareller längs innan vi lämnade Sverige bakom oss  för vad vi trodde skulle bli ett liv utan smultron och kantareller.

 

Den andra överraskningen var repet som Sverker hade med sig för att göra en jättegunga vid att stort träd han spanat in på en cykeltur. Alla tyckte det var jättekul utom jag som brände fingrarna på repet och rumpan på brännässlor. Fråga inte hur det gick till.

 

 

Idag blev det en fin utflykt till Äppelstranden, även det ett smultronställe.

Ja, vi har varit där förut.

Så var vår helg.  Hoppas ni också hade en fin helg.

PS. Flera bekymrade läsare har hört av sig och undrat, men jag är fortfarande inte redo att skriva om Brevet. Jag kan i alla fall avslöja att det varken rör sig om utvisningshot eller sjukdomsbesked. Om man ser det så kan det ju inte vara någon större katastrof, men trubbel är det. Om någon vecka vet vi hur illa det är, om jag har förstått rätt.

 

 

 

Kommentarer
  1. De stackars jordgubbsplantor jag har haft i olika omgångar har mer transformerats till ett hav av ogräs.
    Ser brännässlor ut som i Sverige? Är lite orolig när jag är ute och strövar runt. Tror ibland att nästan alla växter är som brännässlor. Har dock aldrig sett några riktiga nässlor här. Firade 1 år i Portugal i helgen,. Det går fort när man har roligt!

    • Grattis till ett år i Portugal Arne! Kan meddela att brännässlor ser ut som i Sverige och bränns som i Sverige. Sedan finns det mycket stickiga buskar och snår också, i alla fall där vi bor. /Åsa

  2. Jag tyckte också att detta verkade konstigt. Så min vana trogen så kollade jag upp det hela. Smultron (Fragaria Vesca) och jordgubbar (Fragaria Ananassa) är helt olika arter från samma familj (smultronsläktet Fragaria). Jordgubben är framodlad från sharlakanssmultron (F.Virginiana) och jättesmultron (F. Chiloensis). Något som styrker att jordgubben ”återvänder” till att bli ett smultron fanns det inga uppgifter om dock.
    Min gamle far brukade berätta att smultron heter ”Fragaria Vesca” på latin och så frågade han om man visste vad jordgubbe heter. Jo den heter så klart ”Fragaria Koffert” då den ju är så mycket större! 🙂

    • Mina barn undrade vad ”jordgubbar”
      skulle heta på engelska –
      ”Old men of the earth”, var det enda
      jag kunde tänka på.

      Finns ingenting som smakar och
      doftar som svenska smultron.
      AAHHH!

      • Förutom smultron kanske, Ruth! Mina elever i svenska har också roligt åt ordet jordgubbar. 🙂 Det är ju ett konstigt ord! /Åsa

  3. Jag vill bli som Sverker när jag blir stor. Vilken förebild. Jag ska också bli en sådan som tar med rep på utflykterna och slänger ihop en repgunga. Vore fantastiskt att kunna bygga hus och hitta på spännande sagor också, men jag får börja med repgunga.
    Så fantastiskt att hitta ett smultronställe i Portugal! Vad blir det härnäst? Blåbär?
    Jag hoppas, hoppas, hoppas att allt går bra. Det låter oroande med brevet. Hoppas, hoppas att ni kan andas ut snart.

  4. Smultron utmed vägkanten. Så svenskt det känns! Kanske någon som slängt ut en jordgubbe där sedan de små fröna har fått fäste. (Nä, jag är inte helförvirrad, jordgubbsplantor återgår till sitt ursprung smultron efter ett tag.)

    Brev på posten är inte alltid av godo, det ska gudarna veta. Hoppas allt löser sig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *