Sista skolutflykten

Ja, sista skolutflykten för i år i alla fall! Jag hoppas få vara extravuxen på samtliga utflykter nästa år också! Det känns som ett stort privilegium, särskilt när man får beijinhos (kindpussar) och kramar av flera av barnen numera, som börjat vänja sig vid att ”mãe da Frida e Jonna” (jag har tydligen inget namn) är med när det händer något extra roligt. Jag är också tacksam att jag i alla fall får den lilla inblicken i barnens skol-liv man får när man är med på utflykterna, för annars är ju grindarna stängda för oss föräldrar. Det står till och med inskrivet i reglerna för skolan, att ”Inga föräldrar får vistas på skolans område under skoltid”. Första året fick vi komma innan för grindarna för att vi hade Jonna i ”pre” – alltså förskoleklassen/dagisgruppen, men det är bara föräldrar till pre-barnen som släpps in innanför grindarna. Skolbarnsföräldrar får snällt vänta utanför, utom då när det är utflykt och man får vara med på ett hörn för att det fattas vuxna annars.

Jag har ju bara erfarenhet av äldre barn i den svenska skolan, så det är svårt att jämföra. Jag vet inte om portugisiska elever till stor del också blir kaxiga och anti och bröliga och knuffas och har sig och tycker att friluftsdagar är meningslösa och hellre vill åka hem och spela dataspel istället, och om kanske svenska elever är gulliga tills de kommer upp i högstadiet, och gärna håller vem som helst i handen, vill lära sig allt på en gång och ser upp till sin fröken och vill vara duktiga. Jag tror det ligger mycket i åldern faktiskt, och att det händer i övergången till högstadiet, tyvärr. När jag hade sexor i nybörjarspanska i Sverige var de sådär söta och räckte upp handen och sa snälla snälla fröken kan vi inte få lära oss veckodagarna! och sedan dök samma barn upp med en helt annan och tristare attityd i sjuan. Orkar inte, vill inte, måste vi?! Inte alla, men det blev ändå en markant skillnad.
Kanske tråkade vi ut dem? Eller så är det hormoner.

Återstår att se om de snälla små portugisiska barnen också förvandlas till tonårsmonster, eller om det på något sätt inte blommar ut på samma sätt den ganska mycket striktare portugisiska skolan och kanske även striktare uppfostran hemifrån, vad vet jag. Det återstår att se.

På läsårets sista utflykt, som gick till Parque Marechal Carmona, en stor fin park i Cascais, uppförde de sig i alla fall exemplariskt, alla hundra barnen! Fint var det också att allt var så välorganiserat. En tipspromenad kring parken, bollspel och andra lekar. Allt material fanns redan på plats och tipspromenaden hade ordnats centralt av Cámara de Cascais, (kommunen), och kartor och frågeformulär skickats ut till skolorna i förväg. Och ja, alla barn hade egen matsäck med sig, både lunch och mellis, eftersom vi var borta hela dagen.

Lunch i skuggan av en palm

Himla smidigt för lärarna alltihop så här i slutet av läsåret när de ju har lite att göra med rättningen av alla terminsproven. Det tänkte jag alldeles särskilt på då jag samma dag fick ett sms från en före detta kollega som satt med arbetslaget och höll på att ordna klassens dag i Sverige och undrade om jag kom ihåg hur det var med grillplats på ett friluftsområde i närheten av där vi bodde i vårt förra liv, och om jag hade något förslag på aktiviteter. Föreslog tipspromenad och bollspel.

På tipspromenad i den vackra parken där höns och påfåglar strövar fritt

Vad heter palatset?

Vad heter trädet?

Vad föreställer skulpturen?

Vad finns det för djur i dammen?

Vad heter ”barnbibliotek” på engelska?

Vad heter trädet?

Vilket helgon är parkens palats tillägnat?

Lekar

Skönast i skuggan av eucalyptusträden

Hade vi roligt! Jaa!