Portugisisk skola – plus och minus

Jag fortsätter envist med mina (o-)pedagogiska funderingar kring portugisisk skola eftersom det här med olika skolkulturer är något jag tänker mycket på. Den här veckan har det pluggats väldigt mycket så kanske känns det extra aktuellt för mej  just nu. Just här funderar jag lite kring vad som är bra och vad som är mindre bra med den portugisiska skolan.

Med tanke på allt jag berättat om portugisisk skola som känns helt bakvänt och ibland otänkbart ur ett svenskt perspektiv kanske det låter konstigt om jag säger att den portugisiska skolan överträffar våra förväntningar. Hur låga förväntningar hade jag då om jag tycker att det är bra med betyg från 6 års ålder, betygsgrundande och faktaspäckade terminsprov tre dagar i rad i stället för lekande lärande i projektform som utgår ifrån elevens förmåga och så vidare? Är jag nöjd med bestraffning i form av skamvrå och kvarsittning samt lite elitism på det i form av diplom till de små sex- sjuåringar som haft bäst skolresultat? Har vi inte på goda grunder fördömt sådant sedan länge i Sverige? Det där med skrivstilen som präntas sida upp och sida ned och den i det närmaste totala avsaknaden av digitala hjälpmedel känns ganska långt från Sverige 2016 också.

Allt detta har Jonna prov på under en och samma vecka. Allt från ordklasser till klockan, fraktioner och däggdjur till säkerhetstänk i trafik och på stranden. En del är saker som jag inte har något minne av att jag lärt mig, men så var det ju också i forntiden. Frida har också tre prov samma vecka så vi har pluggat många timmar i helgen och flera kvällar. Det är lite jobbigt men vi lär oss mycket!

 

Frida hade prov på verbböjning med former som inte (ens) jag hade lärt mig, nämligen vos-fomen som jag aldrig ens sett på håll.  Mycket grammatiska termer tycker jag också att de får lära sig. Tidigt. Som språklärare tycker jag förstås att det är bra. Detta är ett av Fridas tre prov på en vecka.

 

Lite retro på skolgården

 

Faktum är att allt detta i stort sett bekräftade mina fördomar och farhågor, men samtidigt tycker jag alltså att den portugisiska skolan överträffar våra förväntningar. Vi var ganska förberedda på att det kanske skulle vara ungefär så här, och självklart var vi oroliga över hur våra små lektokiga skogsmullebarn skulle ta allt detta. Att vi ändå valde att utsätta dem för prövningen kanske kan verka lite konstigt, men det gjorde vi i alla fall (mer om hur vi tänkte kring det beslutet och om hur det gick till i detta inlägg) och till vår stora förvåning och mot alla odds stormtrivs barnen. De tycker om att det är tydligt vad de ska göra och kunna (fylla i, skriva av, lära in utantill) och att de alltid får ett kvitto på hur de lyckas. De älskar att skriva skrivstil och det går bra för dem. Det som verkar fel och dåligt ur ett svenskt perspektiv behöver kanske inte nödvändigtvis vara det?

I Fridas klassrum. Varför de har täckjackor på sig? På vintern är klassrumment inte så mycket varmare än vad det är utomhus. Enda uppvärmingen är de små barnakropparna och frökens värme förstås.

Mellis på skolgården

 

 

Glada barn, och det är ju huvudsaken!

 

skoslstart 2015 037

Naturligtvis är det så att den portugisiska skolan inte funkar för alla barn. Det finns en kille i Jonnas klass och en i Fridas som det här med bestraffning inte biter på. De har kvarsittning i stort sett varje rast, det vill säga de får sitta kvar med fröken i klassrummet när det andra går ut och leker. Varje dag. Om de någon dag mot förmodan skulle få grön gubbe (har skött sig utan anmärkning) får de godis som belöning och ändå blir det oftast vare sig rast eller godis. Jag frågade Fridas fröken om det inte förekom att elever fick en utredning och en diagnos fastställd och jo, det förekom. Det var lite på modet nu, tyckte hon, vilket jag liksom betvivlar med tanke på att ingen av kvarsittningskillarna har en diagnos och ingen annan på skolan heller. Plus eller minus? Kanske både och beroende på?

Det finns en tjej i Fridas klass och en kille i Jonnas klass som gått om två år i rad. Att börja skolan vid sex års ålder är tidigt för många och det finns en debatt om detta. Många, framförallt lärare, argumenterar för att man ska vänta ett år med skolstarten om man känner tvivel kring om barnet är moget att sätta sig i skolbänken och det verkar väl vettigt. Att det går bra för våra tjejer kan mycket väl till viss del bero på att de är ett år äldre än många av sina klasskamrater, utom då de som gått om. Nu har den nya regeringen satt stopp för det där med att ”chumba” dvs hålla kvar ett år i första klass vilket kanske är bra på sätt och vis, men för att en elev som inte hänger med i ettan ska klara tvåan behöver hen säkert mer stöd, och stöd till svaga elever är en bristvara här. Stort minus tycker jag och det handlar förstås om brist på resurser, men kanske också till viss del om att man mer kör efter principen”gör om – gör rätt!” dvs lämnar över ansvaret på eleven istället för att se vad det är som gör att eleven inte gör de framsteg som förväntas.

Detta påpekande ur något som Skolverkat gav ut i samband med att de ändrade betygssystemet kändes relevant för Sverige ( men ska det egentligen behöva påpekas?)

Detta påpekande ur något som Skolverkat gav ut i samband med att de ändrade betygssystemet kändes relevant för Sverige ( men ska det egentligen behöva påpekas?)

 

Mycket av det jag beskriver när jag skriver om skolan här kanske inte låter speciellt barnvänligt. Kanske låter det till och med skadligt. Ändå verkar barnen glada, ändå lär de sig en massa. Jag gläder mig på ett nästan perverst sätt över att pedagogik som går stick i stäv med allt jag lärde mig på lärarhögskolan verkar funka, fast jag är medveten om att det inte funkar för alla, och tänker att svensk skola trots sina goda intentioner ju faktiskt inte heller passar alla.

Summa summarum; fast det finns en hel del som verkar negativt har det där med att ha barnen i portugisisk skola funkat över förväntan. Många minus har mot alla odds vänts till plus. Andra saker är helt enkelt bra, som att det finns skolvärdinnor på skolan. Det finns alltid någon där som löser konflikter på rasten, tröstar, kramar, plåstrar om, tillrättavisar (läs skäller) ringer hem om någon blir sjuk, svarar på frågor och berättar vid hämtningen om det hänt något speciellt under dagen. Definitivt ett stort plus.

Det känns också förstås bra att det inte bara präntas skrivstil och nöts algoritmer på skoltid. De har kört flera teman som känns sunda och som bryter av lite. De har till exempel projekt om återvinning och har nu ett projekt som heter Eco-chef som går ut på att barnen och deras familjer ska bli mer medvetna om hur man äter nyttigt. De har i läxa att hjälpa till att planera en matsedel för en vecka, att hjälpa till att göra någon typ av soppa och ska redovisa vad de äter på en vecka. De får pluspoäng för frukt och soppa! Alltid denna soppa! 

Den här terminen har de haft besök på skolan av tandvården och kör nu ett projekt som innebär att alla borstar tänderna på skolan, efter lunchen. Tydligen är dålig tandhälsa den vanligaste orsaken till frånvaro i Portugal, tänka sig.

Jag är också positivt överraskad över mängden utflykter och studiebesök som görs, och väldigt glad över att jag får följa med på dem. Hittills i år har vi varit på fyra utflykter som jag inte hunnit skriva om ännu och idag är vi på en femte, som jag tror blir den bästa av alla, möjligen på delad förstaplats med Kidzania, men nu börjar det här bli långt så jag sparar det där med alla utflykterna jag inte hunnit skriva om till en annan gång.

Så här glada såg de ut häromdagen innan de skuttade iväg och försvann in genom skolgrinden för att ha prov och 90 minuter långa lektioner. Oftast ser de lika glada ut när vi hämtar dem vid halv sex.

 

De får faktiskt pyssla och leka en hel del också.

 

Comments
  1. Hej jag heter Lottie och bor i Sverige men vill flytta ner till Portugal.

    Jag håller på och läser din blogg och tänkte fråga lite ?

    Jag tänker flytta ner med min syster, hennes man och två barn (4 och 8 år)
    Själv har jag en dotter på 16 år som är autistisk med utvecklingsstörning och epilepsi.

    Hur är det med skolor och dagis?
    Vad jag har läst så kostar det ca 5000kr/månad/barn, stämmer det?

    Hur ser det ut för ungdomar med funktionshinder? Min dotter kan gå och röra sig hon är typ ”efter” som en 6-åring i utvecklingen…

    Du kanske inte har koll på allt men du kanske känner någon?

    Skulle vara skönt att prata med någon som redan bor där då det är ett stort steg att ta att flytta utomlands med ett barn som inte är normalt.

    Tack på förhand

    Lottie

    • Hej Lottie och välkommen till Bortugal! Du har rätt var gäller skolan om du menar svenska skolan, den som ligger i Carcavelos, men det finns ju också internationella skolor och andra privatskolor som har andra avgiftsnivåer, dyrare eller inte. Den portugisiska statliga skolan är avgiftsfri. Tyvärr måsta jag säga att jag inte vet hur det ser ut för ungdomar med funktonshinder. Alls. Jag funderar allt vad jag kan men nej, jag vet inte. Jag kan försöka fråga någon, och återkomma.Får jag reda på något med så mailar jag dej. Önskar er allihop lycka till. Särskkilt dej och din dotter! Stor kram! /Åsa

  2. Hej Åsa,

    Tack så mycket för alla dina inlägg om ert liv i Portugal! Jag läser då och då dina inlägg och uppskattar mycket det du gör, det hjälper mig att inse hur saker och ting funkar där utifrån ett svenskt perspektiv.
    Jag skulle vilja fråga om du kanske vet hur det funkar i skolan för svenska barn som flyttar vid 12, 13 år. Jag själv har en dotter på nästan 13 år och vill flytta inom snar framtid i Portugal, men känner att det kan bli lite tufft för henne att byta den läxfria och ganska lätta svenska skolan mot en hårdare, men bättre (tycker jag) portugisisk skola.

    • Hej Theea! Kul att du uppskattar min blogg! Vad gäller det där med att byta svensk skola mot portugisisk och hur det funkar tror jag är väldigt individuellt, men generellt är det nog bra mycket lättare att flytta med yngre barn. Min fröken Fátima säger att hon känner till rumänska barn (det finns en del arbetskraftinvarndring från Rumänien här) som kommit hit i den åldern och fått börja i sexan sjuan och som klarat sig jättebra, men det kan ju vara så att de är vana vid disciplin och att anstränga sig från skolan i Rumänien. Jag tror det beror väldigt mycket på inställning men också på hur man kommer in med kamrater (språket!) i nya klassen. Det kan gå bra, det kan bli tufft. Det finns ju en svensk skola i Carcavelos i alla fall, och andra internationella skolor med engelska som undervisningsspråk. Det kan också vara ett alternativ kanske men jag säger inte att jag inte tror att det går att komma in i en portugisisk skola. /Åsa

  3. Hej,

    I en diskussion med ett par i Lissabon hävdade makan att jag skulle använda vós och inte vocês, men hon kommer från norra Portugal… Dessutom kanske vi inte förstod varandra särskilt bra.

    • Kanske dialektalt eller ett missförstånd från ena eller andra sidan, men den formen vós, har vi hoppat över helt i alla konjugationer och bara böjt efter fem personer. Skumt, Mattias. Jag har frågat henne om den formen, men hon hävdar att den inte används, men att skolbarn lär sig den för att den finns i språket, typ i gamla texter. /Åsa

  4. Intressant! En väldigt stor skillnad mot Backeboskolan som är en läxfri skola. Backeboskolan uppfyller dock med råge kunskapskraven och har som filosofi att de ska kunna göra det de ska under skoltid. Bra tycker jag att barnen får sin fritid med lek, men på minussidan är bl a att en del kanske behöver förbereda sig på att det blir tuffare längre upp i årskurserna. Alicia vill själv ha läxor och större utmaningar ibland, men omöjligt såklart att säga om hon skulle vilja det efter ett tag. Finns nog inget facit på vilket skolsystem som generellt är bäst och beror säkert en hel del på hur barnet är.

    • Det tror jag också, Cissi. Väldigt stor skillnad mot Backeboskolan kan man säga. Antagligen hade tjejerna trivts lika bra där men de hade inte fått lika fin skrivstil! 😉 /Åsa

  5. Dina barn och glada och det är väl huvudsaken. Kul att det går så bra trots att det verkar supertufft. När jag diskuterar med mina vänner från alla möjliga länder känns det som att vi i Sverige har ett väldigt ”snällt” system. Om det är bra eller dåligt är svårt att avgöra. Mina franska vänner verkar haft det tuffast med en skolvecka som är måndag till lördag men det är kanske så hos er också?

    • Nej här har vi helg lördag och söndag tack och lov, de har så långa skoldagar under veckan så det räcker ändå. Och ja, Anna, Sverige har nog en snäll skola. /Åsa

  6. Det är spännande med olika skolkulturer 🙂 Den tyska skiljer sig ju också en del från den svenska men jag säger som du, hittills funkar det finfint och ungen trivs. Nästa syskon däremot får antagligen inte börja i höst eftersom han inte har den finmotorik och uthållighet de kräver. Det är en stor apparat med skolmognadsester i olika steg, second opinions och utlåtanden hit och dit om någon avviker de minsta från det som ”BVC” anser kvalificerande. Lite cyniskt tänker jag ”något ska ju alla dessa tanter ha som arbete” 😉
    /Linnea

    • Men oj, Linnea, jag det är verkligen skillnad på skolkulturer. Här finns inga skolmognadstest vad jag vet, men jag vet att förskolefröken ibland kan rekommendera att ett barn väntar ett år med skolstarten. Man får tänka att det är för barnets bästa men det känns onekligen tufft. Det har förstås att göra med hur skolan är, att man inte anpassar efter individen utgår ifrån dennes förutsättningar utan går i en viss takt som alla förväntas hänga med i. /Åsa

  7. Jag är uppvuxen i Lissabon, bor sedan länge i Sverige, har följt din blogg sedan december och idag kunde jag inte låta bli att säga något. Jo, jag gick ut gymnasiet i Portugal och den portugisiska skolan har ändrat sig sedan dess men ändå inte. Med det vill jag säga att jag känner igen det du skriver om den portugisiska skolan som kan vara väldigt tävlingsinriktad. Själv hann jag gå de första tre åren under en diktatur då pojkar och flickor gick i skilda skolor där alla tvingades bära en vit rock samt lära sig skriva (skrivstil) med reservoarpenna!

    Bestraffning har alltid förekommit liksom belöning i stavning då en satängrosett (dåtidens diplom för flickor) sattes fast på den vita rocken. Under resten av min skoltid fanns inte några rosetter men nuförtiden vet jag vet att diplom fortsätter att delas ut även i högre årskurser. Det finns en gymnasieskola i centrala Lissabon som årligen har en ceremonin i aulan där de bästa eleverna koras. Både på gott och ont för jag tror att detta gagnar i högsta grad tävlingsinriktade men inte de eleverna som drivs av nyfikenhet. En cocktail av svensk- och portugisiskskolkultur vore att föredra. Många av Portugals elever måste vid sidan om skolan gå i privat undervisning för att klara av kraven och lyckas i skolan. Det är långt ifrån alla föräldrar som har möjligheter till att betala 30€/timme för sådan hjälp. Jag skulle kunna skriva flera sidor om skolan i Portugal och i Sverige men lägger ner pennan nu. Underbart att ni trivs i ert nya land!
    /Manu

    • Hej Manu, välkommen till Bortugal! Intressant med en synpunkt från någon med egen erfarenhet. Jag tycker nog inte heller att tävling och bestraffning är den bästa pedagogiken och är enbart tacksam över att våra barn hamnat rätt och klarat sig bra än så länge (peppar peppar jag får nog äta upp detta snart!) och som du säger vore nog en gyllene medelväg mellan svensk och portugisisk skolkultur det bästa. Fortsätt kommentera! Hoppas du också trivs i ditt nya land! /Åsa

  8. Här i Chile kämpar vi m varma skoluniformer i 30 * värme. Verkar vara liknande skolsystem. En läxa om dagen för 4 åringen. Båda ”kom in” på skolan, men m anmärkning på att 4 åringen inte kunde vokalerna, o 6åringen inte kunde skrivstil… Dag 2! lyckades ändå vår 6åring prestera något som liknade skrivstil genom att ”rita av skrivstilen” från tavlan. Lite krav funkar väl på de barn som klarar det.. (Stackars dem som inte gör det av olika anledningar).

    • Oj, Carina C, (och välkommen till Bortugal!) jag har hört liknande från Australien om skolmognadstest i femårsåldern, då de typ ska kunna läsa redan. Kanske lite överdrivet Carina men milsvid skillnad från svensk skolkultur. Hoppas det funkar för er ”trots allt” som för oss. (peppar peppar!) /Åsa

  9. Är det inte så att det är allmänt rätt fattigt med forskningsunderbyggnad för val av olika undervisningsmetoder? Och att valen av att göra si eller så i mycket är motiverade av vad man tror eller tycker eller vill ska vara bra.

    Om det är så, så kanske det inte är så konstigt att den portugisiska skolan fungerar fast den är så oik den svenska. Och den svenska fungerar fast den är så olik den portugisiska.

    Jag följer ju debatterna med mindre än ett halvt öra, och utifrån. Men jag ser att det är samma ideologiska kopplingar i skolpolitiken här som i Sverige. Förra regeringen här var ju centerhöger, och utbildningsminister var matematikern Nuno Crato som innan han blev minister gjort sig känd för sin kampanj mot undervisningsmetoder som temaarbeten, projekt och anpassning till individen. Jag vet inte hur snabbt det svänger och hur långt ner i praktiken regeringsskiftet påverkar skolarbetet. Men nuvarande minister står för andra ideologier, mindre prov, mindre press.

    • Ja det verkar svänga en del, Annannan, med den nya mer liberala regeringen avskaffades ju nationella proven i fyran som man tidigare måste klara av för att få börja femman = mindre stress och press på många elever. Det är nog så att mycket bygger på ideer och ideologier snarare än på forskning, och som sagt passar inte allt alla någonstans. /Åsa

  10. Intressant att läsa om era erfarenheter av portugisiska skolan. Själv har jag mindre bra erfarenheter av den då min dotter (som går i femman nu) är ängslig av sig och blir stressad och gråter många ggr inför proven. Hade faktiskt önskat att mina barn slapp denna korvstoppning (som jag själv har varit utsatt för på 70 talet). Har hört att vissa privata skolor ska vara bättre än de kommunala ( lika mkt korvstoppning men mer engelska och andra ämnen som filosofi, matlagning, yoga etc).

    • Vad tråkigt, Roxana! Helt klart ställer det högre krav på barnen här och det kan vara tufft för många. Jag tror det kommer att bli tuffare för mina längre upp i årskurserna när de lämnar byskolan och har fler ämnen och fler prov. Det oroar mig en del. Mina åsikter är väl färgade av att mina barn trivs bra hittills och mina år som högstadielärare i Sverige där elever som nått högstadieålder helt klart inte hajat själva grejen med skolan. /Åsa

  11. Så intressant och jag tror precis som inlägget indikerar att tydliga regler och gränser är en trygghet för många barn. Här pratas det också mycket om att vara naughty och time out, det kan jag ha lite svårt för. Skam och skuld har inte tillfört mycket till mitt liv i alla fall, men Caesar verkar inte ha märkt av det hela som det verkar.

    • Nej skam och skuld är ju inte så konstruktivt, Marie. Jag reagerar också på skamvrån och sånt som finns här, men återigen är mina åsikter färgade av hur det blir när det inte finns konsekvenser för olika beteenden som förstör den gemensamma skolmiljön. Lite skamvrå känns ibland som en bra idé då. /Åsa

  12. Intressant att läsa om skolan, jättebra inlägg!!!

    Jag har ju mer eller mindre bestämt mig för att bo i Sverige och svensk skola men det är ju som sagt inte ett lätt val heller speciellt då flera av skolorna har ”dåliga” betyg, lärare som slutar etc. Men även om jag ska välja (bli antagen) till privat Montessori eller vanlig kommunal skola.

    Härligt att barnen trivs, det är ju faktiskt det viktigaste. Kanske även bra att de inte gått halva barndomen i svensk skola för att sen byta så de inte har något (än förskola) att jämföra med?

    Jag tycker mest synd om alla barn som inte passar in i mallen, normen etc som sen de är små stämplas blir ”bråkstakarna”.

    • Ja huvudsaken att de trivs, BackstageiMammalivet, och än så länge gör det ju det, peppar peppar! Jag tror vad gäller skolval att man kan ha tur eller otur. Få en lärare man inte funkar med på den bästa skolan eller hamna i en jättemysig klass på en skolan med dåligt rykte.
      Jag håller med dig om att det är synd om de som blir stämplade som bråkstakar, men så är det ju överallt, vare sig man har skamvår eller inte. Det som är viktigt är ju att bra beteende ger mer uppmärksamhet än dåligt. /Åsa

  13. Ja, visst är det fascinerande att de svenska systemen inte alltid är bäst. 🙂 Så lättlurad och blåögd man kanske ändå är.

    Underbart att de trivs i skolan! Tror att det skulle bli ett helvete annars.

    • Ja precis, det är lätt att tro att det man är van vid är normalt och det som skiljer sig från det är fel, men det där med barn och krav är ju känsligt och ofta med rätta. Tur som sagt att det funkar för våra tjejer (peppar peppar än så länge). Många passar det nog mindre bra, men så är det som sagt med svenska skolan också../Åsa

  14. Jag ska inte gå i polemik med dig och bli långrandig utan konstaterar kort och gott att du skrivit ett mycket intressant och tänkvärt inlägg.
    Skolverkets påpekande om ansträngning fick mig att dra på smilbanden. Som sagt, behöver det påpekas?

    • Lite polemik är väl alltid kul Steve? Jag är ju själv kluven till skoltkulturen här (och till den svenska), men tycker framförallt att det är viktigt att barnen trivs och lär sig mycket. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta åt skolverkets påpekande när det dök upp men valde att skratta. /Åsa

  15. Det är så himla kul att läsa dina inlägg om skolan och det är så vansinnigt likt de åren våra tjejer gjorde i England. Och jag säger som du, man måste kanske inte välja vilket man tycker är bäst, allt passar inte alla och en blandning kanske vore bra… Oavsett vilket så måste det vara underbart att barnen trivs och är glada!

    • Vad roligt att du uppskattar inläggen om skolan, Marina! Jag kan tänka mig att skolan ser ut lite så här i många länder. Vi är jätteglada över att barnen trivs och klarar kraven i skolan. Peppar peppar! Jag får väl äta upp det här inlägget om några år /Åsa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *